Solen i moln

Tyvärr har solen gömt sig bakom molnen de här sista dagarna på resan. Både bokstavligt och bildligt. Av olika anledningar har det varit några tunga dagar, och när vädret dessutom börjar växla till höst här – ja då är det nog dags för oss att åka hem. Sista hela dagen imorgon, innan vi ägnar söndagen åt packning och hemresa på kvällen.

Trots mörka moln på himlen och i sinnet så fick vi en fin eftermiddag på stranden i Port Noarlunga. Vi gick en ordentlig promenad från jettyn och bort till andra änden, där floden Onkaparinga mynnar ut i havet. Vackra klippor, fina snäckor och stora vågor. Bertil ritade jättehärliga figurer i sanden, men allra mest imponerande var ändå Sixtens bild av Harry Potter. Gunnar och Bertil sprang nakna och badade och Judith hoppade i med kläderna på.

Adelaide Zoo

Vi har väntat in svalare väder för att gå på zoo. Idag var den kallaste dagen på hela resan, så kyligt att vi behövde byxor och långärmad tröja. En regnskur på det så frös vi ordentligt. Men som vanligt här så kommer solen ändå fram till slut, och då blev det varmt och skönt igen.

Morfar var med på dagens utflykt, och vi såg massor av djur. Aporna var Gunnars favorit medan Sixten och Judith var mest förtjusta i pandan. Bertil var imponerad av flodhästen som masade sig upp ur vattnet för att sedan ställa sig och bajsa. Succé förstås. “Den är jättebig!” ropade han när den klev upp på land. Sen fanns det en hel del inhemska djur också, och här finns ju många udda figurer. Tasmanian Devil, possum, trädkänguru och cassowary är några ni kan googla om ni inte stött på dem tidigare.

Sval tisdag

Vädret växlar fort, nyss hade vi 40 grader men idag frös vi på lekplatsen. Bara 20 grader och rätt så blåsigt gjorde att det var kyligt med lek och picknick. Bad i havet hoppade vi över idag. Bertil hittade en jämnårig kompis och han var så duktig och kämpade med engelskan. Efter ett tag blev det väl svårt för då pratade han låtsasengelska när han inte kunde rätt ord, vilket gjorde att jag inte kunde hjälpa till att översätta där det behövdes. Men alla sätt är bra, och han lär sig verkligen mer för varje dag som går. Vi måste försöka hålla igång språket när vi kommer hem igen.

Idag är det fettisdagen. I brist på semlor blev det donuts – Sixtens absoluta favorit. Själv åt jag en smoothie bowl från eko-caféet bredvid istället. Bertil åt av strösslet på sin donut och åt sedan från min bowl. Alla nöjda! Ja kanske Gunnar hade varit missnöjd om han visste vad han missade – han somnade med en bit majskolv i handen strax innan vi fikade. Samtidigt kom solen fram, och som vanligt gick det från svalt till stekhett direkt. Lagom finns visst inte här.

Belair

Målet för dagens utflykt var Belair National Park. Där har vi varit vid varje Australien-besök, för det är ett av de säkraste ställena att få se vilda koalor. Den här gången har vi ju haft turen att få koalabesök här hos morfar, men vi ville gärna se fler. Mitt mål var att få se sex stycken och som bonus önskade jag att få se en unge. Men utdelningen var betydligt bättre än så – vi tappade räkningen vid 15 st! Och vi såg två honor med lite större ungar, och vid båda tillfällena passade ungen på att klättra iväg från mammans rygg och ut på eget äventyr i trädet. Så häftigt att få se. Bertil upptäckte en koala alldeles själv, och han var hemskt stolt över att bli utnämnd till koalaspanare.
.
Morfar, Ronnie och Lena var också med, och vi hoppas få några proffsbilder från Ronnie, för tyvärr är det svårt att fånga koalorna på bild med mobilkameran. De är väl kamouflerade mot eukalyptusträdets gråa stammar. Vi avslutade med picknick och hade sällskap av skrattande kokaburror i träden.
.
På vägen hem körde vi en slingrande väg över bergen, och passerade genom byn Clarendon. Det är också namnet på ett klassiskt typsnitt (och ett Instagram-filter, noterade jag nyss). Kuriosa – byn grundades 1846, bara ett år efter att typsnittet skapades. Jag kan däremot inte hitta någon information om att namnen har någon koppling till varandra. Men hur kan man göra en Welcome to Clarendon-skylt med ett annat seriftypsnitt än just Clarendon? Obegripligt. Vägen var i alla fall fin och utsikten slående, men Sixten blev åksjuk och kräktes när vi kom hem. Så nu tar vi en lugn kväll med Harry Potter-bok, AC och middag.

