Husligheter

Nu när det var långhelg har vi passat på att fixa här hemma. Jag gjorde ett misslyckat försök med syrénsirap, men lyckades rädda den hyfsat till slut. Tyvärr har mitt luktsinne varit helt utslaget pga envis förkylning, så det var ju trist att stå med årets sista syréner och inte känna ett uns av doften. Men jag har förhoppningar om att sirapen ska hålla länge, så vi kan smaka försommar ända in på hösten.

Andreas har gått all in på husmorsfronten nu när han är hemma på heltid. Han har fått igång både råg- och vetesurdeg och vi är nu bortskämda med helt fantastiskt bröd bakat i gjutjärnsgryta. En sån lyx! Vet inte när vi köpte bröd senast faktiskt.

Och sen är det hans odlingar. Det står skott och krukor i vartenda fönster och nu har de fått börja flytta ut på altanen. Tomatplantor, gurkor, massor av chili, sallad, kryddväxter, lök och potatis. Det låter nästan som att vi blir självförsörjande framåt hösten, men jag är realistisk och är glad om vi får något från varje sort att smaka på i alla fall.

I fixartagen & skrivglädje

Jag har haft mer energi de senaste dagarna, känt mig gladare än på länge. Och då har jag ändå dragit på mig första förkylningen på år och dagar. Skönt att känna att grundstämningen lättar lite.

Bara att ta tag i grejer då, medan orken finns! Idag är det ledig torsdag och vi ägnat dagen åt att rensa ett par köksskåp och några leksakshyllor. Fick ihop en stor kasse med grejer som vi kan skänka bort. Sen gav vi oss på rabatten på framsidan av huset. Rensade bort överblommade vårlökar och tulpaner, slogs mot kirskålen och snyggade till, samtidigt som Andreas och Sixten skrapade bort gräs och mossa mellan stenplattorna och grävde upp en enorm rot av oklart ursprung. Riktigt skönt att få ordning både inne och ute. Den där städningen som vi egentligen hade planerat, med dammsugning och skura badrum och sånt, det roliga spar vi tills imorgon.

En sak som verkligen fick mig på gott humör igår var att jag för första gången skrev ut hela mitt bokmanus på papper. Så häftig känsla att hålla den tjocka pappersbunten i handen. Just nu sitter Judith bredvid mig och provläser. Jag är väldigt peppad på att jobba vidare med redigeringen, men samtidigt har jag redan påbörjat nästa skrivprojekt. Det är en idé som jag fick när vi var i Australien, och nu jobbar jag med en synopsis och testar att skriva några sidor för att se om jag hittar rätt ton. Varje gång jag sätter mig och börjar skriva känna jag hur mycket jag ÄLSKAR att göra det. Nu behöver jag bara utöka dygnet med cirka tio timmar så jag kan skriva medan jag har flow.

Ett samtal om hjärtat

Bertil hoppar på studsmattan. Han ropar till mig:
“Mamma, hur låter hjärtat?”
“Dunk, dunk, dunk.” Jag går fram och hjälper honom att lägga handen på sin bröstkorg. “Här sitter hjärtat. Känner du hur det slår?”
Hans ögon glittrar till.
“Ja! Jag känner! Dunk dunk dunk!” Han tänker på något. “Doktorn kan höra det med en sån där…”
Han pekar på öronen.
“Ja, ett stetoskop”, säger jag. “Varför tror du läkaren vill lyssna på hjärtat då?”
“För att höra att man mår bra. Om hjärtat inte slår, då mår man inte bra.”
“Nej, då är man till och med död.”
Bertil studsar vidare.
“Död som gammelfarmor?”
“Nej, gammelfarmor är inte död. Hon lever ju fortfarande.”
“Men vem är död då?”
“Ja… min mormor och morfar. Och farfar Berth.”
“Jaha. Då slår inte deras hjärtan. Men gammelfarmors hjärta slår.”
“Precis.”
Bertil fortsätter studsa.
“Ska vi leva jättelänge, mamma?”
“Ja älskling, vi ska leva jättejättelänge.”

