Tag Archives: utveckling

Gunnar just nu

Gunnar har blivit så stor den sista tiden! Om en månad fyller han två år, och han har verkligen tagit flera stora utvecklingskliv på sistone.

En av de påtagligaste sakerna är att han är helt blöjfri sedan två månader. Han säger till när han behöver gå på toa, och visst händer någon liten olycka ibland men oftast går det hur bra som helst. När vi var på Västkusten en långhelg så märktes det att han blev distraherad för då glömde han bort sig. Men här hemma har han full koll. Vi har aldrig med pottan ut längre, utan han kan kissa utomhus eller så hinner vi toaletten om vi är i affären eller liknande. Så skönt, både för honom och för oss.

Talet bara forsar fram. Det är lika fantastiskt att följa med fjärde barnet. “Mamma hjälpa mig skorna” sa han till mig idag och sträckte fram en sandal som skulle av. Förra veckan upptäckte han negationerna inte och ingen. Förut sa han “nej post” om brevlådan var tomt, men nu blir det “ingen post” istället. “Pappa inte hemma, åka laga bilen” berättade han imorse. Han gulligaste ord är nog ändå “nonö-nö” som betyder jordnötssmör. Andra populära fraser är “Nej, min den!”, “Nej, Gunnar ha hela!” och “Hungrig! Gå ditåt. Kylen!” Plus det eviga “Bära! Mamma bära!” förstås. Klängig och mammig är en underdrift… Tur att han är sötare än hundra sockerbitar, för han kan verkligen tjata sönder öronen på mig.

Pod-tips och reflektion

Idag kom jag mig äntligen för att lyssna på ett pod-avsnitt som jag längtat efter länge. Posten Bortom Ekorrhjulet (@bortomekorrhjulet) har många intressanta samtal om att göra förändringar i livet för att få mer frihet, och det här avsnittet (nr 21) handlar om Åsa som slutade jobba genom att dra ner riktigt ordentligt på sina utgifter. Det var peppande på många sätt, men jag kände mig först lite besviken för att jag inte fick några mirakeltips.

Men sedan funderade jag en stund, och insåg att vi faktiskt har gjort väldigt många av de där förändringarna redan. Bara genom att avstå förskola för Bertil och Gunnar så har vi klivit utanför normen, och det har inneburit att vi steg för steg har dragit ner på kostnader för att ha råd att vara hemma. Till hösten kommer vi att klara oss på en heltidslön (då vi ska jobba 50% var) plus barnbidrag, och det tycker jag är ganska bra jobbat. Det allra bästa är att det oftast inte känns som att vi snålar på saker, utan att vi lever väldigt gott. Det är en skönt känsla att inte vara så beroende av en hög inkomst. Jag hoppas fortfarande att vi ska kunna göra oss ännu mer fria – men hur det ska gå till får jag fortsätta fundera på.

Ett samtal om hjärtat

Bertil hoppar på studsmattan. Han ropar till mig:
“Mamma, hur låter hjärtat?”
“Dunk, dunk, dunk.” Jag går fram och hjälper honom att lägga handen på sin bröstkorg. “Här sitter hjärtat. Känner du hur det slår?”
Hans ögon glittrar till.
“Ja! Jag känner! Dunk dunk dunk!” Han tänker på något. “Doktorn kan höra det med en sån där…”
Han pekar på öronen.
“Ja, ett stetoskop”, säger jag. “Varför tror du läkaren vill lyssna på hjärtat då?”
“För att höra att man mår bra. Om hjärtat inte slår, då mår man inte bra.”
“Nej, då är man till och med död.”
Bertil studsar vidare.
“Död som gammelfarmor?”
“Nej, gammelfarmor är inte död. Hon lever ju fortfarande.”
“Men vem är död då?”
“Ja… min mormor och morfar. Och farfar Berth.”
“Jaha. Då slår inte deras hjärtan. Men gammelfarmors hjärta slår.”
“Precis.”
Bertil fortsätter studsa.
“Ska vi leva jättelänge, mamma?”
“Ja älskling, vi ska leva jättejättelänge.”

Glass och prat

En varm och solig fredag. De lediga dagarna är utan tvekan de bästa. På förmiddagen hälsade vi på hos dagmamman Anna igen. Både Bertil och Gunnar hade jättekul. Jag undrar verkligen hur det ska gå i höst när Gunnar förstår att han inte får gå med dit på dagarna. Just nu är jag väldigt kluven inför att låta bara Bertil börja, samtidigt som jag tycker det är för tidigt för Gunnar ändå. Svårt.

På eftermiddagen var vi på altanen, och då sa Bertil: “En gång badade vi här ute och sen åt vi glass. Kan vi göra det igen, fast utan vattnet?” Alltså bara äta glass? frågade jag. “Ja, precis!” Och jag valde att vara en säga-ja-mamma, så vi åt glass och nöjt av att körsbärsträdet fortfarande blommar. Men det snöade ljusrosa blomblad i glassen, så blomningen är snart över för i år.

