Sista veckan

Om en vecka sitter vi på flyget på väg hem mot Sverige. Det är faktiskt helt omöjligt att inte tänka på det och räkna ner. Jag vill inte! Vi var i kyrkan för sista gången idag. Sa hejdå till folk vi träffat och tackade för att vi har fått vara en del av församlingen under ett par månader och för att vi har känt oss så välkomna. Vi hoppas att vi ses igen!

Efter lunch och Andra chansen på SVT Play så åkte vi till en vingård som heter d’Arenberg. Andreas och jag var där för flera år sedan, när vi hade förlovat oss. En riktigt lyxig tillställning med avsmakningsmeny och massor av vin. Livet var annorlunda då. Nu åkte vi bara dit och tittade, eftersom de har byggt en väldigt spektakulär restaurang och cellar door som liknar en Rubriks kub. När vi kom dit var det gråmulen himmel och vita nät över vinrankorna närmast kuben. Jag trodde för att jag hade råkat ställa in svartvitt filter på mobilen när jag tog kort. Man har ju blivit ganska bortskämd med blå himmel som bakgrund. Vi spanade i alla fall på kuben och tänkte att fyra barn nog inte passade så bra in på überlyxrestaurang/konstutställning/vinprovning. Så vi åkte och handlade istället. Det ska ju också göras.

Språkträning

Den här dagen har varit lite uppochner, av olika skäl. Och varm. 36 grader hade vi på eftermiddagen. Vi började i alla fall med ett dopp i Port Noarlunga, och äntligen tog vi med body boards till stranden. Bertil var så nöjd, han låg på sin bräda och sprattlade som en liten utombordsmotor och ropade “Jag kan! Jag kan surfa!” Eftermiddagen tillbringade vi inomhus på Colonnades, där det fanns AC och många affärer. Vi åt lunch, handlade mat och några sommarkläder till Sixten och Judith.

När Sixten fyllde år häromdagen fick han första och andra Harry Potter på engelska av morfar. Eftersom han redan har läst ut dem, så passade vi på att köpa resten av serien också. Även om han har läst hela serien nio (!!!) gånger tidigare, så är det ändå häftigt att han har blivit så bra på engelska att han läser dem utan problem. Judith har inte läst böckerna på svenska, men hon hängde på och började läsa del ett. Hon har dessutom redan hunnit plöja ett par andra böcker som hon lånade på biblioteket. Även när det gäller att förstå och prata så går det helt utan problem, både för Sixten och Judith. En häftig utveckling sedan vi var här för två år sedan. Tack Youtube, får vi väl säga.

Även Bertil snappar upp fler ord på engelska förstås. Wait for me! ropar han om han inte hinner med. Han kan också andra bra grejer som big wave, jump, dinosaur, train och more. Han har också börjar säga Sorry när han säger förlåt. Även Gunnar lär sig en massa nytt. När man säger hejdå så vinkar han och säger Bye bye! Han förstår tydligen också flera djur på engelska, för han gör rätt djurljud om man säger dog, cat, fish, kangaroo och några till. Han bästa engelska ord är ändå apple, som betyder att han vill dricka äppeljuice. Det vill han i princip från att han vaknar tills han somnar. Han lär sig nya ord på svenska också, som hatt, bäa (bära), tut (slut) och tiss (kissa). Nu sätter han också ihop flera ord och ljud till små meningar. “Mamma! Hej off-off! Hej aj! Aj pssst.” Det betyder “Mamma, säga hej till hundarna, säga hej till katten. Katten sover.” Obegripligt för en utomstående, men så häftigt för oss i familjen att kunna förstå honom! Däremot är han ju knasig när det kommer till våra namn. Mamma och pappa kan han förstås. Han själv heter Gagga. Men Bertil heter också Gagga, och det gör morfar också. Judith däremot heter Bibbi och Sixten heter Dadda. Han verkar ha blandat ihop oss med Babblarna.

Sixten 12 år

Idag har firat Sixten, som fyllt ofattbara 12 år. Fattar inte hur han har hunnit bli så stor. Det har varit en härlig dag med presenter på sängen, en vild koala som kom på besök just idag, och en utflykt till Glenelg med lunch, minigolf och glass. Sedan poolbad och middag med storfamiljen. Jag tror och hoppas att det är en nöjd nybliven tolvåring som kommer att somna gott ikväll.

Det är faktiskt inte första gången som Sixten har födelsedag här, för även treårsdagen firades här. Nio år sedan alltså. Behöver jag ens säga att tiden går för fort?

PS. Vi åt hamburgare till lunch, som vi köpte på den 100% vegansk snabbmatsrestaurangen Lord of the Fries. Riktigt gott, och framförallt coolt att det finns så många bra vego/vegan-alternativ här. Dessutom med fotovänlig väggmålning!

