Mormor och Nisse på besök

I helgen har mormor och Nisse varit här. Vi har firat både Sixtens och Judiths födelsedagar. Judith bakade chokladtårtan helt på egen hand. Är man tio år så är man. Sen var de och handlade för presentpengarna innan de gick hem till sin pappa igen.

Vi har också fått hjälp att laga en trasig planka i golvet, inte helt lätt när man har stavparkett från mitten av 60-talet. Och så har mormor planterat krokus och pärlhyacint med hjälp av barnbarnen och vi har ställt fram utemöblerna på altanen. När mormor och Nisse hade åkt hem började det snöa, som bara för att retas.

Idag börjar sommartiden. Klockan är 19.30 och det är fortfarande ljust. Så härligt! Det finns hopp om både vår och sommar, trots att snön nyss yrde utanför fönstret.

10-åring på distans

Idag fyller Judith 10 år. Hurra för henne! Det är ju så klart bara en av alla dagar, men just på födelsedagar tycker jag alltid det känns lite extra jobbigt att inte träffa dem. Hon är hos sin pappa, men kommer hit imorgon. Så vi får förstås fira henne en dag i efterskott.

Men ändå. Jag blir ju så nostalgisk. Tänk att för tio år sedan var hon en liten nyfödd bebis i min famn, som efter en del hjälp på traven äntligen hade kommit ut. Rund och gosig och bara ett litet bylte. Och nu – tio år! Overkligt.

Hittade en bild från hennes tvåårsdag när hon fick våffeltårta. En sån goding! Söta lilla Våfflan har blivit så stor, och nu skulle jag helst vilja stoppa tiden. Det går inte, så istället får jag hänga med in i nästa del av livet, när hon närmar sig tonåren och kommer sucka åt sin töntiga mamma. Tills dess får jag passa på att pussa henne extra mycket!

9-åring!

Idag firar vi Judith som fyller 9 år. Hipp hipp hurra! Vi tjuvstartade med våfflor igår kväll, eftersom hon kommer att vara hos sin pappa ikväll. Men våfflor ska det vara till Våfflan, så klart!

Hon kallades Våfflan i magen och jag trodde ju att hon skulle komma på Våffeldagen, den 25 mars. Men hon lät vänta (ännu längre) på sig, nio hemskt långa dagar gick jag över tiden. Sen kom hon till slut, rund och go och rosig. En sån fin liten unge som har vuxit igenom bebistiden, småbarnsåren, skolstarten och nu är på väg mot att bli stor. Hon är som en mini-tonåring ibland, med snabbt skiftande humör och coola manér. Men samtidigt är hon härligt obekymrad, spontan och påhittig. Hon älskar att leka fortfarande, både med kompisar, syskonen och i egna fantasi-monologer.

Imorse blev det sång och presenter. Hon blev verkligen genuint glad för varenda grej, och bäst var nog ett hett efterlängtat besök på Bounce (studsmattor högt och lågt!) och ett par glittriga vårskor. Diggiloo Diggiley sjöng Sixten så påpassligt, och Judith önskar nu att snön ska försvinna fort som bara den så hon får inviga dem ute. Hon skuttade iväg till skolan och sista dagen innan påsklovet med ett leende från öra till öra. Men innan hon lyckades komma iväg var hon tvungen att säga “Första gången jag borstar håret som 9-åring”, “Första gången jag sätter på mig jackan som 9-åring”, “Första gången jag öppnar den här lådan som 9-åring”… Då tar allt ganska lång tid. Men så får det vara på födelsedagen.

Grattis min älskade egensinniga enhörning Judith!

9-årsfirande / Nykläckt