Inspirationen tryter

Det blir inte så mycket bloggande för tillfället. Sen jag började jobba har livet verkligen blivit så mycket vardag. Jag tycker inte det händer något särskilt spännande som känns värt att berätta om.

Sedan barnen fick sommarlov för en vecka sedan så känns motivationen att gå till jobbet ännu svårare att uppbringa. Jag vill bara vara ledig. Dessutom har det känts ganska tungt och motigt ett tag. Det känns som att vi står och stampar – vi kommer inte framåt med några planer, jag ser inga nya lösningar på de hinder som står i vägen… Vi har fullt upp med att få allt det vanliga i livet att rulla på utan att haverera. Det är disk och matlagning och tvättberg och leksaker över hela golvet.

Om lusten och inspirationen kommer tillbaka så skriver jag oftare igen. Tills dess får det vara en smula sporadiskt.

En rosa himmel

Just nu är årets allra vackraste dagar att bo i det här huset. Under en himmel av fluffigt ljusrosa blommor. Njuter och njuter och njuter – innan de vissnar och lägger sig som ett rosa snötäcke över hela vår altan. Äntligen har det varit två dagar med tillräckligt varmt för att kunna sitta där under det rosa molnet.

Vi har haft en ovanligt lugn helg, högst välbehövligt. Lunchbesök av en kär vän igår, och idag bara en liten utflykt till Lilla Kvarholmens lekplats. Plus att hela familjen sov till kvart i åtta imorse! Så ja, jag tror vi behövde lite extra vila och återhämtning.

Välbehövlig timme

Jag är inne i en period när jag inte mår helt hundra. Känner igen den där deppiga, nedstämda sinnesstämningen som inte riktigt vill lyfta trots sol, värme, ledig påskhelg, tid med familjen…

Ikväll när barnen hade somnat tänkte jag sätta mig och plugga. Men så ville Andreas ha hjälp att lyssna igenom ett par låtar som han jobbar med i sin musikproduktionskurs, och plötsligt hamnade vi en hel timme vid pianot. Sjöng igenom en massa gamla låtar, hittade sånt vi hade glömt bort att vi hade skrivit till och med. Mest barnlåtar, men också den sången som jag skrev till vår vigsel, och en sång som vi sjöng när Andreas pappa begravdes. Och så avslutade vi med vår absoluta favorit – Like The Wheel med Tallest Man on Earth.

Det här var tydligen precis vad jag behövde – bara släppa alla måsten och spela musik med min vansinnigt musikaliska och begåvade man. Nu känns allt lite lättare en stund.

Kursträff

Hemma igen efter två totalt fullspäckade dagar i Vimmerby. Jätteroligt men också utmattande. Och som den sömnstörda småbarnsmamma jag är, så kunde jag förstås inte alls sova ens när jag fick en ostörd natt på hotell. Men det var ändå härligt, inte minst att åka tåg själv och hinna skriva en massa.

På träffen hann vi med tre olika föreläsare, skrivövningar, responsrundor och en massa snack med varandra. Så roligt att umgås med andra skrivande människor och diskutera karaktärer, utmaningar och tankar. Med på träffen var även studenter som går påbyggnadskursen och fyra tidigare studenter som nu är på väg att debutera. Extra spännande att höra om deras erfarenheter och långa processer mot utgivning. Deras främsta uppmaning var att hålla kontakten med klasskompisarna för att kunna läsa varandras texter och ge och få värdefull respons.

Föreläsarna den här gången var Carina Gabrielsson Edling, som undervisar på kurs två men också har jobbat trettio år som redaktör på förlag, Fredrik Brouneus som är apotekare, journalist och författare, och Christin Ljungqvist som är copywriter och författare (och dessutom kommer från mina hemtrakter och tydligen gick vi samma gymnasieskola samtidigt, fast i olika årskurser). Alltid lika intressant att först läsa böckerna och sedan få höra hur de har kommit till och hur författarna har fått kämpa för att uppfylla sina drömmar om att bli publicerade. Det är konstigt att man kan gå därifrån och vara så peppad samtidigt som man hör hur extremt svårt det är att bli en av de där som passerar nålsögat.

