Gorge Wild Life Park

Idag har vi besökt en djurpark uppe i bergen. Här har de ju i princip samma djur inne i parken som utanför. Jag har lite kluvna känslor inför djurparker, men det var så klart spännande att få se de här inhemska djuren på nära håll.

Allra roligast var de två öppna områdena med kängurur och wallabies, där vi kunde mata och klappa. På andra plats, iaf enligt barnen, kom låtsas-flodhästarna som man kunde sitta på. Andra favoriter var wombat (en var t.o.m. vaken!), sköldpaddor och dromedarer.

Men när man vid entrén möttes av en skylt som varnar för “wild venomous snakes” och när det satt en spindel av större sort på soptunnan vid picknickborden, så kändes parken lite väl Wild Life för min smak.

Och nu vinden…

Det växlar snabbt här, och det är extremt åt alla håll. Igår jättevarmt, idag jätteblåsigt. Alltså typ storm. Så där så att vi måste luta oss mot vinden i byarna för att inte tappa balansen och solhattarna flyger all världens väg.

Inte läge för stranden, som ni hör. Istället åkte vi in till Willunga, som är närmaste ort, där de har Farmers Market varje lördag förmiddag. Mysigt och folkligt, och så blåsigt förstås. Det är en väldigt fin liten stad, riktigt gammal med australiska mått mätt (grundad på 1830-talet). Vi strosade omrking, kikade i några second hand-affärer och lekte på lekplatsen.

På eftermiddagen gjorde vi sånt där som man måste även om man är på semester, som att handla mat, plocka undan och städa. Fördelen med att bo i ett rum plus pyttelitet kök och ett badrum är att det går jättefort att städa. Och en fördel med att städa är att man skrämmer fram eventuella spindlar, så man slipper hitta dem i sängen eller i skorna.

Imorse pratade vi med Sixten och Judith hemma i Stockholm. Åh vad vi saknar dem! Bertil frågar varje morgon om vi ska åka och hämta dem. Jag längtar så tills de kommer hit, samtidigt som jag inte vill att tiden ska gå fort.

Värmen är här

Igår frös vi en stund. Idag frös vi däremot inte alls. Redan när vi åt frukost på altanen kändes det i luften att det skulle bli en varm dag. Vi packade ihop badgrejer och stack till stranden så fort vi kunde, innan det blev för hett. Hoppade i de små vågorna, grävde i sanden och hämtade vatten i en hink. Vi åkte hem och åt lunch, och Gunnar var så trött av värme och strandlek att han nästan somnade vid matbordet.

På eftermiddagen var det drygt 35 grader ute, så vi åkte till ett shoppingcenter och svalkade oss i AC:n. Helt sjukt att det är så varmt att man behöver gå in. I varenda litet centrum finns små karuseller som barnen bara måste provsitta, så de var nöjda och glada. När vi kom hem igen fram 17-tiden var det fortfarande precis lika varmt. I poolen var det “bara” 32 grader, så det var skönt att kyla ner sig lite i den. Middagen fick vi äta inomhus för att inte flyta bort i en pöl av svett. Ja, det är verkligen motsatsen till allt som Sverige erbjuder så här års.

Trots att jag har försökt dricka massor så har jag ändå rejäl huvudvärk nu på kvällen, så det blir tidigt i säng idag. Men bortsett från bultande huvud så är det ljuvligt nu. Barnen har somnat och Andreas och jag sitter ute i den ljumma skymningen. Det är alldeles tyst och stilla förut olika fåglar som sjunger och kvittrar och piper. Solen är på väg ner och lovar att komma tillbaka igen imorgon. Godnatt!

Glenelg

I morse frös vi! Det blåste jättemycket både under natten och förmiddagen, och himlen var täckt av moln. Så vi frös både inne och ute. Imorgon kommer värmeböljan som varnar för 38 grader, så det växlar fort.

Redan efter lunch sprack molnen i alla fall upp, och så fort solen kommer fram så blir det jättevarmt. Vi åkte till Glenelg, en mer turisttät förort till Adelaide där vi också har varit många gånger tidigare. Så himla fint precis vid havet; en lång strand, ett torg med palmer och fullt av uteserveringar. Vi strosade omkring, promenerade ut på den långa jettyn och sen lekte barnen en lång stund på lekplatsen. “Säg mera vatten på engelska!” ropade Bertil och härmade.

