En dålig dag

Det finns jobbiga dagar, gnälliga dagar, sega dagar och dåliga dagar. Och så finns det Dåliga Dagar. De med stora bokstav. Typ en sån här.

Igår när jag precis gick och la mig så vaknade Gunnar till. Inget ovanligt med det. Det ovanliga var att han inte somnade om på en minut utan att han höll sig vaken till kl 03.30. Halv fyra!!! På natten!!! Fattar ni? Och han var ju inte precis nöjd och glad och klarade sig själv, utan han höll mig vaken också. Och Andreas en hel del. Plus att han väckte Bertil en stund också. Jag var sååååå arg efter ett par timmar, och helt vimmelkantig av trötthet, innan han till slit gav och upp vi fick sova några timmar.

När vi sedan gick upp på morgonen vid halv åtta räknade vi med gnäll och trötthet. Det vi däremot inte räknade med var magsjuka. Framförallt inte för Bertil. Om Gunnar hade blivit sjuk kunde det ju förklara nattens bravader. Men Bertil? Jaha, så det var bara att ställa in dagens planer och hålla oss hemma. Och så segt det har varit. Trötta och gnälliga, både barn och föräldrar.

Som tur var – halleluja!!! – så sov båda barnen middag i en och en halv timme. Ovärderligt. Sen började Bertil äta igen och efter det har han varit pigg som en mört. Matchklar med brorsan dessutom, i matchande fotbollsställ. På kvällen syntes regnbågen på himlen och jag tar det som ett tecken på att natten och morgondagen blir bättre. Tack på förhand. /Desperat småbarnsförälder

Kursträff

Hemma igen efter två totalt fullspäckade dagar i Vimmerby. Jätteroligt men också utmattande. Och som den sömnstörda småbarnsmamma jag är, så kunde jag förstås inte alls sova ens när jag fick en ostörd natt på hotell. Men det var ändå härligt, inte minst att åka tåg själv och hinna skriva en massa.

På träffen hann vi med tre olika föreläsare, skrivövningar, responsrundor och en massa snack med varandra. Så roligt att umgås med andra skrivande människor och diskutera karaktärer, utmaningar och tankar. Med på träffen var även studenter som går påbyggnadskursen och fyra tidigare studenter som nu är på väg att debutera. Extra spännande att höra om deras erfarenheter och långa processer mot utgivning. Deras främsta uppmaning var att hålla kontakten med klasskompisarna för att kunna läsa varandras texter och ge och få värdefull respons.

Föreläsarna den här gången var Carina Gabrielsson Edling, som undervisar på kurs två men också har jobbat trettio år som redaktör på förlag, Fredrik Brouneus som är apotekare, journalist och författare, och Christin Ljungqvist som är copywriter och författare (och dessutom kommer från mina hemtrakter och tydligen gick vi samma gymnasieskola samtidigt, fast i olika årskurser). Alltid lika intressant att först läsa böckerna och sedan få höra hur de har kommit till och hur författarna har fått kämpa för att uppfylla sina drömmar om att bli publicerade. Det är konstigt att man kan gå därifrån och vara så peppad samtidigt som man hör hur extremt svårt det är att bli en av de där som passerar nålsögat.

Nu har jag fokus på att skriva klart ett första utkast av mitt manus (målbilden är att hålla en utskrift i min hand!), slipa på en text som ska med i årets kursantologi, skicka urvalsprover till påbyggnadskursen och skriva en läsrapport. Men först ska jag lägga allt åt sidan och vara med barnen hela dagen, för jag har saknat dem massor även om jag knappt har haft tid att längta efter dem.

Vegoburgare

En inte särskilt bra dag idag, trots att jag har varit ledig och solen skiner. Bertil har blivit ordentligt förkyld och jag har sovit dåligt en period. Plus homecoming blues som inte släpper. Så allt har känts segt och motigt idag.

Vi muntrade i alla fall upp den här måndagen med att åka till Bastard Burgers i Farsta centrum för att äta deras vegoburgare. De gör en special tillsammans med Jävligt gott (@javligtgott) varje månad och ny för april var Jävligt japanskt. Noristekt grönkål, friterade ramennudlar, sriracha och misomajo. Plus en burgare som var så förvillande lik kött att jag var orolig att jag hade fått fel. Den var riktigt god, även om den var i saltaste laget för min smak. Men jag kan verkligen rekommendera att testa – även om man råkar vara lite skeptisk till vegomat. Barnen hade fullt upp med krulliga pommes och ketchup och ville inte smaka på burgaren. Mer till oss då!

