Sommaren i city

Idag lämnade vi Nacka och åkte vi in till Söder. Tog med oss hemmagjord pizza och hade picknick i Vitabergsparken nedanför Sofia kyrka. Sedan gick vi till den fina lekplatsen Bryggartäppan. Jag gillar verkligen den sortens lekplats som uppmuntrar till lek och fantasi, framför de som bara är till för aktivering av barn med spring i benen. När vi promenerade tillbaka till Slussen köpte vi glass. Det var trevligt i teorin, men i verkligheten var det kladdkaos i hela vagnen plus att Bertil lämnade den sista centimetern på sin Sandwich och påstod att han inte gillade den, utan ville köpa en strut istället. Men det slipper man ju höra när man tittar på bilderna från dagens utflykt.

Sommardag

Gårdagen i baklänges ordning, så som bilderna:

• Två fina små människor blickar ut över havet hos mormor.

• Premiärbad!

• Gunnar åt glass i baksätet… Femtio mil utan AC kräver desperata åtgärder.

• Lyxade med Magnum Vegan pga födelsedag.

• Studiebesök på brandstationen.

• Andreas åkte 23 meter upp med liften.

ESC & Kalas

Igår var det Eurovision och det här året har Sixten ett nyvunnet intresse för tävlingen. Han har laddat i flera veckor, lyssnat igenom alla bidrag och frågat oss om våra favoriter flera gånger om dagen. Så vi hade röstningsblad, snacks och initierade diskussioner om varje bidrag. Vi höll oss vakna ända till den rafflande upplösningen. Och det bästa var att rätt låt vann! Sixten har hållit på Nederländerna ända sedan han lyssnade på låtarna första gången. Hans musiköra är det inget fel på.

Idag var det dags för ett försenat kalas för Judith. Vi hade tema Bäst i test – och ni som inte har sett detta genialiska SVT-program måste skynda, för det är sista dagen att kolla på tredje säsongen idag. Skrattkramp för hela familjen! Vi fixade sju tester av lite enklare slag, och det blev riktigt lyckat. Bygg högsta tornet av flingor på 30 sekunder låter fånigt simpelt, men det är svårare än man kan tro. Eller fyll en flaska med vatten från en hink med hjälp av en disktrasa, en tesked och ett sugrör. Det kräver en del påhittighet, och kalasdeltagarna var väldigt engagerade och ambitiösa. Vi avslutade med att göra den högsta muffinsdekorationen. Det blev massor av skratt, och det var precis det vi hade hoppats på. Judith var nöjd och mätt och utsåg kalaset till ett av hennes roligaste.

Nu skulle jag behöva lite helg efter helgen…

En rosa himmel

Just nu är årets allra vackraste dagar att bo i det här huset. Under en himmel av fluffigt ljusrosa blommor. Njuter och njuter och njuter – innan de vissnar och lägger sig som ett rosa snötäcke över hela vår altan. Äntligen har det varit två dagar med tillräckligt varmt för att kunna sitta där under det rosa molnet.

Vi har haft en ovanligt lugn helg, högst välbehövligt. Lunchbesök av en kär vän igår, och idag bara en liten utflykt till Lilla Kvarholmens lekplats. Plus att hela familjen sov till kvart i åtta imorse! Så ja, jag tror vi behövde lite extra vila och återhämtning.

Morfar och gammelfarmor

Idag fick vi besök av morfar, som är hemma i Sverige. Alltid lika mysigt att träffas. Gunnar passade på att lära sig säga morfar precis igår, så det kunde han imponera med. Pussel, lunch, promenad och tid att prata var dagens aktiviteter.

Sen åkte jag med morfar hem till gammelfarmor en stund. Nu orkar hon inte längre komma och hälsa på hos oss. Men å andra sidan hade hon promenerat fram och tillbaka till centrum igår med sin rullator, så hon kämpar onekligen på. “Man ska ju inte bli så här gammal, men det rår jag ju inte för att jag är.”

Det var första gången på många år som jag är där utan barnen, vilket betydde att vi faktiskt kunde sitta och prata ordentligt. Med sina hörlurar och förstärkare hörde hon mig riktigt bra. Det är imponerande hur hon hänger med, vi pratade om hur det ser ut i skolorna, om klimatet och vilka förändringar vi måste göra för att rädda världen. 102 år är hon, och med hennes perspektiv blir det ju galet hur utvecklingen har sett ut. Hon berättade att hon minns när hon i tidiga tonåren åkte bil och att det var en stor händelse som de pratade länge om. Hon berättade om hur man sydde om kläder och aldrig slängde något. Hon konstaterade: “Det är mycket som har blivit bättre, men priset har varit för högt.”

När jag gick därifrån stod hon som alltid i köksfönstret och vinkade. Det var fint att ses idag och jag vet att hon kommer glädjas åt det länge.

