Sommaren i city

Idag lämnade vi Nacka och åkte vi in till Söder. Tog med oss hemmagjord pizza och hade picknick i Vitabergsparken nedanför Sofia kyrka. Sedan gick vi till den fina lekplatsen Bryggartäppan. Jag gillar verkligen den sortens lekplats som uppmuntrar till lek och fantasi, framför de som bara är till för aktivering av barn med spring i benen. När vi promenerade tillbaka till Slussen köpte vi glass. Det var trevligt i teorin, men i verkligheten var det kladdkaos i hela vagnen plus att Bertil lämnade den sista centimetern på sin Sandwich och påstod att han inte gillade den, utan ville köpa en strut istället. Men det slipper man ju höra när man tittar på bilderna från dagens utflykt.

Mors dag

Äsch, jag bryr mig ju inte värst mycket om högtider. Men att bli uppvaktad på mors dag med teckningar, en bukett syréner och ett fikonträd är ändå något särskilt. Bertil hade bland annat ritat en teckning av familjen. Tyvärr var jag inte med på bild, för jag var på jobbet. Ärlighet varar längst osv… Vädret får däremot underkänt. Inte läge för fika i trädgården precis, när regnet stått som spön i backen hela dagen.

En annan höjdpunkt i helgen var att jag gjorde terminens sista inlämning på skrivarkursen. Så skönt! Samtidigt är kursen bland det roligaste jag har gjort på länge, så där bara för min egen skull, och jag är så tacksam att jag för att jag har hittat tillbaka till skrivandet igen. Nu har jag sökt fortsättningskursen till hösten och så får jag se om jag har tid och motivation att fortsätta plugga på deltid. Annars får jag skriva på egen hand – och med stöd av mina nya skrivarkompisar från kursen. Så kul att träffa likasinnade och både kunna ge och få respons även efter att kursen avslutas. Nu ska jag fortsätta bearbeta mitt manus och målet är att våga skicka det till några förlag efter sommaren.

ESC & Kalas

Igår var det Eurovision och det här året har Sixten ett nyvunnet intresse för tävlingen. Han har laddat i flera veckor, lyssnat igenom alla bidrag och frågat oss om våra favoriter flera gånger om dagen. Så vi hade röstningsblad, snacks och initierade diskussioner om varje bidrag. Vi höll oss vakna ända till den rafflande upplösningen. Och det bästa var att rätt låt vann! Sixten har hållit på Nederländerna ända sedan han lyssnade på låtarna första gången. Hans musiköra är det inget fel på.

Idag var det dags för ett försenat kalas för Judith. Vi hade tema Bäst i test – och ni som inte har sett detta genialiska SVT-program måste skynda, för det är sista dagen att kolla på tredje säsongen idag. Skrattkramp för hela familjen! Vi fixade sju tester av lite enklare slag, och det blev riktigt lyckat. Bygg högsta tornet av flingor på 30 sekunder låter fånigt simpelt, men det är svårare än man kan tro. Eller fyll en flaska med vatten från en hink med hjälp av en disktrasa, en tesked och ett sugrör. Det kräver en del påhittighet, och kalasdeltagarna var väldigt engagerade och ambitiösa. Vi avslutade med att göra den högsta muffinsdekorationen. Det blev massor av skratt, och det var precis det vi hade hoppats på. Judith var nöjd och mätt och utsåg kalaset till ett av hennes roligaste.

Nu skulle jag behöva lite helg efter helgen…

En fredag

En dag bland alla andra. En trött fredag. En sån då livet liksom bara händer runtomkring. En dag när vi har försökt laga vårt krånglande kylskåp, fållat mörkläggningsgardiner, kämpat på med Gunnars potträning, dammsugit och sedan behövt sopa hela golvet igen två timmar senare, tvättat, grävt i rabatten, kört tre fulla diskmaskiner och tappat tålamodet på grund av tjatiga småbarn.

På eftermiddagen satt jag ute på altanen en kort stund. Andreas och Sixten grävde ner kantstenar till en ny rabatt och Bertil och Gunnar kröp upp i mitt knä. Det var en smula förvirrande att sitta i solen och titta på plommonträdet i full blom samtidigt som snöflingorna singlade ner på oss. Våren har stannat av helt, och vårt japanska körsbärsträd är redo att slå ut men inget har hänt på flera dagar nu. Men snart kommer vi att bo under en ljusrosa himmel under några dagar.

Påskafton

Om man bortser från svajigt humör, så måste ju påskaftonen få fem solar av fem möjliga i betyg. Det är sannerligen inte ofta man kan åka till stranden på påsk. Barnen gömde och letade (och tappade bort) ägg, åt en massa godis och grävde i sanden. Björkvik var lika fint som vanligt, och det var en hel del andra människor där idag men grillar, spel och fika.

På förmiddagen ritade barnen påskkort och klädde ut sig, och gick runt och önskade glad påsk hos grannarna. Korgen blev full av godis som tack. En påskkärring, Super Mario och en farlig dinosaurie var tydligen väldigt populära besökare.

Hej livet!

Just det, så här känns det ju. När livet återvänder. När man går direkt till sommar utan att passera vår. När man gick i vinterjacka i snöfall för en vecka sedan, och idag sitter i linne på altanen med solglasögonen på. Hur ljuvligt?!

