101-åringen

Idag har vi varit hos min farmor Sara och hälsat på. Igår fyllde hon otroliga 101 år. En sån järnlady hon är!

Hon var precis som hon brukar, alltså hyfsat pigg, klar i huvudet och lite bitsk. Däremot är det illa med både hörsel och syn, men just idag fungerade hörapparaterna ganska bra. Hon blev som vanligt väldigt glad för besök, men lite sur för att vi hade insisterat på att ta med oss fika. Vi hade köpt glass, vilket hon själv ofta bjuder på och äter med god aptit, men hon avstod idag. Hon tyckte det var dags att hålla igen lite och dra ner på sötsaker eftersom hon rör sig så lite. Herregud, om jag blir hundra år ska jag inte tänka på vikten eller midjemåttet! Till saken hör att hon är tunn som en sticka och lever på knäckebröd, kaffe och honung. Jaja, hon är envis som en åsna och det har ju tagit henne en bra bit igenom livet.

Hon fick en flaska whisky i present. Det unnar hon sig i alla fall, berättade hon. För några år sedan när vi hälsade på, när hon inte var mer än typ 97, erkände hon att hon brukar ta ett litet glas på kvällen. “Då sover jag gott. Fast sen hörde jag på radion att då kan man tydligen bli alkoholist.” Paus. “Men det tror jag inte att jag hinner.”

Tänk att ha en gammelfarmor som har en Facit skrivmaskin, en rullator att åka på och mönstermatchade tapeter och gardiner. I princip allt i lägenheten är original från inflyttningen ca 1970. Men 100-tavlan är ny förstås, den målade jag till hennes 100-årsdag.