Sol, plask och ett par steg

En stekhet dag i solen. Underbart och svettigt på samma gång! Idag hängde vi hos en av hemmakompisarna hela gänget, och vi var ute hela tiden. Lek och prat, lunch, kivas om leksaker – allt var som vanligt förutom att vi verkar ha flyttat till Medelhavet. Vi njuter och påminner oss om hur lyxigt det är att vara hemma med barnen. Plaskpoolen var dagens höjdare, och Gunnar som är en badgalning skrattade och skvätte och plumsade med huvudet före ett par gånger. Han var lika glad när jag fiskade upp honom.

På eftermiddagen på väg hem stannade vi till hos ännu en kompis. Mera lek och plask, lite fika, en pratstund och mera sol. Vilka härliga dagar vi har just nu.

Hemma hinner vi däremot inte riktigt med allt vi borde nu när vi är utomhus så mycket. Tvätten har inte blivit vikt, vi är ständigt efter med disken, leksaker ligger framme. Men så får det väl vara. Det är ju det här utelivet vi har drömt om hela vintern.

Idag tog förresten Gunnar sina första stapplande steg. Så fint! Två steg klarade han och stod kvar med bra balans. Inte bara en gång, utan två gånger. Nu är det på g, även om han har en del att jobba på innan han räknas som gående. Heja Gunnar!

Lyckan fortsätter

Tänk om livet var så här alltid. En del påstår att man skulle tröttna, men jag har svårt att tro det. Så underbart med dessa lediga, soliga dagar!

Idag promenad runt Långsjön (ej så lång som namnet ger sken av), sen mer besök av härliga kompisar och barn, mer fika, mer körsbärsblom, mer snack, mer lek. Jag njuter i fulla drag, som ni nog förstått efter några dagars bloggeufori.

Det kanske blir långtråkigt med all den här glädjeyran? Jag måste ändå hålla det kort idag för jag har mejl att skicka och grejer att kolla upp. Sen ska jag sova. Önskar att jag hade en koja i det gudomliga körsbärsträdet, då skulle jag krypa in där och sova under ett täcke av rosa blomblad.

Fika / Blomsterlycka / Gungpremiär

Älskar detta!

Men alltså, det här är ju för bra för att vara sant! Ännu mer sommar, ännu mer värme, ännu mer ledigt, ännu mer av allt som jag älskar. Jag njuter verkligen.

I morse gick jag ut på altanen för att plocka mynta till min smoothie (jag vet – sån lyx redan där!) och det var som att kliva ut på morgonen när man är på semester utomlands. Kan tilläggas att klockan var närmare halv nio och att barnen sovit till efter åtta. Så vi satt utomhus och åt frukost under vårt vackra körsbärsträd, och bättre start på dagen får man leta länge efter. En dröm! Det är nu det verkligen lönar sig att bo i hus, jämfört med de långa vintermånaderna. Jag sa till Andreas att den här utefrukosten, den kan vi kvitta mot hela mars. Så bra belöning var den.

Sen fortsatte dagen i drömlandet. Kära vänner och f.d. grannar kom på lunchbesök, och vi fortsatte dagen under körsbärsblommorna med mat och glass och massor av prat. Sen promenad, middag, lite mer trädgårdshäng i vackert kvällsljus. Nu väntar Eurovision, och åtminstone ett barn har vi lyckats få att somna.

En sån dag som jag sparar, en sån när i princip allt har varit bra. Såna dagar man lever lite extra på. Och körsbärsträdet som är onödigt vackert och måste fotas i alla vinklar. Åh vad jag älskar detta!

En lång, ljuvlig dag

Åh, dessa underbara, efterlängtade sommardagar! Att försommaren prickade in en långhelg gör ju inte saken sämre. Idag får det bli bildblogg, annars glömmer jag nog något av allt vi har gjort.

img_7350

Gunnar sov lite oroligt i natt, vaknade och ammade många gånger. Bertil vaknade punktligt kl 05.15. Jag bävade inför ännu en zombiedag. Då hände det – Bertil somnade om, jag likaså, och vi vaknade alla fyra vid klockan åtta. Så här pigg och glad är man då! (Prova själva att sova i skafferiet så ska ni se hur utvilade ni blir.)

img_7354

På förmiddagen fick finbesök minsann, alldeles spontant. Anna och fyra kusiner tittade förbi och vi hann både leka i Cirkusparken och grilla korv och äta i skuggan av körsbärsträdet som håller på att gå i blom.

img_7365

Efter lunchen promenerade vi ner till Nyckelviken där vi hade bestämt träff med några vänner. Bertil var väldigt pepp på själva fikande, men tyckte också det var roligt att leka med sin kompis. Vi hade som vanligt väldigt trevligt och massor att prata om.

img_7371

En härlig eftermiddag med massor av sol, några djur en långpromenad och så Bertil på en gunga i allt det nyutslagna, vackra, gröna.