Hemma

Vi överlevde resan. Nu har vi landat i Stockholm och kommit hem till vårt lilla radhus – som känns överraskande stort efter att ha delat på ett rum med litet kök i tio veckor. Det är ljusare än när vi åkte, och i rabatten utanför dörren blommar vintergäck.

Redan har gått okej. Första delen gick toppen – vi sov en hel del och hade massor av tomma sittplatser som vi fick utnyttja. Andra delen var jobbigare, men vi kom ju ändå fram. Nu ska vi duscha, packa upp, handla mat och försöka hålla oss vakna. Det går sådär. Judith sover middag, och Bertil ligger däckad med 39 graders feber. Inte samma härliga sorts värme som vi är vana vid.

Även om vi hellre hade stannat kvar, så är vi ändå glada att hemresan är avklarad. Och nu gungar det ordentligt i huvudet…

Port Elliot

Dagens utflykt gick till Port Elliot, mitt emellan Victor Harbor och Goolwa. En liten trevlig sommarstad med många caféer och små butiker, en fin strand och en fantastisk utsikt. Viken heter Horseshoe Bay, och det är lätt att förstå varför. Vi promenerade till utsiktsplatsen, tillbaka in till stan för lunch och sedan ner till stranden. Större än så är det inte. Vi åt på ett litet eko-ställe som delade lokal med ortens pyttelilla postkontor. Hur gulligt är det?

Judith mår mycket bättre idag, men hostade sig igenom natten. Gunnar sov också oroligt, vi tror att det beror på att han åt fisk igår kväll. Lite för bra tajming för att bara vara slumpen. Så själv är jag ganska trött. Men först middag, disk, läggning och en stund vid datorn innan det är sovdags. Jag längtar redan.

Hosta och glass

Det blev verkligen mer intensivt nu när hela familjen är samlad. Det blir mer av allt – kläder, prylar, matlagning, disk, stolar runt matbordet, badkläder på tork, osv. Det tar nog några dagar innan vi är helt i fas. Dessutom var det si och så med sömnen inatt, först stökade Gunnar en timme före midnatt, sedan vaknade Judith av krupphosta/förkylningsastma vid kl 04, och när hon väl somnade om efter en lång stund ute på altanen, Alvedon, m.m, så vaknade Sixten pga jetlag och hade lite svårt att somna om. Men till slut sov alla igen och vaknade inte förrän från kl 08 och framåt.

Förmiddagen blev lugn. Judith och Bertil låg och kollade på “Fellidibestivalen” (även känd som Melodifestivalen), innan Judith och jag tog oss till ett apotek för att få tag på astmaspray. Trots noggrann packning och listor så blev inhalatorn kvar i Sverige. Men här fanns den luftrörsvidgande varianten att få utan recept, så det löste sig. Nu hoppas vi att hon kan sova bättre inatt.

Efter lunchen åkte vi in till Willunga, tog en promenad och barnen åt glass. Jadå, Gunnar också, och han var precis lika ovillig att dela med sig som sist. Envisare unge får man leta efter. Han är exakt som min lillebror var, som hellre klämde sönder struten än att låta någon smaka eller torka bort kladd. Sen badade vi i poolen här hemma, och Sixten och Judith kom upp precis lagom till middagen och var helt slut. Härligt att de blir trötta av massor av rörelse och frisk luft!

Väntan och engelska

Snart, snart kommer de hit! Planet ska landa om bara några minuter, morfar är redan på väg till flygplatsen för att möta dem, och Bertil, Gunnar och jag bara räknar ner minuterna. Åh vad vi längtar!!!

Men vi har haft en riktigt bra dag idag. Behöver jag ens säga att vi sova bra inatt? Det är ju inget magiskt samband precis, utan ganska självklart. Men att barnen skulle vakna vid tjugo över åtta hade jag aldrig vågat hoppas på. Vi fick till och med skynda oss för att hinna till kyrkan till klockan tio.

I kyrkan lekte vi på Crèche igen, och Bertils kompis Lachlan var där. Så kul att se hur de leker tillsammans nu efter några veckor, trots språkbarriären. Men idag var det som att det lossnade för Bertil och han använde vartenda engelskt ord han har lärt sig. Han var med och “played dogs” och sa namnet på massor av djur som han såg på bilder. Han sa “My name is Bertil” och att han är “three” år gammal. Vi stannade kvar på lekplatsen efteråt, och då lekte han “Catch me if you can” och var med i alla möjliga lekar. “Help!” ropade han när han behövde hjälp ner från klätterställningen. Tänk ändå om vi hade kunnat stanna här några månader till, då hade han verkligen kommit igång tror jag. Nu frågar han varje kväll när vi ska sova vad olika ord heter på engelska, och även engelska ord som han har hört på barnprogram som han vill att jag ska översätta. Otroligt häftigt att följa.

