Plus och minus

Det finns faktiskt flera bra saker med att vara hemma igen. Dagens väder är inte en av dem. Blötsnö på tvären från morgon till eftermiddag, då allt smälte i en vidrig slasksörja. Krånglande bromsar på bilen är inte heller särskilt kul.
.
På plussidan är istället att träffa bästa kompisarna igen! Efter tio veckor ifrån varandra var det väldigt taggade barn som härjade runt och lekte, och det var härligt att se hur glada de var att ses. Sen var det så klart en del tjafs om vem som hade vad, men det hör liksom till.
.
En annan bra grej här hemma är att ha ett större kök med mer utrustning. Det har funkat bra att bo litet, men just köket har vi saknat. Idag gjorde vi falafel med hembakade pitabröd och egen hummus. Gott! Och till frukost kokade vi rågflingegröt och åt med mandelmjölk och jordnötssmör eller lingonsylt. Inte lika lyxigt som avokadomackor och färsk frukt, men gott ändå.

Vardagsgrejer

Här är några saker som jag uppskattar lite extra med Australien. Sånt som gör vår vardag lite enklare eller trevligare.

1. Det finns kundvagnar med plats för två barn i varenda affär. Helt suveränt. Sen vill Bertil och Gunnar inte alltid sitta där ändå, men det förenklar onekligen när de väl gör det.

2. Solen är fruktansvärt stark här, och solskyddsfaktor 50 är nödvändigt och i princip det enda som säljs. Tacksam att en liter kostar knappt 100 kr, så att man inte frestas att snåla.

3. Alla hushåll har en röd soptunna för restavfall, och en gul för all återvinning. I med kartong, glas, plast, m.m. Sorteringen sker på avfallsanläggningen. Ett väldigt bra sätt att göra det enkelt att återvinna!

4. Jag som har mycket besvär av huvudvärk är less på små och dyra paket med Alvedon. Här kostar motsvarande tabletter 3 dollar, alltså 20 kr. Och då får man hundra stycken. Visst, man ska inte överdosera och missbruka, men jag tar gärna det ansvaret själv och lägger pengarna på roligare saker.

5. Här behövs ingen torktumlare. I 30 grader och lite vind är tvätten torr på en timme. Plus för att den doftar eukalyptus.

6. Det finns så många fina lekplatser. Och det är ofta barn där även på dagtid, dvs här är det betydligt vanligare med hemmaföräldrar. Dessutom är det rent och fräscht överallt. Man ser knappt något skräp på gatorna eller runt de picknickplatser som finns i varenda park.

7. Bredvid varje lekplats finns toaletter. Så bra! Den största bonusen för mig här, är att alla toaletter är såna där bås med ett enkelt hasplås. Jag lider av klaustrofobi och i Sverige oroar jagmig alltid för att behöva gå på trånga offentliga toaletter som jag inte vågar låsa, är så glad över att det aldrig är ett problem.

8. Det mest uppenbara är ändå att det är enkelt, vänligt, vackert och oftast fint väder. I alla fall så här års.

Och nu vinden…

Det växlar snabbt här, och det är extremt åt alla håll. Igår jättevarmt, idag jätteblåsigt. Alltså typ storm. Så där så att vi måste luta oss mot vinden i byarna för att inte tappa balansen och solhattarna flyger all världens väg.

Inte läge för stranden, som ni hör. Istället åkte vi in till Willunga, som är närmaste ort, där de har Farmers Market varje lördag förmiddag. Mysigt och folkligt, och så blåsigt förstås. Det är en väldigt fin liten stad, riktigt gammal med australiska mått mätt (grundad på 1830-talet). Vi strosade omrking, kikade i några second hand-affärer och lekte på lekplatsen.

På eftermiddagen gjorde vi sånt där som man måste även om man är på semester, som att handla mat, plocka undan och städa. Fördelen med att bo i ett rum plus pyttelitet kök och ett badrum är att det går jättefort att städa. Och en fördel med att städa är att man skrämmer fram eventuella spindlar, så man slipper hitta dem i sängen eller i skorna.

Imorse pratade vi med Sixten och Judith hemma i Stockholm. Åh vad vi saknar dem! Bertil frågar varje morgon om vi ska åka och hämta dem. Jag längtar så tills de kommer hit, samtidigt som jag inte vill att tiden ska gå fort.

