I fixartagen & skrivglädje

Jag har haft mer energi de senaste dagarna, känt mig gladare än på länge. Och då har jag ändå dragit på mig första förkylningen på år och dagar. Skönt att känna att grundstämningen lättar lite.

Bara att ta tag i grejer då, medan orken finns! Idag är det ledig torsdag och vi ägnat dagen åt att rensa ett par köksskåp och några leksakshyllor. Fick ihop en stor kasse med grejer som vi kan skänka bort. Sen gav vi oss på rabatten på framsidan av huset. Rensade bort överblommade vårlökar och tulpaner, slogs mot kirskålen och snyggade till, samtidigt som Andreas och Sixten skrapade bort gräs och mossa mellan stenplattorna och grävde upp en enorm rot av oklart ursprung. Riktigt skönt att få ordning både inne och ute. Den där städningen som vi egentligen hade planerat, med dammsugning och skura badrum och sånt, det roliga spar vi tills imorgon.

En sak som verkligen fick mig på gott humör igår var att jag för första gången skrev ut hela mitt bokmanus på papper. Så häftig känsla att hålla den tjocka pappersbunten i handen. Just nu sitter Judith bredvid mig och provläser. Jag är väldigt peppad på att jobba vidare med redigeringen, men samtidigt har jag redan påbörjat nästa skrivprojekt. Det är en idé som jag fick när vi var i Australien, och nu jobbar jag med en synopsis och testar att skriva några sidor för att se om jag hittar rätt ton. Varje gång jag sätter mig och börjar skriva känna jag hur mycket jag ÄLSKAR att göra det. Nu behöver jag bara utöka dygnet med cirka tio timmar så jag kan skriva medan jag har flow.

Plastfasta

Just nu är det fasteperiod i kyrkan, från askonsdagen (alltså dagen efter man moffat i sig semlor) fram till påskdagen. Vi gör ingen stor grej av det, men några år har vi passat på att lägga till en bra vana eller göra någon förändring under den tiden. När Andreas nämnde fastan i år (då vi missade fettisdagen pga Australien är ett bra land på många sätt men semlor har de tyvärr inte), så sa jag direkt “Plastfasta!” Jag har försökt lite halvhjärtat att minska ner vår användning av plast, särskilt engångsgrejer, och tänkte att det här är ett perfekt tillfälle att gå in för det ordentligt.

Att skippa vatten i plastflaska är inte svårt (när man är i Sverige…) eller att skippa lock på en take away-mugg eller strunta i sugrör. Men när det kommer till förpackningar känns det nästan hopplöst. Vi var och veckohandlade på Willys idag, och vi gjorde ett aktivt val vid varje vara. Det gick inte fort i affären idag, kan jag meddela. Mitt mål med plastfasta är inte att välja bort ALL plast, utan att bli uppmärksam på hur ofantligt mycket onödig plast vi använder och välja bort så mycket jag kan. Vi skulle t.ex. köpa pasta, och då fick det bli idealmakaroner, för all formpasta var i plastförpackningar eller i en kartong men med ett plastfönster. Helt galet. Men heja Garant som gör så snygga pappersförpackningar, jag vill se fler såna!

Frukt och grönt känns som ett eget kapitel. Vi struntade i plastpåsar och la helt enkelt ner allt i en papperspåse. Jag ska nog ändå skaffa återanvändningsbara påsar, för det var lite meckigt att väga och bära. Det som känns konstigt är att nästan alla eko-varor är inplastade. Jag undrar verkligen varför. Någon som vet? Ekobananer finns bara i plastpåse men besprutade finns plastfria. Hur ska man då välja rätt? Värsta varan var småtomater – inplastat plasttråg eller plastlåda med lock. Men en stor eloge till Willys som har färska kryddor i lösvikt! Helt underbart att ta en stor knippe av koriander, bladpersilja och mynta utan att behöva köpa med plastkruka och plastomslag. Frysdisken däremot var ju katastrof, där ligger allt i plastpåsar. Och köper man en papperskartong så kan man ge sig tusan på att det är en genomskinlig påse inuti.

Jag hoppas att ni som läser blir peppade att vara mer uppmärksamma på vilka förpackningar ni väljer i affären. Plastfasta – visst är det ett catchy uttryck?!

