Sömnsvårigheter

Att sömnen blir störd när man har småbarn är knappast någon nyhet. Men tänk vad bra det vore om jag åtminstone kunde sova själv när barnen väl sover.

Inatt hade jag som vanligt blivit väckt flera gånger av Gunnar som ville amma. Han är troligtvis inte hungrig varje gång han vaknar, men behöver snutta för att somna om. På natten vill han inte alls ta nappen, utan använder gladeligen mig som napp istället. Men vid fyratiden vaknade jag av att jag drömde om en monsterstor spindel, som klamrade sig fast i min hand och var omöjlig att få loss. Om detta var en metafor för något väljer jag att inte spekulera i. Vaknade gjorde jag i alla fall, och jag fick inte bort känslan av den där spindeln som kramade hårdare och hårdare om mina fingrar.

Så jag låg vaken. Försökte somna om, men det gick inte. Med ett litet barn på varje sida är sovställningarna något begränsade, så ju länge jag låg vaken desto stelare blev jag i axlar och rygg. Efter ett tag, när tankarna hade snurrat igång för mycket, satte jag igång en pod och lyssnade. Det brukar hjälpa, jag kopplar av, lyssnar på riktigt låg volym och somnar efter en stund. Men inte inatt, då blev jag störd av Bertil och sen av Gunnar. Och preciiiiis när jag började slumra till så vaknade Gunnar igen… och så låg jag vaken och kunde inte somna.

Till slut somnade jag förstås. När Andreas väckarklocka ringde någon timme senare var jag allt annat än pigg. Snarare död faktiskt. Och att Bertil skulle kunna sova vidare när pappa smyger upp kan man ju bara drömma om. Det är såna dagar som jag önskar att jag drack kaffe, för jag tänker mig att en kopp till frukost hade kunnat kicka igång dagen. Nu fick jag nöja mig med en grön smoothie – som förresten inte ens var grön eftersom jag hade blåbär i, utan den fick en aptitlig brunlila nyans – och hoppas på att det skulle ordna upp sig ändå.

Som tur är har vi haft en riktigt bra dag, men nu är klockan snart åtta och jag bara längtar efter att gå och sova. Jag tror ju fortfarande, naivt nog, att det är det vi ska göra på natten.

God natt!

Trött, tröttare, tröttast

Nä, någon julkänsla kan jag inte påstå att jag har. Just nu är den enda känslan jag har trötthet. Det är som om energin tog slut häromdagen och jag kan inte ladda om.

Vi lyckades ta oss iväg till Onsala igår, med fyra barn, fullpackad bil och alldeles för många julklappar. Vi är framme hos mormor och barnen har klätt granen och det lagas julmat, men jag är ändå bara trött.

Jag var yr av trötthet igår kväll och gick och la mig med Bertil och Gunnar vid kvart i nio. Somnade strax efter barnen. Hoppades på att ta igen lite sömn, men istället blev jag väckt av Judith vid 03.30, och hon kunde inte somna om trots att hon låg på en madrass vid fotänden av vår säng. I rummet bredvid upptäckte vi att Sixten låg och läste, för han trodde det var morgon. Vi flyttade madrasser och barn och bytte plats med varandra, men sen tog det drygt två timmar innan jag lyckades somna om.

Resultatet är att jag är ännu tröttare idag. En sån dag där alla tankar är lite dimmiga, en sån där allt överskuggas av hur trööööött jag är. Trött, tröttare, tröttast.

Åt lunch på ett asiatiskt snabbmatsställe. Fick en lyckokaka och hoppades innerligt på att det skulle stå något om sömn. No such luck. ”Du har slagit in på rätt väg.” Hur ska jag tolka det? Jag kan tyvärr inte lista ut det idag eftersom jag bara kan tänka på hur trööööött jag är.

Jag vet inte heller vart jag är på väg med den här texten. Eller om jag hade något att säga från början (mer än att jag är TRÖTT). Så jag sätter bara punkt. Over and out.

Jag behöver något tydligare. Något om sömn.

Sömnbrist och elavbrott

Jag har hört att det är en myt att man sover sämre vid fullmåne. Just nu känns det inte som en myt utan högst sant. Judith har sovit katastrofalt dåligt två nätter i rad, och Sixten hade varit vaken flera gånger i natt men inte velat störa. Bertil sov okej men vaknade tidigt, och Gunnar har snörvlat och stökat runt. Hur jag har sovit däremellan? Tja, sisådär kan man väl säga.