img_7361

Gunnar var också med förstås. Han testade som vanligt att tugga på det mesta, här en återkommande favorit – sten i alla former och storlekar. Han somnade gott efter en timmes tuggande på olika grejer, och sov sen hela vägen hem.

img_7381

Grillmiddag – så klart. Grönsaksspett och tofu. Så gott! Tråkigt att grilla vego? Nej, inte alls tycker jag. Bara bättre. Ibland tar vi genvägen via vegokorv förstås, men det här är bra mycket godare.

img_7386

Medan Andreas njöt av att grilla, så njöt Gunnar och jag av körsbärsträdet i kvällssol.

img_7395

Dagens sista utmaning var årets första gräsklippning. Bertil hjälpte till förstås. Efter några meter tänkte jag att vi måste skaffa motorgräsklippare. Men efter ytterligare några varv så kom jag igång, och då var det ganska trevligt att se arbetet ge resultat. Så jag får se det som mitt säsongskort på utegymmet.

img_7324

Nu är klockan nästan nio. Barnen borde sova, men Bertil är inte trött. Alternativt övertrött. Och så väckte han sin lillebror, och nu leker de med en brandbil och har inte en tanke på att somna. Jag tittar på körsbärsblommorna utanför fönstret och känner mig mer än nöjd med dagen. För jag kan inte få nog av sommardagarna. Never enough summer!

Gröt och gammelfarmor

Vi har sagt länge att vi måste komma igång och äta lite bättre frukost. De kalljästa frallorna i all ära, de är goda men inte det allra bästa att äta varje morgon. Mjölk, fil och yoghurt går bort för min del, och gröt har jag aldrig gillat. Ägg funkar inte nu när Gunnar ändå reagerade på det. Så att hitta något som alla kan äta, för att slippa göra så många olika varianter, är inte det lättaste.

Men nu ska jag göra att försök med gröt. Det blir inte lätt för jag har aldrig tyckt om konsistensen, men likaväl som barnen kan lära sig gilla nya grejer så borde jag väl också klara det. Så i morse var det premiär. En tallrik havregrynsgröt på tre minuter i micron skulle jag aldrig kunna äta, så det fick blir något mer avancerat. Bakad gröt med kokosmjölk, rivet äpple och mandelsmör lät lovande. Jag måste ha ordentligt med tuggmotstånd för att ens våga prova.

Gröten blev helt okej. Det är toppbetyg för att vara gröt, kan jag tillägga. Halverade mängden sirap, uteslöt valnötterna, hade hackad mandel till istället. Massor av tillbehör i form av äppelbitar, kokosflingor, en klick jordnötssmör (istället för mandelsmör) och ordentligt med mandelmjölk till. Då blev det faktiskt riktigt bra. Känner mig stolt som vågade testa. Plus att det var mysigt med en lite lyxigare söndagsfrukost. Jag har några fler recept på lager som jag ska ge en chans, och hoppas hitta några som funkar bra. Den här uppskattade vi alla fyra, så vi kom en bit på väg i jakt på gemensam frukost.

Efter gröten hade vi tillräcklig energi för att orka med städningen. Nåja, nästan i alla fall. Energin räckte inte riktigt, men städningen gjorde vi ändå. Sen fick vi besök av morfar, som tog med gammelfarmor för att träffa oss. Hon var lika pigg som sist jag såg henne, och trots att hon både hör och ser dåligt så tycker jag att hon hängde med bra idag. Gunnar var väldigt imponerad av gammelfarmors roliga rullator, snäppet bättre än hans egen gåvagn faktiskt. Det är fint att se dem tillsammans, tänk att det skiljer drygt hundra år mellan dem.

Idag säger vi också hurra för Gunnar, som blir nio månader!

Fikagäster / 9 månader

Bara vi två för en stund

Äntligen blev det av – en stund på tu man hand med Judith! Det har varit svårt att komma ifrån med bara ett av barnen sedan Gunnar föddes, men nu känner jag mig redo att vara ifrån honom 2-3 timmar på dagtid. Jag är ju långsam med det där, jag vill inte vara borta ifrån mina bebisar förrän jag är helt trygg med att det kommer att gå bra. Och det gör det nu, jag kan lugnt vara hemifrån och veta att det inte blir skrikfest om han blir hungrig under tiden.

Senast Judith och jag var iväg tillsammans var vi på närakuten med hennes onda öra. Nu valde vi något roligare – klädshopping och lunchdejt i Sickla. Med födelsedagspengarna i fickan strosade vi omkring och kollade på kläder och prylar, och hon hittade flera favoriter. En enhörnings-t-shirt, en Marcus & Martinus-hoodie, en knyttröja, en velourjacka, en singoallatopp och enhörningsmålarbok blev skörden. Hon var mer än nöjd.

