Tålamod

När man är tre år, eller nästan tre och ett halvt, då kan man vara världens härligaste och världens jobbigaste inom loppet av en minut. Bertil testar verkligen hela känsloregistret just nu. Han blir jätteglad om vi ska göra något kul, är påhittig och rolig, sjunger låtar från Mello, pratar svengelska och skrattat högt. Men han blir också besviken så att hela världen rämnar när han inte får som han vill. När han måste stänga av teven fast han inte har sett tre program eller när han måste gå och kissa. (Jag är inte kissnödig! Jag bara dansar! är hans standardsvar.)

Mest konflikter har vi tyvärr kring maten. Han ratar precis ALLT som vi serverar. “Jag vill ha något annat” säger han varenda gång, oavsett vad som står på bordet. Det betyder att han gnäller från att vi ska äta frukost tills läggdags – för om man inte äter någon ordentlig mat på hela dagen så blir energin därefter. Det här eviga tjatet om “något annat” har fått mig att ledsna rejält. Han verkar tro att vi bedriver hotell med room service dygnet runt, och att vi har en magiskt kylskåp som fyller sig självt med olika frukter. Och även om vi serverar det han beställer så är det ändå fel. Smoothien är äcklig, det är fel bröd till smörgåsen, eller en för liten bit äpple. Vi måste verkligen bryta den här onda cirkeln av gnäll, för just nu gör den mig helt galen.

Jag föredrar ju när han kryper upp i knät och lägger huvudet på mig axel och säger “Jag älskar dig”. Det kompenserar för många utbrott.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *