Victor Harbor i repris

Det känns väldigt konstigt att vara här på egen hand med Bertil och Gunnar, medan Andreas befinner sig på en flyg på väg till Sverige. Nu är han på andra sträckan, mellan Qatar och Stockholm. Så långt har allt gått bra. Redan ikväll kommer han att hämta Sixten och Judith. Nu när det börjar bli så nära tills de kommer, är det som att jag vågar känna efter hur mycket jag verkligen saknar dem. Så nu väntar och längtar vi tills de landar här. Tidsförvirringen har för övrigt aldrig varit större. Så jag har bara siktet inställt på söndag kväll.

Barnen och jag har i alla fall haft en riktigt härlig dag. Perfekt väder för utflykt – ca 25 grader, sol och lite vind. Vi åkte tillbaka till Victor Harbor, där vi tyckte lekplatsen var allra bäst. Först lite picknick, sen en lång stund på lekplatsen och därefter en hel timmes promenad ut till Granite Island innan Gunnar till slut somnade. En liten fika, mera lek på lekplatsen och sedan hemåt igen. Alla nöjda och glada. Såna dagar, när jag redan innan bestämmer mig för att följa barnens vilja och ha väldigt få egna önskemål, brukar det bli minimalt med tjafs och bråk. Och precis så bra blev det idag. Sen är det ju trevligare även för mig att hänga på lekplatsen när solen skiner och havet ligger mindre än hundra meter bort. Inget snöslask och lerpölar och blöta vantar så långt ögat når. How I love it.

Nu ska vi ta ett dopp i poolen innan det är dags för middag och sovdags, och när de har somnat har jag förhoppningsvis ork kvar att sätta mig och skriva. Det är tomt utan Andreas, men med Bertil och Gunnar i släptåg går tiden definitivt inte långsamt.

Murray Bridge och matvanor

Det svalare vädret har hållit i sig, så vi gjorde en utflykt motsatt håll från stranden. Vi körde ändå till Murray Bridge, som ligger nästan en och en halv timme inåt landet. Det är början av vägen mot Melbourne, där den stora floden Murray flyter fram. Och en bro över floden förstås. Det var en sömnig stad idag, en onsdag i februari, även om det kommer en hel del besökare hit under semestern för att åka paddle steamers på floden. Vi promenerade längs floden, lekte på en stor lekpark, åt lunch och tittade på utsikten. Trevligt ändå att se något nytt och annorlunda. Jag var extra förtjust i själva motorvägen dit, av någon anledning. Vi åker ju mest småvägar annars. Det var något med de vidsträckta vyerna som fångade mig. Sen åkte vi hemåt igen, med ett stopp i den pyttelilla hålan Meadows. Långt ifrån de vanliga turiststråken, kan vi konstatera.

Det är intressant hur vissa av våra matvanor har ändrats här. Bertil äter ju kött ibland när vi är hemma, eftersom Sixten och Judith gör det. Men när de inte har varit med så har inte Bertil heller ätit kött. Jag tror det var två tillfällen precis i början då han åt vanlig hamburgare, men sen har han ätit precis samma som vi. Och det går hur bra som helst. Han älskar korv, men accepterar lika gärna tofukorven som vi har hittat här. Samma gäller skinka, vegovarianten går lika bra. Så nu har jag typ bestämt att han har slutat äta kött han också. Det skulle kännas mycket mer konsekvent att de två små äter samma kost.

Här handlar vi inte heller mjölk, filmjölk/yoghurt, crème fraiche eller grädde. Jag vet inte riktigt varför, det har bara inte behövts. Vi har ätit glass ibland, men jag har fått ont i magen efteråt så nu har jag avstått eller ätit Magnums Vegan, som är helt sjukt god. Jag har länge velat dra ner på mejeriprodukter. Vi äter ju både smör och ost fortfarande, men det här känns som ett väldigt bra steg i rätt riktning. Andreas hittade dessutom en jättefin bok om vegomat för barn på bibblan, den ska jag passa på att läsa för extra pepp.

Tåg till stan

Det är inte alltid de mest spektakulära och ovanliga upplevelserna som är de bästa. I alla fall inte för barnens del. Eftersom det fina vädret har tagit en paus, så satsade vi på en dag inne i stan. Höjdpunkten var att ta pendeltåget dit. Bertil har frågat efter det flera gånger. Peppen var total, även om själva tågresan sen var lite för lång för att tålamodet skulle räcka. Särskilt för Gunnars del. Utsikten över havet dög tydligen inte som underhållning.

