Pod-tips och reflektion

Idag kom jag mig äntligen för att lyssna på ett pod-avsnitt som jag längtat efter länge. Posten Bortom Ekorrhjulet (@bortomekorrhjulet) har många intressanta samtal om att göra förändringar i livet för att få mer frihet, och det här avsnittet (nr 21) handlar om Åsa som slutade jobba genom att dra ner riktigt ordentligt på sina utgifter. Det var peppande på många sätt, men jag kände mig först lite besviken för att jag inte fick några mirakeltips.

Men sedan funderade jag en stund, och insåg att vi faktiskt har gjort väldigt många av de där förändringarna redan. Bara genom att avstå förskola för Bertil och Gunnar så har vi klivit utanför normen, och det har inneburit att vi steg för steg har dragit ner på kostnader för att ha råd att vara hemma. Till hösten kommer vi att klara oss på en heltidslön (då vi ska jobba 50% var) plus barnbidrag, och det tycker jag är ganska bra jobbat. Det allra bästa är att det oftast inte känns som att vi snålar på saker, utan att vi lever väldigt gott. Det är en skönt känsla att inte vara så beroende av en hög inkomst. Jag hoppas fortfarande att vi ska kunna göra oss ännu mer fria – men hur det ska gå till får jag fortsätta fundera på.

I mål?

Vi brukar inte avge några nyårslöften här hemma, men ibland har vi skrivit ner några mål som vore kul att jobba mot under året. Jag hittade mina anteckningar i slutet av sommaren, och fotade av dem. Hade väl i ärlighetens namn glömt av dem en smula. Glömde dem igen, men letade upp fotot häromdagen. Men jag tycker ändå det är rimligt att utvärdera så här i årets sista vecka.

Välja bort kött
Har gått hur lätt och bra som helst. Jag tror det är på dagen ett år sen jag åt kött senast. Har inga planer på att börja inom överskådlig framtid heller. Tror mitt enda snedsteg har varit ett par sega godisar med gelatin i.

Inga fler barn
En rimlig målsättning, och mest nedskrivet på skämt. Samtidigt visste jag att jag säkert kunde bli lite sugen på en till när Gunnar fyllt 1 år. Det är ju 100% mysigt och 100% jobbigt det första året med en ny bebis. Men det får nog räcka nu, hur gosigt det än är med pyttesmå nyfödingar. De blir ju ett år och sjövilda också, det ska man komma ihåg.

Semester utomlands
Tekniskt sett hinner vi inte nå målet under 2018, men avresa på nyårsdagen med 10 veckor i Australien som väntar… jo, det får nog bli godkänt. Och hade vi åkt utomlands under året istället så hade vi ju inte haft råd att åka nu.

Ge ut en bok
Vi var på gång med en sångbok i slutet av 2017, som jag trodde vi skulle slutföra under det här året. Det projektet lades på is på vårt initiativ. Istället blev det skrivarkurs och fokus på barnlitteratur, och det känns faktiskt mycket roligare! Jag hoppas så klart att det kan leda till en utgiven bok så småningom.

Rensa bland grejer
Det här hade jag velat satsa mer på. Vi behöver verkligen göra oss av med en massa saker som vi inte har behov av. Gärna sälja för att få ett litet tillskott i kassan, men också skänka och slänga. Tiden och orken har inte räckt till. Det vi kan trösta oss med är att precis ALLA saker som vi inte gjort oss av med ännu finns kvar. Om det nu är någon tröst.

Nu ska jag fundera över om jag ska sätta upp några mål för nästa år, och vilka de i så fall ska vara.

Ledsen men ändå glad

Inatt sov jag dåligt på grund av ett värkande öra. Var på vårdcentralen på förmiddagen, istället för att plugga. Stannade till på apoteket på vägen hem. Kom ut och hade fått en jäkla p-bot, för att jag hade glömt lägga fram p-skivan. 450 kr. FYRAHUNDRAFEMTIO KRONOR.

Först blev jag arg. Jag körde hem och stannade bilen. Och då bröt jag ihop. Jag bara grät och grät och grät, lyckades samla ihop mig tillräckligt för att gå in, och sen började jag gråta igen. Det var som om all trötthet kom ikapp, och känslan av att hela tiden balansera på gränsen till vad energin räcker till. Och vad pengarna räcker till. Vi snålar och håller igen hela tiden, både för att kunna vara hemma med barnen och för att göra det möjligt att komma iväg på vår resa. Och jag har slitit för att orka med mina heltidsstudier, mest för att det är tre roliga kurser men också för att CSN-bidraget har varit ett välkommet tillskott i kassan. Inte fasen vill jag lägga pengarna på en p-bot då. Judith tröstade, Andreas kramade och Bertil undrade om jag kanske sluta gråta om vi lekte Octonauterna simmar?

