Dålig dag, bra kväll

Idag var ingen av oss på topp. Vi vaknade och upptäckte att det lilla köket hade blivit invaderat av myror. Så vi ägnade förmiddagen åt att sanera, rensa bort allt ätbart, dammsuga varenda mikroskopisk smula, osv. Det tog några timmar. Ute var det redan över 35 grader och vår plan att åka till stranden gav vi ganska snart upp. Alldeles för varmt för att kunna vara ute överhuvudtaget. Alla var trötta och Andreas och jag började tjafsa om onödiga saker. Sånt som vi sällan gör annars, men det är väl typiskt när båda har en dålig dag.

Som tur var blev det en extra trevlig kväll istället. Vi lagade middag och åt tillsammans med morfar, Charlotta och Rebecka. Fixade pokébowl med tillbehör i massor av små skålar och satt länge och pratade. Precis vad vi behövde den här dagen.

Dålig dag, bra kväll

Idag var ingen av oss på topp. Vi vaknade och upptäckte att det lilla köket hade blivit invaderat av myror. Så vi ägnade förmiddagen åt att sanera, rensa bort allt ätbart, dammsuga varenda mikroskopisk smula, osv. Det tog några timmar. Ute var det redan över 35 grader och vår plan att åka till stranden gav vi ganska snart upp. Alldeles för varmt för att kunna vara ute överhuvudtaget. Alla var trötta och Andreas och jag började tjafsa om onödiga saker. Sånt som vi sällan gör annars, men det är väl typiskt när båda har en dålig dag.

Som tur var blev det en extra trevlig kväll istället. Vi lagade middag och åt tillsammans med morfar, Charlotta och Rebecka. Fixade pokébowl med tillbehör i massor av små skålar och satt länge och pratade. Precis vad vi behövde den här dagen.

Slutspurt

Inne på upploppet. Andreas jobbar sin sista dag imorgon, innan han går på föräldraledighet fram till augusti. Jag har precis gjort klart det sista på en stor skoluppgift. Har bara en uppgift kvar som inte är påbörjad, allt annat som behöver lämnas denna termin är klart eller nästan klart. Räknar med att jag kanske kollapsar i en utmattad hög framåt helgen.

Skolbarnen fick jullov idag. Sixten fick ju vara hemma de sista dagarna på terminen för att bli frisk från kräkis. Peppar peppar har ingen annan blivit dålig. Ännu. (Måste lägga till det, här jinxas inget innan jul!)

Idag byggde vi snölykta och snögubbe. Fint på bild, gnälligt och tjatigt i verkligheten. Tog en promenad med vagnen i tung snömodd och känner mig nöjd med den här dosen vinter. Mitt tålamod med de två små är nere på minus just nu. Gunnar ropar Mamma! 300 gånger i timmen, och Bertil skippar alla måltider och gnäller om att han är hungrig däremellan. Nu vill jag också ha jullov. Från ALLT. En dag i alla fall, sen vill jag ladda för resan!

“Vad ska vi göra nu?”

Ibland undrar jag om jag har gjort helt fel som förälder? Jag blev helt matt efter middagen idag. Bertil bara tjatar om att få titta på tv eller spela, och Sixten och Judith fastnar framför varsin skärm så fort de får chansen. Bertil frågar också hundra gånger om dagen “Vad ska vi göra nu?”. Att få någon av de stora att gå ut och röra på sig känns som mission impossible.

Det känns som att det krävs att vi sysselsätter dem hela tiden. Jag tycker verkligen att jag har försökt låta dem ha tråkigt för att de ska kunna bli påhittiga och ta egna initiativ till lek och aktivitet. Men just nu känns det som vi har kört in i en vägg.

Själv har jag ju hundra saker jag behöver göra. Ta hand om hushållet, plugga, styra upp träffar med vänner, planera för resan… Jag försöker också ha med barnen i det som behöver fixas, men det är sällan det räcker som sysselsättning.

Är så less på detta tjat – åt båda håll. Så idag undrar jag om det är jag som har misslyckats totalt, eller om det bara är tidens anda som har gjort barnen så passiva?

Samma visa…

Äsch, det blir ju bara samma sak varenda gång – vi försöker göra ett ryck för att möblera om och snygga till här hemma, och så slutar det alltid med tjafs och att det blir liiite bättre i ett rum, men bara sämre i de andra. Andreas och jag bråkar faktiskt väldigt sällan, men just på den här punkten har vi svårt att komma överens. Jag vet att jag har skrivit om det i bloggen tidigare. Vi tänker liksom helt olika, och det är ALLTID så att om vi testar en ny möblering så tycker den ena att det blev bättre och den andra tycker det blev sämre. Så tröttsamt.

Jag är liksom lite kluven. På ett sätt är jag ju helt ointresserad av inredning och vi har varken tid eller pengar att köpa en massa och styla och sånt. Dessutom är det ju alltid stökigt pga två marodörer, även kallade barn. Jag har inga ambitioner att det ska se ut som ett inredningsmagasin. Jag vill bara ha det hemtrevligare. Mer ombonat, mer genomtänkt. Gärna mer second hand och gamla prylar istället för en massa Ikea. Så som jag tycker det ser ut hemma hos kompisar och på folk “vanliga” hemma-hos-mig-bilder på Insta. 

Men det här är tydligen vår svagaste sida. Det blir… ok. Inte mer. Allt känns provisoriskt. Som den vita hyllan som tv:n plötsligt står på, för att den blev över när vi fixade ett skrivbord i lekhörnan. Suck. Och jag velar fram och tillbaka: Flytta stora bokhyllan till sovrummet? Byta till en mysigare tv-soffa? Trängas med alla barnen i en mindre säng pga snyggare? 

