Statusrapport: Haveri i projektet

Projektet i barnens sovrum går ungefär som förväntat. Kanske lite sämre bara. Vi har fått upp en ljusslinga och byggt ihop hyllorna som ska upp på väggen.

Igår var målet att få upp hyllorna. Det hade gått bättre om väggen gick att borra i. Suck. Vi kan inte ens fatta vad det är för material i väggen, så vi fick ge upp och lämna rummet i totalt kaos. Haveri i projektet alltså. Nu ska det till ett mirakel för att rummet ens ska vara beboligt när Sixten & Judith kommer hit från sin pappa imorgon. Vi som hoppades hinna fixa ett mysigt gemensamt sovrum åt dem. Det är ju väldigt begränsat med tid vi har att fixa och greja, och när vi väl har en stund när åtminstone ett barn sover så vill man gärna att det praktiska funkar. Som att borra.

Mattan blev i alla fall bra. Men den syns inte under alla hyllorna…

Milstolpe (nåja…)

Åh, att vara framme vid denna efterlängtade milstolpe! Äntligen, äntligen kan Gunnar sitta en liten stund i barnstolen när vi äter. Tänk, en ny värld öppnar sig, en där jag kan äta med kniv och gaffel, bre smörgåsar till Bertil och slippa spilla i knät.

Trodde jag. Vips så klättrade Bertil upp i mitt knä och ville bli matad. Och Gunnar var bara nöjd om han fick hålla i min hand med alla sina vassa naglar och samtidigt tugga på mitt pekfinger. Så istället för att ha två händer lediga så hade jag plötsligt ingen. Så kan det gå.

Bästa sortens dag

Tänk om alla dagar var så här, vad enkelt det hade varit att vara förälder då. Andreas jobbade och jag och de två små var hemma och tog det lugnt hela förmiddagen. Gunnar sov 2,5 timmar, så Bertil och jag passade på att läsa säkert 20 böcker, pussla alla pussel flera gånger, sjunga Hajarna sju gånger i rad och äta mellanmål. Bäst av allt var ändå att Bertil satt på pottan, och till slut kom det kiss! Första gången – hurra!!!

Efter lunch, sådär framåt halv två, åkte buss vi till Nacka Forum och gick till biblioteket. Då sov Gunnar 2 timmar igen, medan Bertil och jag läste 20 böcker till. Så härligt kan man ha det när man är hemma och kan ta dagen som den kommer, och när dagen helt oväntat bjuder på medvind, nedförsbacke och raksträcka på samma gång.

 

Ikea och inredningsångest

En talang som vi verkligen saknar i det här hushållet är att inreda snyggt och praktiskt. Det blir liksom okej men inte mer. Det blir halvfärdigt, halvdant, och så tappar vi lust och ork att göra färdigt. Det var ett stort problem i lägenheten där vi bodde tidigare, men när vi flyttade till vårt radhus i början av sommaren var vi naivt övertygade om att nu minsann blir det annorlunda.

Det blev det så klart inte. Jo, på många sätt bättre för vi har mer plats, fler rum och vi har målat om så att det blev jättefint. Men vi får ändå inte riktigt till det där hemtrevliga och ombonade. Så ni är vi i färd med att göra om Sixtens sovrum.

Sixten och Judith har varsitt rum, men Judith vill aldrig sova ensam utan sover alltid på en madrass på golvet inne hos storebror. På tal om att lyckas med inredningen… En madrass, täcken och kuddar som slängs hit och dit, en matta som halkar runt, för många gosedjur. Nej, inte särskilt lyckat. Dessutom har madrassen varit i vägen när de ska spela rörelsespel på WiiU, så något måste göras. Sixtens rum får bli gemensamt sovrum, och Judiths rum ett lek- och TV-rum.

Vad gör man när man ska möblera om och fixa till? Man åker till Ikea. Och det blir ju alltid kul, det är sen gammalt. Andreas och jag är oftast överens om saker och ting, men när det kommer till inredning kan vi bara konstatera att vi tänker helt olika. Så först bråkade vi lite om det, och sen åkte vi till Ikea. Ni hör ju vilken härlig dag! Men det blev faktiskt helt okej ändå, vi lyckades bli på bättre humör båda två och vi hittade en hel del grejer som vi tror kan passa i barnens sovrum. Gunnar sov sig igenom besöket i sjalen, och Bertil var pigg och glad till en början och sinnessjukt trött mot slutet. Han la sig på golvet på Tag-själv-lagret och sa “Beppe sova här.”

Nu återstår bara att packa upp, montera och sätta upp på väggarna. Just precis nu så känns det fortfarande som att det kommer bli snyggt och bra. Någon gång borde det ju bli det! Kan lika gärna sluta med att vi lämnar tillbaka allt och ger upp. Fortsättning följer oavsett.

Nystädat 

Vi har städat!!! Det är banne mig värt ett eget inlägg. Så sjukt svårt att lyckas genomföra en vettig städning just nu att jag måste klappa mig själv på axeln som lyckades. Tillsammans med Andreas förstås – på egen hand hade jag inte ens försökt. 

Det är liksom en flerstegsraket där varje moment riskerar att haverera av hundra anledningar. Vi ska lyckas plocka upp allt från golvet och sortera och lägga undan, men det måste gå fortare än Bertil plocka fram. Oftast sker det med Gunnar i sjalen, vilket betyder att varje sak som ska upp från golvet är en extra utmaning för knän och rygg. Eftersom det skulle vara en riktig städning och inte bara den vanliga panik-plocka-undan innan man får gäster så skulle det också dammtorkas. Nu låter det inte alls svårt, men hela proceduren avbryts ju med ojämna mellanrum av amning, tjat, blöjbyten, tvååring som balanserar på en pall, bebis som vaknar, akut hungersnöd och annat väntat. 

När det var tillräckligt rent för att börja dammsuga sa Andreas att det blir roligare att städa om man tar ett glas vin. Värt att testa, tänkte jag, och fick ett glas bubbel i handen. Här någonstans gav vi upp om att lyckas få Bertil att inte riva fram alla leksaker igen, och lät honom titta på tv medan vi fortsatte. Efter dammsugningen var klar behövde vi äta middag, och insåg att badrumsrengöringen fick vänta till nästa dag. 

Så imorse var det jag som putsade speglar, gnuggade handfat och skurade toaletter redan innan frukost. Det låter kanske som om jag drog nitlotten, men frågan är om det inte var värre för Andreas som försökte parera Bertils minst sagt lynniga morgonhumör och varierande frukostönskemål, och efter en stund även en hungrig bebis. Men då var jag klar och hade rent av hunnit duscha också. 

Det kommer ju vara stökigt om två timmar igen, men det är i alla fall rent under. Dagens tröst.