Hej livet!

Just det, så här känns det ju. När livet återvänder. När man går direkt till sommar utan att passera vår. När man gick i vinterjacka i snöfall för en vecka sedan, och idag sitter i linne på altanen med solglasögonen på. Hur ljuvligt?!

Dagen har, förutom +18 grader och strålande sol, även innehållit besök av goda vänner och utelunch och sedan party (obs! ej kalas) för Sixten fyllde tolv när vi var i Australien. När man har fyllt tolv bakar man sina muffins själv, hjälper till att laga lasagne, väljer film och stänger in sig på rummet med sina bästa kompisar i fyra timmar. Om det är något som blir enklare när barnen blir äldre så är det tydligen att ordna kalas. Förlåt – party.

Nu ser jag fram emot fler soliga, lediga dagar under påskhelgen!

Fredagsambivalens

Blandade känslor denna fredag. Glad över att vara ledig med Andreas och de två små. Långpromenad till och från Nyckelviken, korvgrillning och söta lamm på plussidan. När solen kom fram var det ganska skönt. När den gick i moln var det olidligt kallt. Men jag kände ändå att det finns hopp om våren. Och livet.

Ändå snurrar tankarna. Var ska vi ta vägen? Det känns som att jag saknar riktning, jag vill något annat men jag vet inte vad. Vet bara att jag inte orkar mer kyla, mörker och vinter. Jag har redan ångest för att den kommer en ny vinter. Då har vi ändå sluppit tio veckor av vintern den här säsongen. Som vanligt landar jag mest i frustration när vi försöker hitta vägar, eftersom alla spår känns som återvändsgränder. Jag försöker att inte fastna i hur hopplöst omöjligt det känns. Det måste finnas en väg!

Nu blir det skrivtid. Jag har en förhoppning om att kunna sätta punkt för första utkastet av mitt manus den här helgen. Så nu ska jag umgås med mina låtsaskompisar och hoppas att de gör som jag vill. Trevlig helg!

Järnbollar

Vi är hemskt trötta här hemma för tillfället. Barnen har varit förkylda och hostar sig genom nätterna. Våren har helt kommit av sig och det är minusgrader och yr snö i luften. Inte konstigt att man bara vill dra täcket över huvudet och vakna lagom till semestern.

Ett bra knep är att fylla på med extra järn för att bli lite piggare. Särskilt viktigt nu när vi dragit ner kraftigt på alla animaliska produkter. Så här kommer en favorit i repris. Receptet kommer från min kompis Mia (@fruveganwasilijeff). Det här har blivit en riktig hit här hemma! Jag har lagt till hallon för att få in extra c-vitamin också, som ju underlätta upptaget av järn. Glöm inte att frysta hallon ska kokas minst en minut före servering, och det gäller även ekologiska.

JÄRNBOLLAR (14 mg järn totalt)
3 msk hampafrön
1 msk solrosfrön
1 msk oskalade sesamfrön
1 msk pumpafrön
5 st torkade aprikoser
5 st urkärnade dadlar
1/2 dl hirsflingor
1/2 dl havregryn
1 msk kakao
3 msk smält kokosolja (gärna smakneutral)
1 msk kakao

1 dl frysta hallon
Vaniljpulver
Kokosflingor

Blötlägg alla fröer och aprikoserna för att kroppen lättare ska ta upp näringen, gärna över natten. Koka upp hallonen och låt dem svalna. Häll av vattnet från fröerna. Mixa alla ingredienser och rulla till bollar, rulla dem i kokos och förvara i kyl eller frys.

Vegoburgare

En inte särskilt bra dag idag, trots att jag har varit ledig och solen skiner. Bertil har blivit ordentligt förkyld och jag har sovit dåligt en period. Plus homecoming blues som inte släpper. Så allt har känts segt och motigt idag.

Vi muntrade i alla fall upp den här måndagen med att åka till Bastard Burgers i Farsta centrum för att äta deras vegoburgare. De gör en special tillsammans med Jävligt gott (@javligtgott) varje månad och ny för april var Jävligt japanskt. Noristekt grönkål, friterade ramennudlar, sriracha och misomajo. Plus en burgare som var så förvillande lik kött att jag var orolig att jag hade fått fel. Den var riktigt god, även om den var i saltaste laget för min smak. Men jag kan verkligen rekommendera att testa – även om man råkar vara lite skeptisk till vegomat. Barnen hade fullt upp med krulliga pommes och ketchup och ville inte smaka på burgaren. Mer till oss då!

