Husligheter

Nu när det var långhelg har vi passat på att fixa här hemma. Jag gjorde ett misslyckat försök med syrénsirap, men lyckades rädda den hyfsat till slut. Tyvärr har mitt luktsinne varit helt utslaget pga envis förkylning, så det var ju trist att stå med årets sista syréner och inte känna ett uns av doften. Men jag har förhoppningar om att sirapen ska hålla länge, så vi kan smaka försommar ända in på hösten.

Andreas har gått all in på husmorsfronten nu när han är hemma på heltid. Han har fått igång både råg- och vetesurdeg och vi är nu bortskämda med helt fantastiskt bröd bakat i gjutjärnsgryta. En sån lyx! Vet inte när vi köpte bröd senast faktiskt.

Och sen är det hans odlingar. Det står skott och krukor i vartenda fönster och nu har de fått börja flytta ut på altanen. Tomatplantor, gurkor, massor av chili, sallad, kryddväxter, lök och potatis. Det låter nästan som att vi blir självförsörjande framåt hösten, men jag är realistisk och är glad om vi får något från varje sort att smaka på i alla fall.

Vardagsutmaningen

Nej, det här är inte en rubrik till en hurtig “Så klarar du plankan i fem minuter efter en månad”-utmaning. Jag menar liksom själva utmaningen att hantera det faktum att det är vardag. Jag är inte så bra på det. Att gå till jobbet, komma hem trött och utan ork kvar till familjen, att försöka ta tag i tvätt och disk, hitta tid till lite pluggande…

Nej, det var bra mycket skönare att vara föräldraledig. Det är också galet intensivt att vara hemma på heltid med två småbarn, men man är så mycket mer i nuet. De är hungriga – de får mat – problem solved. Allt är med rakt på, hands on, vilket känns mindre uttröttande för hjärnan.

Jag tycker det jobbigaste med att lägga så mycket energi på jobbet är att jag får så dåligt tålamod med barnen när jag väl är hemma. Jag är väl för trött, helt enkelt. Och så pressen (från mig själv) att det måste bli mysigt de där timmarna på kvällen, för det är ju den enda tiden vi har tillsammans. Då blir det lätt tvärtom istället, gnäll och tjafs när alla är trötta.

Den här veckan är det extra mycket att göra på jobbet, men som tur var blev det en bra kväll just idag. Det behövde jag. Ett sista besök av morfar innan han åker hem till Australien, bra respons på en textinlämning och en musikstund med min man. Nu orkar jag lite mer vardag.

Stolt. Punkt slut.

Jag är omåttligt och orimligt stolt just nu. För idag har jag skrivit färdigt första utkastet till mitt manus. Det är en utvecklings- och kärleksroman för ungdomar mellan ungefär 12-15 år med arbetsnamnet Genom en stjärnkikare. Jag började precis före jul, och idag kunde jag sätta punkt för epilogen. 209 sidor och ca 79500 ord senare är jag både lättad och lite vemodig. Det återstår massor av jobb och många timmars arbete innan det är redo att skickas till något förlag, men jag är så stolt och glad över att jag har kommit så här långt. Vilken milstolpe!

Fredagsambivalens

Blandade känslor denna fredag. Glad över att vara ledig med Andreas och de två små. Långpromenad till och från Nyckelviken, korvgrillning och söta lamm på plussidan. När solen kom fram var det ganska skönt. När den gick i moln var det olidligt kallt. Men jag kände ändå att det finns hopp om våren. Och livet.

Ändå snurrar tankarna. Var ska vi ta vägen? Det känns som att jag saknar riktning, jag vill något annat men jag vet inte vad. Vet bara att jag inte orkar mer kyla, mörker och vinter. Jag har redan ångest för att den kommer en ny vinter. Då har vi ändå sluppit tio veckor av vintern den här säsongen. Som vanligt landar jag mest i frustration när vi försöker hitta vägar, eftersom alla spår känns som återvändsgränder. Jag försöker att inte fastna i hur hopplöst omöjligt det känns. Det måste finnas en väg!

Nu blir det skrivtid. Jag har en förhoppning om att kunna sätta punkt för första utkastet av mitt manus den här helgen. Så nu ska jag umgås med mina låtsaskompisar och hoppas att de gör som jag vill. Trevlig helg!

