Hosta och glass

Det blev verkligen mer intensivt nu när hela familjen är samlad. Det blir mer av allt – kläder, prylar, matlagning, disk, stolar runt matbordet, badkläder på tork, osv. Det tar nog några dagar innan vi är helt i fas. Dessutom var det si och så med sömnen inatt, först stökade Gunnar en timme före midnatt, sedan vaknade Judith av krupphosta/förkylningsastma vid kl 04, och när hon väl somnade om efter en lång stund ute på altanen, Alvedon, m.m, så vaknade Sixten pga jetlag och hade lite svårt att somna om. Men till slut sov alla igen och vaknade inte förrän från kl 08 och framåt.

Förmiddagen blev lugn. Judith och Bertil låg och kollade på “Fellidibestivalen” (även känd som Melodifestivalen), innan Judith och jag tog oss till ett apotek för att få tag på astmaspray. Trots noggrann packning och listor så blev inhalatorn kvar i Sverige. Men här fanns den luftrörsvidgande varianten att få utan recept, så det löste sig. Nu hoppas vi att hon kan sova bättre inatt.

Efter lunchen åkte vi in till Willunga, tog en promenad och barnen åt glass. Jadå, Gunnar också, och han var precis lika ovillig att dela med sig som sist. Envisare unge får man leta efter. Han är exakt som min lillebror var, som hellre klämde sönder struten än att låta någon smaka eller torka bort kladd. Sen badade vi i poolen här hemma, och Sixten och Judith kom upp precis lagom till middagen och var helt slut. Härligt att de blir trötta av massor av rörelse och frisk luft!

Fulltaliga

Nu är de äntligen här, Sixten och Judith! Det allra finaste var nog att se hur glada syskonen blev att se varandra. Vilken kärlek! Under kvällen kröp Bertil upp bredvid båda storasykonen och sa “Jag älskar dig”. Sen somnade han lycklig mellan dem.

Idag tog vi en lugn förmiddag efter en förhållandevis ok första natt, trots jetlag. Sen en sväng till favoritstranden Port Willunga, och därefter lunch i Aldinga. Barnen var mer än nöjda med fish and chips, medan jag smet till det ekologiska caféet bredvid och köpte en smoothie bowl. En timme i poolen på eftermiddagen innan middag i solen på altanen, och nu är alla ganska trötta. Men åh så härligt att ha hela familjen samlad igen!

Väntan och engelska

Snart, snart kommer de hit! Planet ska landa om bara några minuter, morfar är redan på väg till flygplatsen för att möta dem, och Bertil, Gunnar och jag bara räknar ner minuterna. Åh vad vi längtar!!!

Men vi har haft en riktigt bra dag idag. Behöver jag ens säga att vi sova bra inatt? Det är ju inget magiskt samband precis, utan ganska självklart. Men att barnen skulle vakna vid tjugo över åtta hade jag aldrig vågat hoppas på. Vi fick till och med skynda oss för att hinna till kyrkan till klockan tio.

I kyrkan lekte vi på Crèche igen, och Bertils kompis Lachlan var där. Så kul att se hur de leker tillsammans nu efter några veckor, trots språkbarriären. Men idag var det som att det lossnade för Bertil och han använde vartenda engelskt ord han har lärt sig. Han var med och “played dogs” och sa namnet på massor av djur som han såg på bilder. Han sa “My name is Bertil” och att han är “three” år gammal. Vi stannade kvar på lekplatsen efteråt, och då lekte han “Catch me if you can” och var med i alla möjliga lekar. “Help!” ropade han när han behövde hjälp ner från klätterställningen. Tänk ändå om vi hade kunnat stanna här några månader till, då hade han verkligen kommit igång tror jag. Nu frågar han varje kväll när vi ska sova vad olika ord heter på engelska, och även engelska ord som han har hört på barnprogram som han vill att jag ska översätta. Otroligt häftigt att följa.

Nä, nu ska vi äta middag och sedan ställa upp oss på rad och invänta årets mest efterlängtade kramar!

