En dålig dag

Det finns jobbiga dagar, gnälliga dagar, sega dagar och dåliga dagar. Och så finns det Dåliga Dagar. De med stora bokstav. Typ en sån här.

Igår när jag precis gick och la mig så vaknade Gunnar till. Inget ovanligt med det. Det ovanliga var att han inte somnade om på en minut utan att han höll sig vaken till kl 03.30. Halv fyra!!! På natten!!! Fattar ni? Och han var ju inte precis nöjd och glad och klarade sig själv, utan han höll mig vaken också. Och Andreas en hel del. Plus att han väckte Bertil en stund också. Jag var sååååå arg efter ett par timmar, och helt vimmelkantig av trötthet, innan han till slit gav och upp vi fick sova några timmar.

När vi sedan gick upp på morgonen vid halv åtta räknade vi med gnäll och trötthet. Det vi däremot inte räknade med var magsjuka. Framförallt inte för Bertil. Om Gunnar hade blivit sjuk kunde det ju förklara nattens bravader. Men Bertil? Jaha, så det var bara att ställa in dagens planer och hålla oss hemma. Och så segt det har varit. Trötta och gnälliga, både barn och föräldrar.

Som tur var – halleluja!!! – så sov båda barnen middag i en och en halv timme. Ovärderligt. Sen började Bertil äta igen och efter det har han varit pigg som en mört. Matchklar med brorsan dessutom, i matchande fotbollsställ. På kvällen syntes regnbågen på himlen och jag tar det som ett tecken på att natten och morgondagen blir bättre. Tack på förhand. /Desperat småbarnsförälder

Sommaren i city

Idag lämnade vi Nacka och åkte vi in till Söder. Tog med oss hemmagjord pizza och hade picknick i Vitabergsparken nedanför Sofia kyrka. Sedan gick vi till den fina lekplatsen Bryggartäppan. Jag gillar verkligen den sortens lekplats som uppmuntrar till lek och fantasi, framför de som bara är till för aktivering av barn med spring i benen. När vi promenerade tillbaka till Slussen köpte vi glass. Det var trevligt i teorin, men i verkligheten var det kladdkaos i hela vagnen plus att Bertil lämnade den sista centimetern på sin Sandwich och påstod att han inte gillade den, utan ville köpa en strut istället. Men det slipper man ju höra när man tittar på bilderna från dagens utflykt.

Mors dag

Äsch, jag bryr mig ju inte värst mycket om högtider. Men att bli uppvaktad på mors dag med teckningar, en bukett syréner och ett fikonträd är ändå något särskilt. Bertil hade bland annat ritat en teckning av familjen. Tyvärr var jag inte med på bild, för jag var på jobbet. Ärlighet varar längst osv… Vädret får däremot underkänt. Inte läge för fika i trädgården precis, när regnet stått som spön i backen hela dagen.

En annan höjdpunkt i helgen var att jag gjorde terminens sista inlämning på skrivarkursen. Så skönt! Samtidigt är kursen bland det roligaste jag har gjort på länge, så där bara för min egen skull, och jag är så tacksam att jag för att jag har hittat tillbaka till skrivandet igen. Nu har jag sökt fortsättningskursen till hösten och så får jag se om jag har tid och motivation att fortsätta plugga på deltid. Annars får jag skriva på egen hand – och med stöd av mina nya skrivarkompisar från kursen. Så kul att träffa likasinnade och både kunna ge och få respons även efter att kursen avslutas. Nu ska jag fortsätta bearbeta mitt manus och målet är att våga skicka det till några förlag efter sommaren.

Ett samtal om hjärtat

Bertil hoppar på studsmattan. Han ropar till mig:
“Mamma, hur låter hjärtat?”
“Dunk, dunk, dunk.” Jag går fram och hjälper honom att lägga handen på sin bröstkorg. “Här sitter hjärtat. Känner du hur det slår?”
Hans ögon glittrar till.
“Ja! Jag känner! Dunk dunk dunk!” Han tänker på något. “Doktorn kan höra det med en sån där…”
Han pekar på öronen.
“Ja, ett stetoskop”, säger jag. “Varför tror du läkaren vill lyssna på hjärtat då?”
“För att höra att man mår bra. Om hjärtat inte slår, då mår man inte bra.”
“Nej, då är man till och med död.”
Bertil studsar vidare.
“Död som gammelfarmor?”
“Nej, gammelfarmor är inte död. Hon lever ju fortfarande.”
“Men vem är död då?”
“Ja… min mormor och morfar. Och farfar Berth.”
“Jaha. Då slår inte deras hjärtan. Men gammelfarmors hjärta slår.”
“Precis.”
Bertil fortsätter studsa.
“Ska vi leva jättelänge, mamma?”
“Ja älskling, vi ska leva jättejättelänge.”