Mormor och Nisse på besök

I helgen har mormor och Nisse varit här. Vi har firat både Sixtens och Judiths födelsedagar. Judith bakade chokladtårtan helt på egen hand. Är man tio år så är man. Sen var de och handlade för presentpengarna innan de gick hem till sin pappa igen.

Vi har också fått hjälp att laga en trasig planka i golvet, inte helt lätt när man har stavparkett från mitten av 60-talet. Och så har mormor planterat krokus och pärlhyacint med hjälp av barnbarnen och vi har ställt fram utemöblerna på altanen. När mormor och Nisse hade åkt hem började det snöa, som bara för att retas.

Idag börjar sommartiden. Klockan är 19.30 och det är fortfarande ljust. Så härligt! Det finns hopp om både vår och sommar, trots att snön nyss yrde utanför fönstret.

Gunnar pratar

Det är så roligt att följa Gunnar nu när han börjar prata. Än så länge är det mesta helt obegripligt utanför familjen, men ändå. Tänk att han kan börja göra sig förstådd med ord och uttryck. Så häftigt, även när det är fjärde barnet.
Mamma, pappa, Dadda (Sixten), Bibbi eller Diidit (Judith) och Gagga (Gunnar) har han koll på. Men även Bertil heter Gagga, även om vi kämpar med att få honom att säga Beppe istället. Det går sådär, för Gunnar är ju av den envisaste sorten. Nu har han bytt ut ljuden ouff-ouff och aaajjj (mjau) till orden hund och katt. Apan säger han också, och så kan han ju sjunga “Här kommer Radioapan” (fast man hör mest apan på slutet). Bäa (bära) är nog han favoritord just nu. Han säger också ja och nej väldigt tydligt, och har börjat med artigheter som “Nej tatt” (nej tack) t.ex. när han springer iväg för att han inte vill borsta tänderna.

Annat som han kan förmedla är muuu (smör), kokoko (skor), hatt (hatt eller mössa), bom (boll), bijälamm (Bä bä vita lamm = öppna förskolan), blääää (oätbar mat), pippiapa (Pippi och apan-muggen = dricka vatten), uppuppupp (lyft upp mig), heeej (telefonen), Bibbi Dadda hoppa heeeej (titta på filmklippet där Judith och Sixten hoppar i poolen).Ja, ni hör ju att man behöver ett lexikon för att hänga med. Allra gulligast är ju att Gunnar och Bertil faktiskt pratar med varandra. Att de kan säga saker till varandra som båda förstår. Det är så man blir tårögd nästan. Tänk så mycket roligt de kommer att ha tillsammans framöver.







Hälsa på

Första vardagsveckan avklarad. Tack och lov att jag bara jobbar halvtid, för tre dagar borta från familjen var verkligen mer än nog. Idag är det i alla fall ledig fredag, och dessutom kom solen och det kändes verkligen som vår.

Veckans andra stora begivenhet var att vi hälsade på hos dagmamman Anna. Hon bor på vår gata, och Bertil har fått plats där från och med hösten. Vi är väldigt kluvna inför detta och hade inte trott att han skulle få plats hos henne redan i år. Men när vi fick erbjudandet så kände vi ändå att vi vill ju inte hålla Bertil tillbaka, utan vi testar och ser hur det blir. När vi har nämnt det för honom har han sagt “NEJ, jag vill bara vara hemma”. Imorse sa han fortfarande samma sak och ville inte ens gå med dit och hälsa på. Vi sa att Gunnar vill nog i alla fall gå dit och leka en stund, och då sa Bertil att han nog ville leka fast bara en liten stund.

Sen blev det förstås toppen. Han satt och pusslade med en kompis efter bara ett par minuter, och sedan lekte de att de campade och sov i tält, och han var med på sångstund och fruktmellis. När vi sa att vi skulle gå hem sa han att han ville gå dit och leka igen, och hemma berättade han stolt för Sixten och Judith att han ska börja där till hösten. Han kändes så stor!

Det var också intresserat att se att Gunnar lekte massor, men bara bredvid de andra, plus att han inte kan förklara vad han vill ännu. Så det känns helt rätt att ha honom hemma ett tag till, även om han säkert kommer vara avundsjuk när Bertil går dit och har kul med kompisarna.

