Hälsa på

Första vardagsveckan avklarad. Tack och lov att jag bara jobbar halvtid, för tre dagar borta från familjen var verkligen mer än nog. Idag är det i alla fall ledig fredag, och dessutom kom solen och det kändes verkligen som vår.

Veckans andra stora begivenhet var att vi hälsade på hos dagmamman Anna. Hon bor på vår gata, och Bertil har fått plats där från och med hösten. Vi är väldigt kluvna inför detta och hade inte trott att han skulle få plats hos henne redan i år. Men när vi fick erbjudandet så kände vi ändå att vi vill ju inte hålla Bertil tillbaka, utan vi testar och ser hur det blir. När vi har nämnt det för honom har han sagt “NEJ, jag vill bara vara hemma”. Imorse sa han fortfarande samma sak och ville inte ens gå med dit och hälsa på. Vi sa att Gunnar vill nog i alla fall gå dit och leka en stund, och då sa Bertil att han nog ville leka fast bara en liten stund.

Sen blev det förstås toppen. Han satt och pusslade med en kompis efter bara ett par minuter, och sedan lekte de att de campade och sov i tält, och han var med på sångstund och fruktmellis. När vi sa att vi skulle gå hem sa han att han ville gå dit och leka igen, och hemma berättade han stolt för Sixten och Judith att han ska börja där till hösten. Han kändes så stor!

Det var också intresserat att se att Gunnar lekte massor, men bara bredvid de andra, plus att han inte kan förklara vad han vill ännu. Så det känns helt rätt att ha honom hemma ett tag till, även om han säkert kommer vara avundsjuk när Bertil går dit och har kul med kompisarna.

Nu tar vi helg!

Vardagen börjar

Exakt en vecka tog det att komma över jetlaggen. Imorse sov jag till strax innan kl 6. Yes! Jag har inte lyckats sova förbi kl 05 en enda gång sen vi kom hem, vilket har varit segt. Barnen har somnat väldigt snabbt på kvällarna men ändå sovit lite längre på morgonen för varje dag. Och nu verkar vi vara hyfsat i fas i alla fall.

Och då – då slår vardagen till med full kraft. Sixten och Judith kom hit idag, så imorgon bitti måste vi upp för att hinna till skolan. Dessutom ska jag gå till jobbet för första gången sen i juni 2017. Jag försöker låtsas som ingenting och vill inte känna efter för mycket. Då skulle jag nog bli golvad av ackumulerad söndagsångest. Det blir säkert helt okej, men jag skulle ju tusen gånger hellre fortsätta vara hemma med familjen. Men det viktigaste är ju att barnen får fortsätta vara hemma!

Nu ska jag titta på Bäst i test med de stora barnen och fortsätta stoppa huvudet i sanden. Imorgon är en heeelt vaaaanlig dag.

Tålamod

När man är tre år, eller nästan tre och ett halvt, då kan man vara världens härligaste och världens jobbigaste inom loppet av en minut. Bertil testar verkligen hela känsloregistret just nu. Han blir jätteglad om vi ska göra något kul, är påhittig och rolig, sjunger låtar från Mello, pratar svengelska och skrattat högt. Men han blir också besviken så att hela världen rämnar när han inte får som han vill. När han måste stänga av teven fast han inte har sett tre program eller när han måste gå och kissa. (Jag är inte kissnödig! Jag bara dansar! är hans standardsvar.)

Mest konflikter har vi tyvärr kring maten. Han ratar precis ALLT som vi serverar. “Jag vill ha något annat” säger han varenda gång, oavsett vad som står på bordet. Det betyder att han gnäller från att vi ska äta frukost tills läggdags – för om man inte äter någon ordentlig mat på hela dagen så blir energin därefter. Det här eviga tjatet om “något annat” har fått mig att ledsna rejält. Han verkar tro att vi bedriver hotell med room service dygnet runt, och att vi har en magiskt kylskåp som fyller sig självt med olika frukter. Och även om vi serverar det han beställer så är det ändå fel. Smoothien är äcklig, det är fel bröd till smörgåsen, eller en för liten bit äpple. Vi måste verkligen bryta den här onda cirkeln av gnäll, för just nu gör den mig helt galen.

Jag föredrar ju när han kryper upp i knät och lägger huvudet på mig axel och säger “Jag älskar dig”. Det kompenserar för många utbrott.