Gunnar pratade också om “datt”, alltså glass. När den var slut bad han om “more datt”. Nej, den är slut, sa jag. “Hanna more dart!” (Handla mer glass!) föreslog han då. Så praktiskt att kunna börja ge goda råd!

Det gulligaste är annars när Gunnar pratar om Harry Potter, vilket hans tre storasyskon gärna lär honom. “Bertil Ha Potty, Gunnar Hemajni!” säger han och viftar och låtsas trolla.

Härlig helg

Vi har haft en riktigt härlig men intensiv helg. Middagsgäster igår och lunchgäster idag. Så himla trevligt att umgås med vänner samtidigt som barnen leker och har kul. Det blir mycket tid i köket förstås men jag tycker verkligen att det är roligt. Extra kul att få bjuda på veganskt som uppskattas av samtliga gäster. Ja, utom mina två stora barn då, men de har ju ganska känsliga smaklökar och är inte så pigga på nya maträtter.

Gunnar verkar ha fattat grejen med pottan nu. Det händer en del olyckor, men när vi är hemma och han får gå utan byxor så springer han självmant till pottan för både kiss och bajs. Heja honom! Med kläder på är det förstås svårare, då får han säkert känslan av att han har blöja. Men han har klarat det bättre och bättre också. Han sover dessutom utan blöja på nätterna redan, men det är inte så revolutionerande som det kanske låter. Han har inte kissat på natten på säkert ett år trots blöja, mer än några enstaka tillfällen. Nu smiter han upp ibland när vi läser saga på kvällen, kissar en skvätt och sover sedan torr igenom natten. Häftigt vad han kan klara av bara han får chans att träna. Han är ju faktiskt bara ett år och nio månader, så jag är verkligen imponerad av hans snabba framsteg.

I rabatten utanför köksfönstret blommar både gula och röda tulpaner, och idag såg jag första utslagna blomman på körsbärsträdet. Nu vill jag bara att värmen ska komma tillbaka så vi kan vara ute och njuta när det är som vackrast.

Morfar och gammelfarmor

Idag fick vi besök av morfar, som är hemma i Sverige. Alltid lika mysigt att träffas. Gunnar passade på att lära sig säga morfar precis igår, så det kunde han imponera med. Pussel, lunch, promenad och tid att prata var dagens aktiviteter.

Sen åkte jag med morfar hem till gammelfarmor en stund. Nu orkar hon inte längre komma och hälsa på hos oss. Men å andra sidan hade hon promenerat fram och tillbaka till centrum igår med sin rullator, så hon kämpar onekligen på. “Man ska ju inte bli så här gammal, men det rår jag ju inte för att jag är.”

Det var första gången på många år som jag är där utan barnen, vilket betydde att vi faktiskt kunde sitta och prata ordentligt. Med sina hörlurar och förstärkare hörde hon mig riktigt bra. Det är imponerande hur hon hänger med, vi pratade om hur det ser ut i skolorna, om klimatet och vilka förändringar vi måste göra för att rädda världen. 102 år är hon, och med hennes perspektiv blir det ju galet hur utvecklingen har sett ut. Hon berättade att hon minns när hon i tidiga tonåren åkte bil och att det var en stor händelse som de pratade länge om. Hon berättade om hur man sydde om kläder och aldrig slängde något. Hon konstaterade: “Det är mycket som har blivit bättre, men priset har varit för högt.”

När jag gick därifrån stod hon som alltid i köksfönstret och vinkade. Det var fint att ses idag och jag vet att hon kommer glädjas åt det länge.

Gunnar just nu

Den här fasen är ju verkligen helt fantastisk att följa – när språket bara bubblar fram, när han använder nya ord varenda dag och kan förmedla mer och mer vad han vill, tänker och känner. Nästan ett år och nio månader, och alldeles ljuvlig! (Och envis…)

Nu heter han inte Gaga längre, utan “Gomma” och storebror heter “Battil”. Nya ord den senaste tiden är filt (pilt), täcke, buss, hatt (mössa), kokoko (skor), gömma, bomma (blomma), ti (en till), penna, bok, ost, majs, bit, mooo (more/mer) och många fler. Han sätter också ihop orden, t.ex. “Nej Battil tycka, Gomma tycka!” vilket betyder Nej, Bertil får inte trycka, Gunnar ska trycka! (på stoppknappen på bussen) När han ska gå ut vill han ha katthatt (kattmössan) och aa-kokoko (ugglestövlarna). Man måste hänga med för att fatta. Vatten heter fortfarande”Pippi-apan” efter muggen som han brukar dricka ur.

