Lockdown mode

Ni vet när man är sex personer i en familj, och en börjar kräkas? Då är det katastrofläge. Särskilt när det är en vecka till julafton, Andreas ska jobba sin sista vecka innan långledighet, barnen har julavslutning och jag har massor att plugga.

Det är Sixten som är dålig, och det gör det i alla fall lite lättare att försöka hålla smittan isolerad. Stackars Andreas har kräkvakten, och jag är med de friska barnen. Orkar inte ens snudda vid tanken på hur det blir om någon mer blir sjuk, särskilt inte någon av de små… Kan bara be och hoppas att vi slipper!

Vardagsmåndag

Vardag igen efter en veckas höstlov. Bertil och Gunnar var iväg med Andreas större delen av dagen medan jag hade en pluggdag. Denna gången i sällskap av Judith, som har blivit förkyld igen. Så segt, vet inte vilken gång i ordningen som hon är hemma från skolan den här terminen. Så fort hon blir förkyld så får hon ju sån hemsk hosta, ofta med tendens till krupp. Med astmaspray går det att hålla hyfsat i schack, men hon blir så trött och hängig så hon måste ju ändå vara hemma.

Jag jobbar på med mina kurser, och just nu tycker jag att jag ligger hyfsat i fas och inte behöver vara så stressad. Idag hade jag lite skrivkramp, men det finns ju mycket att läsa istället. Det är också roligt att min kurslitteratur uppskattas av barnen. Fördelen med att läsa just barnlitteratur. På fredag är det dags att åka till Vimmerby för den andra träffen. Det ska bli så kul! Vi ska ha tre författarbesök och få jobba med bilderboksmanus, faktaböcker och synopsis. Allt låter så himla intressant, jag ser verkligen fram emot det. Andreas och de två små åker med, och det känns skönt.

Men först några dagar hemma tillsammans, med öppna förskolan och hemmakompisar. Det gillar vi också.

Lång dag

Usch, det var en långsam dag idag. Judith har inte mått riktigt bra och har behövt vara hemma från skolan hela veckan. Idag var hon riktigt hängig, det är magen som krånglar och det är inte kul förstås. Samtidigt ska jag försöka hålla Bertil och Gunnar på bra humör, och det blir segt när vi nästan bara är inomhus hela dagarna.

Vi kom i alla fall ut till Cirkusparken en stund på eftermiddagen. Då hade Judith äntligen börjat kvickna till också, så hon lekte kurragömma en brorsorna en liten stund. Herregud så söta de var. Bertil höll för ögonen och räknade “Ett två fyra åtta arton fyra arton tio – nu kommer jag!”. Sen räknade Judith och då gömde sig Bertil i tio sekunder, tills han skrek “Här är jag!”. Gunnar sprang efter bäst han kunde och tjöt av skratt. Bäst idag!

Annars har det varit Playdoh och (för mycket) tv som har räddat dagen. Och att Judith äntligen verkar må bättre. Håller tummarna för att det fortsätter åt rätt håll tills imorgon.

Vardagsspänning

I en småbarnsfamilj finns det en uppsjö av olika åkommor som man får prova på, fast man gärna skulle slippa. Den här gången testar vi springmask.

Jag upptäckte det på Gunnar precis innan sovdags igår kväll. High five! Svor en barnförbjuden ramsa och skållade händerna under vattenkranen när jag var klar. Imorse ringde jag vårdcentralen för att få recept på medicin, eftersom jag hört att den receptfria är slut i hela landet sen i somras. Efter några turer fram och tillbaka fick jag beskedet att även den receptbelagda varianten var slutsåld. Överallt. I det här läget önskade jag att jag inte hade upptäckt det alls. För värre än att hitta springmask är att hitta springmask och inte kunna göra något åt det.

På eftermiddagen kom samtalet från vårdcentralen. Några enstaka apotek hade fått in medicinen under dagen. Ring direkt och reservera, sa hon. Telefonkö, väntan… Skulle jag hinna innan den var slut igen? För det är definitivt fler än vi som väntar på den. Jodå, två paket fick jag boka. Det känns som om jag lyckats få tag på exklusiva konsertbiljetter, men det är alltså maskmedicin vi pratar om.

