Mot Vimmerby

Konstig känsla att åka iväg hemifrån på egen hand. Vinkade av familjen mitt i frukosten. Nu sitter jag i solen på stationen i Linköping och väntar på anslutande tåg som ska ta mig till Vimmerby och läsårets sista träff. Det är lugnt och skönt att resa ensam. Jag har hunnit läsa ut en bok, äta frukost och skriva en timme sedan jag åkte från Nacka.

Jag var stressad igår. Hade massor i huvudet, behövde packa, och lite ångest för att vara borta i två hela dagar. Men nu när jag är på väg känns det helt okej. Jag är så glad att jag väntade med att åka på egen hand tills jag kan vara helt lugn med att allt går bra hemma. Då är det lättare att slappna av och faktiskt ha glädje av den här utflykten. Nu ser jag fram emot två dagar med inspiration, skrivande och responsrundor. Plus att det känns som VÅR!

Trevlig helg!

Grön inspiration

Just nu är jag inne i en period när jag tycker det är kul att laga mat och testa nya recept. En massa goda, gröna grejer som gör mig glad vid matbordet. Bertil och Gunnar jublar inte över alla nya påhitt precis, men så länge de åtminstone smakar på maten så tycker jag det är okej. Jag har snöat in på bowls, vilket ju helt enkelt är oblandad sallad i en skål. Och så hummus, jag äter upp en sats på två-tre dagar. Jag har också gjort en tahinidressing och en vego-majonnäs, och har man dem färdiga i kylen så är det lätt att piffa till sin sallad.

Här är några goda favoriter från den senaste veckan:* Poké bowl med tofu, mango, stekt squash, sushiingefära, srirachamajo och mynta

* Bibimbap med svamp och spenat, picklade morötter, sesamfrön och ingefära (från Vego på 30 minuter, fortfarande min bästa vego-kokbok!)

* Grön ärtsoppa med blomkål och mynta och hembakta frallor (recept här)

* Bönburgare med guacamole och tomatsalsa (också från Vego på 30 minuter)

* Nudelsallad med haricot verts, mango, gurka, cashewnötter och stekt oumph med dressing av lime, soja, näringsjäst, socker, ingefära och vitlök (kokas ihop och hälls över salladen – så gott!)

* (No) Pig in a Blanket av smördeg och vegokorv. Vanlig korv med bröd göre sig icke besvär efter detta. (Recept från @javligtgott, följ om ni inte redan gör det!)

Inte tråkigt att äta middag här hemma! Dessutom ser jag till att det blir matlåda till dagen efter, så lunchen är också tiptop. Varsågoda, veckans gröna matinspo.

Syverkstad

Idag är jag riktigt nöjd med mig själv. Jag har haft en symaskin i många år, men den har krånglat med stygnen så jag har inte använt den. Den har bara stått i en garderob och Andreas har velat göra sig av med den varenda gång vi har rensat. Jag har hela tiden tänkt att jag ska laga den, men det har aldrig blivit av.

Förrän idag. Jag tog fram den, provsydde några gånger och såg att undertråden verkade vara för hårt spänd. Googlade, kollade en video, skruvade på en liten skruv och sen var det fixat. Så sjukt enkelt. Heja mig!

Sen gjorde jag något jag velat göra länge – jag sydde egna grönsakspåsar att ta med till affären. Hittade en gammal vit gardin i riktigt tunt och lätt tyg, dessutom med en fåll som man kunde trä in ett snöre i. Så jag klippte, sydde raksöm, zickzackade, trädde i ett hampasnöre och sen var det klart. Nu har jag sju tygpåsar att fylla med frukt och grönt så jag slipper använda plastpåsar. Kommer underlätta i vår plastfasta.

Redan tidigare i veckan plockade jag fram nål och tråd och lagade några små hål olika kläder som hade blivit liggande i väntan på lagning. Känns toppen att laga istället för att slänga och köpa nytt. Alla små bidrag till minskad konsumtion och mindre plast känns bra i själen.