Glenelg med gnäll

Inatt sov jag inget vidare, och sedan blev jag väckt ungefär två timmar tidigare än vanligt av Gunnar. Dålig uppladdning för andra dagen på egen hand med barnen. Men vi har så klart tagit oss igenom ändå. Mer eller mindre framgångsrikt.

Jag satsade på en ordentlig utflykt idag igen, så vi åkte till Glenelg. Först picknick på gräset, och sen en ljuvlig promenad längs strandpromenaden för att få Gunnar att somna. Efter det en lång stund med vattenlek på lekplatsen innan vi avslutade med lördagsglass. Där spårade det ur fullständigt för Gunnars del. Han blev GALEN när jag smakade på hans glass för att det började rinna, och sen gallskrek han i tio minuter. Efter det tryckte han i sig hela glassen och slog nog rekord i kladd. Tveksamt om den t-shirten överlevde choklad- och jordgubbschocken.

Nu försöker vi bara ta oss igenom kvällen utan alltför mycket tjafs och gnäll. Det går sådär. Bertil var ett under av samarbete och vänlighet igår. Idag har han gjort precis tvärtom. Så man kan säga att vi går varandra på nerverna just nu. Men vi kämpar på och räknar ner timmarna. Andreas och Sixten och Judith har precis lyft från Arlanda, och om ganska exakt ett dygn är de framme här hos oss. Längtar ihjäl mig på alla sätt!

Victor Harbor i repris

Det känns väldigt konstigt att vara här på egen hand med Bertil och Gunnar, medan Andreas befinner sig på en flyg på väg till Sverige. Nu är han på andra sträckan, mellan Qatar och Stockholm. Så långt har allt gått bra. Redan ikväll kommer han att hämta Sixten och Judith. Nu när det börjar bli så nära tills de kommer, är det som att jag vågar känna efter hur mycket jag verkligen saknar dem. Så nu väntar och längtar vi tills de landar här. Tidsförvirringen har för övrigt aldrig varit större. Så jag har bara siktet inställt på söndag kväll.

Barnen och jag har i alla fall haft en riktigt härlig dag. Perfekt väder för utflykt – ca 25 grader, sol och lite vind. Vi åkte tillbaka till Victor Harbor, där vi tyckte lekplatsen var allra bäst. Först lite picknick, sen en lång stund på lekplatsen och därefter en hel timmes promenad ut till Granite Island innan Gunnar till slut somnade. En liten fika, mera lek på lekplatsen och sedan hemåt igen. Alla nöjda och glada. Såna dagar, när jag redan innan bestämmer mig för att följa barnens vilja och ha väldigt få egna önskemål, brukar det bli minimalt med tjafs och bråk. Och precis så bra blev det idag. Sen är det ju trevligare även för mig att hänga på lekplatsen när solen skiner och havet ligger mindre än hundra meter bort. Inget snöslask och lerpölar och blöta vantar så långt ögat når. How I love it.

Nu ska vi ta ett dopp i poolen innan det är dags för middag och sovdags, och när de har somnat har jag förhoppningsvis ork kvar att sätta mig och skriva. Det är tomt utan Andreas, men med Bertil och Gunnar i släptåg går tiden definitivt inte långsamt.

Flygdilemmat

Ikväll har vi sagt hejdå till Andreas, som strax ska kliva ombord på planet för att åka hem och hämta Sixten och Judith. Det är väldigt många blandade känslor. Mest av allt är vi överlyckliga för att de snart är här! Samtidigt är det vemodigt, för vi vet att om knappt en månad gör vi resan hem allihop och tiden här är över.

Sen är det ju det här med flyget. Det ger mig en hel del ångest, för jag vet ju att en av de viktigaste insatserna vi kan göra för klimatet är att dra ner på flygresor. Jag följer massor av inspirerande förebilder på Instagram, som hjälper mig att förändra mitt sätt att tänka kring konsumtion, slit-och-släng, avfall, m.m. Många av dem har beslutat sig för att inte flyga alls. Det är naturligtvis hedervärt. Men jag kan inte. Framförallt för att jag har delar av min familj här i Australien, men också för att jag avskyr vintern och hoppas en framtid där jag kan bo utomlands.