Peppen inför dagen är inte på topp. Idag hade jag gärna bara haft en lugn hemmadag med de små. Men nejdå, den här veckan har vi en elektriker här så strömmen kommer att vara avstängd större delen av dagen. Då funkar det inte så bra att vara hemma. Så det är bara att fixa iordning lunch, packa skötväskan och pallra sig iväg till öppna förskolan och låtsas att man är pigg.

Redan igår var elen avstängd en stund. När vi hade hämtat barnen i skolan var klockan knappt tre men redan mörkt. Vad hittar man på utan el? undrade barnen. Vi tände några batteridrivna lampor och satte oss på golvet och (försökte) spela frågespel. ”Så här var det på din tid mamma”, sa Judith och daterade mig till tidigt 1800-tal. Stämmer bra med min mentala ålder idag.

Istället för en grön smoothie blev det två alvedon till frukostmackorna idag. Det kändes som en enklare och snabbare lösning. De får gärna ge effekt snart, tack.

Som förr i tiden, när jag var liten.

Inte ropa hej

Man måste ju testa för att ha en chans att lyckas. Jag åtog mig uppdraget att lägga båda de små ikväll, samtidigt, för att se om Gunnar kunde sova för kvällen. Annars är han ju vaken med mig tills jag går och lägger mig, och ibland är han hyfsat nöjd men ofta är han trött och gnällig.

Gunnar ammade och Bertil drack sin vanliga smoothie. Gunnar grymtade och gnällde, och Bertil gjorde kullerbyttor med sin räv. Det kändes som att utsikterna för att lyckas var väldigt små. Men så bytte jag sida Gunnar, och då kom han till ro och somnade plötsligt. Kort därefter gav Bertil också upp. Jag lirkade mig försiktigt loss från två små ungar som låg tätt, tätt intill. Kände mig som en kung. Det funkade!

Det historiska klockslaget då båda hade somnat.

Satte igång en diskmaskin och hann nästan klart med att plocka undan. Sen vaknade Gunnar.

Det inte lika minnesvärda klockslaget när drömmen om en kväll med sovande barn gick upp i rök.

Sova eller inte sova…

De senaste 12 timmarna har varit… intressanta. Synd att kalla dem en god natts sömn däremot.

Bertil var övertrött och knasig på kvällen, men somnade ändå vid kvart över sju efter att ha sagt/gnällt/gnytt “Mamma, där Beppe upp!” ungefär 200 gånger i rad.

Sen skulle Sixten och Judith sova i sitt nyfixade, mysiga sovrum, som de verkligen gillade. Men vad hjälper det när man tänker på mardrömmar och inbrottstjuvar? Det var Judith som var orolig och ledsen, så hon fick flytta in till en madrass på golvet i vårt sovrum. Och när hon hade pratat länge om hur läskigt det var att sova nära ytterdörren eftersom det kanske kommer en tjuv som bryter sig in på natten, så var det ju svårt för Sixten att koppla bort de bilderna i huvudet. Så vi lyfte in hans madrass också.

Gunnar sov oroligt och snuttade massor av gånger som vanligt. Men det ovanliga var att han också skrek på natten, det brukar han nästan aldrig göra. Först en kort stund vid kl 02, och sedan somnade han om ett par timmar innan han började igen vid kl 04.30. Då fick jag gå upp med honom, men inget hjälpte. Det verkade som att han hade jätteont i magen. Han skrek och skrek nästan en halvtimme, stackars liten. När han väl hade lugnat sig lite gick jag och la mig med honom i Judiths rum, och då ammade han och somnade om till slut.

Just det, någon mellan kl 02 och 04.30 så blev jag också väckt av en kissolycka i sängen. Inte min egen alltså, utan ett barns. Andreas fick fixa med lakan, plus att han fick hämta huvudvärkstabletter till mig. Min sovställning styrs helt och hållet av hur Gunnar behagar sova, vilket betyder att axeln håller på att gå ur led eller att nacken vrids i någon konstig vinkel. Det resulterar i en kraftig spänningshuvudvärk, och slår den till rejält under natten så kan jag inte somna om ens när alla barn har lyckats somna.

Ja herregud, alltid är det något. Sova får jag göra när jag blir gammal.

img_3201

Nu är det morgon, och då sover han gott.