Glenelg med gnäll

Inatt sov jag inget vidare, och sedan blev jag väckt ungefär två timmar tidigare än vanligt av Gunnar. Dålig uppladdning för andra dagen på egen hand med barnen. Men vi har så klart tagit oss igenom ändå. Mer eller mindre framgångsrikt.

Jag satsade på en ordentlig utflykt idag igen, så vi åkte till Glenelg. Först picknick på gräset, och sen en ljuvlig promenad längs strandpromenaden för att få Gunnar att somna. Efter det en lång stund med vattenlek på lekplatsen innan vi avslutade med lördagsglass. Där spårade det ur fullständigt för Gunnars del. Han blev GALEN när jag smakade på hans glass för att det började rinna, och sen gallskrek han i tio minuter. Efter det tryckte han i sig hela glassen och slog nog rekord i kladd. Tveksamt om den t-shirten överlevde choklad- och jordgubbschocken.

Nu försöker vi bara ta oss igenom kvällen utan alltför mycket tjafs och gnäll. Det går sådär. Bertil var ett under av samarbete och vänlighet igår. Idag har han gjort precis tvärtom. Så man kan säga att vi går varandra på nerverna just nu. Men vi kämpar på och räknar ner timmarna. Andreas och Sixten och Judith har precis lyft från Arlanda, och om ganska exakt ett dygn är de framme här hos oss. Längtar ihjäl mig på alla sätt!

Goolwa i uppförsbacke

Om barnen var ur fas och humörsvängiga igår, så var det min och Andreas tur idag. Vi brukar vara bra på att hålla oss ifrån småtjafs och gnäll, men idag gick det inte. Missförstånd, trötthet och lågt blodsocker bidrog. Och så Gunnar som vägrade sova middag. Plus att det var kyligt och blåsigt. Ja, ingen toppendag.

Men vi hade ändå tagit oss iväg till Goolwa vid utloppet av Murray River. Så vi promenerade runt, såg en enorm pelikan, roliga skyltar och en lång bro som vi (läs: jag) inte vågade gå över. En fika och lite lekplats på det, så var det ändå en helt okej dag. Sen somnade Gunnar förstås fem minuter hemifrån, men det kunde man ju räkna ut med lilltån.

Nu är det precis en vecka kvar tills Sixten och Judith är på väg hit. Hurra! Vi längtar och längtar.

Humörsvacka

Mitt i allt det fantastiska är ju barnen ändå bra på att ta ner en på jorden igen. Om gårdagen var solsken och lyckliga ungar, så har den här dagen bjudit på moln. Både på himlen och i humöret. Allt vi har sagt eller gjort har varit fel enligt Bertil. Frukosten var usel för att han inte fick chips, mellanmålet var lika värdelöst den eftersom jag inte kunde trolla fram potatismos. Gunnar bröt ihop för att han inte fick trycka på knapparna på diskmaskinen, Bertil grät för att han inte fick spela iPad i bilen (vilket han aldrig får). Listan kan göras lång, men det räcker väl att konstatera att vi kandiderar till posten Årets mest hopplösa föräldrar idag.

Men så glimmade det till en stund. Solen kom fram, och Gunnar sov middag medan vi åt lunch på ett litet eko-café i Aldinga. Bertil valde stället för det såg så mysigt ut. Han och jag delade på en smoothie bowl med jordnötssmör, kakao och hemmagjord choklad-granola, som vi båda älskade. Vi hittade vita fjädrar från kakaduor på marken och Bertil nynnade “Gunnar är så fin så fin” och kittlade honom med fjädrarna för att han skulle vakna och leka. Guld ändå!

Strathalbyn

Åh, de här små ställena vi får se, långt ifrån turiststråken. Så himla fina. Idag Strathalbyn, säkert en extremt trist liten håla på bonnvischan, men i våra ögon en liten pärla. En fin park, en lekplats, en tjusig gammal kyrka, en ekologisk butik/café och en god lunch. Jag förälskade mig i ett gammalt övergivet hus och inbillade mig för en minut att jag skulle älska att renovera. Det är naturligtvis inte sant.

