Jetlag och kängurur

Vi har en del kvar att jobba med vad gäller jetlagen. Gunnar somnade gott vid kl 21 igår, men höll sedan hov mellan 00.30 till kl 04. Enda lilla fördelen är väl att jag också var ganska pigg den tiden. Bertil däremot vaknade bara till en kort stund men sov annars genom natten. När vi väl lyckades somna om så var det desto svårare att vakna. Vid kl 10.30 fick både Andreas och jag kämpa för att få upp ögonen, och barnen ruskade vi liv i strax därefter.

Sen är ju hela dagen upp och ner vad gäller tider. Frukost vid 11-tiden, lunch vid 15, middag vid 19.30 och två pigga barn nu när klockan är 21. Men det är ju semester, så vad spelar det för roll egentligen? Så skönt att inte ha bråttom att komma i fas, att hinna och orka med utflykter utan ta saker i lugn och ro. Idag har vi varit och handlat solhattar, mobilkort och lite annat. Blöjor till exempel. Det är ont om byxblöjor här, vilket är det enda vi brukar använda. Hittade till slut en modell. Ja, fast rosa blöjor för tjejer då. Får väl se om de möjligtvis kan funka trots snopp. Genusmedvetenheten här är så skrattretande låg att man bara får ge upp om man inte ska störa ihjäl sig i tio veckor.

Efter middag ute på altanen och lite videosamtal med Sixten & Judith (som vi saknar enormt mycket!) tog vi en sväng med bilen för att spana efter kängurur. Vi hade god utdelning. Först sprang två stycken rakt över vägen precis framför bilen, och sedan såg vi en hel flock med minst tio djur som betade på en äng. De var långt borta och lite svåra att se, men när de fick fart och hoppade fram över gräset så såg vi dem tydligt. Bertil blev överlycklig och Gunnar ropade “Hoppa! Hoppa! Hoppa!” och slutade inte förrän vi kom hem igen.

Finns det inget som är jobbigt här då? Jovisst. Det är ungefär tusen grader varmt i bilen när den stått i solen och att det kröp en spindel på mitt ben när jag vaknade inatt. Annars finns just inte mycket att anmärka på.