Nu har jag fokus på att skriva klart ett första utkast av mitt manus (målbilden är att hålla en utskrift i min hand!), slipa på en text som ska med i årets kursantologi, skicka urvalsprover till påbyggnadskursen och skriva en läsrapport. Men först ska jag lägga allt åt sidan och vara med barnen hela dagen, för jag har saknat dem massor även om jag knappt har haft tid att längta efter dem.

Mot Vimmerby

Konstig känsla att åka iväg hemifrån på egen hand. Vinkade av familjen mitt i frukosten. Nu sitter jag i solen på stationen i Linköping och väntar på anslutande tåg som ska ta mig till Vimmerby och läsårets sista träff. Det är lugnt och skönt att resa ensam. Jag har hunnit läsa ut en bok, äta frukost och skriva en timme sedan jag åkte från Nacka.

Jag var stressad igår. Hade massor i huvudet, behövde packa, och lite ångest för att vara borta i två hela dagar. Men nu när jag är på väg känns det helt okej. Jag är så glad att jag väntade med att åka på egen hand tills jag kan vara helt lugn med att allt går bra hemma. Då är det lättare att slappna av och faktiskt ha glädje av den här utflykten. Nu ser jag fram emot två dagar med inspiration, skrivande och responsrundor. Plus att det känns som VÅR!

Trevlig helg!

Vinskörd och vilodag

Efter några intensiva dagar behövde vi en lugn mellandag. Vi har mest varit hemma, badat i poolen, läst, spelat och kollat på tv. Jag tror att alla mådde bra av det.

Men på förmiddagen fick vi göra ett spännande besök på en grannes vingård, där vi fick se hur druvskörden går till. Två traktorer, en på varje sida av en rad med vinrankor, där en drar en maskin som mekaniskt skakar loss alla druvor. De sorteras från löv och grenar och skickas ut genom en arm och ner i en stor låda som dras bakom den andra traktorn. Det här var Shiraz-druvor, som är McLaren Vales signum, och de räknade med att skörda ungefär 30 ton druvor på de här 20 år gamla stockarna. Till vintern klipps de ner, först en grovklippning och sedan för hand. Den här odlaren hade ungefär 7000 vinstockar, och varje kräver ca 50 klipp för att ge frukt igen nästa år. Sedan fick vi också se hur förra årets nyplanterade vinrankor ser ut, och efter att ha hört hur mycket omvårdnad varenda plants behöver så kan förstå att vin kostar en slant.

Nu laddar vi för Sixtens födelsedag imorgon, och för värmeböljan som är på väg att dra in. Jag tror glass fungerar i båda fallen.

Strand och ljus

Tack för all pepp efter mitt förra inlägg om ångest och PMS. Känns skönt ändå att veta att jag inte är ensam om att må dåligt av hormonstormar.

Idag har varit en mycket bättre dag! Förmiddag på vår favoritstrand i Björkvik. Annorlunda än en varm sommardag, men ändå vackert. Stilla och lugnt.

På kvällen en sväng till kyrkogården för att tända ljus. Överallt lyste ljuslyktor. Lika magiskt vackert varje år. “Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

Kungsbacka och kvällspromenad

Idag tog vi en mellandag. Var hemma hela förmiddagen, och åkte sen in till Kungsbacka för att äta lunch och handla. Bertil önskade sig en fotbollströja, och vi behövde handla mat så det blev en lagom utflykt. Det blev en Portugal-tröja till Bertil och en Brasilien-tröja till Gunnar. 30 kr styck på H&M:s rea fick det vara värt. Bertil var stolt som bara den. Kungsbacka var söndags- och semesterstängt så alla lunchplaner gick i stöpet. Till slut blev det pizza på en liten franskinspirerad restaurang. Oväntad kombo, men jättegott!

Bertil däremot var mer sugen på godisaffären tvärs över gatan. Vi var medgörliga och lät honom gå dit. Du får välja fyra godisbitar, sa vi. Den här och den här, valde Bertil, det är fyra. Ibland är det praktiskt med barn som inte lärt sig räkna riktigt. Han kan ju rabbla till 10, men att få ihop siffran med ett antal är svårare.

