ESC & Kalas

Igår var det Eurovision och det här året har Sixten ett nyvunnet intresse för tävlingen. Han har laddat i flera veckor, lyssnat igenom alla bidrag och frågat oss om våra favoriter flera gånger om dagen. Så vi hade röstningsblad, snacks och initierade diskussioner om varje bidrag. Vi höll oss vakna ända till den rafflande upplösningen. Och det bästa var att rätt låt vann! Sixten har hållit på Nederländerna ända sedan han lyssnade på låtarna första gången. Hans musiköra är det inget fel på.

Idag var det dags för ett försenat kalas för Judith. Vi hade tema Bäst i test – och ni som inte har sett detta genialiska SVT-program måste skynda, för det är sista dagen att kolla på tredje säsongen idag. Skrattkramp för hela familjen! Vi fixade sju tester av lite enklare slag, och det blev riktigt lyckat. Bygg högsta tornet av flingor på 30 sekunder låter fånigt simpelt, men det är svårare än man kan tro. Eller fyll en flaska med vatten från en hink med hjälp av en disktrasa, en tesked och ett sugrör. Det kräver en del påhittighet, och kalasdeltagarna var väldigt engagerade och ambitiösa. Vi avslutade med att göra den högsta muffinsdekorationen. Det blev massor av skratt, och det var precis det vi hade hoppats på. Judith var nöjd och mätt och utsåg kalaset till ett av hennes roligaste.

Nu skulle jag behöva lite helg efter helgen…

Vardagsutmaningen

Nej, det här är inte en rubrik till en hurtig “Så klarar du plankan i fem minuter efter en månad”-utmaning. Jag menar liksom själva utmaningen att hantera det faktum att det är vardag. Jag är inte så bra på det. Att gå till jobbet, komma hem trött och utan ork kvar till familjen, att försöka ta tag i tvätt och disk, hitta tid till lite pluggande…

Nej, det var bra mycket skönare att vara föräldraledig. Det är också galet intensivt att vara hemma på heltid med två småbarn, men man är så mycket mer i nuet. De är hungriga – de får mat – problem solved. Allt är med rakt på, hands on, vilket känns mindre uttröttande för hjärnan.

Jag tycker det jobbigaste med att lägga så mycket energi på jobbet är att jag får så dåligt tålamod med barnen när jag väl är hemma. Jag är väl för trött, helt enkelt. Och så pressen (från mig själv) att det måste bli mysigt de där timmarna på kvällen, för det är ju den enda tiden vi har tillsammans. Då blir det lätt tvärtom istället, gnäll och tjafs när alla är trötta.

Den här veckan är det extra mycket att göra på jobbet, men som tur var blev det en bra kväll just idag. Det behövde jag. Ett sista besök av morfar innan han åker hem till Australien, bra respons på en textinlämning och en musikstund med min man. Nu orkar jag lite mer vardag.

Välbehövlig timme

Jag är inne i en period när jag inte mår helt hundra. Känner igen den där deppiga, nedstämda sinnesstämningen som inte riktigt vill lyfta trots sol, värme, ledig påskhelg, tid med familjen…

Ikväll när barnen hade somnat tänkte jag sätta mig och plugga. Men så ville Andreas ha hjälp att lyssna igenom ett par låtar som han jobbar med i sin musikproduktionskurs, och plötsligt hamnade vi en hel timme vid pianot. Sjöng igenom en massa gamla låtar, hittade sånt vi hade glömt bort att vi hade skrivit till och med. Mest barnlåtar, men också den sången som jag skrev till vår vigsel, och en sång som vi sjöng när Andreas pappa begravdes. Och så avslutade vi med vår absoluta favorit – Like The Wheel med Tallest Man on Earth.

Det här var tydligen precis vad jag behövde – bara släppa alla måsten och spela musik med min vansinnigt musikaliska och begåvade man. Nu känns allt lite lättare en stund.

Kyrka här och hemma

Söndag och tredje gången vi besöker Aldinga Bay Baptist Church. Vi har verkligen känt oss välkomna där, och det är riktigt kul att hitta ett sammanhang där man träffar folk flera gånger. Idag flyttade kyrkan till ett nytt ställe, Tatachilla Lutheran College. Hemma är vi vana vid att kyrkan är en byggnad, men i det här sammanhanget är kyrkan människorna, medan den faktiska platsen har mindre betydelse. Jag måste säga att jag gillar det, att ha lovsång och nattvard i en stor gympasal flyttar liksom fokus från formen till innehållet. Men vi var (tyvärr) bara med precis i början av gudstjänsten, sedan hängde vi på Crèche igen med barnen. Toppen med leksaker och en kompis.

