Enkla amerikanska pannkakor

Vi konstaterar med ett hurra att Judith verkar ha vuxit ifrån sin äggallergi till slut. Så nu blir det äntligen pannkakor när vi har picknick. Men att jag skulle stå och steka hundra tunna pannkakor till hela familjen finns inte. Den här enkla amerikanska varianten går bra mycket fortare. Receptet kommer från Ica. Jag dubblar receptet när vi äter bara detta till lunch.

Amerikanska pannkakor

  • 2 msk smält smör
  • 1 ägg
  • 2 dl filmjölk
  • 3 dl vetemjöl
  • 1 tsk bakpulver
  • 1 msk socker
  • 1/2 tsk salt
  • Ev smaksättning

Smält smöret så det hinner svalna lite. Rör ihop ägg och filmjölk i en bunke. Blanda ner alla torra ingredienser och eventuell smaksättning. Lite vaniljpulver är gott, eller citronzest och kardemumma. Rör sist ner smöret. Smeten ska vara tjock.

Stek ca 8 små pannkakor på låg värme, ca 3 minuter på varje sida brukar vara lagom. Servera med sylt, bär eller bara som de är.

Helg och mera sommar

Sommaren kom tillbaka med besked. Idag har det varit drygt +25 grader och strålande sol igen. Vi har haft en jättefin helg igen, och den har varit innehållsrik.

Igår var vi som sagt och provade sommardrinkar på kvällen, men tidigare på dagen hann vi också med Judiths allra första gymnastikuppvisning. Hennes grupp var en del av en timmes show, med allt från de minsta knattarnas kullerbyttor till elittruppen. Imponerade på många sätt. Judith var peppad och pirrig, och säkert lite överväldigad när hon kom in i den stora hallen med ljud- och ljusanläggning och massor av publik. Efteråt var hon stolt, och det var jag också.

På förmiddagen idag jobbade Andreas (och Judith) på söndagsskolan, och då kom en kompis med sin son hit och lekte och fikade. Till lunch var hela familjen hemma igen, och då fick vi en ny gäst när Jennie från Göteborg kom hit. Alltid lika roligt när hon hälsar på! Vi åt lunch – nu under ett körsbärsträd som kryddar maten med tusentals små blomblad – och pratade ikapp om allt möjligt. Vi fick också fina smultronplantor, som vi passade på att plantera i vår pallkrage i kvällssolen.

Tänk om man kunde vara säker på att våren och sommaren blev så här varje år. Och att den räckte ända in i september. Vad mycket lättare vintern skulle vara att uthärda! Och så mycket härligare jag tycker livet är när det är så här. Det mesta känns enklare. Mera liv, helt enkelt. Jag får nypa mig i armen lite grann för att fatta att det händer just nu.

Allergikoll

Det här med att vara en storfamilj märks i vardagen på olika sätt. Den här veckan blev det tydligt när vi hade inte mindre än fem besök på olika vårdinrättningar att klara av. Jag var hos fysioterapeuten, Judith tog bort en mjölktand hos tandläkaren, sen ytterligare ett samtal hos psykologen, och Andreas hade en uppföljning hos ögonläkaren och idag avslutade Judith med allergimottagningen.

Dels fick hon äntligen ta TBE-vaccinet, och samtidigt gick vi igenom hennes eksem och allergier. Nu har vi nya krämer och ett rigoröst smörjschema att följa, och förhoppningsvis ska vi få bukt med de envisa eksemen. Nu gäller det att hon förstår att krämerna bara gör nytta om man faktiskt smörjer sig med dem. På badrumshyllan hjälper de föga. Sen ska vi också följa ett schema för att introducera ägg i kosten. Det ska bli väldigt spännande att se vad som händer. Åh vad jag (och Judith!) hoppas att det inte blir någon reaktion. Det kan hända att eksemen förvärras och då är det ändå bäst med äggfri kost, men då är det i alla fall ingen fara om hon vill äta något med ägg emellanåt. Vi får testa och se helt enkelt.