Påskafton

Om man bortser från svajigt humör, så måste ju påskaftonen få fem solar av fem möjliga i betyg. Det är sannerligen inte ofta man kan åka till stranden på påsk. Barnen gömde och letade (och tappade bort) ägg, åt en massa godis och grävde i sanden. Björkvik var lika fint som vanligt, och det var en hel del andra människor där idag men grillar, spel och fika.

På förmiddagen ritade barnen påskkort och klädde ut sig, och gick runt och önskade glad påsk hos grannarna. Korgen blev full av godis som tack. En påskkärring, Super Mario och en farlig dinosaurie var tydligen väldigt populära besökare.

Hej livet!

Just det, så här känns det ju. När livet återvänder. När man går direkt till sommar utan att passera vår. När man gick i vinterjacka i snöfall för en vecka sedan, och idag sitter i linne på altanen med solglasögonen på. Hur ljuvligt?!

Dagen har, förutom +18 grader och strålande sol, även innehållit besök av goda vänner och utelunch och sedan party (obs! ej kalas) för Sixten fyllde tolv när vi var i Australien. När man har fyllt tolv bakar man sina muffins själv, hjälper till att laga lasagne, väljer film och stänger in sig på rummet med sina bästa kompisar i fyra timmar. Om det är något som blir enklare när barnen blir äldre så är det tydligen att ordna kalas. Förlåt – party.

Nu ser jag fram emot fler soliga, lediga dagar under påskhelgen!

Fredagsambivalens

Blandade känslor denna fredag. Glad över att vara ledig med Andreas och de två små. Långpromenad till och från Nyckelviken, korvgrillning och söta lamm på plussidan. När solen kom fram var det ganska skönt. När den gick i moln var det olidligt kallt. Men jag kände ändå att det finns hopp om våren. Och livet.

Ändå snurrar tankarna. Var ska vi ta vägen? Det känns som att jag saknar riktning, jag vill något annat men jag vet inte vad. Vet bara att jag inte orkar mer kyla, mörker och vinter. Jag har redan ångest för att den kommer en ny vinter. Då har vi ändå sluppit tio veckor av vintern den här säsongen. Som vanligt landar jag mest i frustration när vi försöker hitta vägar, eftersom alla spår känns som återvändsgränder. Jag försöker att inte fastna i hur hopplöst omöjligt det känns. Det måste finnas en väg!

Nu blir det skrivtid. Jag har en förhoppning om att kunna sätta punkt för första utkastet av mitt manus den här helgen. Så nu ska jag umgås med mina låtsaskompisar och hoppas att de gör som jag vill. Trevlig helg!

Plus och minus

Det finns faktiskt flera bra saker med att vara hemma igen. Dagens väder är inte en av dem. Blötsnö på tvären från morgon till eftermiddag, då allt smälte i en vidrig slasksörja. Krånglande bromsar på bilen är inte heller särskilt kul.
.
På plussidan är istället att träffa bästa kompisarna igen! Efter tio veckor ifrån varandra var det väldigt taggade barn som härjade runt och lekte, och det var härligt att se hur glada de var att ses. Sen var det så klart en del tjafs om vem som hade vad, men det hör liksom till.
.
En annan bra grej här hemma är att ha ett större kök med mer utrustning. Det har funkat bra att bo litet, men just köket har vi saknat. Idag gjorde vi falafel med hembakade pitabröd och egen hummus. Gott! Och till frukost kokade vi rågflingegröt och åt med mandelmjölk och jordnötssmör eller lingonsylt. Inte lika lyxigt som avokadomackor och färsk frukt, men gott ändå.

Sista dagen

Då var sista hela dagen gjord. Imorgon så här dags sitter vi på flygplatsen och väntar på att få gå ombord för att göra den långa, motvilliga resan hem. Den här dagen var soligare, både i sinnet och på himlen. Det var skönt att avsluta så. Vi åkte till Glenelg en gång till, det har ju varit ett favoritställe i många år. Vi åt lunch, promenerade längs stranden och ett par av barnen lekte i fontänen.

Inne i stugan ser det ut som ett bombnedslag. Vi har inlett Projekt Packning. Det kan tyckas enkelt på hemvägen, för då ska ju allt helt enkelt bara packas ner. Jomenvisst. Försök det när en plockar upp, en bryter ihop, en ligger mitt bland grejerna och läser och en har sin mobil fastlimmad i handen… Vi har ju hela dagen på oss imorgon också, men å andra sidan vill vi komma ut och röra på oss innan vi ska sitta stilla ett helt dygn. Man kan i alla fall konstatera att vi har haft för mycket grejer med oss, i vanlig ordning.

Och så en sista kväll på altanen. Middag i kvällssol och motljus, middagen ett hopplock av sånt som fanns kvar i kylen. En vindstilla, tyst kväll och nu ser vi nymånen, de sista färgerna från solnedgången och en massa stjärnor. Jag kommer sakna detta så mycket att jag inte hittar några ord.