Det finns faktiskt flera bra saker med att vara hemma igen. Dagens väder är inte en av dem. Blötsnö på tvären från morgon till eftermiddag, då allt smälte i en vidrig slasksörja. Krånglande bromsar på bilen är inte heller särskilt kul.
.
På plussidan är istället att träffa bästa kompisarna igen! Efter tio veckor ifrån varandra var det väldigt taggade barn som härjade runt och lekte, och det var härligt att se hur glada de var att ses. Sen var det så klart en del tjafs om vem som hade vad, men det hör liksom till.
.
En annan bra grej här hemma är att ha ett större kök med mer utrustning. Det har funkat bra att bo litet, men just köket har vi saknat. Idag gjorde vi falafel med hembakade pitabröd och egen hummus. Gott! Och till frukost kokade vi rågflingegröt och åt med mandelmjölk och jordnötssmör eller lingonsylt. Inte lika lyxigt som avokadomackor och färsk frukt, men gott ändå.
Vi lyckades! Vi klarade av att packa det sista, halvsova några timmar och sedan ta en taxi till Arlanda vid kl 04.45.
Nu har vi kommit till Doha, Qatar. Inte halvvägs, men i alla fall den första av två flygningar avklarad. Fem och en halv timme på planet gick över förväntan, förutom att Gunnar inte ville sova middag. Ja, förrän på slutet strax innan vi skulle landa då.
Nu sträcker vi på benen och laddar för nästa etapp, den betydligt längre resan. Men när vi landar nästa gång så är vi framme!
Sista dagen på året, och sista dagen innan avresa. Vi har packat, plockat, fixat, städat, tvättat, sorterat och förberett. Nu är vi nästan helt klara med allt vi behöver ordna.
Det allra jobbigaste klarade vi av redan igår – då kramade vi Sixten och Judith extra hårt och länge och sa hejdå för ett tag. Längre än vi någonsin varit ifrån varandra tidigare. Det kändes tomt och tungt när jag hade lämnat dem. Samtidigt är jag glad över att resan blir av, och jag ser så otroligt mycket fram emot när gör oss sällskap i Australien de sista tre veckorna. Men vi ska njuta innan dess också. Och prata ofta i telefon. Vi övade lite idag till Bertil och Gunnars stora förtjusning. “Jag saknar er!” sa Bertil och jag blev lite tårögd.
Vi gjorde två turer till lekplatsen idag för att få röra på oss och komma ut. När jag stod och krånglade med Gunnars vantar för tionde gången så kändes det underbart att inse att om bara ett par dagar behövs inga vantar, inga överdragsbyxor, inga raggsockor och ingen åkpåse i vagnen. Nu vill vi bara landa och vara på plats. Men först ett resedygn. Jag hoppas, hoppas, hoppas att det kommer att gå bra.
Den här veckan har jag passat på att hänga med de stora barnen var för sig. Är alldeles för dålig på att göra saker på egen hand med dem, men känner att det blir lättare att göra det nu när de två små börjar växa till sig. Så häromdagen var Judith och jag i Sickla för att gå i affärer och använda lite julklappspengar. Tog en glassfika i lugn och ro utan småsyskon med spring i benen. Så mysigt!
Idag fick jag nöjet att hänga med Sixten. Vi gjorde några ärenden och sen gick vi på bio. Första gången på flera år för min del, tror jag. Vi såg andra delen av Fantastic Beasts. Klart över förväntan, men framförallt så himla härligt att få gå dit tillsammans, prata om stort och smått och ha tid för oss själva.
På kvällen fick vi besök av vår kompis Jennie, som vi har firat flera nyår med. I år fick vi fira ett par dagar i förväg. Riktigt trevligt med massa prat, god mat och bubbel.
Detta har varit en bra dag. Vi åkte direkt efter frukost till Mulle Meck-parken för att leka utomhus en stund. Barnen tyckte det var kul, men jag hade hjärtat i halsgropen hela tiden eftersom parken var täckt av is. Gunnar ramlade hur många gånger som helst, men det gick bra ändå.
Efter lekplatsen åkte vi till Mall of Scandinavia. Det är ju sjukt stort och inte riktigt min grej egentligen, men det var skönt att komma hemifrån och ändå kunna vara inomhus. Vi åt lunch på Max (de har riktigt bra vego-utbud), kollade i Lego-affären och spelbutiken, köpte ett par överdragsbyxor åt Sixten, köpte några chokladbitar, m.m. Dessutom lyckades jag få Gunnar att somna i vagnen, så vi kunde gå runt och titta i lugn och ro och det blev en riktigt bra utflykt.
Här hemma har barnen lekt och spelat tillsammans. Jag har börjat packa handbagaget, och nu multi-taskar jag med att blogga, kopiera över bilder från mobilen till datorn och vidare till en backup, ansöka om föräldrapenning, försöka läsa ut en bok och säga nej till Bertil som vill spela spel trots att det är sovdags. “Men jag vill inte gå och lägga mig, det är TRÅKIGT!” meddelade han just till Andreas.
Det börjar dra ihop sig. Vi har börjat packa, sortera kläder, rensa kyl och frys, städa undan, skriva listor. Det är mycket att förbereda, samtidigt som allt det vanliga ska rulla på.
Idag har jag varit lite nere. Samtidigt som jag längtar ihjäl mig efter Australien så närmar det sig också att säga hejdå till Sixten och Judith. Sju veckor ifrån varandra är betydligt mer än vi testat tidigare. Det gör ont i hjärtat att vi inte kan dela hela upplevelsen tillsammans. Anledningen till att vi i princip avstyrde reseplanerna var just att jag inte ville vara ifrån dem. Samtidigt vägde längtan efter en sån här långresa tungt. Det kommer att gå bra, men det känns tufft nu innan vi kommit iväg. Det är väl bara att tillåta känslorna att samsas, att blanda längtan och vemod.
