Hjältedåd!

Det är helt otroligt – mormor & Nisse har redan hunnit klart med planket. De är såna flitiga arbetsmyror. Jobbade före frukost idag igen, tog en kaffepaus på förmiddagen och en på eftermiddagen, och så lunch förstås. Men annars har de bara kämpat på, bräda för bräda tills alla var målade och satt på plats. Sedan en andra strykning målarfärg och så var det klart.

Vi är så tacksamma för hjälpen! Hade vi gjort det själva hade det tagit… nej, det går inte att räkna i timmar eller dagar, för det hade inte gått. Både för att vi inte har tid och för att vi inte kan. Ohändiga är bara förnamnet. Så att få två proffs som gör det på en helg är ovärderligt.

När de rev gamla planket såg vi hur fint och öppet det blev. Jag önskar att vi hade kunnat sätta upp ett lågt staket istället, men finns det strikta regler kring höjd på plank, fasadmaterial, färgkoder och annat som rör utsidan av husen. Så när vi nu ska ha ett plank så är det ju härligt att det är nytt och fint istället för gammal, murket och mörkt. Resten av planket runt trädgården är i mycket bättre skick. Fast nu ser det ju slitet ut i jämförelse med det nya. Jag börjar fatta grejen med att alltid se nya saker som behöver åtgärdas i ett hus.

Nu skålar vi för väl uträttat värv! Och tackar för att sommaren kom på så lägligt besök över helgen.

Helgens hjältar tar lagstadgad kaffepaus

Bara vi två för en stund

Äntligen blev det av – en stund på tu man hand med Judith! Det har varit svårt att komma ifrån med bara ett av barnen sedan Gunnar föddes, men nu känner jag mig redo att vara ifrån honom 2-3 timmar på dagtid. Jag är ju långsam med det där, jag vill inte vara borta ifrån mina bebisar förrän jag är helt trygg med att det kommer att gå bra. Och det gör det nu, jag kan lugnt vara hemifrån och veta att det inte blir skrikfest om han blir hungrig under tiden.

Senast Judith och jag var iväg tillsammans var vi på närakuten med hennes onda öra. Nu valde vi något roligare – klädshopping och lunchdejt i Sickla. Med födelsedagspengarna i fickan strosade vi omkring och kollade på kläder och prylar, och hon hittade flera favoriter. En enhörnings-t-shirt, en Marcus & Martinus-hoodie, en knyttröja, en velourjacka, en singoallatopp och enhörningsmålarbok blev skörden. Hon var mer än nöjd.

Lunchen åt vi på Urban Deli. Vi passade på att göra lite planer för hennes kalas (tema enhörningar så klart), medan vi åt väldigt frasiga pommes och vegoburgare respektive kött. Det var riktigt mysigt, och det allra bästa var förstås att hon verkligen uppskattade lite egen tid med sin mamma. Bäst att passa på – inte säkert att jag står lika högt i kurs när tonåren kommer. Vi avslutade med varsin glass, inomhus för det var alldeles för kallt ute, och gick hand i hand till bilen. En fin dag med min stora lilla dotter.

Frisör-lyx

Tre timmar. Så länge fick jag sitta alldeles stilla, bara bli ompysslad och fixad när jag var hos frisören idag. Det var nästan overkligt lyxigt! Jag skämdes ju förstås en smula när hon tittade på utväxten och jag erkände att det nog var närmare ett år sedan jag var där sist. Men hon satte fart och blandade färg och gjorde en väldigt trendig Balayage med mörka och ljusa slingor, som ska ge minimalt med utväxt. Plus att hon klippte bort vansinnigt slitna toppar. Det var en välbehövlig insats, inte bara för håret utan för hela välbefinnandet.

Judith var imponerad av de tjusiga lockarna som jag hade när jag hämtade henne i skolan. Men hon vet ju vad som behövs för att looken ska vara komplett – ett enhörningshorn förstås. Pricken över i:et liksom.

Andreas hängde med Bertil och Gunnar i Sickla medan jag njöt av lugnet hos frisören, och de hade haft det bra förstås. Det var faktiskt första gången jag var borta så länge från Gunnar. Han hade lekt och suttit i vagnen och spanat, och sen ätit lite klämmis och somnat gott i vagnen.

Nu när jag har fixat håret borde jag ta tag i resten. Gå till en sjukgymnast för att komma igång med magträning, gå till tandläkaren, kolla upp synen hos en optiker, bli bättre på att göra knipövningar, få lite bättre styrka i kroppen, gå ner ett par kilon… Men allt det där känns mycket tråkigare och jobbigare. Jag började med quick fixen. Alltid något!