Dagen har, förutom +18 grader och strålande sol, även innehållit besök av goda vänner och utelunch och sedan party (obs! ej kalas) för Sixten fyllde tolv när vi var i Australien. När man har fyllt tolv bakar man sina muffins själv, hjälper till att laga lasagne, väljer film och stänger in sig på rummet med sina bästa kompisar i fyra timmar. Om det är något som blir enklare när barnen blir äldre så är det tydligen att ordna kalas. Förlåt – party.

Nu ser jag fram emot fler soliga, lediga dagar under påskhelgen!

Mormor och Nisse på besök

I helgen har mormor och Nisse varit här. Vi har firat både Sixtens och Judiths födelsedagar. Judith bakade chokladtårtan helt på egen hand. Är man tio år så är man. Sen var de och handlade för presentpengarna innan de gick hem till sin pappa igen.

Vi har också fått hjälp att laga en trasig planka i golvet, inte helt lätt när man har stavparkett från mitten av 60-talet. Och så har mormor planterat krokus och pärlhyacint med hjälp av barnbarnen och vi har ställt fram utemöblerna på altanen. När mormor och Nisse hade åkt hem började det snöa, som bara för att retas.

Idag börjar sommartiden. Klockan är 19.30 och det är fortfarande ljust. Så härligt! Det finns hopp om både vår och sommar, trots att snön nyss yrde utanför fönstret.

Hemma

Vi överlevde resan. Nu har vi landat i Stockholm och kommit hem till vårt lilla radhus – som känns överraskande stort efter att ha delat på ett rum med litet kök i tio veckor. Det är ljusare än när vi åkte, och i rabatten utanför dörren blommar vintergäck.

Redan har gått okej. Första delen gick toppen – vi sov en hel del och hade massor av tomma sittplatser som vi fick utnyttja. Andra delen var jobbigare, men vi kom ju ändå fram. Nu ska vi duscha, packa upp, handla mat och försöka hålla oss vakna. Det går sådär. Judith sover middag, och Bertil ligger däckad med 39 graders feber. Inte samma härliga sorts värme som vi är vana vid.

Även om vi hellre hade stannat kvar, så är vi ändå glada att hemresan är avklarad. Och nu gungar det ordentligt i huvudet…

Bye bye!

Dags att säga hejdå för den här gången. Åh vad vi har ÄLSKAT att vara här! Även om det just nu känns sorgligt att behöva åka hem, så kommer känslan jag bär med mig ändå vara tacksamhet. Så oändligt tacksam för alla sommardagar, all tid tillsammans, alla upplevelser, all ovärderliga minnen vi har skapat. Det här är bland det bästa vi har gjort i hela livet.

Jag kommer alldeles särskilt ta med mig de här minnena: bad i solnedgången på Silver Sands Beach, perfekta avokador, Bertils modiga försök att leka på engelska, koalaungar i Belair, värmerekord med 46 grader, Gunnar som lindade morfar runt sitt finger, Sixtens makalösa Harry Potter-maraton, vilda kängurur, världens vackraste stränder, Judith som badade med kläderna på, att ständigt se till horisonten, att gå barfota på stranden, barnens vattenvana, ljumma kvällar på altanen… Listan kan så klart bli mycket mycket längre.

Ett alldeles särskilt tack till min pappa, som så generöst har låtit oss bo i stugan i tio veckor. Vilket fantastiskt ställe att få vara på. Massor av kärlek från oss! (Och lite extra från Gunnar förstås. BFF’s!)

Och till Andreas – tack för att vi alltid har varandra! Jag älskar dig. Vilken underbar jäkla resa det blev. Nu åker vi hem och planerar för nästa.

Bye bye, Australia. See ya soon.

Sista dagen

Då var sista hela dagen gjord. Imorgon så här dags sitter vi på flygplatsen och väntar på att få gå ombord för att göra den långa, motvilliga resan hem. Den här dagen var soligare, både i sinnet och på himlen. Det var skönt att avsluta så. Vi åkte till Glenelg en gång till, det har ju varit ett favoritställe i många år. Vi åt lunch, promenerade längs stranden och ett par av barnen lekte i fontänen.

Inne i stugan ser det ut som ett bombnedslag. Vi har inlett Projekt Packning. Det kan tyckas enkelt på hemvägen, för då ska ju allt helt enkelt bara packas ner. Jomenvisst. Försök det när en plockar upp, en bryter ihop, en ligger mitt bland grejerna och läser och en har sin mobil fastlimmad i handen… Vi har ju hela dagen på oss imorgon också, men å andra sidan vill vi komma ut och röra på oss innan vi ska sitta stilla ett helt dygn. Man kan i alla fall konstatera att vi har haft för mycket grejer med oss, i vanlig ordning.

Och så en sista kväll på altanen. Middag i kvällssol och motljus, middagen ett hopplock av sånt som fanns kvar i kylen. En vindstilla, tyst kväll och nu ser vi nymånen, de sista färgerna från solnedgången och en massa stjärnor. Jag kommer sakna detta så mycket att jag inte hittar några ord.