Efter gudstjänsten vad det family picnic. Vi pratade med så många trevliga människor, och de är nyfikna på att höra hur det fungerar i Sverige. De blir väldigt förvånade att höra att så otroligt många är medlemmar och betalar kyrkoavgift utan att vara aktiva deltagare i någon av kyrkans verksamheter. Och när vi säger att det är ungefär 65 personer anställda i en enda församling håller de på att trilla av stolen. Här bygger ju allt på frivilliga och på kollekt/donationer.

För oss känns det också ovant med skolor som har en sån tydlig kristen profil. Det är väldigt vanligt här, och att skolan har en logotyp med ett kors är inte det minsta konstigt. Inte heller att deras slogan är “Teaching the Love of Christ”. Jag har inte någon åsikt om det är bra eller dåligt, konstaterar bara att det är annorlunda än vi är vana vid.

Fars dag och Tom Tom

Idag har vi förstås uppmärksammat Fars dag. Bertil tyckte det var toppen med ytterligare något att fira. Han skålade i mjölk och klingade i glas så entusiastiskt att det skvimpade över. De fromma sönerna hade också – med viss assistans – pysslat ett örngott med handavtryck.

Jag är väldigt tacksam över att få vara förälder tillsammans med en sån fantastisk pappa som Andreas är. Vi turas om att tappa tålamodet, stöttar varandra, rycker in när den andra inte orkar, är generösa mot varandra och tycker bäst om att göra saker tillsammans. Vi är ett bra team.

Ibland hinner vi vara ett musikteam också. Andreas har gjort lite musik till podden Rollspelsklubben tillsammans med sin bror Samuel, och nu behövdes tydligen sång på en av låtarna. Av en tjej. Sa han lite sådär i förbifarten. Och av de två tjejerna i det här hushållet så föll lotten på mig. Nu finns låten på Spotify för den som vill lyssna. Sammanhanget är höljt i dunkel för en oinsatt (som jag), men för den som gillar mungiga och medeltidsflöjter så är låten en fullträff.

Tom Tom (min vän, min kamrat)

Babykyrka med en vän

Idag har vi varit på utflykt in till stan, minsann. Det händer inte varje dag. Men vi ville gärna åka till Gustaf Vasa kyrka och vara med på Babykyrka med min vän och f.d. kollega Sandra. Det var hemskt längesen vi sågs, men det var så härligt att ses nu! Och att vi dessutom fick vara med på en välbesökt och mysig sångstund i kyrkan var ju ett stort plus.

Bertil var väldigt fascinerad av den stora och pampiga kyrkan. Men när det kom mycket folk blev han lite blyg. Dessutom var det nästan bara bebisar, så han satt mest i Andreas eller mitt knä. Den vanliga musikern var förresten sjuk, så Andreas ryckte in och kompade på gitarr. Han är så sjukt grym på att hänga på, t.o.m. om han inte ens har hört låten innan. Jag blir alltid lika imponerad och stolt. Sen råkar ju Sandra vara en av de duktigaste sångerskor jag träffat, så det var en fröjd att lyssna och sjunga tillsammans.

Efter samlingen var det fika, och då hann vi prata ikapp lite grann också. Vi har ju hunnit dela mycket, även om vi egentligen inte känt varandra så länge. Sandra gjorde praktik på mitt jobb precis i slutet av sin prästutbildning, och vi fann varandra direkt. Sen var vi med på hennes prästvigning, och några månader senare vigde hon oss som sitt första brudpar. Hon har döpt Bertil och Judith också, och planen var förstås att hon skulle döpa Gunnar och Sixten också men det gick inte att lösa rent praktiskt. Vi vaggade runt gravida på jobbet båda två under 2015, och hennes dotter är bara två månader äldre än Bertil. Så även om vi inte lyckats träffas så ofta efter att hon bytte jobb och jag är hemma, så har hon en särskild plats i vår familj och i mitt hjärta. Fint med såna vänner!

Bertil 3 år!

Idag har vi fått fira att världens bästa Bertil blivit tre år. Hurra! Det blev en bra dag, även om det innebär en del utmaningar även att ha födelsedag. Som att diskutera 40 gånger när vi egentligen ska äta tårtan. Och bryta ihop varje gång svaret blev “efter middagen”.

