I fixartagen & skrivglädje

Jag har haft mer energi de senaste dagarna, känt mig gladare än på länge. Och då har jag ändå dragit på mig första förkylningen på år och dagar. Skönt att känna att grundstämningen lättar lite.

Bara att ta tag i grejer då, medan orken finns! Idag är det ledig torsdag och vi ägnat dagen åt att rensa ett par köksskåp och några leksakshyllor. Fick ihop en stor kasse med grejer som vi kan skänka bort. Sen gav vi oss på rabatten på framsidan av huset. Rensade bort överblommade vårlökar och tulpaner, slogs mot kirskålen och snyggade till, samtidigt som Andreas och Sixten skrapade bort gräs och mossa mellan stenplattorna och grävde upp en enorm rot av oklart ursprung. Riktigt skönt att få ordning både inne och ute. Den där städningen som vi egentligen hade planerat, med dammsugning och skura badrum och sånt, det roliga spar vi tills imorgon.

En sak som verkligen fick mig på gott humör igår var att jag för första gången skrev ut hela mitt bokmanus på papper. Så häftig känsla att hålla den tjocka pappersbunten i handen. Just nu sitter Judith bredvid mig och provläser. Jag är väldigt peppad på att jobba vidare med redigeringen, men samtidigt har jag redan påbörjat nästa skrivprojekt. Det är en idé som jag fick när vi var i Australien, och nu jobbar jag med en synopsis och testar att skriva några sidor för att se om jag hittar rätt ton. Varje gång jag sätter mig och börjar skriva känna jag hur mycket jag ÄLSKAR att göra det. Nu behöver jag bara utöka dygnet med cirka tio timmar så jag kan skriva medan jag har flow.

Mors dag

Äsch, jag bryr mig ju inte värst mycket om högtider. Men att bli uppvaktad på mors dag med teckningar, en bukett syréner och ett fikonträd är ändå något särskilt. Bertil hade bland annat ritat en teckning av familjen. Tyvärr var jag inte med på bild, för jag var på jobbet. Ärlighet varar längst osv… Vädret får däremot underkänt. Inte läge för fika i trädgården precis, när regnet stått som spön i backen hela dagen.

En annan höjdpunkt i helgen var att jag gjorde terminens sista inlämning på skrivarkursen. Så skönt! Samtidigt är kursen bland det roligaste jag har gjort på länge, så där bara för min egen skull, och jag är så tacksam att jag för att jag har hittat tillbaka till skrivandet igen. Nu har jag sökt fortsättningskursen till hösten och så får jag se om jag har tid och motivation att fortsätta plugga på deltid. Annars får jag skriva på egen hand – och med stöd av mina nya skrivarkompisar från kursen. Så kul att träffa likasinnade och både kunna ge och få respons även efter att kursen avslutas. Nu ska jag fortsätta bearbeta mitt manus och målet är att våga skicka det till några förlag efter sommaren.

Ett samtal om hjärtat

Bertil hoppar på studsmattan. Han ropar till mig:
“Mamma, hur låter hjärtat?”
“Dunk, dunk, dunk.” Jag går fram och hjälper honom att lägga handen på sin bröstkorg. “Här sitter hjärtat. Känner du hur det slår?”
Hans ögon glittrar till.
“Ja! Jag känner! Dunk dunk dunk!” Han tänker på något. “Doktorn kan höra det med en sån där…”
Han pekar på öronen.
“Ja, ett stetoskop”, säger jag. “Varför tror du läkaren vill lyssna på hjärtat då?”
“För att höra att man mår bra. Om hjärtat inte slår, då mår man inte bra.”
“Nej, då är man till och med död.”
Bertil studsar vidare.
“Död som gammelfarmor?”
“Nej, gammelfarmor är inte död. Hon lever ju fortfarande.”
“Men vem är död då?”
“Ja… min mormor och morfar. Och farfar Berth.”
“Jaha. Då slår inte deras hjärtan. Men gammelfarmors hjärta slår.”
“Precis.”
Bertil fortsätter studsa.
“Ska vi leva jättelänge, mamma?”
“Ja älskling, vi ska leva jättejättelänge.”