Nu har alla fått i sig de röda tabletterna och vi påbörjar projekt Tvätt. Oh the joy.

Sömnhaveri och sjukling

Nej fy sjutton vilken sopig dag det här har varit! Kanske mest på grund av den katastrofalt usla natten. Det gick så bra när jag slutade nattamma för en dryg måndag sedan, och sedan hade vi rätt så bra sömn i två veckor. Men efter det har det spårat totalt. Gunnar vaknar tidigt, tidigt på morgonen helst före klockan fem (eller redan under natten, 01.50 var klockan inatt) och är arg som hundra jordgetingar och gallskriker. Om jag går upp och erbjuder lite banan, vatten eller smörgås så skakar han demonstrativt på huvudet och pekar på soffan tills jag sätter mig där och ammar honom. Japp, för han har kommit på tricket att får man inte amma i sängen så får man tvinga sig till att bli ammad uppe. Suck. Efter amningen inatt så somnade han i alla fall, vilket jag tyvärr inte gjorde. Men jag hann sova en timme mellan kvart i fyra och kvart i fem innan cirkusen drog igång igen. Så nu ger jag upp. Jag ska så snabbt som möjligt trappa ner amningen på dagen med målet att ta bort den helt, och tills dess så får han helt enkelt amma i sängen om han vaknar. För poängen med att sluta nattamma var att sova bättre, inte att förvandlas till en zombie.

Det är svårt att få en toppendag efter en sån natt. Jag har ett stort sömnbehov, så två veckor med usel sömn börjar ge konsekvenser. Jag är trött och grinig, har inget tålamod med barnen, suckar och pustar och tycker det mesta är jobbigt. Nu måste det vända.

Sen tycker jag också att vi har haft otur med början på hösten. Först var Sixten sjuk hela första skolveckan, och sen bytte Judith av i slutet av andra veckan. Och hon har inte hämtat sig riktigt, utan fortsatt att vara småhängig och hostig. Tills idag, när hon istället ligger däckad med 39 graders feber, halsont och huvudvärk. Stackaren! Sjuk igen istället för frisk, alltså. Bingo. Både Bertil och Gunnar har varit snoriga också, men sluppit feber. Men tydligen ska man inte ropa hej för tidigt…

Det är i alla fall fredagskväll. Alltid något!

Hemmadag och föräldramöte

När dagen börjar före klockan fem på grund av sovvägrande unge så vet man att det kommer vara uppförsbacke. När Judith är hängig och behöver stanna hemma från skolan så vet man att det dessutom blir en heldag hemma. Det känns minst sagt utmanande. Bertil är ofta ganska missnöjd när vi bara är hemma och vill helst att vi ska gå iväg och hitta på saker.

Jag tycker ändå dagen har gått helt okej. När Gunnar sov på förmiddagen passade vi på att plocka fram vattenfärger och pennor, och så satt vi tillsammans och målade en bra stund. Lunchfixandet var som vanligt ett lågvattenmärke. Jag fick improvisera ihop pizzor på tortillasbröd med Gunnar på ena armen och Bertil gnällande kring benen. Hade så klart varit smartare att förbereda medan Gunnar sov, men det är också värdefullt att få göra saker i lugn och ro med Bertil när vi har chansen.

Mindre bra gick det sen när Gunnar sov igen på eftermiddagen. Då behövde jag kolla på en föreläsning på nätet, så Bertil och Judith fick kolla på tv. Tyvärr passade grävmaskinen ute på gatan på att gräva av internetkabeln precis då, så det gick åt skogen. Kände mig en smula motarbetad. Nätet blir vi nog utan några dagar. Perfekt.

Toppade kvällen med föräldramöte i skolan och en sträng rektor som meddelade att ledighet inte kommer beviljas ens en dag utom i särskilda fall. Nej då, för här värnar de elevens rätt till lärande i alla lägen. Livet är det tydligen mindre noga med, tänker jag. Orkar knappt tänka på skolplikten och den snäva synen på lärande som något isolerat som bara kan ske innanför skolans väggar, för det gör mig helt galen. Undrar hur länge övertron på skolan kommer att leva kvar och när skolan till slut kommer att tvingas förändras för att passa den tid vi lever i nu?