Lunchen åt vi på Urban Deli. Vi passade på att göra lite planer för hennes kalas (tema enhörningar så klart), medan vi åt väldigt frasiga pommes och vegoburgare respektive kött. Det var riktigt mysigt, och det allra bästa var förstås att hon verkligen uppskattade lite egen tid med sin mamma. Bäst att passa på – inte säkert att jag står lika högt i kurs när tonåren kommer. Vi avslutade med varsin glass, inomhus för det var alldeles för kallt ute, och gick hand i hand till bilen. En fin dag med min stora lilla dotter.

Semestern tar på krafterna

Det var verkligen en välbehövlig paus från vardagen att komma iväg hemifrån. Så skönt bara att se något annat än de vanliga rummen, den vanliga vyn från köksfönstret, allt det vanliga stöket i lekhörnan, gå den vanliga promenaden när Gunnar ska sova. Allt är så klart välbekant här i Onsala också, men det är något annat än vardag. Plus att vi blir så bortskämda överallt vi kommer med mat och trevligt sällskap. Vi är väldigt tacksamma för det.

Idag har vi varit på kall men solig förmiddagspromenad på Draget. Sen åkte vi till farmor Yvonne och åt lunch, och därefter hann vi med ett stopp hos kusinerna i Forsbäck. Fullspäckat schema, men så kul att träffa alla!

Men det tar lite på krafterna också. Det märks mest på Bertil, som växlar i humör. Han är glad och nöjd emellanåt, men det har också varit mycket mer NEJ! och Jag vill INTE! än vi är vana vid. Ikväll drog han omkull Gunnar och jag sa till honom ordentligt och bad honom säga förlåt till Gunnar. Han bad om ursäkt men tyckte också att Gunnar borde göra det. När jag sa att det var faktiskt inte Gunnar som gjorde något dumt fick jag till svar “Jag tittar inte på dig mamma” plus en demonstrativt vänd ryggtavla. Och jag fick inte lägga honom, och jag fick inte prata med honom, och inte ge honom nappflaskan, så jag står lågt i kurs just nu. Tur att pappa duger när jag inte gör det.

Imorgon kör vi en sista dag på Västkusten för denna gången innan vi åker hem till oss igen.

Västkusten från sin bästa sida

Alltså sol, klarblå himmel, havet, vårkänsla, familj och vänner. Bättre än så här blir det knappast på Västkusten. Frukost hos mormor & Nisse, och Bertil hann bygga tågbana och leka. Sen vidare till kusinerna i Åsa, promenad längs havet på den nya kustvägen och korvgrillning till lunch. Och så vidare till vänner i Varberg, mer sol och mer promenad och sen riktigt lyxig middag med champagne och allt.

Idag var himlen så där hög och blå. Den bästa himlen som finns, när man ser oändligt långt och allt är intensivt ljust. Den där himlen som man knappt kan förställa sig en mulen dag. I kombination med det blåa havet blir det nästan för vackert. Jag kan inte riktigt hitta rätt ord för att beskriva hur lättad och lycklig jag blir när himlen ser ut så. Det är som att jag inte kan titta tillräckligt långt eller tillräckligt länge. Att försöka fånga det på bild är nästan lönlöst, det blir platt och litet. Känslan sträcker sig så mycket längre – ovanför, runtom, på alla sidor. Detta är det som jag längtat efter hela vintern. Idag kom belöningen. ÄNTLIGEN!

Frisör-lyx

Tre timmar. Så länge fick jag sitta alldeles stilla, bara bli ompysslad och fixad när jag var hos frisören idag. Det var nästan overkligt lyxigt! Jag skämdes ju förstås en smula när hon tittade på utväxten och jag erkände att det nog var närmare ett år sedan jag var där sist. Men hon satte fart och blandade färg och gjorde en väldigt trendig Balayage med mörka och ljusa slingor, som ska ge minimalt med utväxt. Plus att hon klippte bort vansinnigt slitna toppar. Det var en välbehövlig insats, inte bara för håret utan för hela välbefinnandet.

Judith var imponerad av de tjusiga lockarna som jag hade när jag hämtade henne i skolan. Men hon vet ju vad som behövs för att looken ska vara komplett – ett enhörningshorn förstås. Pricken över i:et liksom.

Andreas hängde med Bertil och Gunnar i Sickla medan jag njöt av lugnet hos frisören, och de hade haft det bra förstås. Det var faktiskt första gången jag var borta så länge från Gunnar. Han hade lekt och suttit i vagnen och spanat, och sen ätit lite klämmis och somnat gott i vagnen.

Nu när jag har fixat håret borde jag ta tag i resten. Gå till en sjukgymnast för att komma igång med magträning, gå till tandläkaren, kolla upp synen hos en optiker, bli bättre på att göra knipövningar, få lite bättre styrka i kroppen, gå ner ett par kilon… Men allt det där känns mycket tråkigare och jobbigare. Jag började med quick fixen. Alltid något!

En Mimmicorn, enligt Judith