Terapiglädje

Igår var jag hos min terapeut Maria. Vi hade inte träffats sedan innan Gunnar föddes, så det var så roligt att ses igen! Roligt kanske inte är ord som de flesta förknippar med terapi, men jag gillar verkligen att gå dit och prata.

Maria och jag har träffats i tre och ett halvt år nu. När jag började gå hos henne hade jag varit sjukskriven för depression och mådde fortfarande inte särskilt bra, även om jag hade kommit igång och jobba igen. Många timmar har jag suttit i hennes lila soffa och pratat, gråtit och klappat de mjuka terapihundarna, och tillsammans har vi jobbat med stort och smått som stegvis har fått mig att må så mycket bättre. Ibland har vi träffats en gång i veckan, i andra perioder mer sällan. Den här hösten har jag har inte fått det att funka att gå dit, men jag har saknat det.

Nu känner jag mig mycket stabilare i mitt psykiska mående, men att gå och prata ibland är som en friskförsäkring för mig. Att få ventilera funderingar och frågor är så befriande, även om vi inte alltid kommer fram till ett svar.

Den här gången var det extra efterlängtat, och dessutom en skön bekräftelse på hur långt jag har kommit från den tunga tid jag var i då vi började ses. Det är fantastiskt att känna hur mycket mer energi jag har nu – trots småbarn, sömnbrist och vintermörker – och hur rädslan för att halka ner igen har minskat med tiden. Jag har så mycket bättre koll på mina svaga punkter, och har så många fler verktyg för att må bra. Det blir en god cirkel – tryggheten gör mig starkare, och styrkan gör mig tryggare.

Mer terapi (och terapihundar!) åt folket, säger jag.

Ljudöverdos

Plötsligt slår drömmen in – båda barnen sover samtidigt! De somnade båda två på väg till öppna förskolan och jag får en stunds vila. Helst av allt hade jag velat ligga hemma i min säng och sova, jag också. Istället sitter jag i en soffa i Nacka forum. Det är också avkoppling så klart.

Men vad är grejen med ljuden? Där jag sitter hör jag en jullåt, en annan bakgrundsmusik med plinki-plonk-myz-stämning och en tredje låt från en av affärerna. Lägg där till en kaffemaskin och lite allmänt sorl. Jag blir helt matt.

Mvh Gnällig tant, 36 år.

Nu vaknar Bertil så kan jag röra mig vidare till ÖF. För där är det ju ofta tyst och lugnt.

Ingen spektakulär syn om man inte vet hur sällsynt det är med två sovande barn i denna vagn.

Föräldrapepp

Att det inte alltid är enkelt och kul att vara förälder, det vet alla som är just föräldrar. Men å andra sidan är det också jättekul, mysigt, härligt och överväldigande. Jag tycker det är väldigt skönt att fylla på med andras upplevelser och erfarenheter, för då får man lite perspektiv och känner sig mindre ensam i sina utmaningar.

Jag lyssnar på några bra poddar och är med i en Facebook-grupp för hemmaföräldrar. Här är mina tips:

Förlossningspodden – ärligt, feministiskt, personligt som berör både den som är gravid, vill ha barn och redan har fött. Med Emma Philipsson.

Vattnet går – personliga berättelser om graviditet och förlossning. Med Nina Campioni och superbarnmorskan Gudrun Abascal.

Pampers barnvagnspromenader – frågor och svar om barn 0-3 år. Med Nina Campioni och briljanta Louise Hallin, som alltid svarar utifrån barnets perspektiv. Lyssna gärna på avsnitt 67 (senaste just nu), där hon pratar om förskola vs. hemma!

Kära barn – som ett storasyskon till barnvagnspromenaderna. Frågor och svar om barn 4-18 år, med Louise Hallin som expert.

Hemmaföräldrars nätverk – information och blogg om att vara hemmaförälder, familjepolitik och utmaning av förskolenormen.

Hemmaföräldrar på FB – en sluten grupp för att nätverka med andra hemmaföräldrar. Är du också hemmaförälder så ansök om att gå med! Finns även lokalgrupper runt om i landet.

5c96b3d4-d4d6-4e41-8149-1a1b508aeff1

Du som läser kanske har några bra tips på poddar, bloggar, grupper, osv. Kommentera gärna!

Lördagspaus

Plötsligt händer det. Bertil och Gunnar sover middag samtidigt. Helt overkligt.

Vi har ju så klart trott att de har varit på väg att vakna hela tiden, så vi har ju  gjort något vettigt mer än att plocka in disken. Fast vi har ju förstås hunnit prata i hela meningar utan att bli avbrutna av “Mamma! Pappa!” hundra gånger i minuten, och det är ju inte så illa det heller. Men nu tog vi vårt förnuft till fånga och gör något av den här oväntade pausen. Det vill säga att Andreas spelar något gammalt Zelda-spel på Sixtens Nintendo och jag passar på att blogga. Perfekt avkoppling. Städa hinner vi ändå inte, varken nu eller någon annan dag, så det får vara.

Edit: Rätt ska vara rätt. Det var inte Zelda, det var Metroid. Någon ser det säkert på bilden och undrar vad jag är för okunnig människa som inte har koll på Nintendos klassiker. 

img_2825