Kursträff

Hemma igen efter två totalt fullspäckade dagar i Vimmerby. Jätteroligt men också utmattande. Och som den sömnstörda småbarnsmamma jag är, så kunde jag förstås inte alls sova ens när jag fick en ostörd natt på hotell. Men det var ändå härligt, inte minst att åka tåg själv och hinna skriva en massa.

På träffen hann vi med tre olika föreläsare, skrivövningar, responsrundor och en massa snack med varandra. Så roligt att umgås med andra skrivande människor och diskutera karaktärer, utmaningar och tankar. Med på träffen var även studenter som går påbyggnadskursen och fyra tidigare studenter som nu är på väg att debutera. Extra spännande att höra om deras erfarenheter och långa processer mot utgivning. Deras främsta uppmaning var att hålla kontakten med klasskompisarna för att kunna läsa varandras texter och ge och få värdefull respons.

Föreläsarna den här gången var Carina Gabrielsson Edling, som undervisar på kurs två men också har jobbat trettio år som redaktör på förlag, Fredrik Brouneus som är apotekare, journalist och författare, och Christin Ljungqvist som är copywriter och författare (och dessutom kommer från mina hemtrakter och tydligen gick vi samma gymnasieskola samtidigt, fast i olika årskurser). Alltid lika intressant att först läsa böckerna och sedan få höra hur de har kommit till och hur författarna har fått kämpa för att uppfylla sina drömmar om att bli publicerade. Det är konstigt att man kan gå därifrån och vara så peppad samtidigt som man hör hur extremt svårt det är att bli en av de där som passerar nålsögat.

Nu har jag fokus på att skriva klart ett första utkast av mitt manus (målbilden är att hålla en utskrift i min hand!), slipa på en text som ska med i årets kursantologi, skicka urvalsprover till påbyggnadskursen och skriva en läsrapport. Men först ska jag lägga allt åt sidan och vara med barnen hela dagen, för jag har saknat dem massor även om jag knappt har haft tid att längta efter dem.

Mot Vimmerby

Konstig känsla att åka iväg hemifrån på egen hand. Vinkade av familjen mitt i frukosten. Nu sitter jag i solen på stationen i Linköping och väntar på anslutande tåg som ska ta mig till Vimmerby och läsårets sista träff. Det är lugnt och skönt att resa ensam. Jag har hunnit läsa ut en bok, äta frukost och skriva en timme sedan jag åkte från Nacka.

Jag var stressad igår. Hade massor i huvudet, behövde packa, och lite ångest för att vara borta i två hela dagar. Men nu när jag är på väg känns det helt okej. Jag är så glad att jag väntade med att åka på egen hand tills jag kan vara helt lugn med att allt går bra hemma. Då är det lättare att slappna av och faktiskt ha glädje av den här utflykten. Nu ser jag fram emot två dagar med inspiration, skrivande och responsrundor. Plus att det känns som VÅR!

Trevlig helg!

Syverkstad

Idag är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har haft en symaskin i många år, men den har krånglat med stygnen så jag har inte använt den. Den har bara stått i en garderob och Andreas har velat göra sig av med den varenda gång vi har rensat. Jag har hela tiden tänkt att jag ska laga den, men det har aldrig blivit av.

Förrän idag. Jag tog fram den, provsydde några gånger och såg att undertråden verkade vara för hårt spänd. Googlade, kollade en video, skruvade på en liten skruv och sen var det fixat. Så sjukt enkelt. Heja mig!

Sen gjorde jag något jag velat göra länge – jag sydde egna grönsakspåsar att ta med till affären. Hittade en gammal vit gardin i riktigt tunt och lätt tyg, dessutom med en fåll som man kunde trä in ett snöre i. Så jag klippte, sydde raksöm, zickzackade, trädde i ett hampasnöre och sen var det klart. Nu har jag sju tygpåsar att fylla med frukt och grönt så jag slipper använda plastpåsar. Kommer underlätta i vår plastfasta.

Redan tidigare i veckan plockade jag fram nål och tråd och lagade några små hål olika kläder som hade blivit liggande i väntan på lagning. Känns toppen att laga istället för att slänga och köpa nytt. Alla små bidrag till minskad konsumtion och mindre plast känns bra i själen.

Plastfasta

Just nu är det fasteperiod i kyrkan, från askonsdagen (alltså dagen efter man moffat i sig semlor) fram till påskdagen. Vi gör ingen stor grej av det, men några år har vi passat på att lägga till en bra vana eller göra någon förändring under den tiden. När Andreas nämnde fastan i år (då vi missade fettisdagen pga Australien är ett bra land på många sätt men semlor har de tyvärr inte), så sa jag direkt “Plastfasta!” Jag har försökt lite halvhjärtat att minska ner vår användning av plast, särskilt engångsgrejer, och tänkte att det här är ett perfekt tillfälle att gå in för det ordentligt.