Glass och prat

En varm och solig fredag. De lediga dagarna är utan tvekan de bästa. På förmiddagen hälsade vi på hos dagmamman Anna igen. Både Bertil och Gunnar hade jättekul. Jag undrar verkligen hur det ska gå i höst när Gunnar förstår att han inte får gå med dit på dagarna. Just nu är jag väldigt kluven inför att låta bara Bertil börja, samtidigt som jag tycker det är för tidigt för Gunnar ändå. Svårt.

På eftermiddagen var vi på altanen, och då sa Bertil: “En gång badade vi här ute och sen åt vi glass. Kan vi göra det igen, fast utan vattnet?” Alltså bara äta glass? frågade jag. “Ja, precis!” Och jag valde att vara en säga-ja-mamma, så vi åt glass och nöjt av att körsbärsträdet fortfarande blommar. Men det snöade ljusrosa blomblad i glassen, så blomningen är snart över för i år.

Gunnar pratade också om “datt”, alltså glass. När den var slut bad han om “more datt”. Nej, den är slut, sa jag. “Hanna more dart!” (Handla mer glass!) föreslog han då. Så praktiskt att kunna börja ge goda råd!

Det gulligaste är annars när Gunnar pratar om Harry Potter, vilket hans tre storasyskon gärna lär honom. “Bertil Ha Potty, Gunnar Hemajni!” säger han och viftar och låtsas trolla.

En rosa himmel

Just nu är årets allra vackraste dagar att bo i det här huset. Under en himmel av fluffigt ljusrosa blommor. Njuter och njuter och njuter – innan de vissnar och lägger sig som ett rosa snötäcke över hela vår altan. Äntligen har det varit två dagar med tillräckligt varmt för att kunna sitta där under det rosa molnet.

Vi har haft en ovanligt lugn helg, högst välbehövligt. Lunchbesök av en kär vän igår, och idag bara en liten utflykt till Lilla Kvarholmens lekplats. Plus att hela familjen sov till kvart i åtta imorse! Så ja, jag tror vi behövde lite extra vila och återhämtning.

Två surdegar och vegopepp

Så nöjd med mig själv just precis nu. Idag har jag stökat undan två såna där måste-fixa-grejer som hängt över mig länge. Det ena var att skriva ett första utkast till min läsrapport som ska lämnas in innan terminens slut, och som är den näst sista uppgiften för det här läsåret. Den är inte alls tråkigt att skriva, det handlar bara om att ha tid och ork och motivation – alla tre vid samma tillfälle. Det är det enda av mer akademisk art vi skriver på kursen, vilket betyder att jag behöver sitta med uppslagna böcker och skriva referenser och reflektioner. Jag är inte klar, men jag har åtminstone ett skelett som är lagom långt. Mycket glad över detta.

Den andra bit-ihop-och-beta-av var att ringa Försäkringskassan och försäkra mig om att jag har förstått alla regler kring att skydda den sjukpenningsgrundande inkomsten under tiden jag pluggar och framförallt under sommaruppehållet. Nu vet jag allt jag behöver veta, och jag känner mig väldigt lugnad av handläggarens svar.

Som om inte detta var nog, så har vi även haft lekkompisar på besök på förmiddagen. Äntligen var det lite vårvärme så vi kunde vara ute en stund, och sedan lekte barnen med legotåget och dinosaurierna innan vi åt lunch. Längesen vi sågs, så det var väldigt trevligt! Dessutom har den här familjen varit en stor inspiration för mig att gå över till helt växtbaserad kost. Så vi hade mycket att prata om och jag fick massor av bra tips och pepp. En fin fredag som dessutom avslutades med grillning på altanen under det blommande körsbärsträdet. Trevlig helg!

