Bara vi två för en stund

Äntligen blev det av – en stund på tu man hand med Judith! Det har varit svårt att komma ifrån med bara ett av barnen sedan Gunnar föddes, men nu känner jag mig redo att vara ifrån honom 2-3 timmar på dagtid. Jag är ju långsam med det där, jag vill inte vara borta ifrån mina bebisar förrän jag är helt trygg med att det kommer att gå bra. Och det gör det nu, jag kan lugnt vara hemifrån och veta att det inte blir skrikfest om han blir hungrig under tiden.

Senast Judith och jag var iväg tillsammans var vi på närakuten med hennes onda öra. Nu valde vi något roligare – klädshopping och lunchdejt i Sickla. Med födelsedagspengarna i fickan strosade vi omkring och kollade på kläder och prylar, och hon hittade flera favoriter. En enhörnings-t-shirt, en Marcus & Martinus-hoodie, en knyttröja, en velourjacka, en singoallatopp och enhörningsmålarbok blev skörden. Hon var mer än nöjd.

Lunchen åt vi på Urban Deli. Vi passade på att göra lite planer för hennes kalas (tema enhörningar så klart), medan vi åt väldigt frasiga pommes och vegoburgare respektive kött. Det var riktigt mysigt, och det allra bästa var förstås att hon verkligen uppskattade lite egen tid med sin mamma. Bäst att passa på – inte säkert att jag står lika högt i kurs när tonåren kommer. Vi avslutade med varsin glass, inomhus för det var alldeles för kallt ute, och gick hand i hand till bilen. En fin dag med min stora lilla dotter.

Hemväg och vårlängtan

Halvvägs mellan Göteborg och Stockholm. Klockan är 14.00. Vi rullade från Onsala kl 9.00. Inte går det fort att resa med barn, inte. Men efter ett långt stopp i Jönköping (inklusive lek, lunch och bajsolycka – i fallande popularitetsordning) så rullar vi nu österut, och just nu sover BÅDA barnen. Halleluja! Drömmar kan slå in minsann.

När vi kör hemåt brukar vi ofta börja prata planer framöver. Nu ser vi fram emot att våren äntligen ska komma (och vi hoppas att snön har hunnit smälta lite till hemma). Sen får vi besök av mormor & Nisse redan om tre veckor. Då ska vi bygga nytt staket på framsidan, för att ersätta det genomruttna som står där nu. Morfar landar i Sverige nästa vecka, så honom ser vi också fram emot att träffa några gånger under april. Vi tänker ställa fram utemöblerna redan i veckan och förhoppningsvis också inviga grillsäsongen inom kort. Sen kommer det rulla på av bara farten och vips så är det sommarlov. Men riktigt så långt har vi inte hunnit i planeringen ännu.

Vi vill också hinna plantera några bärbuskar, kanske peta ner några fler jordgubbsplantor, se om vi kan få tag på en liten lekstuga och gräva i rabatterna. Vi har ju bara hunnit bo i huset en sommar än så länge, så vi längtar ju efter den årstiden då vi faktiskt kan ha glädje av trädgården. I rättvisans namn borde vi få en makalöst bra sommar, efter den här evighetsvintern. Because we’re worth it!

Lekpaus / Sovpaus

Semestern tar på krafterna

Det var verkligen en välbehövlig paus från vardagen att komma iväg hemifrån. Så skönt bara att se något annat än de vanliga rummen, den vanliga vyn från köksfönstret, allt det vanliga stöket i lekhörnan, gå den vanliga promenaden när Gunnar ska sova. Allt är så klart välbekant här i Onsala också, men det är något annat än vardag. Plus att vi blir så bortskämda överallt vi kommer med mat och trevligt sällskap. Vi är väldigt tacksamma för det.

Idag har vi varit på kall men solig förmiddagspromenad på Draget. Sen åkte vi till farmor Yvonne och åt lunch, och därefter hann vi med ett stopp hos kusinerna i Forsbäck. Fullspäckat schema, men så kul att träffa alla!

Men det tar lite på krafterna också. Det märks mest på Bertil, som växlar i humör. Han är glad och nöjd emellanåt, men det har också varit mycket mer NEJ! och Jag vill INTE! än vi är vana vid. Ikväll drog han omkull Gunnar och jag sa till honom ordentligt och bad honom säga förlåt till Gunnar. Han bad om ursäkt men tyckte också att Gunnar borde göra det. När jag sa att det var faktiskt inte Gunnar som gjorde något dumt fick jag till svar “Jag tittar inte på dig mamma” plus en demonstrativt vänd ryggtavla. Och jag fick inte lägga honom, och jag fick inte prata med honom, och inte ge honom nappflaskan, så jag står lågt i kurs just nu. Tur att pappa duger när jag inte gör det.

