Mors dag

Äsch, jag bryr mig ju inte värst mycket om högtider. Men att bli uppvaktad på mors dag med teckningar, en bukett syréner och ett fikonträd är ändå något särskilt. Bertil hade bland annat ritat en teckning av familjen. Tyvärr var jag inte med på bild, för jag var på jobbet. Ärlighet varar längst osv… Vädret får däremot underkänt. Inte läge för fika i trädgården precis, när regnet stått som spön i backen hela dagen.

En annan höjdpunkt i helgen var att jag gjorde terminens sista inlämning på skrivarkursen. Så skönt! Samtidigt är kursen bland det roligaste jag har gjort på länge, så där bara för min egen skull, och jag är så tacksam att jag för att jag har hittat tillbaka till skrivandet igen. Nu har jag sökt fortsättningskursen till hösten och så får jag se om jag har tid och motivation att fortsätta plugga på deltid. Annars får jag skriva på egen hand – och med stöd av mina nya skrivarkompisar från kursen. Så kul att träffa likasinnade och både kunna ge och få respons även efter att kursen avslutas. Nu ska jag fortsätta bearbeta mitt manus och målet är att våga skicka det till några förlag efter sommaren.

Gunnar just nu

Den här fasen är ju verkligen helt fantastisk att följa – när språket bara bubblar fram, när han använder nya ord varenda dag och kan förmedla mer och mer vad han vill, tänker och känner. Nästan ett år och nio månader, och alldeles ljuvlig! (Och envis…)

Nu heter han inte Gaga längre, utan “Gomma” och storebror heter “Battil”. Nya ord den senaste tiden är filt (pilt), täcke, buss, hatt (mössa), kokoko (skor), gömma, bomma (blomma), ti (en till), penna, bok, ost, majs, bit, mooo (more/mer) och många fler. Han sätter också ihop orden, t.ex. “Nej Battil tycka, Gomma tycka!” vilket betyder Nej, Bertil får inte trycka, Gunnar ska trycka! (på stoppknappen på bussen) När han ska gå ut vill han ha katthatt (kattmössan) och aa-kokoko (ugglestövlarna). Man måste hänga med för att fatta. Vatten heter fortfarande”Pippi-apan” efter muggen som han brukar dricka ur.

Igår sa vi till Bertil att man kan kissa utomhus för att vattna och gödsla blommorna. Då gick Gunnar ut, drog av sig blöjan och kissade på gräset. Jaha, det kunde han tydligen. Så idag har han varit blöjfri, och ett par gånger har kisset hamnat i pottan och ett par gånger i byxorna. Vore ju fantastiskt skönt om vi kunde slippa blöjor snart! Han är ju redan torr på nätterna och när han var liten använde han ofta pottan, så jag har en förhoppning om att det ska gå lätt. Jag hörde också hur han lekte förut och låtsades att leksaksdjuren kissade och bajsade, så det är tydligt att han fattar vad det är frågan om.

Stolt. Punkt slut.

Jag är omåttligt och orimligt stolt just nu. För idag har jag skrivit färdigt första utkastet till mitt manus. Det är en utvecklings- och kärleksroman för ungdomar mellan ungefär 12-15 år med arbetsnamnet Genom en stjärnkikare. Jag började precis före jul, och idag kunde jag sätta punkt för epilogen. 209 sidor och ca 79500 ord senare är jag både lättad och lite vemodig. Det återstår massor av jobb och många timmars arbete innan det är redo att skickas till något förlag, men jag är så stolt och glad över att jag har kommit så här långt. Vilken milstolpe!

Mot Vimmerby

Konstig känsla att åka iväg hemifrån på egen hand. Vinkade av familjen mitt i frukosten. Nu sitter jag i solen på stationen i Linköping och väntar på anslutande tåg som ska ta mig till Vimmerby och läsårets sista träff. Det är lugnt och skönt att resa ensam. Jag har hunnit läsa ut en bok, äta frukost och skriva en timme sedan jag åkte från Nacka.

