ESC & Kalas

Igår var det Eurovision och det här året har Sixten ett nyvunnet intresse för tävlingen. Han har laddat i flera veckor, lyssnat igenom alla bidrag och frågat oss om våra favoriter flera gånger om dagen. Så vi hade röstningsblad, snacks och initierade diskussioner om varje bidrag. Vi höll oss vakna ända till den rafflande upplösningen. Och det bästa var att rätt låt vann! Sixten har hållit på Nederländerna ända sedan han lyssnade på låtarna första gången. Hans musiköra är det inget fel på.

Idag var det dags för ett försenat kalas för Judith. Vi hade tema Bäst i test – och ni som inte har sett detta genialiska SVT-program måste skynda, för det är sista dagen att kolla på tredje säsongen idag. Skrattkramp för hela familjen! Vi fixade sju tester av lite enklare slag, och det blev riktigt lyckat. Bygg högsta tornet av flingor på 30 sekunder låter fånigt simpelt, men det är svårare än man kan tro. Eller fyll en flaska med vatten från en hink med hjälp av en disktrasa, en tesked och ett sugrör. Det kräver en del påhittighet, och kalasdeltagarna var väldigt engagerade och ambitiösa. Vi avslutade med att göra den högsta muffinsdekorationen. Det blev massor av skratt, och det var precis det vi hade hoppats på. Judith var nöjd och mätt och utsåg kalaset till ett av hennes roligaste.

Nu skulle jag behöva lite helg efter helgen…

En rosa himmel

Just nu är årets allra vackraste dagar att bo i det här huset. Under en himmel av fluffigt ljusrosa blommor. Njuter och njuter och njuter – innan de vissnar och lägger sig som ett rosa snötäcke över hela vår altan. Äntligen har det varit två dagar med tillräckligt varmt för att kunna sitta där under det rosa molnet.

Vi har haft en ovanligt lugn helg, högst välbehövligt. Lunchbesök av en kär vän igår, och idag bara en liten utflykt till Lilla Kvarholmens lekplats. Plus att hela familjen sov till kvart i åtta imorse! Så ja, jag tror vi behövde lite extra vila och återhämtning.

Två surdegar och vegopepp

Så nöjd med mig själv just precis nu. Idag har jag stökat undan två såna där måste-fixa-grejer som hängt över mig länge. Det ena var att skriva ett första utkast till min läsrapport som ska lämnas in innan terminens slut, och som är den näst sista uppgiften för det här läsåret. Den är inte alls tråkigt att skriva, det handlar bara om att ha tid och ork och motivation – alla tre vid samma tillfälle. Det är det enda av mer akademisk art vi skriver på kursen, vilket betyder att jag behöver sitta med uppslagna böcker och skriva referenser och reflektioner. Jag är inte klar, men jag har åtminstone ett skelett som är lagom långt. Mycket glad över detta.

Den andra bit-ihop-och-beta-av var att ringa Försäkringskassan och försäkra mig om att jag har förstått alla regler kring att skydda den sjukpenningsgrundande inkomsten under tiden jag pluggar och framförallt under sommaruppehållet. Nu vet jag allt jag behöver veta, och jag känner mig väldigt lugnad av handläggarens svar.

Som om inte detta var nog, så har vi även haft lekkompisar på besök på förmiddagen. Äntligen var det lite vårvärme så vi kunde vara ute en stund, och sedan lekte barnen med legotåget och dinosaurierna innan vi åt lunch. Längesen vi sågs, så det var väldigt trevligt! Dessutom har den här familjen varit en stor inspiration för mig att gå över till helt växtbaserad kost. Så vi hade mycket att prata om och jag fick massor av bra tips och pepp. En fin fredag som dessutom avslutades med grillning på altanen under det blommande körsbärsträdet. Trevlig helg!

Härlig helg

Vi har haft en riktigt härlig men intensiv helg. Middagsgäster igår och lunchgäster idag. Så himla trevligt att umgås med vänner samtidigt som barnen leker och har kul. Det blir mycket tid i köket förstås men jag tycker verkligen att det är roligt. Extra kul att få bjuda på veganskt som uppskattas av samtliga gäster. Ja, utom mina två stora barn då, men de har ju ganska känsliga smaklökar och är inte så pigga på nya maträtter.