Gunnar har inte varit på någon mer koll, men vi har testat lite med ägg här hemma. Det blir en väldigt mild reaktion när han äter t.ex. pannkaka, bara ev lite röda prickar i rumpan. Däremot fick han smet på fingrarna häromdagen och kliade sig på kroppen. En timme senare fick han massor av röda prickar på benen. Jag fattar verkligen inte sambandet – och framförallt varför han i så fall INTE fick någon reaktion på pricktestet?! Det viktiga är att han inte får så mycket problem om han äter lite ägg, så jag tänkte testa enligt samma schema som Judith för att se vilken nivå som är lagom för honom. Det vore så skönt att inte behöva vara supernoggrann i alla fall.

Steg ett är att äta bröd eller bullar penslade med ägg, dvs liten mängd och har varit i ugnen. Nej tack till bullar sa Judith, som aldrig har kunnat äta sånt och därför inte gillar det. “Undrar om jag gillar tårta”, sa hon sen. Tänk vad konstigt att hon aldrig har ätit det! Hon har kompenserat med glass i stora mängder istället.

Dagens dos av utmaningar

Små barn, små problem. Stora barn, stora problem. Många barn, många problem. Suck.

Det värsta som förälder är ju när barnen inte har det bra. Just nu är det tufft för Sixten. Det går väldigt upp och ner med hur han trivs i skolan, och även om det är mycket bättre nu än det var i höstas så krävs det väldigt lite för att han ska tappa lusten. Så har det tyvärr blivit nu. Han är så himla smart och kreativ och begåvad, men hans förmågor kommer inte alltid till sin rätt i skolans ganska fyrkantiga ramar. Då blir det jobbigt. Nu har vi en jättefin dialog med läraren och skolan och börjar även ta hjälp på andra sätt, men det är ju en process och det viktiga är att Sixten mår bra på vägen.

Nu har det varit några riktigt jobbiga dagar och han har varit hemma från skolan. Många långa samtal, där jag får lirka, fråga, fråga igen, formulera om, gissa, tolka, fråga ännu mer… Det tar tid och energi, men jag vill göra allt för att hjälpa honom förstås. Nu har vi en lösning för morgondagen och genast är han mycket lättare till mods och gladare i hela sitt sätt. Det skär i hjärtat att se honom ledsen och orolig. Men jag har gott hopp om att vi är på väg framåt!

Samtidigt som jag försöker bära Sixtens bekymmer, och min egen oro och ängslan, ska jag förstås hantera de tre andra barnen också. Judith var också hemma för att hon var helt knockad av pollen, men har mått betydligt bättre idag. Och så har vi Bertil, som har haft ett humör som en aktiv vulkan. Det ena utbrottet efter det andra, gap och skrik, arga ord och miner och rymningsförsök. Plus att han väckte Gunnar och Andreas och mig vid kl 05.30 i morse, så han låg lite på minus kan man säga. Sen Gunnar, som är mer eller mindre galen, och framförallt är helt sinnessjukt snabb på att stoppa grejer i munnen. Så jag kan inte släppa honom med blicken för en sekund. Han är också bra på att gnälla och krypa efter mig, vilket tär lite på mitt tålamod. Små problem i jämförelse, men de kräver också hantering.

Summan av små barn, små problem, etc, är att det är ganska utmattande att ha både de små och de stora barnen och problemen på samma gång. Det kunde förstås vara mycket värre och mycket större problem. Men man utgår ju som bekant från sina egna referenser och där man är just nu. Och enligt mig är det här lite mer än jag har ork och kraft till. Men jag kämpar på! Vi kämpar på tillsammans. Och jag gör det hellre i den här underbara sommarvärmen än i snöslask. Så klart.

Inga glada miner idag.

Sol och pizza-picknick

Mera sommar! Åh så underbart. Vi köpte med oss pizza och åkte ut till Saltsjöbaden. Där tog vi en promenad vid havet, åt lunch och lekte på lekplatsen. Om man byter ut tallarna mot palmer så kan man tro att vi redan är i Australien.