Jag mådde bättre efter en stund. Råkade somna en stund i soffan på eftermiddagen när jag läste för Bertil. Och sen tog jag på mig en klänning och läppstift och gick på glöggmingel med familjen hos några vänner.

Och trots mitt sammanbrott känner jag mig tacksam. Glad över att jag inte är fast i det där ledsna, deppiga, utmattade träsket som jag harvade runt i så länge när jag var sjuk. För då mådde jag sådär varenda dag, månad efter månad. Nog för att jag är trött och matt och har gjort slut på energin nu också, så mår jag bra i grunden. Det är en enorm trygghet att känna det.

Nästa termin…

Den här veckan måste vara en av årets mest intensiva. Det är luciatåg, julspel, tomteverkstad, BVC, avslutning för öppna förskolan, läkarbesök och fikaförsäljning. Jag blir helt trött bara jag tittar i kalendern. Samtidigt har jag jättemycket att plugga, det är tidningsdesign och feedback och illustration och projektplaner och bilderbok i en salig blandning.

Mitt i allt detta kom antagningsbeskedet för vårterminen. Jag ska fortsätta med skrivarkursen förstås, den löper på halvfart över hela året. Men frågan är om jag ska läsa heltid även under våren. Det är som vanligt en massa om och men. Jag kanske får möjlighet att gå tillbaka till mitt jobb på 50% efter Australien, men det är några saker som behöver klaffa då. Om inte, så är det lite oklart vad som händer. 

Jag kom i alla fall in på alla kurser jag sökte. Det lutar mest åt att jag ska läsa 15 p vektorgrafik, eller så blir det 7,5 p musiklära + 7,5 typografi och digital publicering. Känns som den senare blir en del upprepning av grafisk form-kursen jag läser nu. Å andra sidan – då kanske det är lättförtjänta poäng. Men självklart ska jag lägga mest fokus på skrivarkursen och det stora skrivprojekt som vi precis håller på att komma igång med. 

Just idag känner jag mig måttligt motiverad att plugga så här intensivt en termin till. Jag ska tänka på saken tills imorgon. Men först ska jag få ta en paus från ALLT, och gå ut och äta med mina kompisar. Lyx mitt i all det stressiga!

Second hand-fynd

Denna vecka blev det bara halv pluggdag av måndagen, för Andreas skulle på jullunch med jobbet. Då passade jag på att åka till Sickla med Bertil & Gunnar för att leta efter några saker vi behöver. Bland annat försöker jag fortsätta fylla på med lampor här hemma för att göra det lite mysigare, och fixa lite mer julpynt. 

Vi gick till Lindra, som är en stor second hand-butik bredvid köpcentrumet. Där köpte jag två julklappar till barnen (70 kr för båda), ett par vinterskor till mig (60 kr) och två klassiska julstjärnor i guld att hänga i fönstret i sovrummet (35 kr för två st). Dessutom köpte jag två vägglampor som vi ska sätta upp i vårt arbets-/musikrum, (180 kr för båda). När jag var i den fiiiina lampbutiken för att köpa led-lampor till vår ytterbelysning såg jag exakt samma vägglampor för 500 kr/st. Katching!

Riktigt bra fynd, som ni hör. Och överskottet från Lindras butiker går till biståndsinsatser genom Human Bridge. Plus bra för miljön att köpa begagnat förstås. En win-win-win. 

Black Friday

Läste ett väldigt bra inlägg från @stannahemmapodcast idag om Black Friday. Att medierna som vanligt polariserar att det är allt eller inget som gäller. Bojkott är det mest korrekta.

Men för mig som i princip aldrig shoppar, alltså köper saker för nöjes skull eller handlar sånt jag egentligen inte behöver, så är faktiskt Black Friday ett tillfälle att kunna köpa sånt som vi verkligen har behov av, men till ett bättre pris. Här vänder vi ju på kronorna för att kunna vara hemma länge med barnen.

