Belair

Målet för dagens utflykt var Belair National Park. Där har vi varit vid varje Australien-besök, för det är ett av de säkraste ställena att få se vilda koalor. Den här gången har vi ju haft turen att få koalabesök här hos morfar, men vi ville gärna se fler. Mitt mål var att få se sex stycken och som bonus önskade jag att få se en unge. Men utdelningen var betydligt bättre än så – vi tappade räkningen vid 15 st! Och vi såg två honor med lite större ungar, och vid båda tillfällena passade ungen på att klättra iväg från mammans rygg och ut på eget äventyr i trädet. Så häftigt att få se. Bertil upptäckte en koala alldeles själv, och han var hemskt stolt över att bli utnämnd till koalaspanare.
.
Morfar, Ronnie och Lena var också med, och vi hoppas få några proffsbilder från Ronnie, för tyvärr är det svårt att fånga koalorna på bild med mobilkameran. De är väl kamouflerade mot eukalyptusträdets gråa stammar. Vi avslutade med picknick och hade sällskap av skrattande kokaburror i träden.
.
På vägen hem körde vi en slingrande väg över bergen, och passerade genom byn Clarendon. Det är också namnet på ett klassiskt typsnitt (och ett Instagram-filter, noterade jag nyss). Kuriosa – byn grundades 1846, bara ett år efter att typsnittet skapades. Jag kan däremot inte hitta någon information om att namnen har någon koppling till varandra. Men hur kan man göra en Welcome to Clarendon-skylt med ett annat seriftypsnitt än just Clarendon? Obegripligt. Vägen var i alla fall fin och utsikten slående, men Sixten blev åksjuk och kräktes när vi kom hem. Så nu tar vi en lugn kväll med Harry Potter-bok, AC och middag.

Lugnare dag

Semester kan vara ganska utmattande. Inte på samma sätt som vardagen hemma med alla måsten – nej, jag skulle inte byta för allt i världen. Men det tar ändå på krafterna att göra utflykter, träffa folk, bada, leka och handla, särskilt när temperaturen sticker uppemot 35 grader igen.

Igår blev det väl mycket på programmet, även om det var roliga grejer. Bertil började bete sig konstigt på kvällen men somnade ändå okej. Däremot vaknade vi vid halv tolv av att han kräktes. Som den synska (hypokondriska) mor jag är, var vi redo med en hink. Antingen var det något som han hade ätit som var dåligt, eller så var det helt enkelt värmen som blev för mycket, för det var bara en kräkning och sen sov han som en stock genom natten och har varit helt som vanligt idag.

Det kändes som läge för en lugnare dag. Andreas tog barnen med sig till Colonnades igen, där de höll sig inomhus i AC:n i några timmar. Då fick jag lite plugg- och skrivtid, så jag satt på altanen medan värmen steg, men jag fick en hel del gjort. Min nya kurs i vektorgrafik har precis startat, den känns just nu inte jättespännande men jag ger den ett par veckor innan jag bestämmer om jag ska fortsätta eller inte. Mest tid la jag på skrivandet, det är så himla härligt att få lite flow och komma framåt i historien.

Klart!

Idag har jag mått betydligt bättre. Tack för all värmande omtanke!

Jag stängde ändå in mig några timmar idag, men vid datorn för att göra färdigt några grejer. Och nu kan jag faktiskt bocka av sista inlämningen i både Illustration och i Grafisk form och typografi. Känns väldigt skönt, och jag är stolt att jag har kämpat mig igenom dem.

Så idag blir det några bilder från uppgifter som jag har jobbat med under hösten. Ett par exempel på kommunikativ typografi, ett ihopplock av illustrationer, och så några sidor ur min slutuppgift Magazine Design. Det har varit kul, slitit och lärorikt, och jag har landat i att grafisk form är överlägset roligast!