Gunnar verkar ha fattat grejen med pottan nu. Det händer en del olyckor, men när vi är hemma och han får gå utan byxor så springer han självmant till pottan för både kiss och bajs. Heja honom! Med kläder på är det förstås svårare, då får han säkert känslan av att han har blöja. Men han har klarat det bättre och bättre också. Han sover dessutom utan blöja på nätterna redan, men det är inte så revolutionerande som det kanske låter. Han har inte kissat på natten på säkert ett år trots blöja, mer än några enstaka tillfällen. Nu smiter han upp ibland när vi läser saga på kvällen, kissar en skvätt och sover sedan torr igenom natten. Häftigt vad han kan klara av bara han får chans att träna. Han är ju faktiskt bara ett år och nio månader, så jag är verkligen imponerad av hans snabba framsteg.

I rabatten utanför köksfönstret blommar både gula och röda tulpaner, och idag såg jag första utslagna blomman på körsbärsträdet. Nu vill jag bara att värmen ska komma tillbaka så vi kan vara ute och njuta när det är som vackrast.

Hej livet!

Just det, så här känns det ju. När livet återvänder. När man går direkt till sommar utan att passera vår. När man gick i vinterjacka i snöfall för en vecka sedan, och idag sitter i linne på altanen med solglasögonen på. Hur ljuvligt?!

Dagen har, förutom +18 grader och strålande sol, även innehållit besök av goda vänner och utelunch och sedan party (obs! ej kalas) för Sixten fyllde tolv när vi var i Australien. När man har fyllt tolv bakar man sina muffins själv, hjälper till att laga lasagne, väljer film och stänger in sig på rummet med sina bästa kompisar i fyra timmar. Om det är något som blir enklare när barnen blir äldre så är det tydligen att ordna kalas. Förlåt – party.

Nu ser jag fram emot fler soliga, lediga dagar under påskhelgen!

Blåsigt och sovvägran

Inatt hörde vi vinden slita i taket på stugan, och på morgonen regnade det ordentligt. Vi frös och fick ta på oss både långbyxor och tröjor. Fick en skymt av regnbågen också, till Bertils stora lycka. Förmiddagen ägnade jag åt att plugga medan Andreas och barnen åkte till biblioteket. Jag gjorde bara paus för att gå ut och spana på en söt liten koalahona som satt i ett träd på tomten.

Gunnar bestämde sig för att klara dagen utan att sova middag. På något märkligt sätt överlevde han, även om han var väldigt väldigt trött på slutet. Det har hänt något senaste veckan – från att han har somnat på fem minuter efter lunch, så har det nu blivit svårare för varje dag och idag gick det alltså inte alls. Istället åkte vi och handlade och tog en sväng på den blåsiga stranden för att titta på de stora vågorna. Inte ens i bilen slumrade han till…

På kvällen bakade vi pizza inne hos morfar. Vi fick också sällskap av Ronnie och Lena, som är Charlottas brorson med sambo. De har campat runt i Australien och stannar nu här för att sälja sin bil (väldigt cool med taktält!). Under de senaste tio åren har de lett äventyrsresor i Afrika, så de har massor av spännande upplevelser att berätta om. När de inte reser bor de i Albanien. Långt ifrån ett inrutat vardagsliv med 9-5-jobb. Väldigt inspirerande, även om vi inte funderar på att köra Afrika runt på ett drygt år förstås.

Victor Harbour

Dagens utflykt gick till den lilla kuststaden Victor Harbour. Det är en riktig sommarstad, och eftersom skolorna började i tisdags så var det sömnigt och stängt i stan. Men vi åt lunch och lekte jättelänge på en toppenbra lekplats.

Efter lunchen gick vi ut till Granite Island, en ö som man når via en lång gångbro. Vi var här tillsammans med min brors familj för sju år sedan, och den utflykten har verkligen etsat sig fast i minnet. Inte för att det var fantastiskt, utan för att det var raka motsatsen. Vi var där på kvällen för att titta på pingviner. Barnen, som då var små, tyckte det urtrist, vi såg knappt några pingviner, och kusinen utnämnde det till “det tråkigaste jag har gjort i hela mitt liv”. Dessutom blev min bror magsjuk på vägen hem. Åh, ett kärt minne i familjen!