Förra året på Black Friday passade jag på att teckna mobilabonnemang med Vimla för mig och de stora barnen. Det var många sköna kronor vi sparade in där! Funderar du på att byta abonnemang så passa på den här veckan, så får du halva priset i fyra månader. Du får gärna använda min tipslänk (https://vimla.se/?201711240809438441), så får både du och jag tio kronors rabatt varje månad så länge vi båda är kunder.

Jag behöver också göra en synundersökning och gå till tandläkaren, men de jobbar visst inte med Black Friday-konceptet. Himla synd, för det är väl de i särklass tråkigaste utgifterna man kan ha…

Hämtmat

Till slut bara gjorde vi det. Tog steget. Handlade mat på nätet! Andreas har föreslagit det flera gånger och jag har även fått tips av kompisar (och bloggläsare!) om den här handla hemma-grejen. Ibland vet jag inte riktigt varför jag är motvillig till att testa saker, men det har liksom tagit emot. För när man väl behöver handla så finns det inte tid att förbeställa och fixa, utan då är det NU smöret är slut och tre blöjor kvar i skåpet och inget bröd. Plus att jag har tyckt att det verkar så dyrt att handla online.

Så redan förra helgen gjorde jag en inventering av de butiker som erbjuder hämtning eller hemkörning här i närheten. Lyxen med att bo i storstan är att det finns många alternativ. Utmaningen är istället att välja. Men tillsammans med barnen valde jag tio varor som köper ofta (t.ex. blöjor, jordnötssmör, fryst lax, filmjölk, morötter, flingor och mandelmjölk) och testade att göra en varukorg i fem olika matbutiker. (Obs, så här noggrant brukar jag inte gå tillväga! Men nu var det lite kul att jämföra priserna.) Om jag hade varit smart så hade jag sparat resultaten, men nu konstaterade vi bara att Willys och Hemköp hade nästan exakt samma priser. Ica Maxi, där vi brukar handla var betydligt dyrare och erbjöd ändå bara hemkörning. I särklass dyrast var Mathem, så slipper ni fundera på det. Eftersom Hemköp ligger i Nacka Forum så är det nära att hämta, så det valde vi.

På torsdagen gjorde jag en middagslista och så klickade jag i alla grejer på webben istället för att skriva en inköpslista på papper. Redan där sparade jag ju ett steg. Sen kostade det ynka 10 kronor för att de skulle plocka ihop och packa alla varorna åt oss. Alltså 10 kronor för att slippa en dryg timme i mataffären med allt vad det innebär. Lätt värt! Bara att klicka i en lucka på tre timmar när vi ville hämta maten.Betala. Klart.

Igår efter Andreas slutade jobbet åkte vi dit och hämtade fem matkassar fulla med grejer. Billigare än en vanlig storhandling var det dessutom. Just nu känns det bara som win-win. Bonusen var att vi äntligen fick en perfekt mogen avokado, vilket ju är hundra procent omöjligt att lyckas med själv.

På väg framåt

Måndag och terminsstart. Jag måste ju kvala in som jordens mest veliga människa, så jag vet fortfarande inte helt säkert vad jag ska plugga. Jag började i alla fall med illustrationskursen idag, och den känns överkomlig. Och lite inspirerande också, faktiskt. Den kursen vill jag läsa, känner jag. Väntar nu på svar på mina sena ansökningar och hoppas att jag under veckan landar i vilka kurser det blir. Känns ändå vettigast att börja för att behålla SGI:n, och blir det omöjligt att genomföra så får jag hoppa av.

På förmiddagen var jag också på besök i den vanliga världen. Träffade min chef över en fika för att diskutera hur, när, om och hur mycket jag ska börja jobba igen. Innan mötet hade jag sån ohygglig ångest, inte för att det är hemskt att träffa min chef men för att jag inte hade några som helst besked att komma med.

Det blev ändå ett riktigt bra samtal. Jag var lite försiktig i början och lyssnade av hur läget var, hur tjänsten ser ut nu, vad som är på gång, m.m. Sen berättade jag lite om hur våra planer och förhoppningar inte gått i lås, och hur vi tänker kring jobb framöver. Jag sa att jag gärna vill jobba 50% om möjligt, för att vi ska kunna fortsätta ha barnen hemma. Det bygger ju på att Andreas också kan göra det, så vi kan dela hälften hälften på både jobb och hemmatid. Det kändes bra att säga det. Däremot kanske det inte passar något vidare med min nuvarande tjänst. Men hon stängde inte alls dörren, utan kom med flera idéer som skulle kunna vara intressanta.