ESC & Kalas

Igår var det Eurovision och det här året har Sixten ett nyvunnet intresse för tävlingen. Han har laddat i flera veckor, lyssnat igenom alla bidrag och frågat oss om våra favoriter flera gånger om dagen. Så vi hade röstningsblad, snacks och initierade diskussioner om varje bidrag. Vi höll oss vakna ända till den rafflande upplösningen. Och det bästa var att rätt låt vann! Sixten har hållit på Nederländerna ända sedan han lyssnade på låtarna första gången. Hans musiköra är det inget fel på.

Idag var det dags för ett försenat kalas för Judith. Vi hade tema Bäst i test – och ni som inte har sett detta genialiska SVT-program måste skynda, för det är sista dagen att kolla på tredje säsongen idag. Skrattkramp för hela familjen! Vi fixade sju tester av lite enklare slag, och det blev riktigt lyckat. Bygg högsta tornet av flingor på 30 sekunder låter fånigt simpelt, men det är svårare än man kan tro. Eller fyll en flaska med vatten från en hink med hjälp av en disktrasa, en tesked och ett sugrör. Det kräver en del påhittighet, och kalasdeltagarna var väldigt engagerade och ambitiösa. Vi avslutade med att göra den högsta muffinsdekorationen. Det blev massor av skratt, och det var precis det vi hade hoppats på. Judith var nöjd och mätt och utsåg kalaset till ett av hennes roligaste.

Nu skulle jag behöva lite helg efter helgen…

Glass och prat

En varm och solig fredag. De lediga dagarna är utan tvekan de bästa. På förmiddagen hälsade vi på hos dagmamman Anna igen. Både Bertil och Gunnar hade jättekul. Jag undrar verkligen hur det ska gå i höst när Gunnar förstår att han inte får gå med dit på dagarna. Just nu är jag väldigt kluven inför att låta bara Bertil börja, samtidigt som jag tycker det är för tidigt för Gunnar ändå. Svårt.

På eftermiddagen var vi på altanen, och då sa Bertil: “En gång badade vi här ute och sen åt vi glass. Kan vi göra det igen, fast utan vattnet?” Alltså bara äta glass? frågade jag. “Ja, precis!” Och jag valde att vara en säga-ja-mamma, så vi åt glass och nöjt av att körsbärsträdet fortfarande blommar. Men det snöade ljusrosa blomblad i glassen, så blomningen är snart över för i år.

Gunnar pratade också om “datt”, alltså glass. När den var slut bad han om “more datt”. Nej, den är slut, sa jag. “Hanna more dart!” (Handla mer glass!) föreslog han då. Så praktiskt att kunna börja ge goda råd!

Det gulligaste är annars när Gunnar pratar om Harry Potter, vilket hans tre storasyskon gärna lär honom. “Bertil Ha Potty, Gunnar Hemajni!” säger han och viftar och låtsas trolla.

Summer/Greens

Jag har bestämt mig för att dela upp min blogg i två. Här på Never Enough Summer fortsätter jag att skriva om vardagen, familjen, mina författarambitioner och längtan efter sommaren och ett enklare liv. Ni som gillar det hänger helt enkelt kvar här.

På nya Never Enough Greens samlar jag växtbaserade recept och vegoinspiration. Ni som gillar sånt får gärna följa mig antingen på Instagram @neverenoughgreens eller på neverenoughgreens.com. Det blir engelska för hela slanten, men på Instagram det finns ju en översättnings-knapp om man vill läsa på svenska. Första receptet är en varm och kryddig sötpotatissoppa.

Gillar ni båda delarna? Ja men desto roligare för mig då! Totalt sett blir det lika mycket bloggande, men det känns tydligare att dela på det så här. På köpet blir den en ny logga till vardera kontot. Tack för att ni läser!
/Mimmi

En rosa himmel

Just nu är årets allra vackraste dagar att bo i det här huset. Under en himmel av fluffigt ljusrosa blommor. Njuter och njuter och njuter – innan de vissnar och lägger sig som ett rosa snötäcke över hela vår altan. Äntligen har det varit två dagar med tillräckligt varmt för att kunna sitta där under det rosa molnet.

Vi har haft en ovanligt lugn helg, högst välbehövligt. Lunchbesök av en kär vän igår, och idag bara en liten utflykt till Lilla Kvarholmens lekplats. Plus att hela familjen sov till kvart i åtta imorse! Så ja, jag tror vi behövde lite extra vila och återhämtning.

