Babykyrka med en vän

Idag har vi varit på utflykt in till stan, minsann. Det händer inte varje dag. Men vi ville gärna åka till Gustaf Vasa kyrka och vara med på Babykyrka med min vän och f.d. kollega Sandra. Det var hemskt längesen vi sågs, men det var så härligt att ses nu! Och att vi dessutom fick vara med på en välbesökt och mysig sångstund i kyrkan var ju ett stort plus.

Bertil var väldigt fascinerad av den stora och pampiga kyrkan. Men när det kom mycket folk blev han lite blyg. Dessutom var det nästan bara bebisar, så han satt mest i Andreas eller mitt knä. Den vanliga musikern var förresten sjuk, så Andreas ryckte in och kompade på gitarr. Han är så sjukt grym på att hänga på, t.o.m. om han inte ens har hört låten innan. Jag blir alltid lika imponerad och stolt. Sen råkar ju Sandra vara en av de duktigaste sångerskor jag träffat, så det var en fröjd att lyssna och sjunga tillsammans.

Efter samlingen var det fika, och då hann vi prata ikapp lite grann också. Vi har ju hunnit dela mycket, även om vi egentligen inte känt varandra så länge. Sandra gjorde praktik på mitt jobb precis i slutet av sin prästutbildning, och vi fann varandra direkt. Sen var vi med på hennes prästvigning, och några månader senare vigde hon oss som sitt första brudpar. Hon har döpt Bertil och Judith också, och planen var förstås att hon skulle döpa Gunnar och Sixten också men det gick inte att lösa rent praktiskt. Vi vaggade runt gravida på jobbet båda två under 2015, och hennes dotter är bara två månader äldre än Bertil. Så även om vi inte lyckats träffas så ofta efter att hon bytte jobb och jag är hemma, så har hon en särskild plats i vår familj och i mitt hjärta. Fint med såna vänner!

Skansen

En alldeles ljuvlig höstdag – om man ens kan kalla det höst när det är 18 grader varmt – som vi tillbringade på Skansen tillsammans med morfar. Vi åt glass, såg både ugglor, björnar och sälar bli matade, tittade på älgar, apor, lemurer och påfåglar. Och så var träden så vackra i alla höstfärger och luften alldeles ljummen. Full pott!

Lång dag

Usch, det var en långsam dag idag. Judith har inte mått riktigt bra och har behövt vara hemma från skolan hela veckan. Idag var hon riktigt hängig, det är magen som krånglar och det är inte kul förstås. Samtidigt ska jag försöka hålla Bertil och Gunnar på bra humör, och det blir segt när vi nästan bara är inomhus hela dagarna.

Vi kom i alla fall ut till Cirkusparken en stund på eftermiddagen. Då hade Judith äntligen börjat kvickna till också, så hon lekte kurragömma en brorsorna en liten stund. Herregud så söta de var. Bertil höll för ögonen och räknade “Ett två fyra åtta arton fyra arton tio – nu kommer jag!”. Sen räknade Judith och då gömde sig Bertil i tio sekunder, tills han skrek “Här är jag!”. Gunnar sprang efter bäst han kunde och tjöt av skratt. Bäst idag!

Annars har det varit Playdoh och (för mycket) tv som har räddat dagen. Och att Judith äntligen verkar må bättre. Håller tummarna för att det fortsätter åt rätt håll tills imorgon.

Söndagsbilder

Ingen tid att skriva ordentligt idag. Den gick åt till litteraturstudier. Så håll till godo med några bilder från dagen.

° Klistra löv och prata om träd.

° Försök till förklaring av ett dygn.

° Lek på förskolegården.

° Fikapaus med populära raw-bollar och klämmis.

Utanför bild – städning, gnäll, lek och slänga skräp.

Trött men nöjd

Hemma igen efter två intensiva dagar i Vimmerby. Det var segt att köra hem på eftermiddagen och kvällen, och jag känner att jag har gjort av med väldigt mycket energi den här helgen. Samtidigt känner jag mig glad och påfylld med inspiration. Det är en härlig känsla.