När jag gick därifrån var jag väldigt lättad, så skönt att ha samtalet avklarat. Men klokare är jag inte. Alternativen är snarare ännu fler. Så jag måste fundera vidare, vi måste räkna på den ekonomiska biten och jag måste tänka vad som är bäst för familjen, både nu och på lång sikt. Och vad jag skulle må bra av.

När jag skriver ner det så här så ser jag att jag också skulle behöva hitta till känslan av vad jag VILL. Inte bara måste och borde. Om jag kunde skynda på och hitta mina inre drivkrafter och mål innan den första oktober så skulle det sitta fint. Då har jag utlovat något slags besked. Håll tummarna för mig.

Nynäshamn på nationaldagen

Nationaldagen – som vanligt ett “jaha”. Men men ledigt åtminstone, så vi passade på att göra en utflykt. Men först tog ALLA FYRA barnen sovmorgon till halv åtta. Det ni! Som en försenad födelsedagspresent. (Synd att jag låg vaken från kl 6 och trodde att någon skulle vakna närsomhelst…)

Efter frukosten kom vi iväg på vår utflykt till Nynäshamn. Förra året var vi där bara någon vecka innan Gunnar föddes, och då blir det så svindlande hur snabbt tiden går. Det känns inte alls längesen vi var där, men ändå har vi en helt ny människa med oss som kan gå, kramas och klappa händerna.

Nynäshamn var blåsigt och svalt men trevligt. Sixten och Judith hade inte varit med där tidigare, så vi tog med dem till hembygdsmuseet som vi råkade springa på förra gången. De var måttligt imponerade. Men de lufsade runt och tittade pliktskyldigt på visthusbodar och gamla vagnar.

De blev på bättre humör när vi åt lunch och tittade i de små bodarna i hamnen. Sen gick vi till en lekplats en lång stund innan vi åkte hemåt. En bra dag!

Nu googlar jag och messar med min bror, för jag behöver hitta en ny mobil. Min nuvarande är på väg att ge upp, skärmen flimrar och stänger av sig, kameran går ofta inte att starta och ibland kan jag inte ens svara när det ringer. Så dags att byta ut den! Och jag är på väg att ta det stora steget från iPhone till Android. Har verkligen ingen lust att lägga så galet mycket pengar på en ny telefon som iPhone kostar, utifrån det jag behöver mobilen till. Jag vill kunna ta bra bilder, skriva i bloggen, lyssna på poddar och lite vardagsfix som bank, busstider, kalender, m.m. Till det behövs ingen iPhone X – som ju inte ens har någon riktig hörlursingång. Men det är en djungel! Tur att min bror har bra koll och orkar svara på teknikfrågor varje gång det ska inhandlas något i familjen Kvist.

Välkommen våren!

Nu tror jag faktiskt jag vågar säga att våren är här. Nästan +10 grader idag, hurra! I trädgården är snön borta och i skogen ligger det bara snöfläckar på de skuggiga ställena. Vintergäck blommar i rabatten utanför ytterdörren, och som genom ett mirakel har rabarbern fått knoppar under snötäcket som nu tittar fram. Jag älskar optimismen hos växterna.

Idag jobbade Andreas, och Judith följde med som vanligt på söndagarna. Jag tog med de andra barnen till Nyckelviken där vi mötte två kompisfamiljer. En riktig helylledag med korvgrillning, nyfödda lamm, ponnyridning, lek och picknick. Jag känner mig stolt. Och ganska utmattad.

Summerar ett bra påsklov och en härlig avslutande helg, och känner mig omåttligt nöjd med att vi både lyckades laga tvättmaskinen OCH har skickat in årets deklaration med nästan en hel månad till godo. Komplett med lägenhetsförsäljning och allt. Så otroligt skönt att ha det gjort. Som grädde på moset får vi tillbaka en slant på skatten också, lite extra tack vare att jag orkade läsa på om ROT och omfördelning av avdrag. Heja mig! (Det är väl okej att vara självgod när man klarar av saker som man tror att man är dålig på?)

Ikväll blir det grillpremiär. Sixten längtar så! Han har stått ute på altanen och skrubbat rent grillen för att den ska vara redo för säsongen. När motivationen finns hjälper han gärna till. Och imorgon är det tillbaka till vardagen med väckarklocka och skola. Det har varit så skönt med ett avbrott. Nu är det bara att kämpa så är det snart sommarlov!

Rabarberknopp / Lamm / Gunnar i gruset / Populär grill