Vegoburgare

En inte särskilt bra dag idag, trots att jag har varit ledig och solen skiner. Bertil har blivit ordentligt förkyld och jag har sovit dåligt en period. Plus homecoming blues som inte släpper. Så allt har känts segt och motigt idag.

Vi muntrade i alla fall upp den här måndagen med att åka till Bastard Burgers i Farsta centrum för att äta deras vegoburgare. De gör en special tillsammans med Jävligt gott (@javligtgott) varje månad och ny för april var Jävligt japanskt. Noristekt grönkål, friterade ramennudlar, sriracha och misomajo. Plus en burgare som var så förvillande lik kött att jag var orolig att jag hade fått fel. Den var riktigt god, även om den var i saltaste laget för min smak. Men jag kan verkligen rekommendera att testa – även om man råkar vara lite skeptisk till vegomat. Barnen hade fullt upp med krulliga pommes och ketchup och ville inte smaka på burgaren. Mer till oss då!

Grön inspiration

Just nu är jag inne i en period när jag tycker det är kul att laga mat och testa nya recept. En massa goda, gröna grejer som gör mig glad vid matbordet. Bertil och Gunnar jublar inte över alla nya påhitt precis, men så länge de åtminstone smakar på maten så tycker jag det är okej. Jag har snöat in på bowls, vilket ju helt enkelt är oblandad sallad i en skål. Och så hummus, jag äter upp en sats på två-tre dagar. Jag har också gjort en tahinidressing och en vego-majonnäs, och har man dem färdiga i kylen så är det lätt att piffa till sin sallad.

Här är några goda favoriter från den senaste veckan:* Poké bowl med tofu, mango, stekt squash, sushiingefära, srirachamajo och mynta

* Bibimbap med svamp och spenat, picklade morötter, sesamfrön och ingefära (från Vego på 30 minuter, fortfarande min bästa vego-kokbok!)

* Grön ärtsoppa med blomkål och mynta och hembakta frallor (recept här)

* Bönburgare med guacamole och tomatsalsa (också från Vego på 30 minuter)

* Nudelsallad med haricot verts, mango, gurka, cashewnötter och stekt oumph med dressing av lime, soja, näringsjäst, socker, ingefära och vitlök (kokas ihop och hälls över salladen – så gott!)

* (No) Pig in a Blanket av smördeg och vegokorv. Vanlig korv med bröd göre sig icke besvär efter detta. (Recept från @javligtgott, följ om ni inte redan gör det!)

Inte tråkigt att äta middag här hemma! Dessutom ser jag till att det blir matlåda till dagen efter, så lunchen är också tiptop. Varsågoda, veckans gröna matinspo.

Bye bye!

Dags att säga hejdå för den här gången. Åh vad vi har ÄLSKAT att vara här! Även om det just nu känns sorgligt att behöva åka hem, så kommer känslan jag bär med mig ändå vara tacksamhet. Så oändligt tacksam för alla sommardagar, all tid tillsammans, alla upplevelser, all ovärderliga minnen vi har skapat. Det här är bland det bästa vi har gjort i hela livet.

Jag kommer alldeles särskilt ta med mig de här minnena: bad i solnedgången på Silver Sands Beach, perfekta avokador, Bertils modiga försök att leka på engelska, koalaungar i Belair, värmerekord med 46 grader, Gunnar som lindade morfar runt sitt finger, Sixtens makalösa Harry Potter-maraton, vilda kängurur, världens vackraste stränder, Judith som badade med kläderna på, att ständigt se till horisonten, att gå barfota på stranden, barnens vattenvana, ljumma kvällar på altanen… Listan kan så klart bli mycket mycket längre.

Ett alldeles särskilt tack till min pappa, som så generöst har låtit oss bo i stugan i tio veckor. Vilket fantastiskt ställe att få vara på. Massor av kärlek från oss! (Och lite extra från Gunnar förstås. BFF’s!)

Och till Andreas – tack för att vi alltid har varandra! Jag älskar dig. Vilken underbar jäkla resa det blev. Nu åker vi hem och planerar för nästa.

Bye bye, Australia. See ya soon.

