Money money money

Tänk om jag var intresserad av pengar och ekonomi. Det hade varit praktiskt. Om jag hade lagt bara 10% av tiden som jag tänker på att fundera på hur och vad vi ska äta på att istället tänka på hur vi ska förvalta våra pengar. Om jag hade tyckt att det var spännande och utmanande att följa aktiekurser och ränteläge.

Det tycker jag alltså inte. Andreas verkar inte heller vara lagd åt det hållet. Vårt intresse för pengar sträcker sig till 1) Göra av med dem och 2) Spekulera i hur vi kan bli rika. Nummer ett är väldigt lätt fixat, särskilt med låg inkomst, föräldrapenning och fyra barn. Nummer två brukar involvera idéer som att skriva en hitlåt eller vinna på lotto. Väldigt sällan, (och då menar jag aldrig), pratar vi i termer av investeringar, avkastning eller passiv inkomst.

Min pappa försökte ha aktieskola med mig och min lillebror när vi var sådär 10-12 år. Det gick åt skogen för min del. Min bror däremot utbildade sig till ekonom och är auktoriserad revisor. Olika falla ödets lotter.

Ett annat sätt att vara ekonomisk är ju att minska utgifterna, har jag förstått. Så vi kände oss väldigt stolta när vi orkade ta tag i familjen mobilabonnemang för en månad sedan. Vi bytte från 3 till Vimla och fick ner vår månadskostnad till mindre än en tredjedel mot tidigare, trots att vi la till ett nytt abonnemang och fick mer surf. Katching! Nästa steg var att se över försäkringarna, men då var det så himla många frågor och olika steg så det projektet avstannade.

Vi borde också gå igenom våra saker hemma och sälja av sånt vi inte behöver. Det skulle också ge lite välbehövligt tillskott i kassan. Men när sjutton ska vi hinna med det? Vår erfarenhet är dessutom att sälja på Blocket tar mer tid och energi än det ger pengar i plånboken. Orkar inte med folk som ”kommer om en timme” och sen inte dyker upp, eller kommer dit och ska börja pruta och tjafsa och påpeka hur många andra sängar/garderober/skridskor som finns att köpa billigare på Blocket.

Men snart skriver vi nog den där hitlåten, eller vinner på en av de där lotterna som vi aldrig ens köper, och vem bryr sig då om att sälja begagnade babysitters på Blocket?

Dagen efter

Julafton är över för i år. Skönt tycker jag. Det var en helt okej dag, men jag kan bara konstatera igen att julen inte är min grej. Det är så lätt att förväntningarna övergår i besvikelse. Eller så slår önskningarna in och dagen är fulländad.

Här hade vi båda sorterna igår. En överlycklig, uppspelt, stolt dotter som tyckte att det var den bästa julen någonsin, och en tystlåten, dämpad, ledsen son som inte tyckte att wow-känslan infann sig. Det handlar inte om otacksamhet, utan att förväntningarna att högt ställda efter alla år med julklappsöverflöd. Efter ett tag, och i takt med att barnen blir äldre, blir det svårt att toppa julklapparna som de fått tidigare år.

För egen del skulle jag kunna hoppa över julen helt. Eller hitta ett annat sätt att fira. Det betyder inte på något sätt att årets jul var dålig, men om jag bara utgår från jag själv vill så kan jag tänka mig en jul som innehöll mindre mängd av julklappar, traditioner och så-har-vi-alltid-gjort. Men det är svårt att ställa sig vid sidan av. Det mest effektiva sättet tror jag är att åka utomlands över julhelgen.

Vi pratade med barnen på förmiddagen om vad de gillar med julen och vad de inte uppskattar. Man kan väl ganska snabbt konstatera att julklapparna är det intressanta, medan sill och Janssons frestelse icke göre sig besvär. Sedan gled diskussionen över i (hot om) vegetariskt julbord nästa år, och att vi ska försöka äta mindre kött.

Så vi kunde sammanfatta samtalet i att de vill ha jättemånga julklappar, helst i ett ständigt flöde under hela julaftonen för att slippa vänta. Och de vill äta prinskorv och ha snö utanför fönstret. Jag konstaterar att våra drömjular ligger långt ifrån varandra.

Olika lösningar

Härom morgonen var det frost ute. Andreas kämpade med att skrapa bort en tjock ishinna från framrutan, och det tog tydligen så lång tid att Judith nästan kom försent till skolan.

På eftermiddagen beklagade han sig om detta. Inte för döva öron – en av alla saker jag verkligen avskyr med vintern är just att skrapa rutorna eller försöka borsta av en snötäckt bil.

– Jag orkar verkligen inte stå och skrapa rutorna så där varenda morgon, sa han. Vi måste…

Flytta utomlands! hann jag tänka.

– …köpa en motorvärmare, fortsatte han.

Jaja, det är väl en enklare och lite billigare lösning på problemet.

Här kunde ni fått se en bild av en frostig bilruta. Istället får ni en bild av hur livet kunde vara i solen.