Vi började dagen med paket – byxor, pyjamas, lego och den hett efterlängtade SPRINGCYKELN! Han såg så stolt ut. Sen ville han inte under några som helst omständigheter prova den utomhus. Det sparar vi till en annan dag. Vi bakade chokladtårta istället. På eftermiddagen var vi på öppna förskolan och Bertil talade glatt om för alla att han fyllde år. Sen fick han feeling och ledde en egen sångstund. Herregud vad fin han är ! Spelade trummor, bestämde sånger och tog i från tårna när han sjöng.

På kvällen var Sixten och Judith här, och vi åt middag och TÅRTA. Med strössel och vindruvor och grädde. Av storasyskonen fick han ärva ett Pippi-hus, och ett eget memoryspel.

Nu har 3-åringen somnat. Jag tror han är nöjd med dagen, för framåt eftermiddagen började han redan prata om när han ska fylla fyra år.

Sångglädje

Vi är på öppna förskolan minst en gång i veckan, ofta mer. En bonus är varannan fredag, då Andreas jobbar där. Bertil blev överlycklig när vi kom dit idag och Andreas öppnade. “Där kommer min PAPPA!” Sen hade han fullt upp med pyssel och utklädning och lekar, och brydde sig inte så värst mycket om att pappa var där.

Men när det var dags för sångsamling spelade det roll. Det är väldigt olika från dag till dag om Bertil vill vara med och sjunga eller inte. Ofta väljer han att vara i det andra rummet och leka istället. Men inte idag, för när pappa leder sångstunden vill han inte missa den. Han var så fin som satt bredvid och spelade trumma, var med och valde sånger och sjöng för full hals. Han önskade djur efter djur i Bondgården och gjorde alla rörelser. Härligt att se.

Han är ju så bra på att snappa upp melodier och hålla tonen, och texterna verkar också fastna. Igår sjöng vi “Vill du inte ut och leka?” från Frost, och då hängde han med på alla rader han kunde. Sen tittade han på mig och såg alldeles lycklig ut. “Vi sjöng tillsammans, mamma!” Åh vad det värmer i den musikaliska delen av mitt hjärta! Å andra sidan skrek han “Sluta sjung så där!” åt mig imorse när jag improviserade någon fånig sång om att klä på sig…

Western-jingel

När jag bara sitter inlåst och läser och skriver från morgon till kväll på min pluggmåndag, så är det ju tur att det händer annat så det finns något att berätta ändå. Alltså förutom att jag har skrivit min klassikeruppgift, läst igenom nästa inlämning, sett en föreläsning om material och verktyg för illustratörer, reserverat tio böcker på bibblan och skrivit början på en bilderbok då.

Men ni vet, utanför mitt lilla rum. Där har jag ju en begåvad man som är bra på musik. I somras gjorde han och hans bror Samuel en jingel till podden Rollspelsklubben, som de sedan framförde på en liveinspelning. Nu finns denna lilla 30-sekunderspärla till allmän beskådan (eller belyssning, vad heter det?) på Spotify. Redan 1500 spelningar. In och lyssna ni också!

Rollspelsklubben Western – Bröderna Kvist

Konsert och popcorn

Åh vilken rolig kväll! Såg ett tips om en barnkonsert häromdagen, så vi åkte till Hökarängen av alla ställen för att se James Hollingworth. Han utgör ena halvan av den gamla 70-talsduon James & Karin, och deras barnlåtar har gått varma här hemma det senaste året. Har ni inte lyssnat på dem (eller kanske inte sedan ni själva var små), så gör det! Finns på Spotify, så klart.

Bertil var peppad som bara den. Han ville höra Älgarna demonstrerar och Hur ska man göra för att komma över vägen, och båda låtarna spelades ikväll. Vilken tur! Han var så söt, satt i knät och sjöng med i texterna och klappade händerna med stor entusiasm efter varje låt. Gunnar satt också stilla ovanligt länge, han verkar uppskatta musik och dansar gärna med händerna i luften. Nu tittade han med stora ögon och diggade genom att nicka med huvudet.

När konserten var slut – efter föredömliga 35 minuter – så gick vi fram och sa hej till James och tackade för en bra konsert. Sen sa Bertil flera gånger “Det var en jättebra konsert!”, och det höll vi helt med om. Kvällen blev ännu bättre när det bjöds på gratis popcorn i fina strutar, så vi stod tålmodigt i kö en lång stund. Popcornen var goda, det tyckte både Bertil och Gunnar. För det var ju som vanligt omöjligt att hålla något ätbart borta från Gunnar. Han tyckte det var lite lång kö, så han provsmakade några tappade och trampade popcorn från marken först. Mitt mantra är att han bygger ett starkt immunförsvar och en varierad tarmflora…

Sen körde vi hemåt och lyssnade på låtarna i bilen. En fin musikkväll för oss alla fyra!