På kvällen åt vi middag tillsammans med morfar, Charlotta och min syster Rebecka. Bertil ritade av henne och skrev hennes namn. Och gosiga Gunnar lärde sig äntligen säga “Beppe”, så nu kan han ropa på sin storebrorsa! Annars säger han mest “kåka” om kex och kakor, som han har blivit väldigt förtjust i. Voff-voff och aaaaj (mjau) säger han och tusen gånger om dagen, för här finns tre hundar och fyra katter och Gunnar älskar dem allihop.

Plugg och pool

Redan en vecka sen vi landade här. Tur att vi har många kvar. Jetlagen är överstökad och vi känner oss hemmastadda. Härligt!

Idag pluggade jag på förmiddagen och Andreas tog med barnen på en liten utflykt. Det är lätt att glömma att jag behöver göra en del nytta också, för vi är verkligen i semesterläge. Men det är inte särskilt synd om mig precis – jag får sitta i paradiset och skriva på en egen ungdomsbok. Tack livet för det. Just idag har jag gjort research om månens olika faser, och då var det intressant att se nymånen nu på kvällen, dels för att den tydligen syns bara på kvällen och för att den är vänd åt andra hållet här på södra halvklotet.

Det göttigaste är ju att efter att jag har skrivit ett par timmar, så har vi resten av dagen tillsammans. Vi åt lunch på altanen med Gunnar sov, sen hängde vi tvätt (som är snustorr på mindre än två timmar i den här värmen och vinden) och tog ett dopp i poolen. Lite senare en sväng till affären där vi fått tips om att det fanns “Swedish style filmjölk”, vilket våra filmjölksknarkande barn verkligen har saknat. Sist middag på altanen innan vi blåste såpbubblor i kvällssolen. En onsdag helt i min smak.

Vackra vyer

Det här är mitt sjunde besök i Australien, och femte gången jag hälsar på här i Adelaide hos pappa. Det betyder så klart att vi har varit runt och sett platser i närheten många gånger tidigare. Men det spelar verkligen ingen roll, för det är bara härligt att få återse alla dessa ställen som etsat sig fast i minnet.

Idag åkte vi till Normanville och hängde på stranden några timmar. Det är verkligen ett favoritställe. En oansenlig liten ort med en helt magisk strand. Precis som överallt här. Orkar knappt med hur sjukt vackert det är! Det var blåsigt men helt okej ändå. Vi åt picknick och en glass, hoppade lite i vågorna i strandkanten och gick ut på bryggan.

På vägen hem körde vi på slingriga vägar över berget och över vattenreservoaren. Med min höjdskräck vågade jag inte ens tänka på hur brant det var när vi körde på bron över själva dammen. Och så vyerna.
Jag tröttnar inte på havet och horisonten, de böjande bergen, stränderna som sträcker sig så långt man kan se. Vart man än vänder huvudet är det fint. Man ser så långt här, luften är så klar och landskapet öppet. Havet är oändligt, eftersom det inte finns någon skärgård. Jag försöker ta kort, men det kommer ju inte i närheten av upplevelsen. Bilderna får mest bli en påminnelse om hur slående det var i verkligheten.

Lekplats på engelska

Lite svalare och molnigt idag, vilket gjorde det till en perfekt dag för lekplatsen. Det blir för varmt där när solen gassar. Lyxproblem. Vi åkte till en stor och jättefin lekpark 20 minuter härifrån. Det var massor av barn i parken, för här är det sommarlov en månad till. Bertil gjorde flera försök att presentera sig för jämnåriga kompisar i parken, men det var inte så lätt för dem att förstå “Hej, jag heter Bertil!”. Men med uppmuntran och coachning så gjorde han några trevande försök på engelska. Han räknade one, two, three, four, och sa “More water” när de lekte vid vattenbanan. Bye Bye kan han också. På kvällen såg han Peppa Pig på tv och frågade hela tiden vad de sa. Efter middagen lekte han och Gunnar, och när Gunnar tog grejer sa Bertil argt “No no no no”, och han visste också att Yes betyder ja. Så han snappar allt upp en del.

När Gunnar sov middag passade vi på att handla mat. Det är ju exotiskt och kul när man är utomlands. Inget är precis som vanligt och det tar tid att hitta rätt grejer, räkna ut vad det kostar och bara utforska alla roliga varor. I kassan tar rullbandet slut vid kassören, och där packar hen ner alla varor i påsar åt oss. Det har jag svårt att vänja mig vid. Då står man ju som ett fån bredvid och känner sig som världens lataste.

