I mål?

Vi brukar inte avge några nyårslöften här hemma, men ibland har vi skrivit ner några mål som vore kul att jobba mot under året. Jag hittade mina anteckningar i slutet av sommaren, och fotade av dem. Hade väl i ärlighetens namn glömt av dem en smula. Glömde dem igen, men letade upp fotot häromdagen. Men jag tycker ändå det är rimligt att utvärdera så här i årets sista vecka.

Välja bort kött
Har gått hur lätt och bra som helst. Jag tror det är på dagen ett år sen jag åt kött senast. Har inga planer på att börja inom överskådlig framtid heller. Tror mitt enda snedsteg har varit ett par sega godisar med gelatin i.

Inga fler barn
En rimlig målsättning, och mest nedskrivet på skämt. Samtidigt visste jag att jag säkert kunde bli lite sugen på en till när Gunnar fyllt 1 år. Det är ju 100% mysigt och 100% jobbigt det första året med en ny bebis. Men det får nog räcka nu, hur gosigt det än är med pyttesmå nyfödingar. De blir ju ett år och sjövilda också, det ska man komma ihåg.

Semester utomlands
Tekniskt sett hinner vi inte nå målet under 2018, men avresa på nyårsdagen med 10 veckor i Australien som väntar… jo, det får nog bli godkänt. Och hade vi åkt utomlands under året istället så hade vi ju inte haft råd att åka nu.

Ge ut en bok
Vi var på gång med en sångbok i slutet av 2017, som jag trodde vi skulle slutföra under det här året. Det projektet lades på is på vårt initiativ. Istället blev det skrivarkurs och fokus på barnlitteratur, och det känns faktiskt mycket roligare! Jag hoppas så klart att det kan leda till en utgiven bok så småningom.

Rensa bland grejer
Det här hade jag velat satsa mer på. Vi behöver verkligen göra oss av med en massa saker som vi inte har behov av. Gärna sälja för att få ett litet tillskott i kassan, men också skänka och slänga. Tiden och orken har inte räckt till. Det vi kan trösta oss med är att precis ALLA saker som vi inte gjort oss av med ännu finns kvar. Om det nu är någon tröst.

Nu ska jag fundera över om jag ska sätta upp några mål för nästa år, och vilka de i så fall ska vara.

60-årskalas

Idag har vi haft kalas här på Skaftö. Mamma Inger och moster Eva uppmärksammade att det var 60 år sedan som mormor och morfar köpte sommarhuset här på Koskär, och sedan dess har familjen varit här varenda sommar.

Jag har så många minnen från min barndoms somrar här i stugan. Mormor i grönsakslandet, morfar som bar vatten från pumpen, hängmattan, smultronen, kaffe klockan tio vid syrénen, utsiktsplatsen på berget, kalla bad, varma bad, bad med maneter, cykla på grusvägen, gallra morötter, skrivmaskinen på vinden, försvinna in i en bok en regnig dag, jordgubbar till efterrätt, glassdag, simskola… Listan kan göras oändligt lång.

På kalaset passade Andreas och jag på att spela och sjunga. Jag valde en sång som jag på många sätt förknippar med Skaftö, Inbjudan till Bohuslän av Evert Taube. Jag minns att morfar Arvid tyckte mycket om den. Det gick bra att sjunga, trots att Bertil avbröt preciiiis i introt och behövde gå på toaletten. Sen sjöng jag också en sång som jag har skrivit om min mormor Barbro. Jag varnade innan att den var lite sorglig, men egentligen handlar den om fina minnen av mormor och att hon har det bra i himlen. Men när mamma och moster och kusiner började torka tårarna så blev min röst hemskt ostadig. Jag trodde inte jag skulle bli så känslosam. Men hon känns så nära just här på Skaftö.

“Hon trivdes bäst i sin stuga på ön där solen alltid sken. Hon rensa ogräs och drack kaffe klockan tio vid sin syrén.” Sången heter På en kyrkogård och finns att lyssna på på Spotify.

Imorgon åker vi vidare till Onsala. Det blir också bra, men just i år har Skaftö verkligen visat sig från sin bästa sida och det känns motvilligt att åka härifrån.

Morfar och mormor utanför stugan på morfars födelsedag. Precis så här minns jag dem!