Skolstarts-fail

Äntligen är alla fyra barnen hemma igen. Sixten och Judith kom hit igår och då är allt som det ska! Fast ändå inte. Judith kom hem nöjd och glad efter första skoldagen i trean, medan Sixten hade legat hemma med 39 graders feber. Inte alls den skolstarten som han behövde. Han är fortfarande rejält hängig och febern har inte gett med sig, så han är hemma idag också.

Dessutom hade han nattskräck inatt (igen). Vi har börjat se ett mönster att han får det just när han blir sjuk. Det är ju ofarligt men väldigt obehagligt, mest för oss som försöker hjälpa. Sixten själv kommer ju inte ihåg någonting när han väl vaknar på riktigt. Han kommer upp ur sängen, irrar runt och ser panikslagen ut, beter sig konstigt och svamlar. Framförallt är det hemskt att han gråter eller skriker till av skräck. Hela ansiktet förvrids och han tittar på mig som om han såg ett monster. Sen kan han plötsligt kramas och vilja bli tröstad för att ett par sekunder senare puttra undan mig och inte vilja bli nuddad. Det enda vi kan göra är att prata lugnande och vänta tills han vaknar upp.

Så idag blir det bara vila för Sixtens del. Han orkar just ingenting. Tveksamt om han kan gå till skolan imorgon heller, vi får väl se om han piggnar till under dagen. Han hade verkligen haft nytta av att börja tillsammans med resten av klassen av många anledningar, så det här var riktigt snopet.

And speaking of snopet… Jag kom inte in på den där kursen i litteraturvetenskap som jag först tackade nej till med sen återanmälde mig till. Jag fattar nog inte grejen med kurser som är öppna för sen anmälan. Jag trodde det betydde att de hade tomma platser att fylla, men jag har alltså reservnummer 147. Va?? Det kan väl omöjligt ha varit 150 sena anmälningar? Jaja, det var väl tur att jag inte slet ihjäl mig med att plugga igår då, jag som tjuvstartade och allt. Så nu återstår några kurser i grafisk form som jag inte känner mig så väldigt motiverad inför. Varsågoda – en gratis lektion i hur man slarvar bort en termin!

Njöt i alla fall av lite pyjamasmys med barnen i soffan på morgonen. Härligt!

Bakslag, besök och buller

Det elfte budordet borde vara “Du skall icke ropa hej förrän du har sovit en hel natt.” För någon hel natts sömn fick vi då inte. Nejdå, Gunnar feber kom tillbaka och steg till 39 grader igen, sådär vi två-tiden då man bara vill sova. Nu fick han Alvedon direkt, men höll sedan igång i två timmar med omväxlande gnäll och skrik eller bara gny och sovvägran. Men under dagen har han i alla fall hållit sig feberfri, så snälla snälla SNÄLLA låt det hålla i sig nu. För nu börjar jag bli helt desperat efter efter ordentlig natt. En sån där vanlig där jag bara behöver vakna, byta sida och amma så att vi båda somnar om, sådär 5-6 gånger. En sån natt är allt jag begär.

På förmiddagen fick vi i alla fall påhälsning av Johan & Susanne och deras barn. Det är flott värre att man kan flytta med sina närmaste vänner hemifrån på semestern. Johans familj har nämligen också sommarstuga här på Skaftö, så då kan vi passa på att ses här också. Väldigt trevligt. (Det här är ju våra kompetenta kompanjoner i utnämningen av Årets sommardrink, som ni inte får glömma bort att testa!) Det blev en liten sväng till stranden och gemensam lunch, och barnen drog igång filminspelning som vanligt. Ena dottern blev kvar hela dagen och filmen blev bara längre och längre. Helt underbart när de kommer igång med sina kreativa idéer och bara kör.

Under eftermiddagen började molnen torna upp sig och åskan rullade i flera timmar. Till slut kom också regnet, ett sånt där hällregn som om dammluckorna öppnades, och det hände exakt samtidigt som glöden var klar för grillning. Barnen sprang glatt ut i badkläder och dansade och hoppade studsmatta i skyfallet innan middagen. När åskan kom för nära rusade de in.

Nu regnar det fortfarande, om än mer måttligt, och det är nog välbehövligt för gräs och växter. Bara det slutar tills imorgon så är det okej. Själv hoppas jag naivt på en god natts sömn.