Inne i stan promenerade vi en bit längs River Torrens, stannade och fikade medhavda Hot Cross Buns (very Australian fika) och sedan vidare över till North Adelaide. Där var det tjusiga kvarter och gissningsvis dyra hus. Gunnar sov middag (vilket föregicks av ihärdiga protester), och vi köpte med oss lunch och gick till en fin lekplats. Där fanns både en grävskopa och en klätterställning i form av en helikopter. Sen promenerade vi helt enkelt tillbaka till tågstationen och åkte hemåt igen. Inga storslagna äventyr, och kanske just därför en ovanligt lyckad utflykt.

Vardagsgrejer

Här är några saker som jag uppskattar lite extra med Australien. Sånt som gör vår vardag lite enklare eller trevligare.

1. Det finns kundvagnar med plats för två barn i varenda affär. Helt suveränt. Sen vill Bertil och Gunnar inte alltid sitta där ändå, men det förenklar onekligen när de väl gör det.

2. Solen är fruktansvärt stark här, och solskyddsfaktor 50 är nödvändigt och i princip det enda som säljs. Tacksam att en liter kostar knappt 100 kr, så att man inte frestas att snåla.

3. Alla hushåll har en röd soptunna för restavfall, och en gul för all återvinning. I med kartong, glas, plast, m.m. Sorteringen sker på avfallsanläggningen. Ett väldigt bra sätt att göra det enkelt att återvinna!

4. Jag som har mycket besvär av huvudvärk är less på små och dyra paket med Alvedon. Här kostar motsvarande tabletter 3 dollar, alltså 20 kr. Och då får man hundra stycken. Visst, man ska inte överdosera och missbruka, men jag tar gärna det ansvaret själv och lägger pengarna på roligare saker.

5. Här behövs ingen torktumlare. I 30 grader och lite vind är tvätten torr på en timme. Plus för att den doftar eukalyptus.

6. Det finns så många fina lekplatser. Och det är ofta barn där även på dagtid, dvs här är det betydligt vanligare med hemmaföräldrar. Dessutom är det rent och fräscht överallt. Man ser knappt något skräp på gatorna eller runt de picknickplatser som finns i varenda park.

7. Bredvid varje lekplats finns toaletter. Så bra! Den största bonusen för mig här, är att alla toaletter är såna där bås med ett enkelt hasplås. Jag lider av klaustrofobi och i Sverige oroar jagmig alltid för att behöva gå på trånga offentliga toaletter som jag inte vågar låsa, är så glad över att det aldrig är ett problem.

8. Det mest uppenbara är ändå att det är enkelt, vänligt, vackert och oftast fint väder. I alla fall så här års.

Strathalbyn

Åh, de här små ställena vi får se, långt ifrån turiststråken. Så himla fina. Idag Strathalbyn, säkert en extremt trist liten håla på bonnvischan, men i våra ögon en liten pärla. En fin park, en lekplats, en tjusig gammal kyrka, en ekologisk butik/café och en god lunch. Jag förälskade mig i ett gammalt övergivet hus och inbillade mig för en minut att jag skulle älska att renovera. Det är naturligtvis inte sant.

I ekobutiken hittade jag bees wax wrap, som man kan använda istället för plastfolie. Har sett det på Instagram många gånger men aldrig på riktigt. Bertil bröt ihop för att jag inte valde ett trepack med grävmaskinsmotiv istället. Man kan verkligen inte göra rätt med honom just nu… Allt vi gör är fel – för många flingor, för få melonbitar. Fel skor, för mycket solkräm, för lite tv, fel glass… Träning för tålamodet.

På kvällen kom svenska gäster till pappa. De lever billigt, jobbar lite på distans, reser runt i världen och älskar friheten som det ger dem. Så spännande och inspirerande.

Urimbirra Wildlife Park

Efter en katastrofal morgon vad gäller Bertils humör, så kändes dagen inte så lovande. Dessutom blåser det nästan storm ute, så stranden var inget alternativ. Men vi bestämde oss för att åka till Urimbirra, som är en liten djurpark där de bara har inhemska djur. Vi har varit där flera gånger tidigare och gillar just att det är så litet och inte så mycket folk.

