En dålig dag

Det finns jobbiga dagar, gnälliga dagar, sega dagar och dåliga dagar. Och så finns det Dåliga Dagar. De med stora bokstav. Typ en sån här.

Igår när jag precis gick och la mig så vaknade Gunnar till. Inget ovanligt med det. Det ovanliga var att han inte somnade om på en minut utan att han höll sig vaken till kl 03.30. Halv fyra!!! På natten!!! Fattar ni? Och han var ju inte precis nöjd och glad och klarade sig själv, utan han höll mig vaken också. Och Andreas en hel del. Plus att han väckte Bertil en stund också. Jag var sååååå arg efter ett par timmar, och helt vimmelkantig av trötthet, innan han till slit gav och upp vi fick sova några timmar.

När vi sedan gick upp på morgonen vid halv åtta räknade vi med gnäll och trötthet. Det vi däremot inte räknade med var magsjuka. Framförallt inte för Bertil. Om Gunnar hade blivit sjuk kunde det ju förklara nattens bravader. Men Bertil? Jaha, så det var bara att ställa in dagens planer och hålla oss hemma. Och så segt det har varit. Trötta och gnälliga, både barn och föräldrar.

Som tur var – halleluja!!! – så sov båda barnen middag i en och en halv timme. Ovärderligt. Sen började Bertil äta igen och efter det har han varit pigg som en mört. Matchklar med brorsan dessutom, i matchande fotbollsställ. På kvällen syntes regnbågen på himlen och jag tar det som ett tecken på att natten och morgondagen blir bättre. Tack på förhand. /Desperat småbarnsförälder

Sova eller inte sova…

De senaste 12 timmarna har varit… intressanta. Synd att kalla dem en god natts sömn däremot.

Bertil var övertrött och knasig på kvällen, men somnade ändå vid kvart över sju efter att ha sagt/gnällt/gnytt “Mamma, där Beppe upp!” ungefär 200 gånger i rad.

Sen skulle Sixten och Judith sova i sitt nyfixade, mysiga sovrum, som de verkligen gillade. Men vad hjälper det när man tänker på mardrömmar och inbrottstjuvar? Det var Judith som var orolig och ledsen, så hon fick flytta in till en madrass på golvet i vårt sovrum. Och när hon hade pratat länge om hur läskigt det var att sova nära ytterdörren eftersom det kanske kommer en tjuv som bryter sig in på natten, så var det ju svårt för Sixten att koppla bort de bilderna i huvudet. Så vi lyfte in hans madrass också.

Gunnar sov oroligt och snuttade massor av gånger som vanligt. Men det ovanliga var att han också skrek på natten, det brukar han nästan aldrig göra. Först en kort stund vid kl 02, och sedan somnade han om ett par timmar innan han började igen vid kl 04.30. Då fick jag gå upp med honom, men inget hjälpte. Det verkade som att han hade jätteont i magen. Han skrek och skrek nästan en halvtimme, stackars liten. När han väl hade lugnat sig lite gick jag och la mig med honom i Judiths rum, och då ammade han och somnade om till slut.

Just det, någon mellan kl 02 och 04.30 så blev jag också väckt av en kissolycka i sängen. Inte min egen alltså, utan ett barns. Andreas fick fixa med lakan, plus att han fick hämta huvudvärkstabletter till mig. Min sovställning styrs helt och hållet av hur Gunnar behagar sova, vilket betyder att axeln håller på att gå ur led eller att nacken vrids i någon konstig vinkel. Det resulterar i en kraftig spänningshuvudvärk, och slår den till rejält under natten så kan jag inte somna om ens när alla barn har lyckats somna.

Ja herregud, alltid är det något. Sova får jag göra när jag blir gammal.

img_3201

Nu är det morgon, och då sover han gott.

Utvärdering: En vecka mjölkfritt

Inne på sjunde dagen med mjölkfri kost och dags för en utvärdering.

1. Man kan äta mackor ändå. Bara med lite påhittigare pålägg. Som jordnötssmör och sylt, eller mosad avokado med äppelskivor och flingsalt. Vansinnigt gott.

2. Det är inte alls svårt att äta mjölkfritt när man lagar maten själv. Lite svårare när man handlar varorna bara, det gäller att läsa innehållsförteckningen noggrant.

3. Jag saknar ost. Tänkte göra en sallad igår, men det känns ju helt bortkastat när man inte kan ha fetaost i.

4. Man överlever sju dagar utan choklad. Men bara knappt.

Jaha, och bebisen då? Hur mår Gunnar? Det är ju för hans skull jag gör detta. Jag har fört noggrann dagbok för att se om det blir någon skillnad.

Dag 1 och 2 – precis som vanligt, en del skrik och gnäll, magont, små röda prickar, m.m.

Dag 3 – som genom ett trollslag fick vi en ny, nöjdare bebis som sov som en prins och var glad däremellan. Ja, vi fick upp förhoppningarna så klart.

Dag 4 – den vanliga gnällbebisen var tillbaka.

Dag 5 – happy little baby igen.

Dag 6 – si och så.

Dag 7 – bästa sortens bebis. Sovit bra, varit glad och vaken däremellan.

Sammanfattning: Inget tydligt svar ännu. Inget solklart fall av mjölkproteinallergi, men verkar ändå må bättre av mjölkfri kost. Han har fortfarande mycket luft i magen, men han verkar inte få lika ont. Skriker inte alls lika mycket eller länge. Har inte sett lika mycket röda prickar, men de är inte helt borta heller.

Slutsats: Värt att fortsätta och göra ny utvärdering om en vecka.

Nöjd bebis som sover = happy mama

100% mjölkfritt

Nej, ingen kolik eller kraftiga eksem. Men helt nöjd är lilla Gunnar definitivt inte. Oftast brukar ju magont hos bebisar minska runt 3 månader, men här går det tvärtom åt fel håll. De senaste tio dagarna har han haft mycket mer ont och varit mer skrikig. Så jag känner att jag måste testa att utesluta mjölk för att se om det gör skillnad.

Symptomen är lite diffusa – magknip, gaser, skrikighet, små röda prickar runt munnen efter amning, ständigt täppt i näsan, kräks ofta och skummigt eller slemmigt bajs (ursäkta detaljerna). Allt kan ju vara helt normalt för en liten bebis, men sammantaget så tycker jag det finns tillräckligt med anledningar att i alla fall prova. Jag undviker ju redan massor av mat för att skona hans lilla känsliga mage, men kanske helt i onödan om det är mjölken som är boven. Så nu ska jag läsa innehållsförteckningar. Alla former av mjölk och grädde ska bort så klart, men också skummjölkspulver, vassle, kasein och andra ingredienser som innehåller komjölksprotein. Det blir lite trixigt till en början. Framförallt känns det svårt redan nu att hinna få i mig mat på dagarna, och hur gör jag då om jag inte kan slänga i mig en macka? Jag får se det som en påtvingad men välbehövlig smörgås-detox.

Om magontet beror på mjölk så borde vi märka skillnad ganska snabbt. Tre veckor rekommenderas man att prova, men många ser resultat mycket tidigare än så. Kan Gunnar på så sätt må bättre och bli en nöjdare bebis så är det ju fantastiskt. Och hjälper det inte så har han i alla fall inte komjölksproteinallergi, och det är ju också toppen. Plus detox på köpet, det är ju nästan för bra! Jag anar att min über-positiva inställning falnar redan vid frukosten imorgon, eller allra senast nästa gång jag är sugen på choklad. Det inträffar garanterat innan kvällen.