Sista dagen

Då var sista hela dagen gjord. Imorgon så här dags sitter vi på flygplatsen och väntar på att få gå ombord för att göra den långa, motvilliga resan hem. Den här dagen var soligare, både i sinnet och på himlen. Det var skönt att avsluta så. Vi åkte till Glenelg en gång till, det har ju varit ett favoritställe i många år. Vi åt lunch, promenerade längs stranden och ett par av barnen lekte i fontänen.

Inne i stugan ser det ut som ett bombnedslag. Vi har inlett Projekt Packning. Det kan tyckas enkelt på hemvägen, för då ska ju allt helt enkelt bara packas ner. Jomenvisst. Försök det när en plockar upp, en bryter ihop, en ligger mitt bland grejerna och läser och en har sin mobil fastlimmad i handen… Vi har ju hela dagen på oss imorgon också, men å andra sidan vill vi komma ut och röra på oss innan vi ska sitta stilla ett helt dygn. Man kan i alla fall konstatera att vi har haft för mycket grejer med oss, i vanlig ordning.

Och så en sista kväll på altanen. Middag i kvällssol och motljus, middagen ett hopplock av sånt som fanns kvar i kylen. En vindstilla, tyst kväll och nu ser vi nymånen, de sista färgerna från solnedgången och en massa stjärnor. Jag kommer sakna detta så mycket att jag inte hittar några ord.

Surf’s up

Det mesta av den här dagen gick åt till plock och städning, läxor, handling, fix och förberedelser. Snart dags att packa ihop alla våra grejer och åka hemåt. Det känns som att jag har förlikat mig med tanken nu, även om jag hellre skulle ha rest vidare i Australien än att åka hem.

Men på eftermiddagen tog vi oss i alla fall till Port Willunga för att bada. Vågorna var rätt så stora, vilket gjorde att det var svårt att bada med de små. Men jag tog chansen att köra body board (som att surfa fast man ligger på mage) med Sixten och Judith. Så himla roligt! Inte helt lätt att ta vågorna rätt, men när man väl lyckas och får skjuts ända in till strandkanten så är det grymt. Glad att vi hann med det innan vi lämnar bad och strand bakom oss.

Varm lördag

Värmeböljan fortsätter, men är troligtvis inne på sista dagen. Igår natt gick temperaturen aldrig under 30 grader. Tacksam för AC i stugan! Idag peakade det på 39.2 grader vid 17-tiden. Middag fick vi äta inomhus vid vårt lilla bord, för det var alldeles för varmt att sitta ute på altanen. Compact living, minst sagt. Förmiddag på stranden, lunch och lördagsgodis i Aldinga. Plus att jag gjorde ett lyxinköp – ett linne från ett surfmärke, som jag har gått och längtat efter i en dryg månad. Så fort jag provade det så kändes det som att jag redan hade haft det i garderoben i evigheter. Då tänker jag att det är rätt! Eftermiddagen bestod av läxor, poolbad och att ställa ut vatten till koalan. Nu lite skrivtid i skymningen med syrsorna som bakgrundsljud. Vi har det bara för bra.

Stranden på kvällen

Även om det är fantastiskt väder här med sol och sommarvärme mest hela tiden, så är det faktiskt inte så ofta som man får de där riktigt magiska varma kvällarna. Det blåser mycket här, vilket ofta gör det kyligt på kvällarna. Men ikväll, åh då var det precis så där magiskt.

Vi fixade enkel middagspicknick – och vi borde naturligtvis ha ätit hemma istället för det blir ju mest att springa efter Gunnar, och inte värst mycket mat som hamnar i magarna. Allt runtomkring var som vanligt med tjat, barn som vill olika saker och grejer som sprids ut överallt där vi drar fram. Men utsikten var svårslagen. Nästan vindstilla, drygt 30 grader varmt och solen på väg ner över himlen. Sedan gick vi ner på stranden och badade i det guldgula kvällsljuset och havet såg ut som sammet. En magisk kväll. Tänk att vi får vara här och uppleva detta.