Plus och minus

Det finns faktiskt flera bra saker med att vara hemma igen. Dagens väder är inte en av dem. Blötsnö på tvären från morgon till eftermiddag, då allt smälte i en vidrig slasksörja. Krånglande bromsar på bilen är inte heller särskilt kul.
.
På plussidan är istället att träffa bästa kompisarna igen! Efter tio veckor ifrån varandra var det väldigt taggade barn som härjade runt och lekte, och det var härligt att se hur glada de var att ses. Sen var det så klart en del tjafs om vem som hade vad, men det hör liksom till.
.
En annan bra grej här hemma är att ha ett större kök med mer utrustning. Det har funkat bra att bo litet, men just köket har vi saknat. Idag gjorde vi falafel med hembakade pitabröd och egen hummus. Gott! Och till frukost kokade vi rågflingegröt och åt med mandelmjölk och jordnötssmör eller lingonsylt. Inte lika lyxigt som avokadomackor och färsk frukt, men gott ändå.

Sval tisdag

Vädret växlar fort, nyss hade vi 40 grader men idag frös vi på lekplatsen. Bara 20 grader och rätt så blåsigt gjorde att det var kyligt med lek och picknick. Bad i havet hoppade vi över idag. Bertil hittade en jämnårig kompis och han var så duktig och kämpade med engelskan. Efter ett tag blev det väl svårt för då pratade han låtsasengelska när han inte kunde rätt ord, vilket gjorde att jag inte kunde hjälpa till att översätta där det behövdes. Men alla sätt är bra, och han lär sig verkligen mer för varje dag som går. Vi måste försöka hålla igång språket när vi kommer hem igen.

Idag är det fettisdagen. I brist på semlor blev det donuts – Sixtens absoluta favorit. Själv åt jag en smoothie bowl från eko-caféet bredvid istället. Bertil åt av strösslet på sin donut och åt sedan från min bowl. Alla nöjda! Ja kanske Gunnar hade varit missnöjd om han visste vad han missade – han somnade med en bit majskolv i handen strax innan vi fikade. Samtidigt kom solen fram, och som vanligt gick det från svalt till stekhett direkt. Lagom finns visst inte här.

Sista veckan

Om en vecka sitter vi på flyget på väg hem mot Sverige. Det är faktiskt helt omöjligt att inte tänka på det och räkna ner. Jag vill inte! Vi var i kyrkan för sista gången idag. Sa hejdå till folk vi träffat och tackade för att vi har fått vara en del av församlingen under ett par månader och för att vi har känt oss så välkomna. Vi hoppas att vi ses igen!

Efter lunch och Andra chansen på SVT Play så åkte vi till en vingård som heter d’Arenberg. Andreas och jag var där för flera år sedan, när vi hade förlovat oss. En riktigt lyxig tillställning med avsmakningsmeny och massor av vin. Livet var annorlunda då. Nu åkte vi bara dit och tittade, eftersom de har byggt en väldigt spektakulär restaurang och cellar door som liknar en Rubriks kub. När vi kom dit var det gråmulen himmel och vita nät över vinrankorna närmast kuben. Jag trodde för att jag hade råkat ställa in svartvitt filter på mobilen när jag tog kort. Man har ju blivit ganska bortskämd med blå himmel som bakgrund. Vi spanade i alla fall på kuben och tänkte att fyra barn nog inte passade så bra in på überlyxrestaurang/konstutställning/vinprovning. Så vi åkte och handlade istället. Det ska ju också göras.

Språkträning

Den här dagen har varit lite uppochner, av olika skäl. Och varm. 36 grader hade vi på eftermiddagen. Vi började i alla fall med ett dopp i Port Noarlunga, och äntligen tog vi med body boards till stranden. Bertil var så nöjd, han låg på sin bräda och sprattlade som en liten utombordsmotor och ropade “Jag kan! Jag kan surfa!” Eftermiddagen tillbringade vi inomhus på Colonnades, där det fanns AC och många affärer. Vi åt lunch, handlade mat och några sommarkläder till Sixten och Judith.

När Sixten fyllde år häromdagen fick han första och andra Harry Potter på engelska av morfar. Eftersom han redan har läst ut dem, så passade vi på att köpa resten av serien också. Även om han har läst hela serien nio (!!!) gånger tidigare, så är det ändå häftigt att han har blivit så bra på engelska att han läser dem utan problem. Judith har inte läst böckerna på svenska, men hon hängde på och började läsa del ett. Hon har dessutom redan hunnit plöja ett par andra böcker som hon lånade på biblioteket. Även när det gäller att förstå och prata så går det helt utan problem, både för Sixten och Judith. En häftig utveckling sedan vi var här för två år sedan. Tack Youtube, får vi väl säga.