Idag fick vi klappa och mata kängurur, gå in och hälsa på koalorna, se saltvattenskrokodiler, bli skrämda av en cassowary, se echidnan på promenad och titta på en massa fina fåglar. Ett bra tillfälle att fota de fåglar som flyger förbi i stora flockar varje dag, men som är svåra att fånga på bild. Kakaduor (vita med gul tofs), galah (gråa med rosa bröst) och rainbow lorikeets (gröna med rött bröst och gulblå vingar) är några favoriter. Gunnar är familjens djurälskare och matade och klappade helt orädd, fast kängururna var större än honom själv. Dessutom blev Bertil på bra humör och eftermiddagen blev riktigt bra.

Idag är vi precis halvvägs genom vår resa. Ångest. Fantastiskt skönt att vi har lika lång tid kvar så klart, men det känns så jobbigt att vi nu går mot slutet. Vill stanna här för alltid. När Sixten och Judith kommer om två veckor kommer jag bara vilja stoppa tiden!


Tacksam

När vi körde hem från dagens utflykt – strandhäng i Port Noarlunga, fish and chips till lunch, handla mat, m.m. – så kollade jag Google Maps för vi var lite osäkra om vi körde på rätt väg. Jag zoomade ut, lite till och lite till, tills det tog stopp. Då slog det mig plötsligt att den där blåa blinkande pricken som visar var man är, den är i AUSTRALIEN. Det bara gick upp för mig att vi är HÄR, på andra sidan jorden, och vi har det så oförskämt bra.

Jag är så otroligt tacksam för att den här resan blev av. Hälsningar från altanen, kl 20:04, vindstilla och ca 30 grader och fortfarande ljust.

PS. Oroa er inte för molnen, det är sjukt varmt ändå.

Plugg och pool

Redan en vecka sen vi landade här. Tur att vi har många kvar. Jetlagen är överstökad och vi känner oss hemmastadda. Härligt!

Idag pluggade jag på förmiddagen och Andreas tog med barnen på en liten utflykt. Det är lätt att glömma att jag behöver göra en del nytta också, för vi är verkligen i semesterläge. Men det är inte särskilt synd om mig precis – jag får sitta i paradiset och skriva på en egen ungdomsbok. Tack livet för det. Just idag har jag gjort research om månens olika faser, och då var det intressant att se nymånen nu på kvällen, dels för att den tydligen syns bara på kvällen och för att den är vänd åt andra hållet här på södra halvklotet.

Det göttigaste är ju att efter att jag har skrivit ett par timmar, så har vi resten av dagen tillsammans. Vi åt lunch på altanen med Gunnar sov, sen hängde vi tvätt (som är snustorr på mindre än två timmar i den här värmen och vinden) och tog ett dopp i poolen. Lite senare en sväng till affären där vi fått tips om att det fanns “Swedish style filmjölk”, vilket våra filmjölksknarkande barn verkligen har saknat. Sist middag på altanen innan vi blåste såpbubblor i kvällssolen. En onsdag helt i min smak.

Varmt och vackert

Jag kan inte riktigt förstå att vi faktiskt är här nu. Det är overkligt och välbekant på samma gång. Vi har haft en väldigt lugn start idag, dels pga av jetlag och några vakna timmar under natten, men också för att det har varit väldigt varmt idag. Runt 37 grader på eftermiddagen. Svettigt men samtidigt häftigt. Vi har tagit ett premiärdopp i poolen, sovit middag, kört i vänstertrafik till Collonades för att handla lite och ätit middag med morfar, Charlotta och min syster Rebecka.

Höjdpunkten var ändå stranden på kvällen. Det var fortfarande en bit över 30 grader i luften. Sandstrand utan slut. En oändlig horisont. Svalkande hav och barnen som hoppade i vågorna. Solnedgång och magiskt kvällsljus. Helt fantastiskt. För bra för att vara sant!

Klart!

Idag har jag mått betydligt bättre. Tack för all värmande omtanke!

Jag stängde ändå in mig några timmar idag, men vid datorn för att göra färdigt några grejer. Och nu kan jag faktiskt bocka av sista inlämningen i både Illustration och i Grafisk form och typografi. Känns väldigt skönt, och jag är stolt att jag har kämpat mig igenom dem.

Så idag blir det några bilder från uppgifter som jag har jobbat med under hösten. Ett par exempel på kommunikativ typografi, ett ihopplock av illustrationer, och så några sidor ur min slutuppgift Magazine Design. Det har varit kul, slitit och lärorikt, och jag har landat i att grafisk form är överlägset roligast!