Jag var stressad igår. Hade massor i huvudet, behövde packa, och lite ångest för att vara borta i två hela dagar. Men nu när jag är på väg känns det helt okej. Jag är så glad att jag väntade med att åka på egen hand tills jag kan vara helt lugn med att allt går bra hemma. Då är det lättare att slappna av och faktiskt ha glädje av den här utflykten. Nu ser jag fram emot två dagar med inspiration, skrivande och responsrundor. Plus att det känns som VÅR!

Trevlig helg!

10-åring på distans

Idag fyller Judith 10 år. Hurra för henne! Det är ju så klart bara en av alla dagar, men just på födelsedagar tycker jag alltid det känns lite extra jobbigt att inte träffa dem. Hon är hos sin pappa, men kommer hit imorgon. Så vi får förstås fira henne en dag i efterskott.

Men ändå. Jag blir ju så nostalgisk. Tänk att för tio år sedan var hon en liten nyfödd bebis i min famn, som efter en del hjälp på traven äntligen hade kommit ut. Rund och gosig och bara ett litet bylte. Och nu – tio år! Overkligt.

Hittade en bild från hennes tvåårsdag när hon fick våffeltårta. En sån goding! Söta lilla Våfflan har blivit så stor, och nu skulle jag helst vilja stoppa tiden. Det går inte, så istället får jag hänga med in i nästa del av livet, när hon närmar sig tonåren och kommer sucka åt sin töntiga mamma. Tills dess får jag passa på att pussa henne extra mycket!

Sixten 12 år

Idag har firat Sixten, som fyllt ofattbara 12 år. Fattar inte hur han har hunnit bli så stor. Det har varit en härlig dag med presenter på sängen, en vild koala som kom på besök just idag, och en utflykt till Glenelg med lunch, minigolf och glass. Sedan poolbad och middag med storfamiljen. Jag tror och hoppas att det är en nöjd nybliven tolvåring som kommer att somna gott ikväll.

Det är faktiskt inte första gången som Sixten har födelsedag här, för även treårsdagen firades här. Nio år sedan alltså. Behöver jag ens säga att tiden går för fort?

PS. Vi åt hamburgare till lunch, som vi köpte på den 100% vegansk snabbmatsrestaurangen Lord of the Fries. Riktigt gott, och framförallt coolt att det finns så många bra vego/vegan-alternativ här. Dessutom med fotovänlig väggmålning!

Gunnar godkänd

Igår var vi på 1 1/2-årskontroll på BVC med Gunnar. Det var lite tidigt, han blir ju inte 18 mån förrän i slutet av januari. Men eftersom vi reser bort ville vi hinna med mässlingsvaccinationen i god tid, så nu är det avklarat. Trots sin ringa ålder klarade han resten av kontrollen också, han kunde stapla klossar till ett torn och sedan riva det igen, peka ut kroppsdelar, säga några ord och peka på saker för att visa mig. Han är nu 78 cm lång (eller kort, beroende på hur man ser det) och väger 9330 g. Han dalar bara mer och mer på sin viktkurva och ligger nu -2SD. Men eftersom han är pigg, frisk och springer för jämnan, samtidigt som han äter massor och följer sin längdkurva, så var varken jag eller BVC-sköterskan oroliga. 

Annat som han gillar – förut det självklara att klättra – är att läsa böcker, helst med ljud eller luckor, jaga eller bli jagad av Bertil, lyfta tröjan och visa sin mage, bita på saker och äta äpplen. Han är väldigt tydlig med vad han vill och säger NEJ med bestämd röst. Han säger också mamma! mamma! MAMMA! MAAAAMMMA! med stegrande intensitet om jag inte hinner svara direkt. 

Han har också skaffat sig ett tecken för att sjunga. Han pekar med ett finger i vänster handflata och säger Bä! eller Apa! och då måste man genast sjunga. Väljer man fel sång säger han NEJ! och pekar igen. Han gillar Bä bä vita lamm (och säger yeah! på nästan rätt ställe), Fem små apor, Tänk om jag hade en liten apa, Krokodilen i bilen, I ett hus vid skogens slut och En elefant balanserade. Imse Vimse var en favorit i början, men den vill han absolut inte höra nu. Nu är Gunnar väldigt ivrig att sätta sig i ringen när det är sångsamling på öppna förskolan, och han skakar ägg och hänger med, även om tålamodet inte räcker igenom hela samlingen. Känns i alla fall fint att vi verkar fostra ännu en musikälskare. 