Omöjligt ju! Någon som har idéer och förslag? Alla tips mottages tacksammast i den här hopplösa inredningsåtervändsgränden. 

Vem är dum?

Bertil har börjat skilja på pappadagar och mammadagar. Måndagar är ju min pluggdag, så det betyder pappadag för de två små. Hurra, tycker Bertil! Andreas är verkligen favoritförälder just nu. Det är okej, jag vet ju att det går i perioder. Men det är klart att det kan låta lite hårt i klarspråk, för en 3-åring lindar inte precis in sin favorisering. 

Två exempel från dagen:

Bertil sitter och pusslar och räknar upp alla djur i pusslet som han älskar.
Jag säger: “Vad roligt att du älskar så många olika djur.”
Sixten frågar: “Älskar du mamma också?”
Bertil svarar: “Nej. Inte idag.”

Kväll och läggdags. 
Bertil till Andreas: “Idag är det PAPPADAG så du ska sova med mig.”
Andreas: “Nej, det är mammas tur. Det är pappadag, men mammakväll.”
Sammanbrott och gråt från Bertil.
Bertil: “DUMMA MAMMA!”
Jag: “Men vet du något konstigt Bertil? På den kudden står det Världens bästa mamma.”
Bertil: NEEEEEJ! Det står DUMMA MAMMA! För du är den dumma mamman!”

Ja, godnatt då, hälsar världens dummaste mamma!

Soligt men tjatigt

En SOLIG fredag! Vet knappt när man ens såg en spricka i molntäcket senast, än mindre strålande sol från en nästan molnfri himmel? Underbart var det i alla fall. Jag konstaterade att det var som att få färg-tv och plötsligt se annat än nyanser av grått. Välbehövligt.

Idag har vi träffat hemmakompisar på lekplats och varit på öppna förskolan. Bra dag. Men nu är jag rejält trött. Just nu håller jag mig hemifrån så länge jag orkar på eftermiddagarna, för när vi kommer hem brukar det bli en orgie i gnäll. Det är så segt. Det är Bertil som tjatar sönder mina öron för att få titta på tv. Vi som tycker att vi har varit så restriktiva för att inte hamna i skärmfällan. Kanske är det bara nolltolerans som verkligen fungerar, att aldrig ens få upp ögonen för vad tv:n kan erbjuda? Ja, just nu är vi i alla fall duktigt less på hans tjat, tjat, tjat om att få titta på tv.

Äh, strunt i gnället. Det var ju SOL idag. Trevlig helg på er!

Krishantering

Idag konstaterar jag, med en trött och uppgiven suck, att om man har fyra barn, visserligen fina och härliga, så är det alltid någon som krisar. Alltid. Minst en om dagen, eller flera men vid olika tillfällen, eller en vid många tillfällen, eller alla samtidigt. Det sistnämnda sker inte så ofta, som tur är. Just nu känner jag mig så trött på att lirka, lugna, avvärja, förutse, leta knep, hitta strategier, trippa på tå, undvika fällor… Det tar på krafterna.

Kriserna fastnar aldrig på bild. Så det ser ut som den vänaste syskonskara som någonsin funnits. Skenet bedrar, bara så ni vet.

Ångestvecka

Usch, det här skulle ju vara en mysig lovvecka, men det har inte precis känts så. I alla fall inte för min del. Jag har varit tröttare än vanligt, deppig över mörkret och vintern som ligger framför. Dessutom har jag haft riktigt ordentlig ångest, och det var ett tag sedan jag drabbades av det sist.

Först kom det för två veckor sedan, och då kändes det som att det hängde ihop med för mycket stress kring studier kombinerat med hemmaförälderliv. Men nu är jag bra i fas med pluggandet och känner mig inte så stressad. Ändå ökade ångesten i början av veckan, och på onsdagen var jag helt under isen. Hade konstant tryck över bröstet och var på så uselt humör att jag skämdes över hur dålig mamma jag lyckades vara på en dag.

Men förklaringen kom. Det var visst PMS. Herregud, detta helvete. Jag har varit förskonad från den hormonella bergochdalbanan sedan jag blev gravid med Bertil för snart fyra år sedan. Jag hann bara precis sluta amma honom innan jag blev gravid med Gunnar. Och visst är det lite upp och ner med hormonerna när man är gravid också, men under amningen mår jag så bra. Men nu när Gunnar bara ammar en gång på dagen så räcker det inte för att hålla hormonerna i schack längre. Jag började yra om att vi borde fortsätta skaffa barn fram till klimakteriet för att slippa det här, men det känns väl inte som en rimlig lösning. Jag hoppas på att kroppen är lite mer sansad nästa månad, kanske det var en hormonchock när systemet startade igen? Håller tummarna för det, för så här vägrar jag må var fjärde vecka.

Höstdagar

Idag har det varit regnigt och blåsigt. Vi var hemma hos våra kompisar för lek och god lunch på förmiddagen. Eftermiddagen blev en gnällig historia, men vi kämpade oss ut i det blöta en stund i alla fall.

Tur då att det var soligt och fint igår i alla fall! Så bilderna är från vår lilla skogspromenad igår förmiddag. Vi tittade på löv på marken, pratade om höst och att träden ska sova över vintern, om barrträd och kottar. Sen gav vi oss på jakt och Bertil lärde sig känna igen tall- och grankottar. Vi tittade på utsikten från berget också. Och så åt barnen smörgås. Ingen utflykt utan picknick.