Igår sa vi till Bertil att man kan kissa utomhus för att vattna och gödsla blommorna. Då gick Gunnar ut, drog av sig blöjan och kissade på gräset. Jaha, det kunde han tydligen. Så idag har han varit blöjfri, och ett par gånger har kisset hamnat i pottan och ett par gånger i byxorna. Vore ju fantastiskt skönt om vi kunde slippa blöjor snart! Han är ju redan torr på nätterna och när han var liten använde han ofta pottan, så jag har en förhoppning om att det ska gå lätt. Jag hörde också hur han lekte förut och låtsades att leksaksdjuren kissade och bajsade, så det är tydligt att han fattar vad det är frågan om.

Gunnar pratar

Det är så roligt att följa Gunnar nu när han börjar prata. Än så länge är det mesta helt obegripligt utanför familjen, men ändå. Tänk att han kan börja göra sig förstådd med ord och uttryck. Så häftigt, även när det är fjärde barnet.
Mamma, pappa, Dadda (Sixten), Bibbi eller Diidit (Judith) och Gagga (Gunnar) har han koll på. Men även Bertil heter Gagga, även om vi kämpar med att få honom att säga Beppe istället. Det går sådär, för Gunnar är ju av den envisaste sorten. Nu har han bytt ut ljuden ouff-ouff och aaajjj (mjau) till orden hund och katt. Apan säger han också, och så kan han ju sjunga “Här kommer Radioapan” (fast man hör mest apan på slutet). Bäa (bära) är nog han favoritord just nu. Han säger också ja och nej väldigt tydligt, och har börjat med artigheter som “Nej tatt” (nej tack) t.ex. när han springer iväg för att han inte vill borsta tänderna.

Annat som han kan förmedla är muuu (smör), kokoko (skor), hatt (hatt eller mössa), bom (boll), bijälamm (Bä bä vita lamm = öppna förskolan), blääää (oätbar mat), pippiapa (Pippi och apan-muggen = dricka vatten), uppuppupp (lyft upp mig), heeej (telefonen), Bibbi Dadda hoppa heeeej (titta på filmklippet där Judith och Sixten hoppar i poolen).Ja, ni hör ju att man behöver ett lexikon för att hänga med. Allra gulligast är ju att Gunnar och Bertil faktiskt pratar med varandra. Att de kan säga saker till varandra som båda förstår. Det är så man blir tårögd nästan. Tänk så mycket roligt de kommer att ha tillsammans framöver.







Tålamod

När man är tre år, eller nästan tre och ett halvt, då kan man vara världens härligaste och världens jobbigaste inom loppet av en minut. Bertil testar verkligen hela känsloregistret just nu. Han blir jätteglad om vi ska göra något kul, är påhittig och rolig, sjunger låtar från Mello, pratar svengelska och skrattat högt. Men han blir också besviken så att hela världen rämnar när han inte får som han vill. När han måste stänga av teven fast han inte har sett tre program eller när han måste gå och kissa. (Jag är inte kissnödig! Jag bara dansar! är hans standardsvar.)

Mest konflikter har vi tyvärr kring maten. Han ratar precis ALLT som vi serverar. “Jag vill ha något annat” säger han varenda gång, oavsett vad som står på bordet. Det betyder att han gnäller från att vi ska äta frukost tills läggdags – för om man inte äter någon ordentlig mat på hela dagen så blir energin därefter. Det här eviga tjatet om “något annat” har fått mig att ledsna rejält. Han verkar tro att vi bedriver hotell med room service dygnet runt, och att vi har en magiskt kylskåp som fyller sig självt med olika frukter. Och även om vi serverar det han beställer så är det ändå fel. Smoothien är äcklig, det är fel bröd till smörgåsen, eller en för liten bit äpple. Vi måste verkligen bryta den här onda cirkeln av gnäll, för just nu gör den mig helt galen.

Jag föredrar ju när han kryper upp i knät och lägger huvudet på mig axel och säger “Jag älskar dig”. Det kompenserar för många utbrott.

Sval tisdag

Vädret växlar fort, nyss hade vi 40 grader men idag frös vi på lekplatsen. Bara 20 grader och rätt så blåsigt gjorde att det var kyligt med lek och picknick. Bad i havet hoppade vi över idag. Bertil hittade en jämnårig kompis och han var så duktig och kämpade med engelskan. Efter ett tag blev det väl svårt för då pratade han låtsasengelska när han inte kunde rätt ord, vilket gjorde att jag inte kunde hjälpa till att översätta där det behövdes. Men alla sätt är bra, och han lär sig verkligen mer för varje dag som går. Vi måste försöka hålla igång språket när vi kommer hem igen.

Idag är det fettisdagen. I brist på semlor blev det donuts – Sixtens absoluta favorit. Själv åt jag en smoothie bowl från eko-caféet bredvid istället. Bertil åt av strösslet på sin donut och åt sedan från min bowl. Alla nöjda! Ja kanske Gunnar hade varit missnöjd om han visste vad han missade – han somnade med en bit majskolv i handen strax innan vi fikade. Samtidigt kom solen fram, och som vanligt gick det från svalt till stekhett direkt. Lagom finns visst inte här.