Stranden på kvällen

Även om det är fantastiskt väder här med sol och sommarvärme mest hela tiden, så är det faktiskt inte så ofta som man får de där riktigt magiska varma kvällarna. Det blåser mycket här, vilket ofta gör det kyligt på kvällarna. Men ikväll, åh då var det precis så där magiskt.

Vi fixade enkel middagspicknick – och vi borde naturligtvis ha ätit hemma istället för det blir ju mest att springa efter Gunnar, och inte värst mycket mat som hamnar i magarna. Allt runtomkring var som vanligt med tjat, barn som vill olika saker och grejer som sprids ut överallt där vi drar fram. Men utsikten var svårslagen. Nästan vindstilla, drygt 30 grader varmt och solen på väg ner över himlen. Sedan gick vi ner på stranden och badade i det guldgula kvällsljuset och havet såg ut som sammet. En magisk kväll. Tänk att vi får vara här och uppleva detta.

Som grädde på moset stod en flock kängurur alldeles vid vägen när vi körde hem. Vi gick och ut tittade, och de stod och tittade tillbaka. Fortfarande exotiskt för oss!

Språkträning

Den här dagen har varit lite uppochner, av olika skäl. Och varm. 36 grader hade vi på eftermiddagen. Vi började i alla fall med ett dopp i Port Noarlunga, och äntligen tog vi med body boards till stranden. Bertil var så nöjd, han låg på sin bräda och sprattlade som en liten utombordsmotor och ropade “Jag kan! Jag kan surfa!” Eftermiddagen tillbringade vi inomhus på Colonnades, där det fanns AC och många affärer. Vi åt lunch, handlade mat och några sommarkläder till Sixten och Judith.

När Sixten fyllde år häromdagen fick han första och andra Harry Potter på engelska av morfar. Eftersom han redan har läst ut dem, så passade vi på att köpa resten av serien också. Även om han har läst hela serien nio (!!!) gånger tidigare, så är det ändå häftigt att han har blivit så bra på engelska att han läser dem utan problem. Judith har inte läst böckerna på svenska, men hon hängde på och började läsa del ett. Hon har dessutom redan hunnit plöja ett par andra böcker som hon lånade på biblioteket. Även när det gäller att förstå och prata så går det helt utan problem, både för Sixten och Judith. En häftig utveckling sedan vi var här för två år sedan. Tack Youtube, får vi väl säga.

Även Bertil snappar upp fler ord på engelska förstås. Wait for me! ropar han om han inte hinner med. Han kan också andra bra grejer som big wave, jump, dinosaur, train och more. Han har också börjar säga Sorry när han säger förlåt. Även Gunnar lär sig en massa nytt. När man säger hejdå så vinkar han och säger Bye bye! Han förstår tydligen också flera djur på engelska, för han gör rätt djurljud om man säger dog, cat, fish, kangaroo och några till. Han bästa engelska ord är ändå apple, som betyder att han vill dricka äppeljuice. Det vill han i princip från att han vaknar tills han somnar. Han lär sig nya ord på svenska också, som hatt, bäa (bära), tut (slut) och tiss (kissa). Nu sätter han också ihop flera ord och ljud till små meningar. “Mamma! Hej off-off! Hej aj! Aj pssst.” Det betyder “Mamma, säga hej till hundarna, säga hej till katten. Katten sover.” Obegripligt för en utomstående, men så häftigt för oss i familjen att kunna förstå honom! Däremot är han ju knasig när det kommer till våra namn. Mamma och pappa kan han förstås. Han själv heter Gagga. Men Bertil heter också Gagga, och det gör morfar också. Judith däremot heter Bibbi och Sixten heter Dadda. Han verkar ha blandat ihop oss med Babblarna.