Som grädde på moset stod en flock kängurur alldeles vid vägen när vi körde hem. Vi gick och ut tittade, och de stod och tittade tillbaka. Fortfarande exotiskt för oss!

En annan verklighet

Om två veckor landar vi i Sverige. Åh vad jag absolut inte längtar. Jag har varit lite svajig i humöret de senaste dagarna, för det känns som att verkligheten tränger sig på alltför mycket. Sen tänkte jag igen – det här är ju precis lika mycket verklighet. För just nu är vi här och lever drömliv. Och om jag ska gissa så kommer de här tio veckorna lämna större avtryck än tio vardagsveckor hemma. I alla fall, om två veckor är det här äventyret slut. Då ska vi ha vinterkläder, passa tider, börja jobba (!!!) och stå på en blåsig busshållplats. Det finns säkert något positivt med att komma hem också, det är bara svårt för mig att komma på det nu. För min längtan efter sommar och ett enklare liv har inte blivit mindre, snarare ännu större, efter vår tid här.

Samtidigt vill jag verkligen njuta av tiden här, ända in i det sista. Så jag försöker koppla bort tankarna på hemresan så gott det går. Vi har fått galet varmt väder igen, men förmiddagen tillbringade vi på stranden och det var helt ljuvligt. Knappt något folk, svalt och skönt i vattnet, ingen vind. Underbart. Sedan lite plugg på eftermiddagen medan de andra handlade, och på kvällen gemensam pizzamiddag och prat på altanen tills solen gick ner och Bertil sa “Nu går vi och lägger oss”. Så nu gör vi det.

Fulltaliga

Nu är de äntligen här, Sixten och Judith! Det allra finaste var nog att se hur glada syskonen blev att se varandra. Vilken kärlek! Under kvällen kröp Bertil upp bredvid båda storasykonen och sa “Jag älskar dig”. Sen somnade han lycklig mellan dem.

Idag tog vi en lugn förmiddag efter en förhållandevis ok första natt, trots jetlag. Sen en sväng till favoritstranden Port Willunga, och därefter lunch i Aldinga. Barnen var mer än nöjda med fish and chips, medan jag smet till det ekologiska caféet bredvid och köpte en smoothie bowl. En timme i poolen på eftermiddagen innan middag i solen på altanen, och nu är alla ganska trötta. Men åh så härligt att ha hela familjen samlad igen!

Victor Harbor i repris

Det känns väldigt konstigt att vara här på egen hand med Bertil och Gunnar, medan Andreas befinner sig på en flyg på väg till Sverige. Nu är han på andra sträckan, mellan Qatar och Stockholm. Så långt har allt gått bra. Redan ikväll kommer han att hämta Sixten och Judith. Nu när det börjar bli så nära tills de kommer, är det som att jag vågar känna efter hur mycket jag verkligen saknar dem. Så nu väntar och längtar vi tills de landar här. Tidsförvirringen har för övrigt aldrig varit större. Så jag har bara siktet inställt på söndag kväll.

Barnen och jag har i alla fall haft en riktigt härlig dag. Perfekt väder för utflykt – ca 25 grader, sol och lite vind. Vi åkte tillbaka till Victor Harbor, där vi tyckte lekplatsen var allra bäst. Först lite picknick, sen en lång stund på lekplatsen och därefter en hel timmes promenad ut till Granite Island innan Gunnar till slut somnade. En liten fika, mera lek på lekplatsen och sedan hemåt igen. Alla nöjda och glada. Såna dagar, när jag redan innan bestämmer mig för att följa barnens vilja och ha väldigt få egna önskemål, brukar det bli minimalt med tjafs och bråk. Och precis så bra blev det idag. Sen är det ju trevligare även för mig att hänga på lekplatsen när solen skiner och havet ligger mindre än hundra meter bort. Inget snöslask och lerpölar och blöta vantar så långt ögat når. How I love it.

Nu ska vi ta ett dopp i poolen innan det är dags för middag och sovdags, och när de har somnat har jag förhoppningsvis ork kvar att sätta mig och skriva. Det är tomt utan Andreas, men med Bertil och Gunnar i släptåg går tiden definitivt inte långsamt.