Härlig helg

Vi har haft en riktigt härlig men intensiv helg. Middagsgäster igår och lunchgäster idag. Så himla trevligt att umgås med vänner samtidigt som barnen leker och har kul. Det blir mycket tid i köket förstås men jag tycker verkligen att det är roligt. Extra kul att få bjuda på veganskt som uppskattas av samtliga gäster. Ja, utom mina två stora barn då, men de har ju ganska känsliga smaklökar och är inte så pigga på nya maträtter.

Gunnar verkar ha fattat grejen med pottan nu. Det händer en del olyckor, men när vi är hemma och han får gå utan byxor så springer han självmant till pottan för både kiss och bajs. Heja honom! Med kläder på är det förstås svårare, då får han säkert känslan av att han har blöja. Men han har klarat det bättre och bättre också. Han sover dessutom utan blöja på nätterna redan, men det är inte så revolutionerande som det kanske låter. Han har inte kissat på natten på säkert ett år trots blöja, mer än några enstaka tillfällen. Nu smiter han upp ibland när vi läser saga på kvällen, kissar en skvätt och sover sedan torr igenom natten. Häftigt vad han kan klara av bara han får chans att träna. Han är ju faktiskt bara ett år och nio månader, så jag är verkligen imponerad av hans snabba framsteg.

I rabatten utanför köksfönstret blommar både gula och röda tulpaner, och idag såg jag första utslagna blomman på körsbärsträdet. Nu vill jag bara att värmen ska komma tillbaka så vi kan vara ute och njuta när det är som vackrast.

En fredag

En dag bland alla andra. En trött fredag. En sån då livet liksom bara händer runtomkring. En dag när vi har försökt laga vårt krånglande kylskåp, fållat mörkläggningsgardiner, kämpat på med Gunnars potträning, dammsugit och sedan behövt sopa hela golvet igen två timmar senare, tvättat, grävt i rabatten, kört tre fulla diskmaskiner och tappat tålamodet på grund av tjatiga småbarn.

På eftermiddagen satt jag ute på altanen en kort stund. Andreas och Sixten grävde ner kantstenar till en ny rabatt och Bertil och Gunnar kröp upp i mitt knä. Det var en smula förvirrande att sitta i solen och titta på plommonträdet i full blom samtidigt som snöflingorna singlade ner på oss. Våren har stannat av helt, och vårt japanska körsbärsträd är redo att slå ut men inget har hänt på flera dagar nu. Men snart kommer vi att bo under en ljusrosa himmel under några dagar.

Hej livet!

Just det, så här känns det ju. När livet återvänder. När man går direkt till sommar utan att passera vår. När man gick i vinterjacka i snöfall för en vecka sedan, och idag sitter i linne på altanen med solglasögonen på. Hur ljuvligt?!

Dagen har, förutom +18 grader och strålande sol, även innehållit besök av goda vänner och utelunch och sedan party (obs! ej kalas) för Sixten fyllde tolv när vi var i Australien. När man har fyllt tolv bakar man sina muffins själv, hjälper till att laga lasagne, väljer film och stänger in sig på rummet med sina bästa kompisar i fyra timmar. Om det är något som blir enklare när barnen blir äldre så är det tydligen att ordna kalas. Förlåt – party.

Nu ser jag fram emot fler soliga, lediga dagar under påskhelgen!

Mormor och Nisse på besök

I helgen har mormor och Nisse varit här. Vi har firat både Sixtens och Judiths födelsedagar. Judith bakade chokladtårtan helt på egen hand. Är man tio år så är man. Sen var de och handlade för presentpengarna innan de gick hem till sin pappa igen.

Vi har också fått hjälp att laga en trasig planka i golvet, inte helt lätt när man har stavparkett från mitten av 60-talet. Och så har mormor planterat krokus och pärlhyacint med hjälp av barnbarnen och vi har ställt fram utemöblerna på altanen. När mormor och Nisse hade åkt hem började det snöa, som bara för att retas.

Idag börjar sommartiden. Klockan är 19.30 och det är fortfarande ljust. Så härligt! Det finns hopp om både vår och sommar, trots att snön nyss yrde utanför fönstret.