Gunnar godkänd

Igår var vi på 1 1/2-årskontroll på BVC med Gunnar. Det var lite tidigt, han blir ju inte 18 mån förrän i slutet av januari. Men eftersom vi reser bort ville vi hinna med mässlingsvaccinationen i god tid, så nu är det avklarat. Trots sin ringa ålder klarade han resten av kontrollen också, han kunde stapla klossar till ett torn och sedan riva det igen, peka ut kroppsdelar, säga några ord och peka på saker för att visa mig. Han är nu 78 cm lång (eller kort, beroende på hur man ser det) och väger 9330 g. Han dalar bara mer och mer på sin viktkurva och ligger nu -2SD. Men eftersom han är pigg, frisk och springer för jämnan, samtidigt som han äter massor och följer sin längdkurva, så var varken jag eller BVC-sköterskan oroliga. 

Annat som han gillar – förut det självklara att klättra – är att läsa böcker, helst med ljud eller luckor, jaga eller bli jagad av Bertil, lyfta tröjan och visa sin mage, bita på saker och äta äpplen. Han är väldigt tydlig med vad han vill och säger NEJ med bestämd röst. Han säger också mamma! mamma! MAMMA! MAAAAMMMA! med stegrande intensitet om jag inte hinner svara direkt. 

Han har också skaffat sig ett tecken för att sjunga. Han pekar med ett finger i vänster handflata och säger Bä! eller Apa! och då måste man genast sjunga. Väljer man fel sång säger han NEJ! och pekar igen. Han gillar Bä bä vita lamm (och säger yeah! på nästan rätt ställe), Fem små apor, Tänk om jag hade en liten apa, Krokodilen i bilen, I ett hus vid skogens slut och En elefant balanserade. Imse Vimse var en favorit i början, men den vill han absolut inte höra nu. Nu är Gunnar väldigt ivrig att sätta sig i ringen när det är sångsamling på öppna förskolan, och han skakar ägg och hänger med, även om tålamodet inte räcker igenom hela samlingen. Känns i alla fall fint att vi verkar fostra ännu en musikälskare. 

Och så gillar Gunnar bollar förstås. Verkligen. På ett helt annat sätt än syskonen någonsin gjort. Ända sen han lärde sig gå har han kunnat sikta och ta i och träffa bollen med foten. Ser helt grymt ut. Oklart var denna talang kommer ifrån, men jag anar att många kalla kvällar vid fotbollsplanen väntar oss…

Kontraster

Igår kväll – middag på stan. Thai-tapas med några av mina bästa vänner. Flera timmars ostört samtal, ett glas vin, god mat, en välbehövlig paus från allt som snurrar i huvudet. En halvtimme dit och en halvtimme hem med bussen var dessutom perfekt för att hinna läsa ganska många sidor i en bra bok utan avbrott.

Ikväll – ensam hemma med tre av barnen. Bertil låg på golvet under större delen av middagen. Grät över att vi inte skulle se julkalendern förrän efter maten. Gunnar gick utan blöja i en minut, medan jag hämtade en ny. Då passade han på att bajsa, tre små kluttar utspridda på golvet. In med honom i badrummet. Medan jag städade upp bajsade han igen. Ner i badet med hela ungen. Matlagning med honom på armen. Torka blod när Bertil råkade knuffa Gunnar så han slog läppen i golvet. Avstyra bråk. Lyfta ner Gunnar från soffan… Puh.

Två olika kvällar. Jag behövde den igår för att orka den idag.

Second hand-fynd

Denna vecka blev det bara halv pluggdag av måndagen, för Andreas skulle på jullunch med jobbet. Då passade jag på att åka till Sickla med Bertil & Gunnar för att leta efter några saker vi behöver. Bland annat försöker jag fortsätta fylla på med lampor här hemma för att göra det lite mysigare, och fixa lite mer julpynt. 

Vi gick till Lindra, som är en stor second hand-butik bredvid köpcentrumet. Där köpte jag två julklappar till barnen (70 kr för båda), ett par vinterskor till mig (60 kr) och två klassiska julstjärnor i guld att hänga i fönstret i sovrummet (35 kr för två st). Dessutom köpte jag två vägglampor som vi ska sätta upp i vårt arbets-/musikrum, (180 kr för båda). När jag var i den fiiiina lampbutiken för att köpa led-lampor till vår ytterbelysning såg jag exakt samma vägglampor för 500 kr/st. Katching!