ESC & Kalas

Igår var det Eurovision och det här året har Sixten ett nyvunnet intresse för tävlingen. Han har laddat i flera veckor, lyssnat igenom alla bidrag och frågat oss om våra favoriter flera gånger om dagen. Så vi hade röstningsblad, snacks och initierade diskussioner om varje bidrag. Vi höll oss vakna ända till den rafflande upplösningen. Och det bästa var att rätt låt vann! Sixten har hållit på Nederländerna ända sedan han lyssnade på låtarna första gången. Hans musiköra är det inget fel på.

Idag var det dags för ett försenat kalas för Judith. Vi hade tema Bäst i test – och ni som inte har sett detta genialiska SVT-program måste skynda, för det är sista dagen att kolla på tredje säsongen idag. Skrattkramp för hela familjen! Vi fixade sju tester av lite enklare slag, och det blev riktigt lyckat. Bygg högsta tornet av flingor på 30 sekunder låter fånigt simpelt, men det är svårare än man kan tro. Eller fyll en flaska med vatten från en hink med hjälp av en disktrasa, en tesked och ett sugrör. Det kräver en del påhittighet, och kalasdeltagarna var väldigt engagerade och ambitiösa. Vi avslutade med att göra den högsta muffinsdekorationen. Det blev massor av skratt, och det var precis det vi hade hoppats på. Judith var nöjd och mätt och utsåg kalaset till ett av hennes roligaste.

Nu skulle jag behöva lite helg efter helgen…

Glass och prat

En varm och solig fredag. De lediga dagarna är utan tvekan de bästa. På förmiddagen hälsade vi på hos dagmamman Anna igen. Både Bertil och Gunnar hade jättekul. Jag undrar verkligen hur det ska gå i höst när Gunnar förstår att han inte får gå med dit på dagarna. Just nu är jag väldigt kluven inför att låta bara Bertil börja, samtidigt som jag tycker det är för tidigt för Gunnar ändå. Svårt.

På eftermiddagen var vi på altanen, och då sa Bertil: “En gång badade vi här ute och sen åt vi glass. Kan vi göra det igen, fast utan vattnet?” Alltså bara äta glass? frågade jag. “Ja, precis!” Och jag valde att vara en säga-ja-mamma, så vi åt glass och nöjt av att körsbärsträdet fortfarande blommar. Men det snöade ljusrosa blomblad i glassen, så blomningen är snart över för i år.

Gunnar pratade också om “datt”, alltså glass. När den var slut bad han om “more datt”. Nej, den är slut, sa jag. “Hanna more dart!” (Handla mer glass!) föreslog han då. Så praktiskt att kunna börja ge goda råd!

Det gulligaste är annars när Gunnar pratar om Harry Potter, vilket hans tre storasyskon gärna lär honom. “Bertil Ha Potty, Gunnar Hemajni!” säger han och viftar och låtsas trolla.

Gunnar just nu

Den här fasen är ju verkligen helt fantastisk att följa – när språket bara bubblar fram, när han använder nya ord varenda dag och kan förmedla mer och mer vad han vill, tänker och känner. Nästan ett år och nio månader, och alldeles ljuvlig! (Och envis…)

Nu heter han inte Gaga längre, utan “Gomma” och storebror heter “Battil”. Nya ord den senaste tiden är filt (pilt), täcke, buss, hatt (mössa), kokoko (skor), gömma, bomma (blomma), ti (en till), penna, bok, ost, majs, bit, mooo (more/mer) och många fler. Han sätter också ihop orden, t.ex. “Nej Battil tycka, Gomma tycka!” vilket betyder Nej, Bertil får inte trycka, Gunnar ska trycka! (på stoppknappen på bussen) När han ska gå ut vill han ha katthatt (kattmössan) och aa-kokoko (ugglestövlarna). Man måste hänga med för att fatta. Vatten heter fortfarande”Pippi-apan” efter muggen som han brukar dricka ur.

