Gunnar pratar

Det är så roligt att följa Gunnar nu när han börjar prata. Än så länge är det mesta helt obegripligt utanför familjen, men ändå. Tänk att han kan börja göra sig förstådd med ord och uttryck. Så häftigt, även när det är fjärde barnet.
Mamma, pappa, Dadda (Sixten), Bibbi eller Diidit (Judith) och Gagga (Gunnar) har han koll på. Men även Bertil heter Gagga, även om vi kämpar med att få honom att säga Beppe istället. Det går sådär, för Gunnar är ju av den envisaste sorten. Nu har han bytt ut ljuden ouff-ouff och aaajjj (mjau) till orden hund och katt. Apan säger han också, och så kan han ju sjunga “Här kommer Radioapan” (fast man hör mest apan på slutet). Bäa (bära) är nog han favoritord just nu. Han säger också ja och nej väldigt tydligt, och har börjat med artigheter som “Nej tatt” (nej tack) t.ex. när han springer iväg för att han inte vill borsta tänderna.

Annat som han kan förmedla är muuu (smör), kokoko (skor), hatt (hatt eller mössa), bom (boll), bijälamm (Bä bä vita lamm = öppna förskolan), blääää (oätbar mat), pippiapa (Pippi och apan-muggen = dricka vatten), uppuppupp (lyft upp mig), heeej (telefonen), Bibbi Dadda hoppa heeeej (titta på filmklippet där Judith och Sixten hoppar i poolen).Ja, ni hör ju att man behöver ett lexikon för att hänga med. Allra gulligast är ju att Gunnar och Bertil faktiskt pratar med varandra. Att de kan säga saker till varandra som båda förstår. Det är så man blir tårögd nästan. Tänk så mycket roligt de kommer att ha tillsammans framöver.







Gunnar godkänd

Igår var vi på 1 1/2-årskontroll på BVC med Gunnar. Det var lite tidigt, han blir ju inte 18 mån förrän i slutet av januari. Men eftersom vi reser bort ville vi hinna med mässlingsvaccinationen i god tid, så nu är det avklarat. Trots sin ringa ålder klarade han resten av kontrollen också, han kunde stapla klossar till ett torn och sedan riva det igen, peka ut kroppsdelar, säga några ord och peka på saker för att visa mig. Han är nu 78 cm lång (eller kort, beroende på hur man ser det) och väger 9330 g. Han dalar bara mer och mer på sin viktkurva och ligger nu -2SD. Men eftersom han är pigg, frisk och springer för jämnan, samtidigt som han äter massor och följer sin längdkurva, så var varken jag eller BVC-sköterskan oroliga. 

Annat som han gillar – förut det självklara att klättra – är att läsa böcker, helst med ljud eller luckor, jaga eller bli jagad av Bertil, lyfta tröjan och visa sin mage, bita på saker och äta äpplen. Han är väldigt tydlig med vad han vill och säger NEJ med bestämd röst. Han säger också mamma! mamma! MAMMA! MAAAAMMMA! med stegrande intensitet om jag inte hinner svara direkt. 

Han har också skaffat sig ett tecken för att sjunga. Han pekar med ett finger i vänster handflata och säger Bä! eller Apa! och då måste man genast sjunga. Väljer man fel sång säger han NEJ! och pekar igen. Han gillar Bä bä vita lamm (och säger yeah! på nästan rätt ställe), Fem små apor, Tänk om jag hade en liten apa, Krokodilen i bilen, I ett hus vid skogens slut och En elefant balanserade. Imse Vimse var en favorit i början, men den vill han absolut inte höra nu. Nu är Gunnar väldigt ivrig att sätta sig i ringen när det är sångsamling på öppna förskolan, och han skakar ägg och hänger med, även om tålamodet inte räcker igenom hela samlingen. Känns i alla fall fint att vi verkar fostra ännu en musikälskare. 

Och så gillar Gunnar bollar förstås. Verkligen. På ett helt annat sätt än syskonen någonsin gjort. Ända sen han lärde sig gå har han kunnat sikta och ta i och träffa bollen med foten. Ser helt grymt ut. Oklart var denna talang kommer ifrån, men jag anar att många kalla kvällar vid fotbollsplanen väntar oss…

Soligt men tjatigt

En SOLIG fredag! Vet knappt när man ens såg en spricka i molntäcket senast, än mindre strålande sol från en nästan molnfri himmel? Underbart var det i alla fall. Jag konstaterade att det var som att få färg-tv och plötsligt se annat än nyanser av grått. Välbehövligt.