Vi hade i alla fall en fin förmiddag då vi åkte till vår favoritstrand på Ingarö. Tittade till den i vinterskrud och kände lite strandkänsla. Nästa vecka blir det mera strandhäng. Bertil ropade glatt att han ville bada, men vi bestämde att vi väntar tills vi är framme i Australien.
Vi brukar inte avge några nyårslöften här hemma, men ibland har vi skrivit ner några mål som vore kul att jobba mot under året. Jag hittade mina anteckningar i slutet av sommaren, och fotade av dem. Hade väl i ärlighetens namn glömt av dem en smula. Glömde dem igen, men letade upp fotot häromdagen. Men jag tycker ändå det är rimligt att utvärdera så här i årets sista vecka.
Välja bort kött Har gått hur lätt och bra som helst. Jag tror det är på dagen ett år sen jag åt kött senast. Har inga planer på att börja inom överskådlig framtid heller. Tror mitt enda snedsteg har varit ett par sega godisar med gelatin i.
Inga fler barn En rimlig målsättning, och mest nedskrivet på skämt. Samtidigt visste jag att jag säkert kunde bli lite sugen på en till när Gunnar fyllt 1 år. Det är ju 100% mysigt och 100% jobbigt det första året med en ny bebis. Men det får nog räcka nu, hur gosigt det än är med pyttesmå nyfödingar. De blir ju ett år och sjövilda också, det ska man komma ihåg.
Semester utomlands Tekniskt sett hinner vi inte nå målet under 2018, men avresa på nyårsdagen med 10 veckor i Australien som väntar… jo, det får nog bli godkänt. Och hade vi åkt utomlands under året istället så hade vi ju inte haft råd att åka nu.
Ge ut en bok Vi var på gång med en sångbok i slutet av 2017, som jag trodde vi skulle slutföra under det här året. Det projektet lades på is på vårt initiativ. Istället blev det skrivarkurs och fokus på barnlitteratur, och det känns faktiskt mycket roligare! Jag hoppas så klart att det kan leda till en utgiven bok så småningom.
Rensa bland grejer Det här hade jag velat satsa mer på. Vi behöver verkligen göra oss av med en massa saker som vi inte har behov av. Gärna sälja för att få ett litet tillskott i kassan, men också skänka och slänga. Tiden och orken har inte räckt till. Det vi kan trösta oss med är att precis ALLA saker som vi inte gjort oss av med ännu finns kvar. Om det nu är någon tröst.
Nu ska jag fundera över om jag ska sätta upp några mål för nästa år, och vilka de i så fall ska vara.
Idag har jag mått betydligt bättre. Tack för all värmande omtanke!
Jag stängde ändå in mig några timmar idag, men vid datorn för att göra färdigt några grejer. Och nu kan jag faktiskt bocka av sista inlämningen i både Illustration och i Grafisk form och typografi. Känns väldigt skönt, och jag är stolt att jag har kämpat mig igenom dem.
Så idag blir det några bilder från uppgifter som jag har jobbat med under hösten. Ett par exempel på kommunikativ typografi, ett ihopplock av illustrationer, och så några sidor ur min slutuppgift Magazine Design. Det har varit kul, slitit och lärorikt, och jag har landat i att grafisk form är överlägset roligast!
Den här julen blev inte precis vad jag hade hoppats. Jag var magsjuk inatt, så istället för att åka till kyrkan och vara med på julfirandet så låg jag nerbäddad hemma. Det värsta passerade på några timmar, men jag har varit trött och matt hela dagen. Eftersom jag hade hållit mig isolerad så kändes det okej att Andreas tog med barnen till kyrkan i alla fall, så de fick se julspelet och äta jullunch. Mitt julbord bestod av två rostmackor, lite saft och en kopp te…
Framåt eftermiddagen var jag tillräckligt pigg för att komma upp till soffan, så vi kollade på Kalle Anka (första gången på väldigt många år) och öppnade några julklappar. Bertil och Gunnar blev väldigt glada, och nu leker de med dinosaurier och polisbilar och vi har läst alla fyra nya böckerna.
Även om jag så klart mycket hellre hade varit frisk, så var det ändå en ovanligt bra jul att vara sjuk. Skönt att vi för en gångs skull var här hemma, att vi inte hade kylen full av julmat och att vi inte hade massor av planer som behövde ställas in. Min enda julönskan är att ingen mer bli sjuk, tack.
Idag har vi firat en liten för-julafton, hela familjen tillsammans. Imorgon fortsätter firandet, men då är Sixten och Judith hos sin pappa. Jag har ju knappt hunnit tänka på julen i år, men med tomtegrötsfrukost, julkalendern på tv, pyntad mini-julgran, pepparkaksbak, idylliskt snöfall och paket så blev det allt lite julstämning ändå.
Vi höll nere mängden klappar ordentligt i år, för den stora presenten är ju resan. Men med några paket till varje barn blev det ändå ett gäng. Och så hade det kommit ett stort paket från mormor och Nisse också, med en massa fina grejer till barnbarnen. Vi minskade också rejält på mängden papper, och slog in våra egna presenter i örngott med snöre runt. Det såg faktiskt mysigt ut och snöret gjorde att känslan av att öppna paket fanns kvar. Rekommenderas!
Och förresten – vem behöver tomten när man kan få besök av Super Mario?