Och så gillar Gunnar bollar förstås. Verkligen. På ett helt annat sätt än syskonen någonsin gjort. Ända sen han lärde sig gå har han kunnat sikta och ta i och träffa bollen med foten. Ser helt grymt ut. Oklart var denna talang kommer ifrån, men jag anar att många kalla kvällar vid fotbollsplanen väntar oss…

Bertil 3 år!

Idag har vi fått fira att världens bästa Bertil blivit tre år. Hurra! Det blev en bra dag, även om det innebär en del utmaningar även att ha födelsedag. Som att diskutera 40 gånger när vi egentligen ska äta tårtan. Och bryta ihop varje gång svaret blev “efter middagen”.

Vi började dagen med paket – byxor, pyjamas, lego och den hett efterlängtade SPRINGCYKELN! Han såg så stolt ut. Sen ville han inte under några som helst omständigheter prova den utomhus. Det sparar vi till en annan dag. Vi bakade chokladtårta istället. På eftermiddagen var vi på öppna förskolan och Bertil talade glatt om för alla att han fyllde år. Sen fick han feeling och ledde en egen sångstund. Herregud vad fin han är ! Spelade trummor, bestämde sånger och tog i från tårna när han sjöng.

På kvällen var Sixten och Judith här, och vi åt middag och TÅRTA. Med strössel och vindruvor och grädde. Av storasyskonen fick han ärva ett Pippi-hus, och ett eget memoryspel.

Nu har 3-åringen somnat. Jag tror han är nöjd med dagen, för framåt eftermiddagen började han redan prata om när han ska fylla fyra år.

Sångglädje

Vi är på öppna förskolan minst en gång i veckan, ofta mer. En bonus är varannan fredag, då Andreas jobbar där. Bertil blev överlycklig när vi kom dit idag och Andreas öppnade. “Där kommer min PAPPA!” Sen hade han fullt upp med pyssel och utklädning och lekar, och brydde sig inte så värst mycket om att pappa var där.

Men när det var dags för sångsamling spelade det roll. Det är väldigt olika från dag till dag om Bertil vill vara med och sjunga eller inte. Ofta väljer han att vara i det andra rummet och leka istället. Men inte idag, för när pappa leder sångstunden vill han inte missa den. Han var så fin som satt bredvid och spelade trumma, var med och valde sånger och sjöng för full hals. Han önskade djur efter djur i Bondgården och gjorde alla rörelser. Härligt att se.

Han är ju så bra på att snappa upp melodier och hålla tonen, och texterna verkar också fastna. Igår sjöng vi “Vill du inte ut och leka?” från Frost, och då hängde han med på alla rader han kunde. Sen tittade han på mig och såg alldeles lycklig ut. “Vi sjöng tillsammans, mamma!” Åh vad det värmer i den musikaliska delen av mitt hjärta! Å andra sidan skrek han “Sluta sjung så där!” åt mig imorse när jag improviserade någon fånig sång om att klä på sig…

Western-jingel

När jag bara sitter inlåst och läser och skriver från morgon till kväll på min pluggmåndag, så är det ju tur att det händer annat så det finns något att berätta ändå. Alltså förutom att jag har skrivit min klassikeruppgift, läst igenom nästa inlämning, sett en föreläsning om material och verktyg för illustratörer, reserverat tio böcker på bibblan och skrivit början på en bilderbok då.

Men ni vet, utanför mitt lilla rum. Där har jag ju en begåvad man som är bra på musik. I somras gjorde han och hans bror Samuel en jingel till podden Rollspelsklubben, som de sedan framförde på en liveinspelning. Nu finns denna lilla 30-sekunderspärla till allmän beskådan (eller belyssning, vad heter det?) på Spotify. Redan 1500 spelningar. In och lyssna ni också!

Rollspelsklubben Western – Bröderna Kvist