Ettårskontroll och matprat

I förmiddags var vi på ettårskontroll för Gunnar på BVC. Jag vet faktiskt inte om det var några utvecklingsmässiga färdigheter som skulle kontrolleras, men jag utgår från att han kan det han ska kunna. Han visade prov både på att klättra och springa i alla fall. Och så fick han två sprutor. Han skrek till lite men återhämtade sig snabbt, och sen slet han av plåstren så fort han kunde.

Det var så klart kontroll av längd och vikt också. Jag gissade igår att han nog var över tio kilo, men jag kom å andra sidan inte riktigt ihåg vad han vägde förra gången. Längdkurvan följde han fint, nu är han 74,5 cm. Däremot hade han halkat ner ytterligare en kurva på vikten, och vägde bara 8880 g, vilket är -2SD. Så inga tio kilo inte. BVC-sköterskan, som jag verkligen gillar och har förtroende för, började genast prata om portioner och matmängd och extra fett. Och om jag kanske skulle bli lite mer restriktiv med amningen? Hur mycket han ammar på dagarna varierar, men jag märker att sedan jag tog bort nattamningen så ammar han gärna lite mer på dagtid istället. Och jag tycker ju det är bra! Särskilt eftersom det är så svårt att få honom att dricka, för då har han ju fått i sig både näring och vätska.

Jag tycker det är svårt när jag får höra sånt från BVC. På ett sätt tänker jag att jag är trygg med att vi gör som vi vill, och att jag ser på hela Gunnar att han mår bra. Han är aktiv, pigg, glad och nöjd. Hade han ständigt gnällt och inte orkat leka så hade det varit en annan sak. Men ändå fastnar det lite. Jag vet att jag är lite dålig på att ge mellanmål, där borde jag skärpa mig. Och måltiderna, visst äter han men det är inga stora mängder. Jag matar ju aldrig utan låter honom äta själv. Försöker jag någon gång ge honom med sked så kan han smaka några tuggor från mig men sen är han nöjd.

Samtidigt minns jag matstressen jag hade med Judith, och har lovat mig själv att inte hamna där igen. Vi fortsätter erbjuda mat och lite mer mellis, och så får han amma så mycket som han vill. Det är ju verkligen inte så att han tuttar dagarna i ända, det handlar ju om fyra-fem gånger om dagen skulle jag gissa. Det känns mest lite konstigt att han behöver bli bättre på att äta, för av de fyra syskonen är han definitivt den som gillar mest olika grejer, vågar smaka nytt och gillar både tofu, bönor, fisk, grönsaker och annat som storasyskonen inte skulle ta i sin mun. Att han inte äter kött vågade jag förstås inte nämna i sammanhanget…