Nu tar vi helg!

Vardagen börjar

Exakt en vecka tog det att komma över jetlaggen. Imorse sov jag till strax innan kl 6. Yes! Jag har inte lyckats sova förbi kl 05 en enda gång sen vi kom hem, vilket har varit segt. Barnen har somnat väldigt snabbt på kvällarna men ändå sovit lite längre på morgonen för varje dag. Och nu verkar vi vara hyfsat i fas i alla fall.

Och då – då slår vardagen till med full kraft. Sixten och Judith kom hit idag, så imorgon bitti måste vi upp för att hinna till skolan. Dessutom ska jag gå till jobbet för första gången sen i juni 2017. Jag försöker låtsas som ingenting och vill inte känna efter för mycket. Då skulle jag nog bli golvad av ackumulerad söndagsångest. Det blir säkert helt okej, men jag skulle ju tusen gånger hellre fortsätta vara hemma med familjen. Men det viktigaste är ju att barnen får fortsätta vara hemma!

Nu ska jag titta på Bäst i test med de stora barnen och fortsätta stoppa huvudet i sanden. Imorgon är en heeelt vaaaanlig dag.

Tålamod

När man är tre år, eller nästan tre och ett halvt, då kan man vara världens härligaste och världens jobbigaste inom loppet av en minut. Bertil testar verkligen hela känsloregistret just nu. Han blir jätteglad om vi ska göra något kul, är påhittig och rolig, sjunger låtar från Mello, pratar svengelska och skrattat högt. Men han blir också besviken så att hela världen rämnar när han inte får som han vill. När han måste stänga av teven fast han inte har sett tre program eller när han måste gå och kissa. (Jag är inte kissnödig! Jag bara dansar! är hans standardsvar.)

Mest konflikter har vi tyvärr kring maten. Han ratar precis ALLT som vi serverar. “Jag vill ha något annat” säger han varenda gång, oavsett vad som står på bordet. Det betyder att han gnäller från att vi ska äta frukost tills läggdags – för om man inte äter någon ordentlig mat på hela dagen så blir energin därefter. Det här eviga tjatet om “något annat” har fått mig att ledsna rejält. Han verkar tro att vi bedriver hotell med room service dygnet runt, och att vi har en magiskt kylskåp som fyller sig självt med olika frukter. Och även om vi serverar det han beställer så är det ändå fel. Smoothien är äcklig, det är fel bröd till smörgåsen, eller en för liten bit äpple. Vi måste verkligen bryta den här onda cirkeln av gnäll, för just nu gör den mig helt galen.

Jag föredrar ju när han kryper upp i knät och lägger huvudet på mig axel och säger “Jag älskar dig”. Det kompenserar för många utbrott.

Rensa och vika

Jetlaggen hänger i. Inatt slapp vi åtminstone vara vakna flera timmar mitt i natten, men vid kl 05 hade alla hunnit vakna och kunde inte somna om. Då blir det en lång dag. Bertil var dessutom på dåligt humör redan när han gick upp, och det gör ju knappast att timmarna går fortare.
.
Vi har i alla fall haft gott om tid att fortsätta med att packa upp. Vi tömde nästan alla garderober eftersom vi skulle hyra ut huset när vi var borta, och nu passar vi på att gå igenom alla kläder, rensar och skänker bort sånt vi inte vill behålla och viker allt som ska sparas enligt den populära Marie Kondo-metoden. Ser väldigt prydligt och fint ut, och nu gäller det bara att hålla det så. En fördel med att göra garderobsrensningen efter att man varit borta är att man inser hur få plagg man egentligen behöver ha. Då är det lättare att välja bort sånt man inte verkligen gillar. Äntligen har jag gjort mig av med de där tröjorna som jag provar med jämna mellanrum men alltid byter efter fem minuter för att de är obekväma, men som jag alltid tänker att nästa gång gillar jag den säkert. Det har blivit mycket luftigare och mer överskådligt i alla våra klädskåp.
.
Nästa steg efter kläderna är att gå igenom förrådet. Där ska jag försöka orka sälja en del också. Men det får bli lite längre fram. För när man vaknar vid 04.30 så finns det väldigt lite energi kvar vid 20.30 när båda barnen har somnat. Godnatt!