På eftermiddagen kom kusinerna från Forsbäck förbi. Andreas satte dem i arbete direkt med att fixa till en stenplatta utanför dörren, men sen fick vi fika. Farmor Yvonne var rörd och sa att pappa Berth hade varit stolt om han hade sett dem jobba tillsammans. Vi skojade om att han nog hade haft synpunkter på att vi behövde vara så många för att justera en ynka stenplatta.

Efter middag och bad chansade vi på en kvällspromenad och då hände det magiska – båda barnen somnade i vagnen. Vi gick en lång bit extra och hann prata i lugn och ro. Lyxigt. Dessutom såg vi en fasan och ett rådjur, och tidigare idag såg vi en rävunge. Plus att det är så rogivande att se alla vidsträckta åkrar och fält, den blåa kvällshimlen och de enorma ekarna. En skön kväll. Och att sitta så här på altanen och blogga är ju inte alls dumt.

Pausdag

En mellandag. Molnigt och knappt 20 grader, långt ifrån den härliga sommarvärme vi har vant oss vill. Vi åkte till Grundsund och frös en stund på den nybyggda lekplatsen, åt en glass och promenerade ner till hamnen. En lagom utflykt.

Resten av dagen har vi bara varit hemma. Barnen har lekt och ritat och jag vet inte vad vi andra gjorde men timmarna bara gick. Tyvärr slutade dagen med en stukad tumme för Sixtens del, så nu sitter vi i soffan och försöker få smärtan att ge med sig så att han ska kunna sova sen. Så bloggen får bli kort idag. Godnatt!

Blomningstid

Idag pustar jag ut lite grann. Sixten var tillbaka i skolan efter mycket pepp och stöd, både från oss och från sin fantastiska lärare. Dagen hade gått bra och nu är det långhelg då han och Judith är hos sin pappa, så då får de koppla bort tankarna på skolan ytterligare några dagar. Jag och småttingarna har varit i parken och lekt med kompisar, plus en sväng till bibblan. En bra dag med betydligt mindre bråk och skrik än igår. Välbehövligt på alla sätt.

En god vän, som också delar min avsky för vinter och allt som hör därtill, la upp en bild på sitt blommande körsbärsträd på Insta idag. Hon skrev att det under flera månader var en längtan, som nu är verklighet. Jag känner precis samma sak. Hennes bild påminde mig om att pausa lite. Titta upp på de blommande träden och bara njuta av att det är ju NU! Våren händer just nu. Det är de här dagarna jag har längtat så intensivt efter ända sen i höstas. Plötsligt tar jag det bara för givet. Jag behöver nypa mig mentalt i armen för att inte glömma bort att insupa, njuta, till fullo omfamna att de ljusa, varma, soliga dagarna händer precis nu. Och då är det ju alltigenom underbart! Det är första gången jag ser vår trädgård i vårkläder. Tulpanerna i rött och gult, plommonträdets tusentals vita blommor, körsbärsträdets rosa blommor som är någon dag ifrån att slå ut. Jag max-power-njuter.

Det kan vara svårt att njuta på beställning. Ta till vara på tiden. Carpe diem och allt det där. När det gäller vår, blommor, sol och värme tycker jag det är lätt. Kanske för att det är så flyktigt, snabbt går blomningen över i gröna blad som vara hela sommaren. Svårare är att njuta av småbarnstiden. Den är intensiv som en japansk körsbärsblomning, men pågår i flera år. Och fast barnen är söta som små perfekta rosa blommor så blir det lite mycket när man hör “Mamma!” i olika tonlägen från morgon till kväll, varvat med gnäll och tjut från minstingen så fort jag sätter ner honom på golvet. Men här kan jag också power-njuta ibland. Som när de skrattade med varandra och delade filt i vagnen på kvällspromenaden. Då ser jag oss nästan utifrån och tänker att fy fasen vad fint vi har det, den här soliga vårdagen när livet är i full blom.