Sixten 12 år

Idag har firat Sixten, som fyllt ofattbara 12 år. Fattar inte hur han har hunnit bli så stor. Det har varit en härlig dag med presenter på sängen, en vild koala som kom på besök just idag, och en utflykt till Glenelg med lunch, minigolf och glass. Sedan poolbad och middag med storfamiljen. Jag tror och hoppas att det är en nöjd nybliven tolvåring som kommer att somna gott ikväll.

Det är faktiskt inte första gången som Sixten har födelsedag här, för även treårsdagen firades här. Nio år sedan alltså. Behöver jag ens säga att tiden går för fort?

PS. Vi åt hamburgare till lunch, som vi köpte på den 100% vegansk snabbmatsrestaurangen Lord of the Fries. Riktigt gott, och framförallt coolt att det finns så många bra vego/vegan-alternativ här. Dessutom med fotovänlig väggmålning!

Vinskörd och vilodag

Efter några intensiva dagar behövde vi en lugn mellandag. Vi har mest varit hemma, badat i poolen, läst, spelat och kollat på tv. Jag tror att alla mådde bra av det.

Men på förmiddagen fick vi göra ett spännande besök på en grannes vingård, där vi fick se hur druvskörden går till. Två traktorer, en på varje sida av en rad med vinrankor, där en drar en maskin som mekaniskt skakar loss alla druvor. De sorteras från löv och grenar och skickas ut genom en arm och ner i en stor låda som dras bakom den andra traktorn. Det här var Shiraz-druvor, som är McLaren Vales signum, och de räknade med att skörda ungefär 30 ton druvor på de här 20 år gamla stockarna. Till vintern klipps de ner, först en grovklippning och sedan för hand. Den här odlaren hade ungefär 7000 vinstockar, och varje kräver ca 50 klipp för att ge frukt igen nästa år. Sedan fick vi också se hur förra årets nyplanterade vinrankor ser ut, och efter att ha hört hur mycket omvårdnad varenda plants behöver så kan förstå att vin kostar en slant.

Nu laddar vi för Sixtens födelsedag imorgon, och för värmeböljan som är på väg att dra in. Jag tror glass fungerar i båda fallen.

Urimbirra Wildlife Park

Vi åkte tillbaka till Urimbirra idag, för det ville så klart Sixten och Judith också besöka. Det blev inte riktigt så bra som vi hade tänkt, för Judith blev av någon anledning vettskrämd av fåglarna som är lösa där. Framförallt är det en flock änder som går efter kängururna och hoppas på att få äta av deras mat. Judith fick något som närmast liknade panikångest, och det tog en bra stund innan vi lyckades lunga henne. Men hon var tapper och lyckades få klappa några kängurur och koalor, så att besöket ändå slutade på plus. Övriga syskonskaran skuttade glatt runt bland djuren och var mer än nöjda. Judith började sedan frysa och på vägen hem däckade hon i bilen. Nu ligger hon nerbäddad med 39 graders feber medan övriga familjen badar i poolen. Ingen toppendag för henne, stackaren. Hoppas hon frisknar till snabbt.

Urimbirra Wildlife Park

Vi åkte tillbaka till Urimbirra idag, för det ville så klart Sixten och Judith också besöka. Det blev inte riktigt så bra som vi hade tänkt, för Judith blev av någon anledning vettskrämd av fåglarna som är lösa där. Framförallt är det en flock änder som går efter kängururna och hoppas på att få äta av deras mat. Judith fick något som närmast liknade panikångest, och det tog en bra stund innan vi lyckades lunga henne. Men hon var tapper och lyckades få klappa några kängurur och koalor, så att besöket ändå slutade på plus. Övriga syskonskaran skuttade glatt runt bland djuren och var mer än nöjda. Judith började sedan frysa och på vägen hem däckade hon i bilen. Nu ligger hon nerbäddad med 39 graders feber medan övriga familjen badar i poolen. Ingen toppendag för henne, stackaren. Hoppas hon frisknar till snabbt.