Rensa och vika

Jetlaggen hänger i. Inatt slapp vi åtminstone vara vakna flera timmar mitt i natten, men vid kl 05 hade alla hunnit vakna och kunde inte somna om. Då blir det en lång dag. Bertil var dessutom på dåligt humör redan när han gick upp, och det gör ju knappast att timmarna går fortare.
.
Vi har i alla fall haft gott om tid att fortsätta med att packa upp. Vi tömde nästan alla garderober eftersom vi skulle hyra ut huset när vi var borta, och nu passar vi på att gå igenom alla kläder, rensar och skänker bort sånt vi inte vill behålla och viker allt som ska sparas enligt den populära Marie Kondo-metoden. Ser väldigt prydligt och fint ut, och nu gäller det bara att hålla det så. En fördel med att göra garderobsrensningen efter att man varit borta är att man inser hur få plagg man egentligen behöver ha. Då är det lättare att välja bort sånt man inte verkligen gillar. Äntligen har jag gjort mig av med de där tröjorna som jag provar med jämna mellanrum men alltid byter efter fem minuter för att de är obekväma, men som jag alltid tänker att nästa gång gillar jag den säkert. Det har blivit mycket luftigare och mer överskådligt i alla våra klädskåp.
.
Nästa steg efter kläderna är att gå igenom förrådet. Där ska jag försöka orka sälja en del också. Men det får bli lite längre fram. För när man vaknar vid 04.30 så finns det väldigt lite energi kvar vid 20.30 när båda barnen har somnat. Godnatt!

I mål?

Vi brukar inte avge några nyårslöften här hemma, men ibland har vi skrivit ner några mål som vore kul att jobba mot under året. Jag hittade mina anteckningar i slutet av sommaren, och fotade av dem. Hade väl i ärlighetens namn glömt av dem en smula. Glömde dem igen, men letade upp fotot häromdagen. Men jag tycker ändå det är rimligt att utvärdera så här i årets sista vecka.

Välja bort kött
Har gått hur lätt och bra som helst. Jag tror det är på dagen ett år sen jag åt kött senast. Har inga planer på att börja inom överskådlig framtid heller. Tror mitt enda snedsteg har varit ett par sega godisar med gelatin i.

Inga fler barn
En rimlig målsättning, och mest nedskrivet på skämt. Samtidigt visste jag att jag säkert kunde bli lite sugen på en till när Gunnar fyllt 1 år. Det är ju 100% mysigt och 100% jobbigt det första året med en ny bebis. Men det får nog räcka nu, hur gosigt det än är med pyttesmå nyfödingar. De blir ju ett år och sjövilda också, det ska man komma ihåg.

Semester utomlands
Tekniskt sett hinner vi inte nå målet under 2018, men avresa på nyårsdagen med 10 veckor i Australien som väntar… jo, det får nog bli godkänt. Och hade vi åkt utomlands under året istället så hade vi ju inte haft råd att åka nu.

Ge ut en bok
Vi var på gång med en sångbok i slutet av 2017, som jag trodde vi skulle slutföra under det här året. Det projektet lades på is på vårt initiativ. Istället blev det skrivarkurs och fokus på barnlitteratur, och det känns faktiskt mycket roligare! Jag hoppas så klart att det kan leda till en utgiven bok så småningom.

Rensa bland grejer
Det här hade jag velat satsa mer på. Vi behöver verkligen göra oss av med en massa saker som vi inte har behov av. Gärna sälja för att få ett litet tillskott i kassan, men också skänka och slänga. Tiden och orken har inte räckt till. Det vi kan trösta oss med är att precis ALLA saker som vi inte gjort oss av med ännu finns kvar. Om det nu är någon tröst.

Nu ska jag fundera över om jag ska sätta upp några mål för nästa år, och vilka de i så fall ska vara.

Nedräkning

En månad kvar till avresa idag. En månad tills vi byter det här:

mot det här:

Men innan dess är det mycket att ordna fortfarande. I veckan gjorde vi pass till tre av barnen, och dem ska vi hämta på måndag. Då kan vi ansöka om visum, och då kan vi även skriva papper som gör att barnen får flyga med Andreas, som inte är vårdnadshavare. Förutom visum och pass är det en hel del annat – förnya recept och hämta ut mediciner,  börja fundera över packning, klura på hur vi gör med bilbarnstolar och vagn och sånt som vi behöver på plats. 

Vi försöker också rensa och städa i huset. Vi hoppas fortfarande att vi ska kunna hyra ut det när vi är borta, både för att det skulle vara ett uppskattat ekonomiskt tillskott och för att det skönt om någon bor här och har koll på huset. Än så länge har inget gått i lås, men vi håller tummarna. Och då vill vi lämna allt i gott skick förstås. Det vore ju också kul att komma hem till ett hus som inte är överbelamrat av grejer. 

PS. Se vad vi har ryckt upp vår soffhörna! Tack för tips om belysning och ny tv-möbel. Det börjar arta sig. 

Komma ikapp

Första bilden, 20.20 när jag kom upp efter att ha lagt barnen. Då när jag tänkte sätta mig och plugga som vanligt, tills jag kände att jag måste ändå hinna göra lite annat också. Som att få vardagsrummet att se ut som ett rum och inte en krigszon.