Nya mål

Gott nytt år! Vi firade alldeles lagom igår, middag med en vän på besök och sen i säng redan vid kl 22. Det kändes inte viktigt att vara med på tolvslaget den här gången, sömn är högre på priolistan. Synd bara att jag inte kunde sova. Så vi hörde fyrverkerierna från sovrummet i alla fall.

Imorse pratade vi om mål för det nya året. Ingen av oss gav något nyårslöfte om träning eller viktnedgång, så mycket självinsikt har vi begåvats med. Istället har vi några mål vi vill uppfylla. Tanken är att året ska vara…

Grönare

Vi ska minska på köttet, och det ordentligt. Alla gånger vi själva kan bestämma vad vi ska äta så ska vi välja bort kött.

Varmare

Vi ska se till att åka utomlands under året. Gärna länge. Sen kan vi hoppas på en varmare sommar också, men det ligger ju bortom vår kontroll. Tyvärr.

Luftigare

Vi måste rensa och göra oss av med en massa onödiga saker och möbler som vi har i huset. Jag tror inte vi kan sträcka oss så långt att det kan kallas prylbantning, men vi ska få bättre koll på vad vi har och få bort det som inte behövs. Förhoppningen är att det ska bli lättare att hålla ordning och kännas bättre här hemma.

Färdigare

Vi ska bli klara med vårt sångsboksprojekt och få boken utgiven. Motivationen är det inget fel på, det är tiden som är utmaningen. Med tanke på att vi påbörjade arbetet för mer än ett år sedan så är det inte hundra procent säkert att vi verkligen lyckas ta det i mål, men vi hoppas verkligen. Så här på årets första dag känns ju det mesta möjligt fortfarande!

Piggare

Inget nyårslöfte är komplett utan en punkt som är totalt orealistisk. Här är den!

Gott nytt år!

Bokprojekt 1, 2 och… 3!

Äntligen ska vi få fart på ett projekt som har legat vilande alldeles för länge. Det ska bli en ny sångbok för barn, och vi har haft det i bakhuvudet i över ett år redan. Vi har ju tidigare gett ut två böcker på Isabergs förlag, och det var ju väldigt smickrande att de vill att vi ska göra ytterligare en.

Den första boken var Andreas eget projekt, som han färdigställde precis när vi träffades. En fin samling bokstavssånger från A-Ö som heter Hajen Hugo och hans alfabetsvänner. Låtarna finns på Spotify » (Man kan väl säga att jag dog lite grann när han visade mig detta när vi började träffas. Så himla imponerande. Och jag på mitt håll hade ju skrivit en adventskalender om alfabetet. Meant to be together, säger jag!)

Den andra boken blev ett gemensamt projekt som började litet men växte sig större, så som projekt gärna gör. Glänta på dörren till Bibelns värld är en bok i första hand för barnverksamhet i kyrkan, men funkar så klart för alla som vill läsa mer om kristen tro tillsammans med sina barn. Den innehåller olika teman med pysseltips, fakta, samtalsfrågor och nyskrivna sånger. Här kan man lyssna på Spotify »

Och så är det alltså dags för bok nummer tre. På förslagets initiativ ska vi göra en sångbok för små barn, som kan passa som present till en nyfödd, vid dopet eller kanske ettårsdagen. Vi har valt ut låtar som är en blandning av klassiker, moderna favoriter och några nyskrivna alster. Ja men det lät ju enkelt, då är vi ju nästan klara! Förutom den lilla detaljen att allt ska spelas in och alla låtar ska få varsin illustration. Det var här vi fastnade. (Vi har ju som bekant inte oceaner av tid till vårt förfogande.)

Och där hade vi nog stått stilla om det inte vore för att jag kom på den briljanta idén att ta hjälp med illustrationerna, så att jag inte måste hinna göra alla själv. Dels för att vi ska få fart på projektet, men framförallt för att det kommer bli så mycket bättre! En bekant till mig som heter Amelie har lagt upp så många fina teckningar på Instagram, och jag hörde helt enkelt av mig och frågade om hon ville vara med. Som tur var så sa hon ja. Längtar tills jag kan börja lägga ut några sneak peaks från hennes fina illustrationer. Just nu jobbar vi med några provuppslag till förlaget, och Andreas brottas med datorstrul som hindrar honom från att komma igång med inspelningarna. Men vi är i alla fall på gång!