Två surdegar och vegopepp

Så nöjd med mig själv just precis nu. Idag har jag stökat undan två såna där måste-fixa-grejer som hängt över mig länge. Det ena var att skriva ett första utkast till min läsrapport som ska lämnas in innan terminens slut, och som är den näst sista uppgiften för det här läsåret. Den är inte alls tråkigt att skriva, det handlar bara om att ha tid och ork och motivation – alla tre vid samma tillfälle. Det är det enda av mer akademisk art vi skriver på kursen, vilket betyder att jag behöver sitta med uppslagna böcker och skriva referenser och reflektioner. Jag är inte klar, men jag har åtminstone ett skelett som är lagom långt. Mycket glad över detta.

Den andra bit-ihop-och-beta-av var att ringa Försäkringskassan och försäkra mig om att jag har förstått alla regler kring att skydda den sjukpenningsgrundande inkomsten under tiden jag pluggar och framförallt under sommaruppehållet. Nu vet jag allt jag behöver veta, och jag känner mig väldigt lugnad av handläggarens svar.

Som om inte detta var nog, så har vi även haft lekkompisar på besök på förmiddagen. Äntligen var det lite vårvärme så vi kunde vara ute en stund, och sedan lekte barnen med legotåget och dinosaurierna innan vi åt lunch. Längesen vi sågs, så det var väldigt trevligt! Dessutom har den här familjen varit en stor inspiration för mig att gå över till helt växtbaserad kost. Så vi hade mycket att prata om och jag fick massor av bra tips och pepp. En fin fredag som dessutom avslutades med grillning på altanen under det blommande körsbärsträdet. Trevlig helg!

Vardagsutmaningen

Nej, det här är inte en rubrik till en hurtig “Så klarar du plankan i fem minuter efter en månad”-utmaning. Jag menar liksom själva utmaningen att hantera det faktum att det är vardag. Jag är inte så bra på det. Att gå till jobbet, komma hem trött och utan ork kvar till familjen, att försöka ta tag i tvätt och disk, hitta tid till lite pluggande…

Nej, det var bra mycket skönare att vara föräldraledig. Det är också galet intensivt att vara hemma på heltid med två småbarn, men man är så mycket mer i nuet. De är hungriga – de får mat – problem solved. Allt är med rakt på, hands on, vilket känns mindre uttröttande för hjärnan.

Jag tycker det jobbigaste med att lägga så mycket energi på jobbet är att jag får så dåligt tålamod med barnen när jag väl är hemma. Jag är väl för trött, helt enkelt. Och så pressen (från mig själv) att det måste bli mysigt de där timmarna på kvällen, för det är ju den enda tiden vi har tillsammans. Då blir det lätt tvärtom istället, gnäll och tjafs när alla är trötta.

Den här veckan är det extra mycket att göra på jobbet, men som tur var blev det en bra kväll just idag. Det behövde jag. Ett sista besök av morfar innan han åker hem till Australien, bra respons på en textinlämning och en musikstund med min man. Nu orkar jag lite mer vardag.

Härlig helg

Vi har haft en riktigt härlig men intensiv helg. Middagsgäster igår och lunchgäster idag. Så himla trevligt att umgås med vänner samtidigt som barnen leker och har kul. Det blir mycket tid i köket förstås men jag tycker verkligen att det är roligt. Extra kul att få bjuda på veganskt som uppskattas av samtliga gäster. Ja, utom mina två stora barn då, men de har ju ganska känsliga smaklökar och är inte så pigga på nya maträtter.

Gunnar verkar ha fattat grejen med pottan nu. Det händer en del olyckor, men när vi är hemma och han får gå utan byxor så springer han självmant till pottan för både kiss och bajs. Heja honom! Med kläder på är det förstås svårare, då får han säkert känslan av att han har blöja. Men han har klarat det bättre och bättre också. Han sover dessutom utan blöja på nätterna redan, men det är inte så revolutionerande som det kanske låter. Han har inte kissat på natten på säkert ett år trots blöja, mer än några enstaka tillfällen. Nu smiter han upp ibland när vi läser saga på kvällen, kissar en skvätt och sover sedan torr igenom natten. Häftigt vad han kan klara av bara han får chans att träna. Han är ju faktiskt bara ett år och nio månader, så jag är verkligen imponerad av hans snabba framsteg.

I rabatten utanför köksfönstret blommar både gula och röda tulpaner, och idag såg jag första utslagna blomman på körsbärsträdet. Nu vill jag bara att värmen ska komma tillbaka så vi kan vara ute och njuta när det är som vackrast.