Sixten var hemma från skolan idag. Han har det jobbigt med björkpollen nu, men efter läkarbesöket igår kväll vet vi i alla fall att det inte är någon fara med andningen. Men det tog på krafterna förstås. Judith har varit i skolan men direkt när skoldagen var slut fick vi åka och hämta hem henne. Då var hon rejält påverkad och hängig. Jag tycker verkligen synd om dem båda två, och det är så tråkigt att de inte alls kan njuta av den här årstiden.

Det blev en massa härliga sommarbilder från dagens utflykt. Blå himmel, rutschkanepremiär, blont hår och allmänt njut. Håll till godo!

Ägg på prov

Efter att Gunnar gjorde pricktest i måndags så har jag börjat äta ägg igen. Hoppades ju verkligen att han inte skulle få någon reaktion. Idag tog vi nästa steg och lät honom själv äta några bitar pannkaka gjord med ägg. En ovanlighet här hemma, eftersom Judith inte heller tål ägg. Plus att jag är för lat för att steka tunna pannkakor till en hel hungrig familj.

I alla fall. Det var en spänd kvart efter att Gunnar hade petat i sig sina pannkaksbitar. Skulle han få några utslag direkt? Bli rödflammig runt munnen och få nässelutslag? Nej, ingenting. Då jublade vi lite försiktigt och tyckte det såg väldigt lovande ut.

Men nu på kvällen har symptomen kommit. Röda små prickar i ljumskarna och på snoppen, röda utslag på underarmarna och knäna. Precis som innan jag slutade med ägg för ett par månader sedan. Och så har han varit ovanligt ledsen och orolig. Kanske magont? Det är i alla fall solklart att han reagerade på ägget. Det är en väldigt mild reaktion, men det känns ju ändå som att vi bör undvika att ge honom ägg direkt i hans egen mat. Att jag äter något som innehåller lite ägg är nog okej, men att äta äggmackor kan jag ju avvakta med tills han inte ammar längre.

Åh, besvikelsen! Det är så klart inte hela världen med lite överkänslighet mot ägg. Men det känns ändå jobbigt eftersom jag vet vad som har kommit i spåren av det hos Sixten och Judith – pollenallergi, förkylningsastma, torr hud, eksem, eksem, eksem… Nu behöver det inte bli samma förlopp för Gunnar men det hade varit så skönt att slippa ens tänka på det. Jaja, han verkade gilla pannkakorna men å andra sidan var han minst lika förtjust i den där bananpannkakorna jag gjorde häromdagen. Helt äggfria!

Gunnar har redan överlistat gåvagnen

Prickfritt test

Idag hade vi äntligen tid hos barnläkaren för att kontrollera om Gunnar har någon äggallergi. Först kan jag bara konstatera hur skönt det är att komma till en kunnig, engagerad läkare som vet vad hen pratar om. Inga gissningar här. Han tittade noga på Gunnars hud och ställde en massa frågor. Han tyckte att Gunnar var väldigt fin i huden, och det tycker ju jag också. Inte alls så där torr och lätt att få eksem som Sixten och Judith.

Sen gjorde vi pricktest. De testade för ägg och mjölk, plus en negativ och en histamin. Till min förvåning fick han inget utslag på ägg. Jätteskönt förstås! (Han fick knappt någon reaktion på histaminet heller, å andra sidan.) Nu ska vi långsamt introducera ägg och se om och hur han i så fall reagerar. Först genom amning och sedan direkt i maten. Åh vad jag hoppas, hoppas att han ska slippa allergi. Han är i alla fall inte så känslig att han fick reaktion på pricktestet, det är åtminstone en pusselbit som ger en positiv prognos.