Idag har vi träffat hemmakompisar på lekplats och varit på öppna förskolan. Bra dag. Men nu är jag rejält trött. Just nu håller jag mig hemifrån så länge jag orkar på eftermiddagarna, för när vi kommer hem brukar det bli en orgie i gnäll. Det är så segt. Det är Bertil som tjatar sönder mina öron för att få titta på tv. Vi som tycker att vi har varit så restriktiva för att inte hamna i skärmfällan. Kanske är det bara nolltolerans som verkligen fungerar, att aldrig ens få upp ögonen för vad tv:n kan erbjuda? Ja, just nu är vi i alla fall duktigt less på hans tjat, tjat, tjat om att få titta på tv.

Äh, strunt i gnället. Det var ju SOL idag. Trevlig helg på er!

Förskolefrågan 2.0

Häromdagen fick jag den vanliga frågan på Öppna förskolan. “Går han på förskolan?” Nej, svarade jag så klart. “Nä, inte än? Var går storebror då?”

Jag blev helt ställd. Personen undrade alltså om GUNNAR hade börjat på förskolan ännu. Att jag får svara på frågan angående Bertil är jag van vid förstås, och jag vet att det avviker från normen att ha en treåring hemma. Men att folk redan förväntar sig att Gunnar ska börja förskolan? Han är ju bara strax över ett år.

När jag sa att Bertil inte heller gick på förskolan förstod personen inte vad jag menade. Han frågade om två gånger. “En TREÅRING som INTE går på förskolan?” Ja, har du hört något så konstigt, var jag tvungen att svara.

Den vanliga disclaimern – jag hatar inte förskolor. Det är fantastiskt att de finns, och de flesta barn har det bra där om dagarna. Men om man vill och kan vara hemma med sina barn så borde det kunna vara ett lika självklart val. Inget som folk håller på att ramla av stolen för.

Bertil 3 år!

Idag har vi fått fira att världens bästa Bertil blivit tre år. Hurra! Det blev en bra dag, även om det innebär en del utmaningar även att ha födelsedag. Som att diskutera 40 gånger när vi egentligen ska äta tårtan. Och bryta ihop varje gång svaret blev “efter middagen”.

Vi började dagen med paket – byxor, pyjamas, lego och den hett efterlängtade SPRINGCYKELN! Han såg så stolt ut. Sen ville han inte under några som helst omständigheter prova den utomhus. Det sparar vi till en annan dag. Vi bakade chokladtårta istället. På eftermiddagen var vi på öppna förskolan och Bertil talade glatt om för alla att han fyllde år. Sen fick han feeling och ledde en egen sångstund. Herregud vad fin han är ! Spelade trummor, bestämde sånger och tog i från tårna när han sjöng.

På kvällen var Sixten och Judith här, och vi åt middag och TÅRTA. Med strössel och vindruvor och grädde. Av storasyskonen fick han ärva ett Pippi-hus, och ett eget memoryspel.

Nu har 3-åringen somnat. Jag tror han är nöjd med dagen, för framåt eftermiddagen började han redan prata om när han ska fylla fyra år.

Sångglädje

Vi är på öppna förskolan minst en gång i veckan, ofta mer. En bonus är varannan fredag, då Andreas jobbar där. Bertil blev överlycklig när vi kom dit idag och Andreas öppnade. “Där kommer min PAPPA!” Sen hade han fullt upp med pyssel och utklädning och lekar, och brydde sig inte så värst mycket om att pappa var där.

Men när det var dags för sångsamling spelade det roll. Det är väldigt olika från dag till dag om Bertil vill vara med och sjunga eller inte. Ofta väljer han att vara i det andra rummet och leka istället. Men inte idag, för när pappa leder sångstunden vill han inte missa den. Han var så fin som satt bredvid och spelade trumma, var med och valde sånger och sjöng för full hals. Han önskade djur efter djur i Bondgården och gjorde alla rörelser. Härligt att se.

Han är ju så bra på att snappa upp melodier och hålla tonen, och texterna verkar också fastna. Igår sjöng vi “Vill du inte ut och leka?” från Frost, och då hängde han med på alla rader han kunde. Sen tittade han på mig och såg alldeles lycklig ut. “Vi sjöng tillsammans, mamma!” Åh vad det värmer i den musikaliska delen av mitt hjärta! Å andra sidan skrek han “Sluta sjung så där!” åt mig imorse när jag improviserade någon fånig sång om att klä på sig…

En vanlig fredag

Ja alltså, det var ju inte meningen att den här bloggen bara skulle handla om mig, min beslutsångest och mina studier. Men det har varit fokus under den här veckan. Bloggen kommer nog att behöva stå tillbaka till förmån för nyss nämnda studier, men jag ska försöka hålla igång och skriva en del om vår vardag och om barnen ändå. Jag älskar ju det, både skrivandet och att ha ord och bilder kvar.