På bättringsvägen

Puh, nu verkar det äntligen ha vänt och Gunnar är piggare igen! Fy vad jobbigt när de blir så där sjuka. Gav Alvedon igår kväll i förhoppning om att få sova, men på minuten fyra timmar efter att han somnade, vaknade han och var på väg att kräkas när febern började stiga igen. Så det blev ännu en vaknatt med knappt någon sömn efter kl 02.

Imorse var han helt sänkt, hängde som en liten trasa på min axel och somnade ifrån flera gånger. Inte ett spår av den livliga, nyfikna Gunnar som vi är vana vid. Eftersom han vägrade dricka och bara blev sämre så åkte vi till akuten i Trollhättan, där vi blev slussade vidare till en jourcentral. Krångligt när man är i ett annat landsting och inte ens vet vart man ska vända sig. Efter en dryg timmes väntan fick vi träffa läkare och kolla sänka, ta halsprov och lämna urinprov. (10 poäng för rutinerad mamma som samlade upp ett prov när han gick på pottan imorse!) Proverna visade inget, så det är bara ett vanligt förkylningsvirus – fast tydligen utan hosta, snor eller annat som jag brukar förknippa med förkylning.

Trots att han var feberfri tack vare Alvedon plus Ipren så var han ändå helt sänkt, både på jourcentralen och efter vi kom hem. Det var några oroliga timmar innan han äntligen började kvickna till och började leka lite. På kvällen har han varit mycket mer som vanligt igen och har både ätit och druckit lite, men han är fortfarande ovanligt trött. Nu håller vi tummarna för att det är över och att vi får SOVA inatt.

Sixten, Judith och Bertil hade det toppen med mormor och Nisse medan vi var borta. Lyx att ha barnvakt och slippa släpa med allihop på läkarbesöket. De var på stranden och badade, åt lunch och köpte glass på Lottas lada. En toppendag. Vi lyckades också ta oss till stranden på sena eftermiddagen, och även om jag inte hann doppa mig innan Gunnar blev ledsen och trött, så fick jag åtminstone svalka fötterna i saltvattnet.

Nu ser vi fram emot att äntligen få njuta av varma sommardagar, salta bad och att vara lediga tillsammans.

Liten sjukling och minimalt med sömn

Vi fick inte precis den starten på semestern som vi hade tänkt oss. Eftersom Gunnar ändå piggnade till lite efter bilresan igår tänkte jag att han nog var på bättringsvägen. Men då var det Judith som avslutade kvällen med att kräkas istället. Som tur var blev det inget mer av det, utan hon sov gott hela natten och har varit precis som vanligt idag.

Gunnar däremot blev inte bättre. Febern steg under kvällen och inatt var den uppe och vände på 40 grader. Jag sov i princip ingenting utan höll mig vaken för att ha koll på honom. Han sov, ammade massor och flämtade av febern. Jag hade bara Alvedon-suppar för högre vikt, så jag valde att avvakta med dem. Jag gillar inte alls heller de där snabba ner- och uppgångarna som det lätt blir om man börjar ge febernedsättande. Så jag baddade honom med en våt trasa på huvudet och ryggen, och så länge jag fortsatte med det så gick febern ner till omkring 39,2-39,5. Men tog jag bort trasan och tänkte somna till själv en stund så stack febern upp till 39,9 igen. Mellan kl 03-04.30 och kl 06-07 sov jag ändå lite. Man hinner å andra sidan med många poddar under en vaknatt, så lite lärde jag mig ändå.

Av förklarliga skäl var jag nära döden när vi gick upp. Som tur var fick jag sova nästan två timmar på förmiddagen, och sen slumrade jag i soffan med Gunnar på eftermiddagen. Så dagen har ändå gått okej. Men Gunnar är fortfarande febrig och inte riktigt sig själv. Han är pigg och glad mellan varven, men är ovanligt trött och har ingen aptit. Tur att jag har amningen att ta till fortfarande!

Idag har kusinerna kommit hit till Skaftö. Solen kom fram på eftermiddagen, lagom till att Sverige blev utslagna ur fotbolls-VM. Imorgon hoppas vi på en frisk familj så vi kan komma iväg en sväng till stranden.