I ekobutiken hittade jag bees wax wrap, som man kan använda istället för plastfolie. Har sett det på Instagram många gånger men aldrig på riktigt. Bertil bröt ihop för att jag inte valde ett trepack med grävmaskinsmotiv istället. Man kan verkligen inte göra rätt med honom just nu… Allt vi gör är fel – för många flingor, för få melonbitar. Fel skor, för mycket solkräm, för lite tv, fel glass… Träning för tålamodet.

På kvällen kom svenska gäster till pappa. De lever billigt, jobbar lite på distans, reser runt i världen och älskar friheten som det ger dem. Så spännande och inspirerande.

Värmeslag

Det här är det varmaste jag har varit med om. Precis nu, kl 16.00, är det strax över 45 grader ute. Där är inte vi. Vi är bara inomhus. Myndigheterna har utfärdat en “Extreme Heat Warning” och allt förutom vanliga affärer är stängt.

Dagen har vi tillbringat i Marion Westfield Shopping Centre, där var vi och alla andra som också flydde värmen. Bertil och Gunnar har suttit i alla karuseller och bilar som fanns, vilket är betydligt fler än man kan tänka sig… De här leksakerna finns överallt här. Vi åt sushi rolls till lunch, och Bertil fick i sig en hel på egen hand med rå lax och avokado. Kul att han har fått smak för det. Annars strosade vi mest runt, kikade i några affärer och hoppades att Gunnar skulle somna, vilket han inte gjorde.

När vi körde hem vi lyckades ta oss nästan hela vägen innan AC:n i bilen inte orkade mer. De sista fem minuterna steg temperaturen som i en bastu. Nu håller vi oss inne i vår luftkonditionerade stuga, slappar framför tv:n och längtar efter en svalare dag imorgon.

Dålig dag, bra kväll

Idag var ingen av oss på topp. Vi vaknade och upptäckte att det lilla köket hade blivit invaderat av myror. Så vi ägnade förmiddagen åt att sanera, rensa bort allt ätbart, dammsuga varenda mikroskopisk smula, osv. Det tog några timmar. Ute var det redan över 35 grader och vår plan att åka till stranden gav vi ganska snart upp. Alldeles för varmt för att kunna vara ute överhuvudtaget. Alla var trötta och Andreas och jag började tjafsa om onödiga saker. Sånt som vi sällan gör annars, men det är väl typiskt när båda har en dålig dag.

Som tur var blev det en extra trevlig kväll istället. Vi lagade middag och åt tillsammans med morfar, Charlotta och Rebecka. Fixade pokébowl med tillbehör i massor av små skålar och satt länge och pratade. Precis vad vi behövde den här dagen.

Dålig dag, bra kväll

Idag var ingen av oss på topp. Vi vaknade och upptäckte att det lilla köket hade blivit invaderat av myror. Så vi ägnade förmiddagen åt att sanera, rensa bort allt ätbart, dammsuga varenda mikroskopisk smula, osv. Det tog några timmar. Ute var det redan över 35 grader och vår plan att åka till stranden gav vi ganska snart upp. Alldeles för varmt för att kunna vara ute överhuvudtaget. Alla var trötta och Andreas och jag började tjafsa om onödiga saker. Sånt som vi sällan gör annars, men det är väl typiskt när båda har en dålig dag.

Som tur var blev det en extra trevlig kväll istället. Vi lagade middag och åt tillsammans med morfar, Charlotta och Rebecka. Fixade pokébowl med tillbehör i massor av små skålar och satt länge och pratade. Precis vad vi behövde den här dagen.

Lugnare dag

Semester kan vara ganska utmattande. Inte på samma sätt som vardagen hemma med alla måsten – nej, jag skulle inte byta för allt i världen. Men det tar ändå på krafterna att göra utflykter, träffa folk, bada, leka och handla, särskilt när temperaturen sticker uppemot 35 grader igen.

Igår blev det väl mycket på programmet, även om det var roliga grejer. Bertil började bete sig konstigt på kvällen men somnade ändå okej. Däremot vaknade vi vid halv tolv av att han kräktes. Som den synska (hypokondriska) mor jag är, var vi redo med en hink. Antingen var det något som han hade ätit som var dåligt, eller så var det helt enkelt värmen som blev för mycket, för det var bara en kräkning och sen sov han som en stock genom natten och har varit helt som vanligt idag.