Nästa termin…

Den här veckan måste vara en av årets mest intensiva. Det är luciatåg, julspel, tomteverkstad, BVC, avslutning för öppna förskolan, läkarbesök och fikaförsäljning. Jag blir helt trött bara jag tittar i kalendern. Samtidigt har jag jättemycket att plugga, det är tidningsdesign och feedback och illustration och projektplaner och bilderbok i en salig blandning.

Mitt i allt detta kom antagningsbeskedet för vårterminen. Jag ska fortsätta med skrivarkursen förstås, den löper på halvfart över hela året. Men frågan är om jag ska läsa heltid även under våren. Det är som vanligt en massa om och men. Jag kanske får möjlighet att gå tillbaka till mitt jobb på 50% efter Australien, men det är några saker som behöver klaffa då. Om inte, så är det lite oklart vad som händer. 

Jag kom i alla fall in på alla kurser jag sökte. Det lutar mest åt att jag ska läsa 15 p vektorgrafik, eller så blir det 7,5 p musiklära + 7,5 typografi och digital publicering. Känns som den senare blir en del upprepning av grafisk form-kursen jag läser nu. Å andra sidan – då kanske det är lättförtjänta poäng. Men självklart ska jag lägga mest fokus på skrivarkursen och det stora skrivprojekt som vi precis håller på att komma igång med. 

Just idag känner jag mig måttligt motiverad att plugga så här intensivt en termin till. Jag ska tänka på saken tills imorgon. Men först ska jag få ta en paus från ALLT, och gå ut och äta med mina kompisar. Lyx mitt i all det stressiga!

Bara plugg…

…från morgon till kväll idag. Börjar närma mig upploppet av terminen, vilket betyder final assignments i två av kurserna. Plus skrivuppgifter så klart. Lite lätt stressad. Efter idétorka kom jag äntligen igång framåt kvällen. Lucky me ändå som kan kalla en timme med vattenfärger “att plugga”.

Men nu sovdags efter en kaosig och motig dag. Hoppas på mer energi och inspiration imorgon.

Tålamod och fokus

Just nu känner jag att mitt tålamod med barnen är ganska kort. Det här kalla och mörka vädret som gör att det är ganska trist och jobbigt att vara ute, gör att dagarna känns långa. Bertil är ungefär lika peppad som jag på utevistelse. Idag la han sig sonika raklång på hallgolvet när jag hade hjälpt honom på med ytterkläderna. En tyst men tydlig protest. Vi var i alla fall ute på en lekplats nästan en timme med några kompisar idag, innan vi gick in till dem och lekte och åt lunch. 

Problemet är att jag inte har lust att vara hemma på eftermiddagen heller. Idag hängde vi med hem till några andra kompisar och bakade scones och fikade. Helt perfekt – i princip gnällfritt! Går vi hem däremot… Då börjar gnället redan på bussen. “Får jag titta på tv? När ska du laga middag? Jag viiiiill titta på tv!!!” Och Gunnar klänger i mina ben, eller klättrar i soffan eller upp på matbordet. Då känns de där timmarna innan Andreas kommer från jobbet hemskt långa.

Jag är lite splittrad också. Samtidigt som jag är med barnen så har jag skoluppgifter i huvudet. Utmaningen med alla tre kurserna jag läser är att man behöver vara kreativ på beställning. Det går inte att sätta sig på kvällen och börja på noll. Då måste jag redan ha en idé till var jag ska rita, formge eller skriva. Då är det lätt att tappa fokus och låta tankarna sväva iväg när man läser Kaninsaga för fjärde gången i rad, skär äppelklyftor eller kavlar PlayDoh. Just nu önskar jag mig lite mer inspiration och att bli bättre på att släppa tankarna på plugg när jag är med Bertil och Gunnar. Det blir roligare för alla då.