Riktigt bra fynd, som ni hör. Och överskottet från Lindras butiker går till biståndsinsatser genom Human Bridge. Plus bra för miljön att köpa begagnat förstås. En win-win-win. 

“Vad ska vi göra nu?”

Ibland undrar jag om jag har gjort helt fel som förälder? Jag blev helt matt efter middagen idag. Bertil bara tjatar om att få titta på tv eller spela, och Sixten och Judith fastnar framför varsin skärm så fort de får chansen. Bertil frågar också hundra gånger om dagen “Vad ska vi göra nu?”. Att få någon av de stora att gå ut och röra på sig känns som mission impossible.

Det känns som att det krävs att vi sysselsätter dem hela tiden. Jag tycker verkligen att jag har försökt låta dem ha tråkigt för att de ska kunna bli påhittiga och ta egna initiativ till lek och aktivitet. Men just nu känns det som vi har kört in i en vägg.

Själv har jag ju hundra saker jag behöver göra. Ta hand om hushållet, plugga, styra upp träffar med vänner, planera för resan… Jag försöker också ha med barnen i det som behöver fixas, men det är sällan det räcker som sysselsättning.

Är så less på detta tjat – åt båda håll. Så idag undrar jag om det är jag som har misslyckats totalt, eller om det bara är tidens anda som har gjort barnen så passiva?

Svårfångad klätterapa

Jag är dålig på att ta bilder för tillfället. Allt är ju bara grått och det är mest vardag. Och nog för att barnen är himla fina och att jag gärna fotar dem, men problemet är att de sällan är stilla tillräckligt länge. Särskilt inte Gunnar. Han har lagt in nästa växel. Igen. Trodde inte det fanns fler, men jodå. Han klättrar på ALLT, och igår lärde han sig (tyvärr) att klättra upp på våra matbordsstolar. Och därifrån vidare upp på matbordet. Jag hittade honom även uppe på skrivbordet, där han hade tryckt på väldigt många knappar på min dator och dragit i några sladdar. Jag vill inte ens veta vad mer han hade hittat på.

Jag är mest rädd att han ska försöka ta sig ner själv, för det kan han inte än. Eller att han ska bli arg och försöka smita när jag ska ta ner honom, så att han ramlar ner och slå sig. Det är ju bra mycket farligare att ramla från ett bord än om han är på golvnivå. Så nej, jag tog inte fram kameran för att föreviga honom när han stod på bordet, även om han såg både nöjd och stolt ut.

Så nu ligger alla stolar ner här hemma. Det kommer troligtvis inte slå igenom som inredningstrend, för det är både fult och opraktiskt.

Ibland lyckas jag ändå fånga honom och vira in honom i min kofta. Då kan det till och med gå att få honom på bild!

Komma ikapp

Första bilden, 20.20 när jag kom upp efter att ha lagt barnen. Då när jag tänkte sätta mig och plugga som vanligt, tills jag kände att jag måste ändå hinna göra lite annat också. Som att få vardagsrummet att se ut som ett rum och inte en krigszon.

Andra bilden, 20.48, när det ser ut som ett beboeligt hem och det faktiskt ändå finns tid kvar av kvällen.

Ska nog ändå ta en pluggpaus idag. Det finns nämligen också en lång att-göra-lista inför avresan. Sysselsättningsproblem? Knappast.

Black Friday

Läste ett väldigt bra inlägg från @stannahemmapodcast idag om Black Friday. Att medierna som vanligt polariserar att det är allt eller inget som gäller. Bojkott är det mest korrekta.

Men för mig som i princip aldrig shoppar, alltså köper saker för nöjes skull eller handlar sånt jag egentligen inte behöver, så är faktiskt Black Friday ett tillfälle att kunna köpa sånt som vi verkligen har behov av, men till ett bättre pris. Här vänder vi ju på kronorna för att kunna vara hemma länge med barnen.

Förra året på Black Friday passade jag på att teckna mobilabonnemang med Vimla för mig och de stora barnen. Det var många sköna kronor vi sparade in där! Funderar du på att byta abonnemang så passa på den här veckan, så får du halva priset i fyra månader. Du får gärna använda min tipslänk (https://vimla.se/?201711240809438441), så får både du och jag tio kronors rabatt varje månad så länge vi båda är kunder.

Jag behöver också göra en synundersökning och gå till tandläkaren, men de jobbar visst inte med Black Friday-konceptet. Himla synd, för det är väl de i särklass tråkigaste utgifterna man kan ha…