Idag har vi i alla fall haft en fin dag. Först en natt med helt okej sömn – bara en sån sak! – och sedan en solig höstdag där vi var borta nästan hela dagen. Först stekte vi bananpannkakor att ta med som picknick, och sedan åkte vi till Luma-biblioteket i Hammarby sjöstad. Där fick sällskap av min kompis Caroline, alltid lika trevligt. Vi hängde på bibblan en stund och Gunnar hävde ut några kilo pekböcker på golvet medan Bertil balanserade på boklådorna. Då var det läge att gå ut. Picknick och lek i sandlådan på en av gårdarna i området och sedan promenad tillbaka till Sickla för att (äntligen!) få Gunnar att somna.

På eftermiddagen hann vi vara på öppna förskolan en stund, där Andreas jobbade idag. Bertil pysslade och Gunnar kastade bollar när han hade vaknat från middagsvilan. Alla nöjda. Dessutom var det bara vi och en familj till där, så det var ju lugnt och skönt när vi hade stället i princip för oss själva.

Här hemma blev det en lugn fredagskväll. Kvist-släkten på Västkusten träffades idag och hade andra upplagan av “Yvonnes årliga räkskiva”, och vi fick vara med på ett hörn via FaceTime och passade på att äta räksallad.

Skönt med en alldeles vanlig dag faktiskt. Trevlig helg på er!

Redan stressad

Om jag har tid att blogga? Nej, inte alls. Men det är skönt att rensa hjärnan på kvällen ändå. Och jag har hunnit skriva tre sidor dialog om en upphittad kattunge. Har pendlat hela dagen mellan “Jaaa! Det här blir kul!” och “Neeeeej! Jag kommer dö på kuppen!” Är verkligen inte övertygad om att det är rätt beslut att genomföra kursen, för var ska tiden komma ifrån? Och till vilket pris ska jag göra det här? Jag får fundera några varv till under helgen och sen bestämma mig. För det är ju lite av min specialitet, som ni vet vid det här laget.

Sömnbrist. Skrivarglädje. Promenad. Litteraturångest. Öppna förskolan. Idétorka. Biblioteket. Åka buss. Amma. Äntligen en idé. Laga middag. Skriva, skriva, skriva. Natta barn. Skriva för långt. Sudda. Handla mat på nätet. Referenslitteratur.

Det är lite hektiskt i min hjärna just nu. Tror jag behöver lite sömn. Eller bli lite mer som snigeln. En sak i taget så kommer man också framåt. Godnatt!

Terminsstart och hela havet stormar

Yes, idag var det äntligen höststart för öppna förskolan i Forumkyrkan! Det har vi längtat efter. Bertil och Gunnar var väldigt nöjda, och det var härligt att komma dit och konstatera att vi kände eller i alla fall kände igen nästan varenda familj som var där. Och särskilt kul att våra bästa hemmakompisar var där förstås. Bertil hann måla, leka med lera, klistra klistermärken, pussla, leka, vara med på sångstunden och säkert en hel del annat som jag inte såg. För Gunnar krävde ganska mycket tillsyn. Han är ju lite för bra på att klättra, helt enkelt. Men några stunder var det väldigt behagligt, när Gunnar hittade kökshörnan och sedan Pippi-huset. Då pysslade han på egen hand – utan att göra något farligt – en lång stund. Ja, vi är glada att terminen är igång, som ni hör.

Här hemma har vi haft kaos och undantagstillstånd. Vi vägrar ge upp trots misslyckat försök att möblera om, och gav oss på en betydligt större rockad. Nu har vi alla stora grejer på plats i rätt rum, så nu ska vi bara orka fixa i ordning resten så att det blir fint och trevligt. Det är här vi brukar tappa gnistan och lämna allt halvfärdigt. Ska försöka ta projektet i mål den här gången. Och så vore det lämpligt att göra sig av med en del möbler som blivit över, som en enorm soffa som just nu står mitt i barnens lekhörna. Opraktiskt på alla sätt.

Jag har i alla fall tagit mig för att rama in Bertils och Gunnars handavtryck, och gjort en tavla med Gunnars månadsbilder från hans första år. De äldre syskonen fick sina tavlor redan i julas. Nu ska vi bara sätta upp dem på väggarna också. Det blir fint!