Gunnar gör andra stora framsteg också. Han vill stå upp väldigt mycket, och den senaste veckan har han börjat stå korta stunder utan stöd. Nu släpper han ofta själv taget när han leker, och står kvar några sekunder innan han sätter sig ner. Först dunsade han bara ner på rumpan men nu kan han kontrollerat böja knäna så att han landar mjukt. Ibland gungar han lite i knäna och ställer sig igen. Som längst kanske han har klarat 10-15 sekunder innan han tappade balansen. Det känns tidigt, han är ju knappt nio månader ännu.

Annars ägnar jag stora delar av min tid till att jaga honom för att ta ut grejer ur hans mun. Varenda litet gruskorn eller smula stoppar han maniskt i munnen. Och han ser lika glad ut varje gång jag kommer för att stoppa honom, för han är snabbare än jag nio gånger av tio. Ett litet yrväder än han, men söt som en sockerbit!

Världens bästa Gunnar!

Allergi-gissningslek

För att försöka klura ut vad Gunnar reagerar på så började jag skriva matdagbok för en vecka sedan. Den första slutsatsen var att det inte verkar vara jordnötter. Sen verkade det inte heller bero på choklad eller kakao. När jag åt ägg kom däremot de röda prickarna tillbaka, även om det inte var några kraftiga reaktioner. Men det kändes ändå ganska tydligt att det hörde ihop med det.

Jaha, det känns ju trist med ytterligare ett allergiskt barn. Men bättre att veta vad han utslag beror på än att behöva gissa.

Så hann jag tänka i tre dagar. Imorse åt han frukost med helt vanliga saker som han har ätit många gånger förut, havregrynsgröt med aprikos plus bröd med ärtpastej. Den enda skillnaden var att jag hade lite mjölk till gröten (men även mjölk har han ätit flera gånger tidigare), och att han inte hade någon tröja på sig. När jag tvättade av honom när han var klar såg jag direkt en massa små röda nässelutslag på magen, mest på vänster sida. Suck.

Så nu vill jag inte gissa mer. Jag ringde vårdcentralen och fick läkartid redan efter lunch. Hon tittade på utslagen, som fortfarande syns en del, och sa direkt att det såg ut som allergi snarare än eksem. Så nu har vi fått remiss till barnläkarmottagningen på Nacka sjukhus och hoppas att vi får komma dit inom några veckor. Tills dess ska jag fortsätta undvika ägg och vara uppmärksam på om det är något annat som han reagerar på.

Jaja, är det inte det ena så är det det andra… Jag funderar så klart på varför det kom utslag på magen och inte runt munnen, om det spelade roll att Andreas åt ägg till frukost, vilka korsreaktioner som kan finnas, och så vidare. Men nu försöker jag släppa det och hoppas på svar när vi får träffa läkare och ta prover.

Och så tackar jag alla skattebetalare för gratis vård för barn, annars hade vi gått i konkurs efter den här veckans 6 st (!!!!) besök på olika vårdinrättningar. (Judith var på sin sista koll av örat idag och allt såg bra ut, fick jag rapport om.)

Nä, nu tar vi helg. En frisk sådan, hoppas jag på.

Matdagbok

Redan när Gunnar var omkring tre månader så misstänkte vi att det var något han inte tålde. Dels hade han ofta ont i magen, dels fick han röda prickar under blöjan och på magen. Då testade jag att utesluta mjölk under tre veckor, men det gjorde ingen större skillnad varken för magen eller utslagen.

Jag var inne på att det eventuellt kunde bero på ägg, men på BVC sa sköterskan att det brukar ge mycket värre symptom. Och det kan jag hålla med om – både Sixten och Judith var äggallergiska bebisar och de hade ju stora besvär med eksem, torr hud och röda utslag.

Men jag kan inte släppa tanken på att det är något Gunnar reagerar på. Han har inga stora besvär så det kanske inte är hela världen, men jag vill ju veta vad jag kan introducera i hans egen kost. Särskilt när jag började fundera om de röda prickarna hade samband med jordnötter, för då blir en nojig förälder som jag väldigt orolig. Ser framför mig en ständig ångest att han ska få anafylaktisk chock och att någon slarvar med att läsa en innehållsförteckning… Jag provade även att utesluta ägg ur min kost under drygt två veckor och tyckte han blev bättre i huden, men ändå kom de röda prickarna ibland.