Smålandsbyn var mysig men lite öde så här på höstkanten. Och har man fyra barn så kan man vara säker på åtminstone ett håller en vaken om natten. Den här gången var det Sixtens tur, och lite Gunnar också, så vi var rätt slitna på morgonen. Men Andreas och barnen drog iväg till Astrid Lindgrens värld och jag gick på föreläsning. De hade en bra dag, trots blåst och ett par regnskurar. Det blir nog ett besök igen om ett år eller två, och då ser jag fram emot att vara med.

Vi inledde skoldagen med visning i Astrid Lindgrens barndomshem, och sedan följde en lång session med författaren Ann-Charlotte Ekensten. Så intressant och givande. Massor av konkreta skrivtips, en inblick i författar- och förlagsvärlden och mycket inspiration. Nästa övning är att skriva på lättläst svenska, det känns utmanande och kul. Plus respons, läsning och facklitteratur förstås, så det är knappast så att jag kan lata mig efter den här helgen. Jag känner mig i alla fall otroligt tacksam att jag kom in på kursen efter mycket om och men, och att jag lyckades ta mig till träffen. Det här hade jag inte velat gå miste om.

Vimmerby

Nu är vi i Vimmerby! Efter en lite stressig start på dagen kom vi iväg, och förutom en stunds tröttgråt från Gunnar så gick bilresan bra. Familjen släppte av mig vid Astrid Lindgrens Näs, där träffen skulle hållas. De åkte vidare in till stan och sedan vidare till Smålandsbyn, där vi ska sova inatt. De verkar ha haft en bra dag, även om stormen Knud kom med blåst och regn framåt kvällen.

Jag har haft en riktigt bra eftermiddag. Moa Eriksson Sandberg, som är en av lärarna på kursen, höll en intressant föreläsning om sitt författarskap, och vi fick massor av bra tips och chans att ställa massor av frågor. Sen gjorde vi en skrivövning utifrån hennes bok, Den första flickan skogen möter. Vi fick välja en scen ur boken och skriva den ur en annan karaktärs perspektiv, och alla kastade sig verkligen över skrivblock och datorer för att hinna skriva så mycket som möjligt på 45 minuter. Så kul! Vi avslutade med att läsa upp texterna i klassen.

När jag var klar för dagen hämtade Andreas och barnen upp mig, och vi köpte med oss pizza till middag. Nu är vi ganska trötta,och Gunnar har somnat men Bertil kämpar emot i det längsta. Sixten och Judith ligger och läser och verkar tycka det är mysigt med minisemester. Imorgon blir det heldag i skolan för mig och Astrid Lindgrens värld för resten av familjen.

Kaos på hemmaplan

Fy, idag känns det verkligen inte som att jag har varit en bra förälder. Man kan förstås inte vara på topp varje dag, men det är för dåligt. Vi har tyvärr hamnat tillbaka i mönstret att det fungerar jättebra när vi är hemifrån, men här hemma blir det konflikt efter konflikt.

Det är Bertil som står för den största utmaningen med sitt humör. Från att han kliver ur sängen gnäller han konstant, och ALLT är fel. Han vill ha gröt, och sen ratar han den. Han vill ha smörgås och tar en enda tugga. Han vill ha mango, frusen om jag har tinat den och tinad om jag har gett honom den direkt från frysen. Vi försöker att inte ge så många val utan bara servera en sak, men ändå sitter han och tjuter om att han vill ha något annat. Både Andreas och jag försöker välja vilka fajter vi ska ta, vi försöker vara lyhörda, ge mycket närhet, kärlek och tid. Men ändå havererar det gång på gång. Matbordet är platsen för de flesta utbrotten, även om vi verkligen anstränger oss för att inte skapa dåliga känslor kring maten.

Lägg sedan till i ekvationen att Gunnar har envisats med att vakna omkring kl 5 på morgonen den senaste veckan. Jag har varit så förskonad från detta med alla barnen, men nu håller han på att ta knäcken på mig. Jag har ett stort sömnbehov, och ingen som helst lust att gå upp i gryningen. Han är inte heller utsövd så dags, så starten på dagen är också gnäll och tjut och skrik. Helt värdelöst.

Så idag har jag totalt tappat tålamodet, flera gånger. Varit rasande arg, skällt och lyft in Bertil i sovrummet. Jag vill inte vara en sån förälder, men när jag har försökt att bemöta på ett lugnt och respektfullt sätt de första 35 gångerna så orkar jag till slut inte. Jag hoppas jag hinner ladda om batterierna innan dagen startar imorgon. Det vore hjälpsamt om det blev efter kl 6 åtminstone.