Jag fick frågan om vi hade undersökt möjligheten att resa land/sjövägen hit, vilket vi inte hade gjort. Men jag började googla för att se om det överhuvudtaget skulle vara genomförbart. Till att börja med tar det som absolut minimum fyra veckor enkel väg (antingen fraktfartyg eller transibiriska järnvägen + färja), och då skulle vi troligtvis komma till Darwin. Sen ska vi genom hela Australien för att komma till Adelaide också, och det skulle ta minst en vecka till om man inte ska flyga, troligtvis mer. Man ska ju komma ihåg att Australien är lika stort som hela Europa. Om vi hade de här tio veckorna till vårt förfogande så skulle vi alltså behöva vända innan vi ens kommit fram. Sen kommer kostnaden. Jag såg siffror på ca 4000 pund/person, alltså över 40000 kr. Och så är vi sex personer… Så nej, utan flyg skulle jag aldrig kunna hälsa på min familj här. Tråkigt men sant. Mitt hopp står till mer klimatsmart flygbränsle.

Andreas fick i alla fall en liten alla hjärtans dags-present – klimatkompensation för sin flygresa. Jag vet, det tar inte bort skadan men är åtminstone ett sätt att göra något. Jag valde ett företag som möter FN:s krav och som stöjder projekt som är certifierade med CDM, Gold Standard och Plan Vivo, för att vara säker på att pengarna hamnar där de gör nytta.

Murray Bridge och matvanor

Det svalare vädret har hållit i sig, så vi gjorde en utflykt motsatt håll från stranden. Vi körde ändå till Murray Bridge, som ligger nästan en och en halv timme inåt landet. Det är början av vägen mot Melbourne, där den stora floden Murray flyter fram. Och en bro över floden förstås. Det var en sömnig stad idag, en onsdag i februari, även om det kommer en hel del besökare hit under semestern för att åka paddle steamers på floden. Vi promenerade längs floden, lekte på en stor lekpark, åt lunch och tittade på utsikten. Trevligt ändå att se något nytt och annorlunda. Jag var extra förtjust i själva motorvägen dit, av någon anledning. Vi åker ju mest småvägar annars. Det var något med de vidsträckta vyerna som fångade mig. Sen åkte vi hemåt igen, med ett stopp i den pyttelilla hålan Meadows. Långt ifrån de vanliga turiststråken, kan vi konstatera.

Det är intressant hur vissa av våra matvanor har ändrats här. Bertil äter ju kött ibland när vi är hemma, eftersom Sixten och Judith gör det. Men när de inte har varit med så har inte Bertil heller ätit kött. Jag tror det var två tillfällen precis i början då han åt vanlig hamburgare, men sen har han ätit precis samma som vi. Och det går hur bra som helst. Han älskar korv, men accepterar lika gärna tofukorven som vi har hittat här. Samma gäller skinka, vegovarianten går lika bra. Så nu har jag typ bestämt att han har slutat äta kött han också. Det skulle kännas mycket mer konsekvent att de två små äter samma kost.

Här handlar vi inte heller mjölk, filmjölk/yoghurt, crème fraiche eller grädde. Jag vet inte riktigt varför, det har bara inte behövts. Vi har ätit glass ibland, men jag har fått ont i magen efteråt så nu har jag avstått eller ätit Magnums Vegan, som är helt sjukt god. Jag har länge velat dra ner på mejeriprodukter. Vi äter ju både smör och ost fortfarande, men det här känns som ett väldigt bra steg i rätt riktning. Andreas hittade dessutom en jättefin bok om vegomat för barn på bibblan, den ska jag passa på att läsa för extra pepp.

Blåsigt och sovvägran

Inatt hörde vi vinden slita i taket på stugan, och på morgonen regnade det ordentligt. Vi frös och fick ta på oss både långbyxor och tröjor. Fick en skymt av regnbågen också, till Bertils stora lycka. Förmiddagen ägnade jag åt att plugga medan Andreas och barnen åkte till biblioteket. Jag gjorde bara paus för att gå ut och spana på en söt liten koalahona som satt i ett träd på tomten.