En Mimmicorn, enligt Judith

Kläder efter väder

Att man är och fortsätter bli mer och mer vuxen hela tiden visar sig på olika sätt. Ett extremt tydligt tecken (för att vara jag) var att jag införskaffade ett par termobyxor inför vintern. Behöver jag säga att de har kommit till användning? News flash: Det fantastiska med termobyxor är att man slipper frysa om benen när man tvingas vara ute på vintern! Det visste jag väl egentligen men det tog tills nu att fatta vad det innebär. Alltså på riktigt. Att det sjönk in.

Men det slutar naturligtvis inte med ett par termobyxor. Nejdå, nu när jag ser ungdomar med låga tygskor och bara vrister tänker jag “Men KLÄ PÅ DIG ordentligt, så du slipper frysa!” Eller deras korta, tunna jackor. Så kallt och opraktiskt! Jag har alltså blivit mina egna föräldrar. Idag när jag kom och hämtade Judith på skolan var hon ute på den soliga skolgården utan jacka och mössa, och jag var självklart tvungen att tala om för henne att man måste klä sig varmt fastän solen visar sig på vårkanten.

Själv fortsätter jag med täckjacka, mössa och vantar till mig, och underställ, overall/jacka, mössa plus åkpåse till de små. Nu har det varit ett par plusgrader på dagarna – ljuvligt!!! – men så fort solen går i moln eller vinden blåser så är det kallt. Och nu när jag är så vuxen så fattar jag att om vi fortsätter klä oss varmt så är det skönare att vara ute nu när våren (kanske eventuellt) kommer. För om man tar en tunnare jacka och struntar i mössan så fort det blir varmare så blir ju summan av väder + kläder = kallare. Det tog mig alltså närmare 37 år att räkna ut den ekvationen. (Jag var inte särskilt stark i matte i skolan heller.)

På ett område har jag däremot bestämt mig för att vinna mot vintern. Skorna. Jag är så less på obekväma, klumpiga, skavande vinterskor, så nu tog jag raggsockor och gympaskor. Vilken befrielse! Snyggt? Nja, men de rosa raggisarna matchar i alla fall skorna. Och av en slump hittade jag en ny kokosyoghurt med hallon, som också passade in i färgtemat. Dagens färg är alltså rosa, och dagens outfit är som vanligt alltigenom praktisk. Så är det när man är så vuxen som jag.

Tvättmaskinstvätt

Nu blir det husmorstips! Jag har tyckt att det har luktat lite unket från vår tvättmaskin ett tag. Har liksom inte kommit mig för att göra något ordentligt åt det mer än att vara noggrann med att låta luckan stå vidöppen mellan tvättarna för att vädra och torka ur maskinen. Men idag fick jag äntligen ett ryck. Så istället för att slänga in kläderna i maskinen började jag googla “rengöra tvättmaskin”.

Det finns nog inget hushållsrelaterat besvär som inte kan åtgärdas med bikarbonat eller ättika. Det gällde även tvättmaskinsrengöring, visade det sig. Jag blandade bikarbonat och vatten till en smet och la i tvättmedelsfacket, och hällde några deciliter ättiksprit direkt i trumman. Kändes fullkomligt livsfarligt, men det stod på massor av sidor så jag testade ändå. På med maskinen – tom förstås – på varmaste programmet, 95 grader. Stängde dörren till tvättstugan för säkerhets skull. När tvättprogrammet var klart var den dåliga lukten i princip borta. Sen gjorde jag också rent den där gummilisten kring luckan. Fy fasen alltså. Där var det mycket äckligt smuts. Orkar knappt tänka på att vi tvättat våra kläder i den smutsen. Blä.

Men fokus på rätt saker – nu är ju maskinen ren och fräsch och igång med en vanlig tvätt. Känner mig huslig och stolt som orkade ta tag i en sån riktigt tråkig måste-fixas-grej. Borde väl göra något liknande med diskmaskinen, borde torka alla skåpsluckor i köket, borde göra rent ugnen, borde rensa avloppet i duschen… Ska bara köpa mer ättika och bikarbonat först.

Familjen Skogmulle i farten

Håll i er nu. Vi har varit på skogspromenad igen. Det här börjar bli oroväckande. Barnen kommer snart ha tillräckligt med naturupplevelser för att börja säga “Vi var ute i skogen nästan varje helg när vi var små”. Och vi är väl en hårsmån från att börja planera tältsemester i sommar. Hjälp.