Igår sa vi till Bertil att man kan kissa utomhus för att vattna och gödsla blommorna. Då gick Gunnar ut, drog av sig blöjan och kissade på gräset. Jaha, det kunde han tydligen. Så idag har han varit blöjfri, och ett par gånger har kisset hamnat i pottan och ett par gånger i byxorna. Vore ju fantastiskt skönt om vi kunde slippa blöjor snart! Han är ju redan torr på nätterna och när han var liten använde han ofta pottan, så jag har en förhoppning om att det ska gå lätt. Jag hörde också hur han lekte förut och låtsades att leksaksdjuren kissade och bajsade, så det är tydligt att han fattar vad det är frågan om.

Fredagsambivalens

Blandade känslor denna fredag. Glad över att vara ledig med Andreas och de två små. Långpromenad till och från Nyckelviken, korvgrillning och söta lamm på plussidan. När solen kom fram var det ganska skönt. När den gick i moln var det olidligt kallt. Men jag kände ändå att det finns hopp om våren. Och livet.

Ändå snurrar tankarna. Var ska vi ta vägen? Det känns som att jag saknar riktning, jag vill något annat men jag vet inte vad. Vet bara att jag inte orkar mer kyla, mörker och vinter. Jag har redan ångest för att den kommer en ny vinter. Då har vi ändå sluppit tio veckor av vintern den här säsongen. Som vanligt landar jag mest i frustration när vi försöker hitta vägar, eftersom alla spår känns som återvändsgränder. Jag försöker att inte fastna i hur hopplöst omöjligt det känns. Det måste finnas en väg!

Nu blir det skrivtid. Jag har en förhoppning om att kunna sätta punkt för första utkastet av mitt manus den här helgen. Så nu ska jag umgås med mina låtsaskompisar och hoppas att de gör som jag vill. Trevlig helg!

Järnbollar

Vi är hemskt trötta här hemma för tillfället. Barnen har varit förkylda och hostar sig genom nätterna. Våren har helt kommit av sig och det är minusgrader och yr snö i luften. Inte konstigt att man bara vill dra täcket över huvudet och vakna lagom till semestern.

Ett bra knep är att fylla på med extra järn för att bli lite piggare. Särskilt viktigt nu när vi dragit ner kraftigt på alla animaliska produkter. Så här kommer en favorit i repris. Receptet kommer från min kompis Mia (@fruveganwasilijeff). Det här har blivit en riktig hit här hemma! Jag har lagt till hallon för att få in extra c-vitamin också, som ju underlätta upptaget av järn. Glöm inte att frysta hallon ska kokas minst en minut före servering, och det gäller även ekologiska.

JÄRNBOLLAR (14 mg järn totalt)
3 msk hampafrön
1 msk solrosfrön
1 msk oskalade sesamfrön
1 msk pumpafrön
5 st torkade aprikoser
5 st urkärnade dadlar
1/2 dl hirsflingor
1/2 dl havregryn
1 msk kakao
3 msk smält kokosolja (gärna smakneutral)
1 msk kakao

1 dl frysta hallon
Vaniljpulver
Kokosflingor

Blötlägg alla fröer och aprikoserna för att kroppen lättare ska ta upp näringen, gärna över natten. Koka upp hallonen och låt dem svalna. Häll av vattnet från fröerna. Mixa alla ingredienser och rulla till bollar, rulla dem i kokos och förvara i kyl eller frys.

10-åring på distans

Idag fyller Judith 10 år. Hurra för henne! Det är ju så klart bara en av alla dagar, men just på födelsedagar tycker jag alltid det känns lite extra jobbigt att inte träffa dem. Hon är hos sin pappa, men kommer hit imorgon. Så vi får förstås fira henne en dag i efterskott.

Men ändå. Jag blir ju så nostalgisk. Tänk att för tio år sedan var hon en liten nyfödd bebis i min famn, som efter en del hjälp på traven äntligen hade kommit ut. Rund och gosig och bara ett litet bylte. Och nu – tio år! Overkligt.

Hittade en bild från hennes tvåårsdag när hon fick våffeltårta. En sån goding! Söta lilla Våfflan har blivit så stor, och nu skulle jag helst vilja stoppa tiden. Det går inte, så istället får jag hänga med in i nästa del av livet, när hon närmar sig tonåren och kommer sucka åt sin töntiga mamma. Tills dess får jag passa på att pussa henne extra mycket!