Imorgon kör vi en sista dag på Västkusten för denna gången innan vi åker hem till oss igen.

Ingen ordning men en solglimt

Idag är jag stressad och orolig över en del saker. Känner mig splittrad och ofokuserad på det som behöver göras, och orkar inte ta tag i alla vardagsgrejer. En sån dag när tröttheten slår knockout på en framåt eftermiddagen. Även sånt som borde vara kul att göra känns jobbigt. Som att slå in presenter till blivande 9-åringen. Varför har jag inte fixat det tidigare? Jo för då var det något annat som var mer akut att åtgärda.

Dessutom väntar påskhelgen då vi ska åka till Västkusten. Det ska bli kul att komma dit, men jag bävar inför bilresan. (Och att orka packa.) Gunnar ogillar verkligen att åka bil, så fem timmar dit och fem timmar hem känns olidligt långt. När vi kör bil här i krokarna så funkar det på sin höjd tio minuter om han är vaken. Sen är det gallskrik för att han inte får komma loss. Jag hoppas att han kan sova mycket på vägen.

Tacksamt idag med en paus i solen på altanen. Fick ladda lite energi medan Gunnar sov i vagnen och Bertil drog fram snöskyffeln för att hjälpa våren på traven. Sen kom Sixten ut och räknade tålmodigt upp alla figurerna i sin tidning när Bertil pekade gång efter gång. Dagens bästa stund.

Frisör-lyx

Tre timmar. Så länge fick jag sitta alldeles stilla, bara bli ompysslad och fixad när jag var hos frisören idag. Det var nästan overkligt lyxigt! Jag skämdes ju förstås en smula när hon tittade på utväxten och jag erkände att det nog var närmare ett år sedan jag var där sist. Men hon satte fart och blandade färg och gjorde en väldigt trendig Balayage med mörka och ljusa slingor, som ska ge minimalt med utväxt. Plus att hon klippte bort vansinnigt slitna toppar. Det var en välbehövlig insats, inte bara för håret utan för hela välbefinnandet.

Judith var imponerad av de tjusiga lockarna som jag hade när jag hämtade henne i skolan. Men hon vet ju vad som behövs för att looken ska vara komplett – ett enhörningshorn förstås. Pricken över i:et liksom.

Andreas hängde med Bertil och Gunnar i Sickla medan jag njöt av lugnet hos frisören, och de hade haft det bra förstås. Det var faktiskt första gången jag var borta så länge från Gunnar. Han hade lekt och suttit i vagnen och spanat, och sen ätit lite klämmis och somnat gott i vagnen.

Nu när jag har fixat håret borde jag ta tag i resten. Gå till en sjukgymnast för att komma igång med magträning, gå till tandläkaren, kolla upp synen hos en optiker, bli bättre på att göra knipövningar, få lite bättre styrka i kroppen, gå ner ett par kilon… Men allt det där känns mycket tråkigare och jobbigare. Jag började med quick fixen. Alltid något!

En Mimmicorn, enligt Judith

Liten vild tar paus

Gunnar är en sån liten godbit. Nästa vecka blir han åtta månader och han är så självklar i vår familj. Han är bra på att ta för sig och ta plats, så där som småsyskon ofta är.

Det är bra fart i honom, han kryper som en liten blixt överallt i huset och utforskar sin värld. Han river ut böcker ur bokhyllan, välter legolådorna, smakar på barnvagnsdäcken, drar ner alla skor, plockar upp pyttesmå gruskorn, står och plockar ut grejer ur diskmaskinen, ställer sig upp med stöd av toaletten, slänger matskeden på golvet, häller ut vatten ur pipmuggen, smiter när man ska klä på honom, tuggar sönder boksidor, kryper ifrån blöjbyten, drar av sig sina strumpor, klättrar upp på madrassen, biter på sladdar… Listan över påhitt kan göras oändlig. Det är underbart och utmattande att följa hans framsteg och begränsa skadeverkningarna.

Så ljuvligt och välbehövligt att få somna med honom en stund på eftermiddagen idag. Känna hur den lilla kroppen – efter tjugofem rymningsförsök – till slut slappnar av. Höra hur andetagen blir långsammare och djupare. Känna hur han snuttar mjölk och tankar både energi och närhet. Titta på hans långa ögonfransar och tunna ögonlock. Stryka handen över hans mjuka hår och kind.

Älskade Gunnar. Vad jag tycker om honom, den lilla vilda bebisen!