Idag fick vi med oss Samuel och en termos blåbärssoppa på vårt skogsäventyr. Det var snöigt – som vanligt – och varade bara en dryg halvtimme. Samuel har en flashig mobil med grym kamera, så han fick stå för fotot idag. För det är ju ingen mening med skogspromenader om de inte förevigas. Pic or it didn’t happen.

Skogspromenad 2.0

Efter den förra hyfsat lyckade skogsutflykten fick jag hybris och tänkte att det här gör vi om. Så vid frukosten föreslog jag en repris, men nu med tillägget medhavd matsäck. Efter en del tjafs, dåligt morgonhumör och bebisskrik kom vi iväg ut. Judith surade över att hon behövde ha termobyxor. (Jag också, men jag sa inget högt.) Gunnar somnade i selen och Bertil blötte ner vantarna. Då började det snöa.

Men vi kämpade på, gick en sväng i skogen här bredvid och åt vår matsäck under några skyddande tallar. Rykande varm tomatsoppa och hembakta morotsfrallor. Det är ju så helylle att hälften hade räckt för utmärkelsen Årets hurtigaste föräldrar. Judith gillade varken soppan eller frallorna. Så klart.

Vi avrundade med skattjakt och de fick hitta två kexchoklad som vi delade på. Man måste ju avsluta strategiskt (dvs med en muta) så att det i minnet var en trevlig tillställning. Jag tror det var ganska framgångsrikt. De pratade i alla fall om vad de ville ha med i matsäcken nästa gång. Sixten önskade blåbärssoppa och Judith ville ha tomatsoppa. Va? “Alltså med små pastabitar i.” Ja herregud, att vi inte fattade det.

Blöjfri!

Nu kan man faktiskt säga att Bertil har slutat med blöja, på riktigt. Det gick fort framåt i början men sen stod utvecklingen still ett par veckor. Då funkade det bra här hemma, helst utan byxor på, men så fort vi var hemifrån hände det olyckor titt som tätt.

Men i förra veckan vände det äntligen. Då fattade han plötsligt grejen med att kissa på beställning, så att han kan kissa i förebyggande syfte. Stödkissa, som Andreas kallar det. Och då blir ju allt väldigt mycket enklare. Oftast säger han till själv när han måste gå på pottan, men nu kan jag också ta honom när jag ser tecken på att han behöver, och då slipper vi många blöta byxor. Det har även funkar hemifrån, t.ex. på Öppna förskolan och hemma hos kompisar. Han visar stolt upp det han har producerat, och låter förvånad varje gång han säger “Det kom kiss!”.

Idag var vi i Sickla några timmar, och då blev det tyvärr osynk med toabesöken. En liten olycka hände, trots att pottan var med under vagnen. Men den gjorde ju ingen nytta under vagnen eftersom jag hade gått iväg för att göra ett ärende medan Bertil stannade med Andreas i leksaksaffären. Typiskt. Men bortsett från det så har det varit olycksfritt i fem dagar nu. Heja heja!

Det coola är att Bertil på köpet är torr på nätterna. Han vaknar nästan alltid med torr blöja nu, och så kissar han när han gått upp. Och så visade det sig att Gunnar inte heller brukar kissa under natten, så nu försöker jag sätta honom också på pottan på morgonen. Då kissar han också, det är ju hur bra som helst! Dubbel potträning alltså.

Dubbelt upp!

På topp!

Åh, en sån där njut-dag! Jag känner mig hyfsat utvilad och vi har bara varit hemma hela förmiddagen och haft det mysigt. Bertil har varit nöjd och glad, kissat på pottan, lekt och läst böcker. Vi har sjungit igenom nästan en hel sångbok. Och Gunnar har kravlat runt på golvet och sovit en stund. Jag har till och med hunnit förbereda middagen. Då känner jag mig nästan oövervinnerlig. Lite gnäll eller tjat från barnen bekommer mig inte. Nejdå, här finns det tålamod så det blir över!

Nu ska vi åka och hämta Sixten och Judith i skolan, och så ska vi till bibblan och hämta några reserverade böcker. Gunnar har precis somnat i vagnen och Bertil äter äppelklyftor och vilar. Jag har till och med termobyxor på mig så jag slipper frysa. Det är kallt och vacker rimfrost på träden idag.

Stoppar den här peppiga, nöjda, tålmodiga känslan i en mental ask och plockar fram vid behov. Kanske behövs den redan i eftermiddag.

Inte ens det kyliga vädret får mig ur balans idag.