Så nu är det matdagbok som gäller. Både min och Gunnars mat antecknas, och jag noterar hur hans hud ser ut på kinderna, magen, under blöjan och andra symptom. Jag började med att äta jordnötssmör under två dagar, och halleluja – han visar inga symptom alls! Nu kan jag släppa den skräcken åtminstone. Nu testar jag kakao/choklad, som jag vet kan vara starkt för småttingar och ge röd rumpa och ont i magen. Får se om det visar något. Näst på tur är ägg igen.

Jag kunde ju vända mig till sjukvården, kan man tycka. Och jag har pratat med BVC flera gånger, men problemet är att allergitester på så här små ofta ger missvisande resultat. Det kan betyda att en allergi inte ger utslag på tester ännu, eller att pricktestet är positivt trots att det inte finns någon riktig allergi. Då utesluter man livsmedel i onödan, vilket är tvärtemot vad den senaste allergiforskningen visar. Den säger att man ska introducera allergener tidigt för att MINSKA risken för allergi.

Jag anar en annan effekt av det här metodiska tillvägagångssättet. Nämligen att jag minskar mitt småätande. För när man ska skriva ner allt man stoppar i sig så upptäcker man plötsligt hur ofta man bara “tar något litet” för att få upp energin/döva sötsuget/etc. Klassiskt dilemma i viktstudier, har jag läst. Folk fuskar lätt och skippar att skriva ner de där extra matbitarna.

Fortsättning följer!

Gunnar hittar man ofta under matbordet…

Symptomlindring

Både Sixten och Judith har stora problem med eksem. Det blir liksom aldrig bra, bara olika stadier av dåligt. Just nu är det värst för Sixten, där eksemen har satt sig runt ögon och mun. Det rinner och kliar i ögonen, han har sår runt munnen och det är så klart omöjligt att inte gnugga och klia. Tycker så synd om honom! Det ser verkligen inte roligt ut.

Vi smörjer och smörjer, provar kräm efter kräm. Något hjälper en vecka, några dagar, sen är det samma elände igen. Vinterväder med kyla, fukt och noll sol är sämsta tänkbara för känslig hud. Så vi smörjer ännu mer, testar ännu fler krämer. Det känns tröstlöst.

Nu var det så dåligt att vi var tvungna att gå till vårdcentralen. Dit har vi naturligtvis gått flera gånger tidigare i samma ärende, men det känns lika tröstlöst för läkarna är helt ointresserade av att hitta bakomliggande orsaker till eksemen. Det avfärdas med “atopiskt eksem” och lite nya recept på krämer. Exakt så blev det idag. Fem preparat skrev läkaren ut: tre sorters krämer, plus ögondroppar och antihistamin. Det är nödvändigt nu, för vi måste få bukt med de värsta utslagen. Krämerna kommer säkert hjälpa också, men när behandlingen är slut om 2-3 veckor, så kommer eksemen att komma tillbaka direkt. Det är samma visa varje gång.

Vi provade att under en månad innan jul helt utesluta gluten ur barnens kost, men det gav inga resultat. Kanske hade vi behövt hålla på längre, men jag tror inte endast gluten hade hjälpt. Överväger att prova att utesluta mjölk istället, men tveksamt om det kommer göra någon skillnad heller. Ska försöka få till ett nytt pricktest för att i alla fall få någon sorts indikation om det finns några andra allergier, förutom katt, gräs- och björkpollen.

Åh, jag är desperat! Jag vill så gärna hjälpa dem, hitta en lösning så att de blir kvitt de här jobbiga allergierna och eksemen. Men hur?

Dagens skörd. Tacksam att barnens medicin är kostnadsfri, men hade det inte varit billigare i längden att hitta orsaken istället?