Även Bertil snappar upp fler ord på engelska förstås. Wait for me! ropar han om han inte hinner med. Han kan också andra bra grejer som big wave, jump, dinosaur, train och more. Han har också börjar säga Sorry när han säger förlåt. Även Gunnar lär sig en massa nytt. När man säger hejdå så vinkar han och säger Bye bye! Han förstår tydligen också flera djur på engelska, för han gör rätt djurljud om man säger dog, cat, fish, kangaroo och några till. Han bästa engelska ord är ändå apple, som betyder att han vill dricka äppeljuice. Det vill han i princip från att han vaknar tills han somnar. Han lär sig nya ord på svenska också, som hatt, bäa (bära), tut (slut) och tiss (kissa). Nu sätter han också ihop flera ord och ljud till små meningar. “Mamma! Hej off-off! Hej aj! Aj pssst.” Det betyder “Mamma, säga hej till hundarna, säga hej till katten. Katten sover.” Obegripligt för en utomstående, men så häftigt för oss i familjen att kunna förstå honom! Däremot är han ju knasig när det kommer till våra namn. Mamma och pappa kan han förstås. Han själv heter Gagga. Men Bertil heter också Gagga, och det gör morfar också. Judith däremot heter Bibbi och Sixten heter Dadda. Han verkar ha blandat ihop oss med Babblarna.

Sixten 12 år

Idag har firat Sixten, som fyllt ofattbara 12 år. Fattar inte hur han har hunnit bli så stor. Det har varit en härlig dag med presenter på sängen, en vild koala som kom på besök just idag, och en utflykt till Glenelg med lunch, minigolf och glass. Sedan poolbad och middag med storfamiljen. Jag tror och hoppas att det är en nöjd nybliven tolvåring som kommer att somna gott ikväll.

Det är faktiskt inte första gången som Sixten har födelsedag här, för även treårsdagen firades här. Nio år sedan alltså. Behöver jag ens säga att tiden går för fort?

PS. Vi åt hamburgare till lunch, som vi köpte på den 100% vegansk snabbmatsrestaurangen Lord of the Fries. Riktigt gott, och framförallt coolt att det finns så många bra vego/vegan-alternativ här. Dessutom med fotovänlig väggmålning!

Hosta och glass

Det blev verkligen mer intensivt nu när hela familjen är samlad. Det blir mer av allt – kläder, prylar, matlagning, disk, stolar runt matbordet, badkläder på tork, osv. Det tar nog några dagar innan vi är helt i fas. Dessutom var det si och så med sömnen inatt, först stökade Gunnar en timme före midnatt, sedan vaknade Judith av krupphosta/förkylningsastma vid kl 04, och när hon väl somnade om efter en lång stund ute på altanen, Alvedon, m.m, så vaknade Sixten pga jetlag och hade lite svårt att somna om. Men till slut sov alla igen och vaknade inte förrän från kl 08 och framåt.

Förmiddagen blev lugn. Judith och Bertil låg och kollade på “Fellidibestivalen” (även känd som Melodifestivalen), innan Judith och jag tog oss till ett apotek för att få tag på astmaspray. Trots noggrann packning och listor så blev inhalatorn kvar i Sverige. Men här fanns den luftrörsvidgande varianten att få utan recept, så det löste sig. Nu hoppas vi att hon kan sova bättre inatt.

Efter lunchen åkte vi in till Willunga, tog en promenad och barnen åt glass. Jadå, Gunnar också, och han var precis lika ovillig att dela med sig som sist. Envisare unge får man leta efter. Han är exakt som min lillebror var, som hellre klämde sönder struten än att låta någon smaka eller torka bort kladd. Sen badade vi i poolen här hemma, och Sixten och Judith kom upp precis lagom till middagen och var helt slut. Härligt att de blir trötta av massor av rörelse och frisk luft!

Fulltaliga

Nu är de äntligen här, Sixten och Judith! Det allra finaste var nog att se hur glada syskonen blev att se varandra. Vilken kärlek! Under kvällen kröp Bertil upp bredvid båda storasykonen och sa “Jag älskar dig”. Sen somnade han lycklig mellan dem.

Idag tog vi en lugn förmiddag efter en förhållandevis ok första natt, trots jetlag. Sen en sväng till favoritstranden Port Willunga, och därefter lunch i Aldinga. Barnen var mer än nöjda med fish and chips, medan jag smet till det ekologiska caféet bredvid och köpte en smoothie bowl. En timme i poolen på eftermiddagen innan middag i solen på altanen, och nu är alla ganska trötta. Men åh så härligt att ha hela familjen samlad igen!