Idag var det betydligt bättre. Inga pingviner, men en promenad runt ön med oslagbara vyer över hav, vågor, klippor och horisont. Ibland suckar jag bara och orkar knappt med hur vackert det är. Ännu värre är att det inte går att fånga på bild, inte på riktigt. Alla färger, den obrutna horisontlinjen, luften, ljuden, storheten. Då får jag påminna mig om att jag ju här nu och det det på riktigt. Det räknas också.

Engelska ord och längtan

Söndag. Vi har varit i kyrkan igen, i Aldinga Bay Baptist. Idag var vi bara med i början när vi sjöng, och sedan hängde vi på crèche, vilket är barnpassning för de yngsta men Andreas och jag stannade kvar förstås. Bertil och Gunnar tyckte det var toppen – tre andra barn att leka med och massor av leksaker. När gudstjänsten var slut var det fika. Snacka om att plocka russinen ur kakan.

På eftermiddagen handlade vi, och utanför affären träffade Bertil ytterligare en kompis. Han tittade på mig och frågade: “Hur ska jag säga hej på engelska, mamma?” Jag blir så stolt över hur modig han är, att han inte låter språket stå i vägen. Samtidigt snappar han upp fler och fler ord. “Dog betyder hund på engelska, och sheep är får”, berättade han idag. Och hans favoritprogram, Pyjamashjältarna och Octonauterna, går på tv här varje dag. Nu när han leker heter figurerna ofta sina engelska namn istället.

På kvällen pratade vi med Sixten och Judith hemma i Stockholm. Där var det snö och kallt. Jag längtar verkligen INTE efter det, men å vad jag längtar efter mina stora barn! Nu har mer än halva tiden utan dem gått. Bertil frågar varje dag, alltså VARJE DAG, om vi ska hämta dem nu. Inte än, om några veckor säger vi. Samtidigt vill jag inte att tiden ska gå för fort. Jag trivs alldeles för bra här för att längta hem.

Want to play?

Från kl 18 igår kväll till kl 6 imorse så sjönk temperaturen med drygt 20 grader. Där snackar vi väderomslag. Ändå var det varmt och skönt när vi åt frukost på altanen. Det var ju trots allt 25 grader.

Idag var vi på en lekplats vid stranden Moana. Där träffade Bertil äntligen en kompis som ville leka! Vi har träffat på jämnåriga barn tidigare, men de har bara lekt några minuter. Men här var en femåring som var leksugen och inte brydde sig om att Bertil inte pratade engelska. Det visade sig att hon själv hade varit ute och rest runt massor i olika delar av världen, så hon var van att leka utan att ha samma språk. Det var underbart att se Bertil! Han såg så lycklig ut, och även om han inte förstod så sprang han efter och gjorde samma som henne. De lekte “Catch” och Bertil förstod snabbt att det var som kull. Han sprang och sprang och log med hela ansiktet.

Efter en stund kom ytterligare två barn till lekplatsen, en ca 4-5 år och en storasyster i nedre tonåren. Den här driftiga femåringen drog igång Hide and seek, och Bertil hängde med förstås. Sen blev det hans tur och räkna, och då ville han ha hjälp av mig att räkna på engelska (han kan bara till fyra själv). Så häftigt att se hur fort han ändå snappar upp att de pratar ett annat språk och hur han försöker anpassa sig. Tänk vad han skulle lära sig om vi var här ännu längre, och barnen till och med fick gå i skola här… Ja, bara att drömma vidare!

Lyxsällskap

Den här veckan har jag passat på att hänga med de stora barnen var för sig. Är alldeles för dålig på att göra saker på egen hand med dem, men känner att det blir lättare att göra det nu när de två små börjar växa till sig. Så häromdagen var Judith och jag i Sickla för att gå i affärer och använda lite julklappspengar. Tog en glassfika i lugn och ro utan småsyskon med spring i benen. Så mysigt!

Idag fick jag nöjet att hänga med Sixten. Vi gjorde några ärenden och sen gick vi på bio. Första gången på flera år för min del, tror jag. Vi såg andra delen av Fantastic Beasts. Klart över förväntan, men framförallt så himla härligt att få gå dit tillsammans, prata om stort och smått och ha tid för oss själva.

På kvällen fick vi besök av vår kompis Jennie, som vi har firat flera nyår med. I år fick vi fira ett par dagar i förväg. Riktigt trevligt med massa prat, god mat och bubbel.