Då: Tänk om ett år…

För ett år sedan gick jag med min enorma mage och väntade. Väntade på bebisen och väntade på telefonsamtal. Så ringde de från BB Stockholm på morgonen och sa att idag har vi plats för dig, ni är välkomna hit vid kl 14. Av olika skäl hade det blivit bestämt att förlossningen skulle sättas igång. Nu var det BF+2 och äntligen dags. Blandade känslor av förväntan, spänning och oro, samtidigt som det kändes overkligt att veta att bebisen snart skulle komma.

Jag minns att vi åt lunch och tog en promenad för att få Bertil att sova middag. Andreas och jag gick och pratade. Vi har ett intensivt år framför oss, konstaterade vi. Det hade vi rätt i. Men tänk om ett år, sa jag. Tänk när lillebror ska fylla ett år och Bertil och han kan börja leka, när han kan kanske gå, när han inte är en pytteliten bebis längre. Då har vi gjort det här första året. Då vet vi vem lillebror är, vi har lärt känna honom och han kommer vara en självklar del av vår familj.

Och nu är det gjort, det första året med lillebror, som blev just Gunnar. Vilket år! Javisst har det varit intensivt, men också så roligt. Han har vuxit och blivit en egen liten person med massor av vilja och bus i kroppen. Han kan gå sedan länge, och Bertil har han lekt med och bredvid sedan han kunde börja ta sig fram. Imorgon firar vi Gunnars födelsedag och sen ser vi fram emot nästa år tillsammans. Det lär inte bli lugnare precis, men säkert ännu roligare!

Sommarkyrka och nya ljud

Måndag och vardag. Sommarvärmen är äntligen på väg tillbaka och det är knappt två veckor kvar tills Andreas går på semester. Den här veckan jobbar han med Sommarkyrkan, så vi var med där idag. Ungefär som öppna förskolan fast i andra lokaler, plus att folk i alla åldrar är välkomna. Så det var en blandning av småbarn och tanter som pysslade, åt lunch, hade sångstund och fikade (så klart, det är ju lite av kyrkans specialområde). Bertil och Gunnar var nöjda med uppmärksamhet och lek, och med fikat förstås.

Gunnar blir bara roligare för varje dag som går. Han ler mot alla och charmar bussresenärer, kyrktanter och butikspersonal på löpande band. Han älskar vatten och att bada, och så är han väldigt förtjust i alla djur han ser. Just nu lär han sig härma ljud, och för tillfället klarar han fisk, tiger och (nytt för idag) häst. Bertil tittade på ett program om bondgården på tv, och Gunnar blev helt till sig. Han brukar inte bry sig om tv:n annars men nu stod han och tittade storögt med uppspärrad mun och gjorde olika läten när han såg kor, får och hästar. Han blir snabbare på fötterna för varje dag och tycker det roligaste är att springa efter Bertil. Och så ger han världens goaste kramar och jätteblöta pussar mitt på munnen.

Bertil är ju också en härlig filur, om än med växlande humör. Han börjar säga så mycket roliga grejer och jag måste skriva ner, så som jag gjorde med Sixten och Judith. De älskar ju när jag läser för dem om när de var små. Idag myntade Bertil uttrycket “spökfingrar” om sina skrynkliga fingertoppar efter badet. Och så bad att han få kolla på fotboll, men efter tre minuter hade han fått nog. “De bara sparkar och sparkar och ramlar.”