Andra bilden, 20.48, när det ser ut som ett beboeligt hem och det faktiskt ändå finns tid kvar av kvällen.

Ska nog ändå ta en pluggpaus idag. Det finns nämligen också en lång att-göra-lista inför avresan. Sysselsättningsproblem? Knappast.

Fotostädning

Jag tar (onödigt) många bilder nästan varenda dag. Å andra sidan – ju fler man tar desto större chans att några blir bra! Men det jag är sämre på är att rensa bort alla extra/dubbletter/serier av nära på identiska foton från mobilen. Idag har jag äntligen gjort ett ryck och rensat massor, samtidigt som jag har sparat över allt till datorn och därifrån vidare upp på Flickr, plus en backup på extern hårddisk. Better safe than sorry när det gäller foton.

Här är några favoriter som jag hittade i dagens genomgång.

Höst på vår planet

Vi gjorde ett ryck på eftermiddagen och höststädade i vår trädgård. Plockade undan utemöbler och studsmatta och försökte städa undan leksaker, men dem slängde Gunnar snabbt ut igen.

Utemöbler och studsmatta vinterförvaras i garaget. På något mystiskt sätt var det nästan fullt där redan, så trädgårdsstädningen övergick i garagerensning. Hur kan man samla på sig allt detta skräp? Delar till någon säng, en halvtrasig barnvagn, barnsadlar till cykel som inte funkar, brädor, trasmattor, en flismaskin som grannen skänkte men som inte fungerade… Nu åker all skit till återvinningen! Skönt. Och möbler och studsmatta får plats utan problem. Men jag längtar förstås redan tills vi får plocka fram dem igen, för då är det vår!

Hemmafixardag

Idag har vi haft en mycket välbehövlig hemmadag. Började med att alla tog sovmorgon till halv åtta (utom undertecknad som vaknade före klockan 6), och Bertil ända till halv nio. Skönt efter intensiva dagar borta. Sen har vi packat upp, tvättat tre maskiner, städat badrummen, plockat undan, dammsugit och rensat i köket. Nej, inte världens roligaste men det känns bra nu när det är klart. Och medan vi städade så var det ju två små som plockade fram i samma takt. Deras legolek var visst det enda som fastnade på bild idag.

Vi tog en promenad när Gunnar skulle sova. Fin höstdag idag. Jag passade på att prata med Sixten om en idé till en text, och när vi var tillbaka hemma så hade vi tillsammans spånat fram hela historien. Vilket bra samarbete! Sen körde jag Judith till gymnastiken, och medan hon tränade så hade jag en timme på mig att skriva ner hela historien. Både effektivt och roligt.

Nu återstår mathandling på nätet innan jag ser fram emot att äntligen få gå och lägga mig. Det är ett högt tempo och jag måste verkligen känna efter så att jag inte kör på för hårt, för länge. Även om det är jättekul att plugga igen så är det inte värt att krascha.

Tänka om…

Många tankar som snurrar i huvudet för tillfället. Ett mejl från min chef som gör att verkligheten knackar på, det här hemmalivet kommer inte att vara för evigt. Och så en efterhängsen besvikelse över att jag inte kom in på den där skrivarkursen. Trots flera avhopp tar de inte in några reserver. Funderar på om det verkligen är värt tiden och energin att plugga något annat under hösten, eller om det får vara. Vill hellre lägga den kraften på barnen och möjligtvis något eget projekt. Men det skyddar ingen SGI, och spelar det någon roll under en kortare tid egentligen? Ständigt denna heliga SGI.

Samtidigt en känsla av att vilja kliva av. Nej tack, jag vill inte följa strömmen och tjäna för att konsumera. Jag vill skala av, rensa ut, göra mig mer fri. Ha tid och lust och ork.

Jag hör föräldrar som har barnen på förskolan samtidigt som båda jobbar heltid. “Vi får se hur långa dagar de klarar.” Det är en för låg ambitionsnivå för livet tänker jag. Vad barnen klarar.

Genom Hemmaföräldrars nätverk har jag hittat andra som också väljer annorlunda. Mer eller mindre bortom normen. Just nu läser jag fascinerat om unschooling och digitala nomader och tycker det låter så intressant. Visst, långt ifrån vår verklighet och inte möjligt i nuläget, men ändå utmanande för sinnet att tänka i de banorna.

Jag kanske ska börja med att unschoola mig själv och strunta i att läsa någon kurs och istället lägga tiden på att lära mig något som jag verkligen vill? Det saknas knappast inspiration och material på nätet för att lära sig allt från biodling och gitarr till att bygga en egen cykel. Jag ska fundera över det där med SGI:n en gång till…