Det kändes som läge för en lugnare dag. Andreas tog barnen med sig till Colonnades igen, där de höll sig inomhus i AC:n i några timmar. Då fick jag lite plugg- och skrivtid, så jag satt på altanen medan värmen steg, men jag fick en hel del gjort. Min nya kurs i vektorgrafik har precis startat, den känns just nu inte jättespännande men jag ger den ett par veckor innan jag bestämmer om jag ska fortsätta eller inte. Mest tid la jag på skrivandet, det är så himla härligt att få lite flow och komma framåt i historien.

Hästar, oliver och ångest

Dagen har varit lite upp och ner. Andreas och jag hade förberett för att vi skulle åka till stranden nästan direkt när vi vaknade, för att hinna titta på alla hästar och ryttare som är där före kl 9. Vi skulle ta med frukost och ha det mysigt. Förslaget möttes av totalt sammanbrott från Bertils sida, så han fick tjuvstarta med liten frukost hemma för att vi skulle komma iväg.

På stranden var det jättefint. Massor av folk som ledde eller red sina hästar på den långa sandstranden eller ute i vågorna. Gunnar som verkar älska djur var mer än nöjd. Bertil däremot ville helst gå till lekplatsen. Det gjorde vi också, och så åt vi frukost med världens vackraste utsikt. Fast det gick ju inte att sitta ner och äta när Gunnar skulle hänga efter Bertil i klätterställningen. Lägg på PMS-ångest som gör att jag får panik när jag tror att barnen ska ramla ner och slå ihjäl sig eller bryta nacken från den livsfarliga (tidigare helt normala) klätterställningen, så förstår ni att det inte var en alldeles fantastisk morgon. Man är ju inte immun mot gnäll och ångest på semestern heller.

På vägen hem stannade vi till på en vingård med ölbryggeri och fårklippningsstation. Only in Australia. Roligt med de här små lokala verksamheterna och deras alltid lika pratglada ägare. När vi gick ut till bilen hade ett får hamnat på fel sida staketet, så vi fick stå och vakta så det inte smet ut på vägen medan ägaren försökte lura in den i hagen igen. Gunnar har “berättat” om detta många gånger under dagen, genom att säga “bäää” och göra stora ögon.

Vi stannade också vid en olivodling som hade den pyttigaste lilla butiken – en liten låda där man kunde köpa oliver och olja, och så lämnade man pengar helt enkelt. Det säger något om tilltron till att folk är ärliga i det här landet.

Varmt, varmare, varmast

Det finns bara en sak att säga om den här dagen – VARMT. Alltså helt galet varmt. Vi vaknade före sju och lyckades komma iväg till stranden före klockan nio, och då var det redan stekhett. Men på Port Willunga Beach finns det klippor som ger skugga fram till 11-tiden i alla fall, och med några svala dopp i havet så var det det riktigt skönt där.

Sen blev det bara varmare och varmare. Efter lunch (inne med AC) så åkte vi till ett köpcentrum igen, bara för att få vara inomhus. Det var så varmt att jag brände mig på armen när jag råkade komma emot utsidan av bildörren och vi fick hälla vatten på bältesspännena för att kunna knäppa fast barnen. Bertil frågade imorse: “Är det mycket varmt idag?” När jag svarade ja, så sa han: “Då passar det perfekt med glass!” Sant.

När vi kom ut från köpcentrumet var klockan 16.40 så visade min mobil att det var 40 grader i skuggan, vilket jag fick bekräftat att det stämde. Sån här värme har jag bara upplevt några  enstaka gånger tidigare. Det svårt att fatta hur varmt 40 grader är. Värmeböjan kommer av att det blåser nordliga vindar från öknen, som täcker i princip hela inlandet. Luften är torr och varm. Det känns helt enkelt som att stå i en hårtork. En väldigt märklig känsla när vinden värmer istället för att kyla.

Nu väntar ytterligare en lika varm dag innan det ser ut som om värmen ger med sig för den här gången. Även jag som verkligen ÄLSKAR värme har hittat min smärtgräns. Den gick vid 35 grader ungefär.