Nä, nu ska vi äta middag och sedan ställa upp oss på rad och invänta årets mest efterlängtade kramar!

Glenelg med gnäll

Inatt sov jag inget vidare, och sedan blev jag väckt ungefär två timmar tidigare än vanligt av Gunnar. Dålig uppladdning för andra dagen på egen hand med barnen. Men vi har så klart tagit oss igenom ändå. Mer eller mindre framgångsrikt.

Jag satsade på en ordentlig utflykt idag igen, så vi åkte till Glenelg. Först picknick på gräset, och sen en ljuvlig promenad längs strandpromenaden för att få Gunnar att somna. Efter det en lång stund med vattenlek på lekplatsen innan vi avslutade med lördagsglass. Där spårade det ur fullständigt för Gunnars del. Han blev GALEN när jag smakade på hans glass för att det började rinna, och sen gallskrek han i tio minuter. Efter det tryckte han i sig hela glassen och slog nog rekord i kladd. Tveksamt om den t-shirten överlevde choklad- och jordgubbschocken.

Nu försöker vi bara ta oss igenom kvällen utan alltför mycket tjafs och gnäll. Det går sådär. Bertil var ett under av samarbete och vänlighet igår. Idag har han gjort precis tvärtom. Så man kan säga att vi går varandra på nerverna just nu. Men vi kämpar på och räknar ner timmarna. Andreas och Sixten och Judith har precis lyft från Arlanda, och om ganska exakt ett dygn är de framme här hos oss. Längtar ihjäl mig på alla sätt!

Blåsigt och sovvägran

Inatt hörde vi vinden slita i taket på stugan, och på morgonen regnade det ordentligt. Vi frös och fick ta på oss både långbyxor och tröjor. Fick en skymt av regnbågen också, till Bertils stora lycka. Förmiddagen ägnade jag åt att plugga medan Andreas och barnen åkte till biblioteket. Jag gjorde bara paus för att gå ut och spana på en söt liten koalahona som satt i ett träd på tomten.

Gunnar bestämde sig för att klara dagen utan att sova middag. På något märkligt sätt överlevde han, även om han var väldigt väldigt trött på slutet. Det har hänt något senaste veckan – från att han har somnat på fem minuter efter lunch, så har det nu blivit svårare för varje dag och idag gick det alltså inte alls. Istället åkte vi och handlade och tog en sväng på den blåsiga stranden för att titta på de stora vågorna. Inte ens i bilen slumrade han till…

På kvällen bakade vi pizza inne hos morfar. Vi fick också sällskap av Ronnie och Lena, som är Charlottas brorson med sambo. De har campat runt i Australien och stannar nu här för att sälja sin bil (väldigt cool med taktält!). Under de senaste tio åren har de lett äventyrsresor i Afrika, så de har massor av spännande upplevelser att berätta om. När de inte reser bor de i Albanien. Långt ifrån ett inrutat vardagsliv med 9-5-jobb. Väldigt inspirerande, även om vi inte funderar på att köra Afrika runt på ett drygt år förstås.

Läggdags

Jag borde ju ha lärt mig vid det här laget, men sega, utdragna, krångliga läggningar får mig fortfarande helt ur balans.

Bertil ville att det skulle vara pappakväll. Igen. “Jag vill inte sova med mamma. Hon är så tråkig!” sa han uppriktigt till Andreas. Men med en saga och lite lirkande gick det ändå hyfsat snabbt att få honom att somna.

Men den lilla grodan Gunnar. Nej, han tänkte inte sova. Han ligger ju inte stilla en sekund, utan ålar, kryper, kränger, står, vrider, sitter och korvar runt i sängen. Efter en timme började han skrika “Pappa pappa pappa pappa!” tills Andreas kom och bytte av mig. Och han kämpar fortfarande utan framgång.

Nu är jag på ganska dåligt humör och hoppas att Gunnar snart ger sig, så jag också kan gå och lägga mig. Han verkar ha växlat och ropar Mamma nu istället. Och där hörde jag sovrumsdörren öppnas… Ja, det blir en lång kväll det här.