Terapiglädje

Igår var jag hos min terapeut Maria. Vi hade inte träffats sedan innan Gunnar föddes, så det var så roligt att ses igen! Roligt kanske inte är ord som de flesta förknippar med terapi, men jag gillar verkligen att gå dit och prata.

Maria och jag har träffats i tre och ett halvt år nu. När jag började gå hos henne hade jag varit sjukskriven för depression och mådde fortfarande inte särskilt bra, även om jag hade kommit igång och jobba igen. Många timmar har jag suttit i hennes lila soffa och pratat, gråtit och klappat de mjuka terapihundarna, och tillsammans har vi jobbat med stort och smått som stegvis har fått mig att må så mycket bättre. Ibland har vi träffats en gång i veckan, i andra perioder mer sällan. Den här hösten har jag har inte fått det att funka att gå dit, men jag har saknat det.

Nu känner jag mig mycket stabilare i mitt psykiska mående, men att gå och prata ibland är som en friskförsäkring för mig. Att få ventilera funderingar och frågor är så befriande, även om vi inte alltid kommer fram till ett svar.

Den här gången var det extra efterlängtat, och dessutom en skön bekräftelse på hur långt jag har kommit från den tunga tid jag var i då vi började ses. Det är fantastiskt att känna hur mycket mer energi jag har nu – trots småbarn, sömnbrist och vintermörker – och hur rädslan för att halka ner igen har minskat med tiden. Jag har så mycket bättre koll på mina svaga punkter, och har så många fler verktyg för att må bra. Det blir en god cirkel – tryggheten gör mig starkare, och styrkan gör mig tryggare.

Mer terapi (och terapihundar!) åt folket, säger jag.

Syskonkärlek

Det gör nästan lite ont i hjärtat av lycka när jag ser hur fin Bertil är mot sin lillebror. Jag förväntade mig ett ganska svalt intresse och en del svartsjuka. Men det har jag inte sett mycket av.

Istället är det kramar, pussar och kärlek i överflöd. Ända från Gunnars första vecka i livet har det varit så. ”Beppe bära!” var bland det första han sa till bebisen.

Igår ville han att Gunnar skulle vara med och pussla. Han petade in pusselbitar i händerna på honom och försökte visa hur man gör. Sen tröttnade han plötsligt och ryckte åt sig pussellådan. ”Den min, den!” sa Bertil bestämt. Det hör ju också till syskonskapet.

Höjdpunkten var ändå häromdagen. Bertil hade för första gången använt orden ”Jag älskar den!”. Visserligen om en obetydlig leksaksbil som han hade haft i handen i ungefär 30 sekunder, men ändå. När jag återberättade detta för Andreas så kastar Bertil sig om halsen på Gunnar och säger ”Jag älskar dig!” Vi båda höll på att svimma av kärleksöverdos, tror jag. Men vi behöll fattningen och såg till att kramen inte övergick i dra-ner-lillebror-på-stengolvet-katastrof. Det är ju sånt som hör till föräldraskapet.

Från plus till bebis

Idag är ett exakt ett år sedan vi fick veta att vi skulle få en bebis till. Då var jag visst redan i v. 6. Tre teststickor krävdes för att jag skulle tro på resultatet. Plus ett par tester till någon vecka senare. Och ett tidigt ultraljud. När det är fjärde graviditeten kan man ju tycka att man skulle fatta grejen, men jag har aldrig varit så överraskad eller så orolig någon gång tidigare.

Men sant var det, och en bebis blev det. Och jäklar vad bra han blev, vår älskade Gunnar!

Fars dag

Vi kan bara konstatera faktum – vi har världens bästa pappa och bonuspappa i år igen.

En helt fantastisk pappa som kramas, viker tvätt, uppmuntrar, improviserar låtar på gitarr, går barnvagnspromenader, leker, lägger pussel, nattar barn, mixar smoothies, pussas, påminner om gympapåsar, dödar stora spindlar, kollar läxor, byter blöjor, storhandlar, svarar på frågor, spelar tv-spel, går på utvecklingssamtal, plockar upp leksaker, återvinner, fixar frukost, diskar kastruller och tusentals andra saker som han gör för vår familj.

En sån tur vi har. Vi älskar dig!

En blandning av vardagar och stora stunder med världens bästa pappa.

Förra året…

…räknade vi ner dagarna till vi skulle resa till Australien. Det känns avlägset såhär en regnig dag i början av november. Min pappa bor i Adelaide sedan nästan 15 år tillbaka, och vi har haft lyxen att få hälsa på flera gånger. Drömmer mig tillbaka och längtar samtidigt till nästa gång. Mer om den längtan en annan dag.