Jetlag

Barnen somnade huller om buller igår. I soffan, i knät, innan vi ens hann öppna boken… Vid 19.00 hade alla fyra somnat. Andreas och jag käääämpade oss vakna tills tvätten var klar, sen stupade vi i säng och somnade före klockan 20. Strax efter halv tre började folk vakna – Bertil och jag först, sedan Andreas och Gunnar, sedan Sixten vid halv sex och sist Judith vid kvart i sju. De stora kom tappert iväg till skolan på morgonen, medan vi andra har ägnat oss åt att packa upp, tvätta, handla mat och fixa med bilen. Nu har de små somnat strax efter klockan 19, och vi hoppas att de kan sova längre inatt. Själv har jag som mål att vara vaken till kl 21 – just nu bedömer jag chanserna som små.

Solen sken idag. Men fem minusgrader, hjälp så kallt! Vi kom ut på en långpromenad före lunch och det var ljust och härligt, och när vi väl hade fått upp värmen var det… okej. Inte skönt men i alla fall acceptabelt. Jag är så himla gl

ad att vi har sluppit en så stor del av den här vintern. Det kändes fint att gå vår vanliga runda och tänka på alla timmar vi gått där och dröm om och planerat för vår resa – och nu vet vi hur det blev. (Bättre än vi någonsin hade vågat hoppas!)

Hemma

Vi överlevde resan. Nu har vi landat i Stockholm och kommit hem till vårt lilla radhus – som känns överraskande stort efter att ha delat på ett rum med litet kök i tio veckor. Det är ljusare än när vi åkte, och i rabatten utanför dörren blommar vintergäck.

Redan har gått okej. Första delen gick toppen – vi sov en hel del och hade massor av tomma sittplatser som vi fick utnyttja. Andra delen var jobbigare, men vi kom ju ändå fram. Nu ska vi duscha, packa upp, handla mat och försöka hålla oss vakna. Det går sådär. Judith sover middag, och Bertil ligger däckad med 39 graders feber. Inte samma härliga sorts värme som vi är vana vid.

Även om vi hellre hade stannat kvar, så är vi ändå glada att hemresan är avklarad. Och nu gungar det ordentligt i huvudet…

Bye bye!

Dags att säga hejdå för den här gången. Åh vad vi har ÄLSKAT att vara här! Även om det just nu känns sorgligt att behöva åka hem, så kommer känslan jag bär med mig ändå vara tacksamhet. Så oändligt tacksam för alla sommardagar, all tid tillsammans, alla upplevelser, all ovärderliga minnen vi har skapat. Det här är bland det bästa vi har gjort i hela livet.

Jag kommer alldeles särskilt ta med mig de här minnena: bad i solnedgången på Silver Sands Beach, perfekta avokador, Bertils modiga försök att leka på engelska, koalaungar i Belair, värmerekord med 46 grader, Gunnar som lindade morfar runt sitt finger, Sixtens makalösa Harry Potter-maraton, vilda kängurur, världens vackraste stränder, Judith som badade med kläderna på, att ständigt se till horisonten, att gå barfota på stranden, barnens vattenvana, ljumma kvällar på altanen… Listan kan så klart bli mycket mycket längre.

Ett alldeles särskilt tack till min pappa, som så generöst har låtit oss bo i stugan i tio veckor. Vilket fantastiskt ställe att få vara på. Massor av kärlek från oss! (Och lite extra från Gunnar förstås. BFF’s!)

Och till Andreas – tack för att vi alltid har varandra! Jag älskar dig. Vilken underbar jäkla resa det blev. Nu åker vi hem och planerar för nästa.

Bye bye, Australia. See ya soon.