Vimmerby igen

Dags för andra kursträffen i Vimmerby denna helg. Just nu har vi fått Bertil och Gunnar att somna i sängen i den jättemysiga lägenheten som vi hyrt för natten. Airbnb är ju en himla bra grej. Ett fint gammalt hus på en innergård mitt inne i stan, med två sovrum, kök och ett badrum som är så stort att det står en kakelugn därinne. Flott!

Dagen inleddes däremot med panik. Jag läste igenom några av klasskompisarnas bilderboksmanus inför träffen, och insåg till min fasa att jag hade läst fel i instruktionen. Texten skulle inte vara 2000 ord, utan 2000 tecken. Jag var så arg och besviken på mig själv som hade missat detta. Lurigt när man har många uppgifter igång samtidigt, och de brukar stå i antal ord… Så istället för att äta frukost satte jag mig vid datorn och slaktade min text med trubbig yxa, och fick ner den till 2500 ord. Det fick duga. Men nöjd är jag inte, långt ifrån. Som tröst var det flera som hade missförstått omfattningen, men jag vill ju ändå göra mina uppgifter bra.

Väl på plats var det roligare. Föreläsning med Linnéa Krylén hela eftermiddagen om att skriva faktaböcker. Kan verkligen rekommendera hennes fina Handbok för molnskådare och Handbok för kartläsare. Hon är författare, illustratör och formgivare och gör alltså hela boken själv. Ja, som en dröm för mig alltså. Sen gjorde vi en rolig skrivövning där vi fick beskriva något vi kände till utan att säga rakt ut vad det var. Utmanande och roligt!

Andreas har varit med Bertil och Gunnar på lekland här i stans. Mycket uppskattat. Imorgon blir det bibblan och secondhand-butik. Jag är så tacksam att de orkar följa med så jag kan åka hit utan att behöva ha ångest och hemlängtan. I vår, när Gunnar är större, klarar jag nog att åka på egen hand.

Nu sovdags och ladda för en heldag med föreläsningar imorgon.

Måndag på min stol

Jag är inte van att sitta still så här mycket. Först bilresa och föreläsningar både fredag och lördag, sen en vanlig rörlig hemmadag igår, och nu pluggmåndag. Det enda jag har hunnit röra mig utanför huset idag var när jag gick och slängde soporna efter att barnen hade somnat. Jag satt framför datorn nonstop mellan 8.30 till 16 och jobbade och tittade på föreläsningar. Tog en kopp te på förmiddagen, värmde lunch (som jag åt framför datorn) och så en kopp te och ett par chokladbitar på eftermiddagen. Det var väl ungefär de gångerna jag reste på mig. Och konstigt nog – eller inte alls konstigt egentligen – är jag tröttare i kroppen nu än jag är efter en heldag med barnen.

Det är verkligen jätteroligt att plugga igen! Men jag måste se till att variera mig lite mer, så att jag inte blir sittande hela dagen. En kort promenad vid lunch kan hjälpa till att rensa hjärnan också. Men när jag bara har en ostörd dag i veckan så vill jag verkligen hinna så mycket jag bara kan. När det dessutom är så roligt så är det svårt att ta paus.

Idag har jag gjort en del småfix med respons och texter på barnlitteraturen, lämnat in en bilduppgift, lyssnat på en lagom lång föreläsning i illustrationskursen och en jätte-jätte-jättelång föreläsning om grafisk form. (Jag fick köra videorna på 1.5x hastighet för att ha en chans att hinna, plus att jag hoppade framåt om det var något som jag kände att jag redan hade koll på… Haha, vet inte om det är effektivt eller bara korkat!) Sen började jag med ett layout-projekt, och eftersom jag kan grunderna så går det snabbt att komma igång. Plus att jag blir påmind om att jag ÄLSKAR att jobba med detta!

Än så länge är det värt stressen, för jag känner mig så upprymd av hur kul det är. Jag har flera gånger kommit på mig själv att tänka att det här är en språngbräda vidare till något annat. Vad vet jag inte än, men jag känner att något spännande väntar. Det är en härlig känsla!