När vi är hemifrån har vi det toppen. Som i Nyckelviken med våra hemmakompisar idag. Tre välbehövliga timmars paus från kaoset. Tack och lov.

Kaos på hemmaplan

Fy, idag känns det verkligen inte som att jag har varit en bra förälder. Man kan förstås inte vara på topp varje dag, men det är för dåligt. Vi har tyvärr hamnat tillbaka i mönstret att det fungerar jättebra när vi är hemifrån, men här hemma blir det konflikt efter konflikt.

Det är Bertil som står för den största utmaningen med sitt humör. Från att han kliver ur sängen gnäller han konstant, och ALLT är fel. Han vill ha gröt, och sen ratar han den. Han vill ha smörgås och tar en enda tugga. Han vill ha mango, frusen om jag har tinat den och tinad om jag har gett honom den direkt från frysen. Vi försöker att inte ge så många val utan bara servera en sak, men ändå sitter han och tjuter om att han vill ha något annat. Både Andreas och jag försöker välja vilka fajter vi ska ta, vi försöker vara lyhörda, ge mycket närhet, kärlek och tid. Men ändå havererar det gång på gång. Matbordet är platsen för de flesta utbrotten, även om vi verkligen anstränger oss för att inte skapa dåliga känslor kring maten.

Lägg sedan till i ekvationen att Gunnar har envisats med att vakna omkring kl 5 på morgonen den senaste veckan. Jag har varit så förskonad från detta med alla barnen, men nu håller han på att ta knäcken på mig. Jag har ett stort sömnbehov, och ingen som helst lust att gå upp i gryningen. Han är inte heller utsövd så dags, så starten på dagen är också gnäll och tjut och skrik. Helt värdelöst.

Så idag har jag totalt tappat tålamodet, flera gånger. Varit rasande arg, skällt och lyft in Bertil i sovrummet. Jag vill inte vara en sån förälder, men när jag har försökt att bemöta på ett lugnt och respektfullt sätt de första 35 gångerna så orkar jag till slut inte. Jag hoppas jag hinner ladda om batterierna innan dagen startar imorgon. Det vore hjälpsamt om det blev efter kl 6 åtminstone.

När vi är hemifrån har vi det toppen. Som i Nyckelviken med våra hemmakompisar idag. Tre välbehövliga timmars paus från kaoset. Tack och lov.

Terminsstart och hela havet stormar

Yes, idag var det äntligen höststart för öppna förskolan i Forumkyrkan! Det har vi längtat efter. Bertil och Gunnar var väldigt nöjda, och det var härligt att komma dit och konstatera att vi kände eller i alla fall kände igen nästan varenda familj som var där. Och särskilt kul att våra bästa hemmakompisar var där förstås. Bertil hann måla, leka med lera, klistra klistermärken, pussla, leka, vara med på sångstunden och säkert en hel del annat som jag inte såg. För Gunnar krävde ganska mycket tillsyn. Han är ju lite för bra på att klättra, helt enkelt. Men några stunder var det väldigt behagligt, när Gunnar hittade kökshörnan och sedan Pippi-huset. Då pysslade han på egen hand – utan att göra något farligt – en lång stund. Ja, vi är glada att terminen är igång, som ni hör.

Här hemma har vi haft kaos och undantagstillstånd. Vi vägrar ge upp trots misslyckat försök att möblera om, och gav oss på en betydligt större rockad. Nu har vi alla stora grejer på plats i rätt rum, så nu ska vi bara orka fixa i ordning resten så att det blir fint och trevligt. Det är här vi brukar tappa gnistan och lämna allt halvfärdigt. Ska försöka ta projektet i mål den här gången. Och så vore det lämpligt att göra sig av med en del möbler som blivit över, som en enorm soffa som just nu står mitt i barnens lekhörna. Opraktiskt på alla sätt.

Jag har i alla fall tagit mig för att rama in Bertils och Gunnars handavtryck, och gjort en tavla med Gunnars månadsbilder från hans första år. De äldre syskonen fick sina tavlor redan i julas. Nu ska vi bara sätta upp dem på väggarna också. Det blir fint!