Belair

Målet för dagens utflykt var Belair National Park. Där har vi varit vid varje Australien-besök, för det är ett av de säkraste ställena att få se vilda koalor. Den här gången har vi ju haft turen att få koalabesök här hos morfar, men vi ville gärna se fler. Mitt mål var att få se sex stycken och som bonus önskade jag att få se en unge. Men utdelningen var betydligt bättre än så – vi tappade räkningen vid 15 st! Och vi såg två honor med lite större ungar, och vid båda tillfällena passade ungen på att klättra iväg från mammans rygg och ut på eget äventyr i trädet. Så häftigt att få se. Bertil upptäckte en koala alldeles själv, och han var hemskt stolt över att bli utnämnd till koalaspanare.
.
Morfar, Ronnie och Lena var också med, och vi hoppas få några proffsbilder från Ronnie, för tyvärr är det svårt att fånga koalorna på bild med mobilkameran. De är väl kamouflerade mot eukalyptusträdets gråa stammar. Vi avslutade med picknick och hade sällskap av skrattande kokaburror i träden.
.
På vägen hem körde vi en slingrande väg över bergen, och passerade genom byn Clarendon. Det är också namnet på ett klassiskt typsnitt (och ett Instagram-filter, noterade jag nyss). Kuriosa – byn grundades 1846, bara ett år efter att typsnittet skapades. Jag kan däremot inte hitta någon information om att namnen har någon koppling till varandra. Men hur kan man göra en Welcome to Clarendon-skylt med ett annat seriftypsnitt än just Clarendon? Obegripligt. Vägen var i alla fall fin och utsikten slående, men Sixten blev åksjuk och kräktes när vi kom hem. Så nu tar vi en lugn kväll med Harry Potter-bok, AC och middag.

Stranden på kvällen

Även om det är fantastiskt väder här med sol och sommarvärme mest hela tiden, så är det faktiskt inte så ofta som man får de där riktigt magiska varma kvällarna. Det blåser mycket här, vilket ofta gör det kyligt på kvällarna. Men ikväll, åh då var det precis så där magiskt.

Vi fixade enkel middagspicknick – och vi borde naturligtvis ha ätit hemma istället för det blir ju mest att springa efter Gunnar, och inte värst mycket mat som hamnar i magarna. Allt runtomkring var som vanligt med tjat, barn som vill olika saker och grejer som sprids ut överallt där vi drar fram. Men utsikten var svårslagen. Nästan vindstilla, drygt 30 grader varmt och solen på väg ner över himlen. Sedan gick vi ner på stranden och badade i det guldgula kvällsljuset och havet såg ut som sammet. En magisk kväll. Tänk att vi får vara här och uppleva detta.

Som grädde på moset stod en flock kängurur alldeles vid vägen när vi körde hem. Vi gick och ut tittade, och de stod och tittade tillbaka. Fortfarande exotiskt för oss!

Sixten 12 år

Idag har firat Sixten, som fyllt ofattbara 12 år. Fattar inte hur han har hunnit bli så stor. Det har varit en härlig dag med presenter på sängen, en vild koala som kom på besök just idag, och en utflykt till Glenelg med lunch, minigolf och glass. Sedan poolbad och middag med storfamiljen. Jag tror och hoppas att det är en nöjd nybliven tolvåring som kommer att somna gott ikväll.

Det är faktiskt inte första gången som Sixten har födelsedag här, för även treårsdagen firades här. Nio år sedan alltså. Behöver jag ens säga att tiden går för fort?

PS. Vi åt hamburgare till lunch, som vi köpte på den 100% vegansk snabbmatsrestaurangen Lord of the Fries. Riktigt gott, och framförallt coolt att det finns så många bra vego/vegan-alternativ här. Dessutom med fotovänlig väggmålning!

Fulltaliga

Nu är de äntligen här, Sixten och Judith! Det allra finaste var nog att se hur glada syskonen blev att se varandra. Vilken kärlek! Under kvällen kröp Bertil upp bredvid båda storasykonen och sa “Jag älskar dig”. Sen somnade han lycklig mellan dem.

Idag tog vi en lugn förmiddag efter en förhållandevis ok första natt, trots jetlag. Sen en sväng till favoritstranden Port Willunga, och därefter lunch i Aldinga. Barnen var mer än nöjda med fish and chips, medan jag smet till det ekologiska caféet bredvid och köpte en smoothie bowl. En timme i poolen på eftermiddagen innan middag i solen på altanen, och nu är alla ganska trötta. Men åh så härligt att ha hela familjen samlad igen!