Att skippa vatten i plastflaska är inte svårt (när man är i Sverige…) eller att skippa lock på en take away-mugg eller strunta i sugrör. Men när det kommer till förpackningar känns det nästan hopplöst. Vi var och veckohandlade på Willys idag, och vi gjorde ett aktivt val vid varje vara. Det gick inte fort i affären idag, kan jag meddela. Mitt mål med plastfasta är inte att välja bort ALL plast, utan att bli uppmärksam på hur ofantligt mycket onödig plast vi använder och välja bort så mycket jag kan. Vi skulle t.ex. köpa pasta, och då fick det bli idealmakaroner, för all formpasta var i plastförpackningar eller i en kartong men med ett plastfönster. Helt galet. Men heja Garant som gör så snygga pappersförpackningar, jag vill se fler såna!

Frukt och grönt känns som ett eget kapitel. Vi struntade i plastpåsar och la helt enkelt ner allt i en papperspåse. Jag ska nog ändå skaffa återanvändningsbara påsar, för det var lite meckigt att väga och bära. Det som känns konstigt är att nästan alla eko-varor är inplastade. Jag undrar verkligen varför. Någon som vet? Ekobananer finns bara i plastpåse men besprutade finns plastfria. Hur ska man då välja rätt? Värsta varan var småtomater – inplastat plasttråg eller plastlåda med lock. Men en stor eloge till Willys som har färska kryddor i lösvikt! Helt underbart att ta en stor knippe av koriander, bladpersilja och mynta utan att behöva köpa med plastkruka och plastomslag. Frysdisken däremot var ju katastrof, där ligger allt i plastpåsar. Och köper man en papperskartong så kan man ge sig tusan på att det är en genomskinlig påse inuti.

Jag hoppas att ni som läser blir peppade att vara mer uppmärksamma på vilka förpackningar ni väljer i affären. Plastfasta – visst är det ett catchy uttryck?!

Nedräkning

En månad kvar till avresa idag. En månad tills vi byter det här:

mot det här:

Men innan dess är det mycket att ordna fortfarande. I veckan gjorde vi pass till tre av barnen, och dem ska vi hämta på måndag. Då kan vi ansöka om visum, och då kan vi även skriva papper som gör att barnen får flyga med Andreas, som inte är vårdnadshavare. Förutom visum och pass är det en hel del annat – förnya recept och hämta ut mediciner,  börja fundera över packning, klura på hur vi gör med bilbarnstolar och vagn och sånt som vi behöver på plats. 

Vi försöker också rensa och städa i huset. Vi hoppas fortfarande att vi ska kunna hyra ut det när vi är borta, både för att det skulle vara ett uppskattat ekonomiskt tillskott och för att det skönt om någon bor här och har koll på huset. Än så länge har inget gått i lås, men vi håller tummarna. Och då vill vi lämna allt i gott skick förstås. Det vore ju också kul att komma hem till ett hus som inte är överbelamrat av grejer. 

PS. Se vad vi har ryckt upp vår soffhörna! Tack för tips om belysning och ny tv-möbel. Det börjar arta sig. 

Julpynt

Jag är sämst på det här med att pynta till jul. Jag har fortfarande inte haft julgran sedan jag flyttade hemifrån. Och två ynka skokartonger rymmer allt vårt pynt, mestadels sånt där hemmapysslat av barnen. Gulligt, men inte så snyggt om man ska vara uppriktig. Jag tänker ofta att jag ska passa på att köpa ljusslingor och pynt på rean efter jul. Men det orkar jag aldrig så klart. Då längtar jag bara efter våren.
Jag vill skärpa till mig lite i år. Det kanske faktiskt blir mysigare om jag anstränger mig lite grann?
Sagt och gjort. Idag har vi satt upp adventsstjärna, köpt två ljusstakar och ställt i fönstren, radat upp familjen i tomteformat (fint handgjorda av min vän Susanne) och ställt fram ljusstaken i väntan på söndag. Dessutom perfekt tajming att barnen kom hem och hade pysslat julgrupper på Skaparklubben. Tycker ändå jag kom en bra bit på väg mot mysigare julkänsla idag!