Kontraster

Lunch

Vi tog bussen till Sickla. Lite oväntat somnade båda barnen i vagnen. Andreas och jag lämnade en stor hög böcker på biblioteket, och bestämde oss sen för att passa på att äta lunch. Vi gick till ett nyöppnat sushiställe. Det var lugnt och tyst. Beställde mat, ställde vagnen åt sidan, åt misosoppa, pratade om några böcker vi hade lånat. Blev serverade tjusig sushi på vackert porslin. Åt i lugn och ro. Pratade om ditt och datt. Kände smakerna, len fisk och salt soja. Njöt av att unna oss en lunch ute. Lämnade disken åt någon annan. Barnen sov sött genom hela lunchen. Höjden av lyx!

Middag

Rester från gårdagen kompletterades med falafel och en vegovariant av Bahn Mi. Gunnar somnade precis innan middagen, men vaknade en minut senare. Bertil kunde inte vänta på att falafeln svalnade, utan brände sig lite i munnen. Gunnar åt avokado med god aptit, smetade ut grönt klet i håret, spottade för stora bitar på golvet. Hoppade så hela stolen åkte bakåt när avokadobiten var slut och jag var för långsam att servera en ny. Jag hämtade vattenglas, gav ett till Bertil. Det var tydligen fel sorts vatten, så han grät och skrek i fem minuter. Puttade bort tallriken, Skulle sitta i Andreas knä. Gapade om att dricka saft istället. Till slut tog vi fram saft, men då hade han ångrat sig och ville titta på tv. Det fick han inte. Mer skrik. Petade sig med gaffeln i näsan. Gunnar bankade i bordet. Jag plockade upp smetig avokado från golvet. Jag tror maten var god. Bertil gick in till Judiths rum och lekte. Ropade på oss med jämna mellanrum om att han ville titta på tv. Gunnar bajsade. Avslutade snabbt middagen, sanerade honom från avokado och bytte blöja. Slängde kläderna i tvätten, sprayade bordet, golvet och barnstolen med såpavatten och torkade rent. Andreas plockade undan disken. Höjden av vardag!

Ja, kontrasten kunde knappats varit större. Det är ju för väl att de där pauserna dyker upp ibland.

Överst: Dagens njut-lyx-lunch.
Nederst: En bild från en middag i förra veckan. Hann nämligen inte ta fram kameran för att föreviga dagens gröna kladdfest. 

Familjen Skogmulle i farten

Håll i er nu. Vi har varit på skogspromenad igen. Det här börjar bli oroväckande. Barnen kommer snart ha tillräckligt med naturupplevelser för att börja säga “Vi var ute i skogen nästan varje helg när vi var små”. Och vi är väl en hårsmån från att börja planera tältsemester i sommar. Hjälp.

Idag fick vi med oss Samuel och en termos blåbärssoppa på vårt skogsäventyr. Det var snöigt – som vanligt – och varade bara en dryg halvtimme. Samuel har en flashig mobil med grym kamera, så han fick stå för fotot idag. För det är ju ingen mening med skogspromenader om de inte förevigas. Pic or it didn’t happen.

Vårkänsla

Nästan fem plusgrader (men väldigt blåsigt), sol och nästan all snö borta. Klart det känns som vår! Nu vet jag ju att det kommer bli kallt igen, vintern är ju långt ifrån över ännu, men den här dagen gav i alla fall en liten föraning om det härliga som väntar runt hörnet. En liten paus från vintern. Snart, snart, snart är det vår på riktigt!

Som pricken över i:et så åt barnen med god aptit av dagens middag, vegetarisk pastagratäng. De intet ont anande ynglingarna åt en slätmixad tomatsås med både röda linser, squash och champinjoner. Ja, vi går sannerligen mot ljusare tider.

Livet återvänder (tillfälligt)

En lugn morgon. Båda barnen sov till klockan 8. Därefter en relativt harmonisk frukost.

Sen hände det. Bertil lekte. Gunnar kravlade runt och undersökte. Bertil pratade med honom, visade grejer. Gunnar tittade med stora ögon.

Vi satt alltså ensamma kvar vid bordet i lugn och ro, Andreas och jag. Det var nästan overkligt. Som en glimt av hur livet var förut, och kommer att bli igen. Och det var helt ljuvligt.

Vi passade naturligtvis inte alls på att njuta, utan skyndade att planera inköpslistan för att kunna storhandla. Man kan inte ligga på latsidan.

I tio minuter varade lugnet. Det ni! Tio minuter. Wow.

Jo, det hände på riktigt. Kolla!