Gunnar bestämde sig för att klara dagen utan att sova middag. På något märkligt sätt överlevde han, även om han var väldigt väldigt trött på slutet. Det har hänt något senaste veckan – från att han har somnat på fem minuter efter lunch, så har det nu blivit svårare för varje dag och idag gick det alltså inte alls. Istället åkte vi och handlade och tog en sväng på den blåsiga stranden för att titta på de stora vågorna. Inte ens i bilen slumrade han till…

På kvällen bakade vi pizza inne hos morfar. Vi fick också sällskap av Ronnie och Lena, som är Charlottas brorson med sambo. De har campat runt i Australien och stannar nu här för att sälja sin bil (väldigt cool med taktält!). Under de senaste tio åren har de lett äventyrsresor i Afrika, så de har massor av spännande upplevelser att berätta om. När de inte reser bor de i Albanien. Långt ifrån ett inrutat vardagsliv med 9-5-jobb. Väldigt inspirerande, även om vi inte funderar på att köra Afrika runt på ett drygt år förstås.

Tåg till stan

Det är inte alltid de mest spektakulära och ovanliga upplevelserna som är de bästa. I alla fall inte för barnens del. Eftersom det fina vädret har tagit en paus, så satsade vi på en dag inne i stan. Höjdpunkten var att ta pendeltåget dit. Bertil har frågat efter det flera gånger. Peppen var total, även om själva tågresan sen var lite för lång för att tålamodet skulle räcka. Särskilt för Gunnars del. Utsikten över havet dög tydligen inte som underhållning.

Inne i stan promenerade vi en bit längs River Torrens, stannade och fikade medhavda Hot Cross Buns (very Australian fika) och sedan vidare över till North Adelaide. Där var det tjusiga kvarter och gissningsvis dyra hus. Gunnar sov middag (vilket föregicks av ihärdiga protester), och vi köpte med oss lunch och gick till en fin lekplats. Där fanns både en grävskopa och en klätterställning i form av en helikopter. Sen promenerade vi helt enkelt tillbaka till tågstationen och åkte hemåt igen. Inga storslagna äventyr, och kanske just därför en ovanligt lyckad utflykt.

Vardagsgrejer

Här är några saker som jag uppskattar lite extra med Australien. Sånt som gör vår vardag lite enklare eller trevligare.

1. Det finns kundvagnar med plats för två barn i varenda affär. Helt suveränt. Sen vill Bertil och Gunnar inte alltid sitta där ändå, men det förenklar onekligen när de väl gör det.

2. Solen är fruktansvärt stark här, och solskyddsfaktor 50 är nödvändigt och i princip det enda som säljs. Tacksam att en liter kostar knappt 100 kr, så att man inte frestas att snåla.

3. Alla hushåll har en röd soptunna för restavfall, och en gul för all återvinning. I med kartong, glas, plast, m.m. Sorteringen sker på avfallsanläggningen. Ett väldigt bra sätt att göra det enkelt att återvinna!

4. Jag som har mycket besvär av huvudvärk är less på små och dyra paket med Alvedon. Här kostar motsvarande tabletter 3 dollar, alltså 20 kr. Och då får man hundra stycken. Visst, man ska inte överdosera och missbruka, men jag tar gärna det ansvaret själv och lägger pengarna på roligare saker.

5. Här behövs ingen torktumlare. I 30 grader och lite vind är tvätten torr på en timme. Plus för att den doftar eukalyptus.

6. Det finns så många fina lekplatser. Och det är ofta barn där även på dagtid, dvs här är det betydligt vanligare med hemmaföräldrar. Dessutom är det rent och fräscht överallt. Man ser knappt något skräp på gatorna eller runt de picknickplatser som finns i varenda park.

7. Bredvid varje lekplats finns toaletter. Så bra! Den största bonusen för mig här, är att alla toaletter är såna där bås med ett enkelt hasplås. Jag lider av klaustrofobi och i Sverige oroar jagmig alltid för att behöva gå på trånga offentliga toaletter som jag inte vågar låsa, är så glad över att det aldrig är ett problem.

8. Det mest uppenbara är ändå att det är enkelt, vänligt, vackert och oftast fint väder. I alla fall så här års.