Väntan och engelska

Snart, snart kommer de hit! Planet ska landa om bara några minuter, morfar är redan på väg till flygplatsen för att möta dem, och Bertil, Gunnar och jag bara räknar ner minuterna. Åh vad vi längtar!!!

Men vi har haft en riktigt bra dag idag. Behöver jag ens säga att vi sova bra inatt? Det är ju inget magiskt samband precis, utan ganska självklart. Men att barnen skulle vakna vid tjugo över åtta hade jag aldrig vågat hoppas på. Vi fick till och med skynda oss för att hinna till kyrkan till klockan tio.

I kyrkan lekte vi på Crèche igen, och Bertils kompis Lachlan var där. Så kul att se hur de leker tillsammans nu efter några veckor, trots språkbarriären. Men idag var det som att det lossnade för Bertil och han använde vartenda engelskt ord han har lärt sig. Han var med och “played dogs” och sa namnet på massor av djur som han såg på bilder. Han sa “My name is Bertil” och att han är “three” år gammal. Vi stannade kvar på lekplatsen efteråt, och då lekte han “Catch me if you can” och var med i alla möjliga lekar. “Help!” ropade han när han behövde hjälp ner från klätterställningen. Tänk ändå om vi hade kunnat stanna här några månader till, då hade han verkligen kommit igång tror jag. Nu frågar han varje kväll när vi ska sova vad olika ord heter på engelska, och även engelska ord som han har hört på barnprogram som han vill att jag ska översätta. Otroligt häftigt att följa.

Nä, nu ska vi äta middag och sedan ställa upp oss på rad och invänta årets mest efterlängtade kramar!

Blåsigt och sovvägran

Inatt hörde vi vinden slita i taket på stugan, och på morgonen regnade det ordentligt. Vi frös och fick ta på oss både långbyxor och tröjor. Fick en skymt av regnbågen också, till Bertils stora lycka. Förmiddagen ägnade jag åt att plugga medan Andreas och barnen åkte till biblioteket. Jag gjorde bara paus för att gå ut och spana på en söt liten koalahona som satt i ett träd på tomten.

Gunnar bestämde sig för att klara dagen utan att sova middag. På något märkligt sätt överlevde han, även om han var väldigt väldigt trött på slutet. Det har hänt något senaste veckan – från att han har somnat på fem minuter efter lunch, så har det nu blivit svårare för varje dag och idag gick det alltså inte alls. Istället åkte vi och handlade och tog en sväng på den blåsiga stranden för att titta på de stora vågorna. Inte ens i bilen slumrade han till…

På kvällen bakade vi pizza inne hos morfar. Vi fick också sällskap av Ronnie och Lena, som är Charlottas brorson med sambo. De har campat runt i Australien och stannar nu här för att sälja sin bil (väldigt cool med taktält!). Under de senaste tio åren har de lett äventyrsresor i Afrika, så de har massor av spännande upplevelser att berätta om. När de inte reser bor de i Albanien. Långt ifrån ett inrutat vardagsliv med 9-5-jobb. Väldigt inspirerande, även om vi inte funderar på att köra Afrika runt på ett drygt år förstås.

Humörsvacka

Mitt i allt det fantastiska är ju barnen ändå bra på att ta ner en på jorden igen. Om gårdagen var solsken och lyckliga ungar, så har den här dagen bjudit på moln. Både på himlen och i humöret. Allt vi har sagt eller gjort har varit fel enligt Bertil. Frukosten var usel för att han inte fick chips, mellanmålet var lika värdelöst den eftersom jag inte kunde trolla fram potatismos. Gunnar bröt ihop för att han inte fick trycka på knapparna på diskmaskinen, Bertil grät för att han inte fick spela iPad i bilen (vilket han aldrig får). Listan kan göras lång, men det räcker väl att konstatera att vi kandiderar till posten Årets mest hopplösa föräldrar idag.

Men så glimmade det till en stund. Solen kom fram, och Gunnar sov middag medan vi åt lunch på ett litet eko-café i Aldinga. Bertil valde stället för det såg så mysigt ut. Han och jag delade på en smoothie bowl med jordnötssmör, kakao och hemmagjord choklad-granola, som vi båda älskade. Vi hittade vita fjädrar från kakaduor på marken och Bertil nynnade “Gunnar är så fin så fin” och kittlade honom med fjädrarna för att han skulle vakna och leka. Guld ändå!

500, 4 & 1 1/2

500:e posten i bloggen. När jag väl kom igång och skriva förra hösten fanns det visst inget stopp. Det är fortfarande roligt, och så länge det är det så skriver jag på. Tack alla ni som läser och kommenterar och skickar glada tillrop!

4 veckor sedan vi åkte från Sverige nu. Tiden tickar på. Lite för fort, men samtidigt känns det som att vi varit här länge. Vi njuter verkligen. I morse var det en del gnäll och tjat, men sen när jag satt där på stranden och lekte med barnen och deras dinosaurier så kändes ju livet rätt gött ändå. På kvällen en lång middag med morfar på altanen i kvällssolen, vego-Bahn Mi och gott vin och en massa prat. Ja då är det ju fasligt lätt att trivas.

1 1/2 år blir den lilla Gnutten-Skrutten idag. Hurra för honom! Han är glad och busig och envis och bestämd och tokig och fin och allt däremellan. Världens bästa lillebror och världens mest tålamodsprövande klätterapa. Han är liksom allt uppskruvat till hundra. Och det älskar vi honom för!

Engelska ord och längtan

Söndag. Vi har varit i kyrkan igen, i Aldinga Bay Baptist. Idag var vi bara med i början när vi sjöng, och sedan hängde vi på crèche, vilket är barnpassning för de yngsta men Andreas och jag stannade kvar förstås. Bertil och Gunnar tyckte det var toppen – tre andra barn att leka med och massor av leksaker. När gudstjänsten var slut var det fika. Snacka om att plocka russinen ur kakan.

På eftermiddagen handlade vi, och utanför affären träffade Bertil ytterligare en kompis. Han tittade på mig och frågade: “Hur ska jag säga hej på engelska, mamma?” Jag blir så stolt över hur modig han är, att han inte låter språket stå i vägen. Samtidigt snappar han upp fler och fler ord. “Dog betyder hund på engelska, och sheep är får”, berättade han idag. Och hans favoritprogram, Pyjamashjältarna och Octonauterna, går på tv här varje dag. Nu när han leker heter figurerna ofta sina engelska namn istället.

På kvällen pratade vi med Sixten och Judith hemma i Stockholm. Där var det snö och kallt. Jag längtar verkligen INTE efter det, men å vad jag längtar efter mina stora barn! Nu har mer än halva tiden utan dem gått. Bertil frågar varje dag, alltså VARJE DAG, om vi ska hämta dem nu. Inte än, om några veckor säger vi. Samtidigt vill jag inte att tiden ska gå för fort. Jag trivs alldeles för bra här för att längta hem.

Want to play?

Från kl 18 igår kväll till kl 6 imorse så sjönk temperaturen med drygt 20 grader. Där snackar vi väderomslag. Ändå var det varmt och skönt när vi åt frukost på altanen. Det var ju trots allt 25 grader.

Idag var vi på en lekplats vid stranden Moana. Där träffade Bertil äntligen en kompis som ville leka! Vi har träffat på jämnåriga barn tidigare, men de har bara lekt några minuter. Men här var en femåring som var leksugen och inte brydde sig om att Bertil inte pratade engelska. Det visade sig att hon själv hade varit ute och rest runt massor i olika delar av världen, så hon var van att leka utan att ha samma språk. Det var underbart att se Bertil! Han såg så lycklig ut, och även om han inte förstod så sprang han efter och gjorde samma som henne. De lekte “Catch” och Bertil förstod snabbt att det var som kull. Han sprang och sprang och log med hela ansiktet.

Efter en stund kom ytterligare två barn till lekplatsen, en ca 4-5 år och en storasyster i nedre tonåren. Den här driftiga femåringen drog igång Hide and seek, och Bertil hängde med förstås. Sen blev det hans tur och räkna, och då ville han ha hjälp av mig att räkna på engelska (han kan bara till fyra själv). Så häftigt att se hur fort han ändå snappar upp att de pratar ett annat språk och hur han försöker anpassa sig. Tänk vad han skulle lära sig om vi var här ännu längre, och barnen till och med fick gå i skola här… Ja, bara att drömma vidare!

Glenelg

I morse frös vi! Det blåste jättemycket både under natten och förmiddagen, och himlen var täckt av moln. Så vi frös både inne och ute. Imorgon kommer värmeböljan som varnar för 38 grader, så det växlar fort.

Redan efter lunch sprack molnen i alla fall upp, och så fort solen kommer fram så blir det jättevarmt. Vi åkte till Glenelg, en mer turisttät förort till Adelaide där vi också har varit många gånger tidigare. Så himla fint precis vid havet; en lång strand, ett torg med palmer och fullt av uteserveringar. Vi strosade omkring, promenerade ut på den långa jettyn och sen lekte barnen en lång stund på lekplatsen. “Säg mera vatten på engelska!” ropade Bertil och härmade.

På kvällen åt vi middag tillsammans med morfar, Charlotta och min syster Rebecka. Bertil ritade av henne och skrev hennes namn. Och gosiga Gunnar lärde sig äntligen säga “Beppe”, så nu kan han ropa på sin storebrorsa! Annars säger han mest “kåka” om kex och kakor, som han har blivit väldigt förtjust i. Voff-voff och aaaaj (mjau) säger han och tusen gånger om dagen, för här finns tre hundar och fyra katter och Gunnar älskar dem allihop.