På eftermiddagen blev det bad i poolen – med 32 grader i vattnet gör det inget om solen inte skiner – och sedan middag och lek och vääääärldens segaste gråt- och skrikläggning med Gunnar. Så nu är jag redo för sängen jag också. Godnatt!

Lyx-söndag

Ännu en solig dag. Jetlagen verkar ha gått varvet runt på något sätt nu, så från att barnen sov till 10.30 i förrgår så vaknade de strax före kl 6 idag. Snart har vi väl fått ordning på sovtiderna hoppas jag, för själv klarar jag inte såna omställningar. Andreas var snäll och tog med barnen ut en stund på morgonen så jag fick sova en stund till. Det är ju utmaningen när vi bor i en stuga med ett rum. Annars är det ju precis som hemma – barnen är där vi är.

Eftersom det är söndag så föreslog Andreas att vi skulle gå till kyrkan. Det dräller ju av små kyrkor och församlingar överallt, och den här i Willunga skulle enligt skylten ha Sunday School. Perfekt ställe att träffa andra barnfamiljer, tänkte vi. Tills vi kom dit och insåg att det var precis som hemma – mest pensionärstanter och några gubbar. Men alla var så välkomnande och snälla att vi stannade ändå. Det var för varmt i själva kyrkan (sällan ett problem i svenska kyrkor…), så gudstjänsten hölls i församlingshemmet. Alla satt vi cafébord och man fick dricka kaffe och äta scones med sylt och vispgrädde under tiden prästen predikade. Very nice!

Efter kyrkbesöket gick vi till en lekpark i närheten, och sen när Gunnar somnade gick vi och åt lyxig söndagslunch på ett café. Vi tittade på varandra och bara försökte fatta – igen – hur ofattbart underbart vi har det här. Världens godaste smoothie, jättegoda avokadomackor, perfekt väder med sol och ca 25 grader varmt, lediga tillsammans och inga måsten. Tänk att livet kan vara så här.

Lugn dag och koala

Det är lätt att vänja sig vid det här livet. Idag såg dagen ut så här, allt i behagligt tempo: frukost, en stund på vår favoritstrand Port Willunga, hem och äta lunch på altanen, ett par pluggtimmar medan Gunnar sov middag, eftermiddagsbad i poolen, laga mat medan barnen tittade på engelska barnprogram, äta middag i kvällssolen, en liten promenad och sen natta barnen. Lägg till lite gnäll mellan några av programpunkterna så har ni en ganska bra bild av dagen.

Vi hängde också med pappa till den lokala grönsakshandlaren och köpte massor av frukt och grönt. Så härligt att kunna frossa i mogna, goda grejer utan att behöva ha dåligt samvete pga långa transporter och importerade varor. Det är säsong för mango, och de smakar något helt annat än hemma. Jordgubbarna var söta och goda, körsbären likaså. Och framförallt – avokadon är bra varje gång. Magiskt. Andreas föreslog att vi skulle ha ett eget AvocadosInAustralia-konto på Instagram bara för att skryta.

Höjdpunkten idag var ändå när Charlotta kom och sa att det satt en koala i ett träd bakom garaget. Vi skyndade dit och där satt en ganska stor hane långt ner och väl synlig i eukalyptusträdet. Han satt där och tittade på oss helt oberörd medan vi pekade och fotade. Det är verkligen något speciellt att se dem i vilt tillstånd. Vilken utdelning vi har haft de här första dagarna!

Jetlag och kängurur

Vi har en del kvar att jobba med vad gäller jetlagen. Gunnar somnade gott vid kl 21 igår, men höll sedan hov mellan 00.30 till kl 04. Enda lilla fördelen är väl att jag också var ganska pigg den tiden. Bertil däremot vaknade bara till en kort stund men sov annars genom natten. När vi väl lyckades somna om så var det desto svårare att vakna. Vid kl 10.30 fick både Andreas och jag kämpa för att få upp ögonen, och barnen ruskade vi liv i strax därefter.

Sen är ju hela dagen upp och ner vad gäller tider. Frukost vid 11-tiden, lunch vid 15, middag vid 19.30 och två pigga barn nu när klockan är 21. Men det är ju semester, så vad spelar det för roll egentligen? Så skönt att inte ha bråttom att komma i fas, att hinna och orka med utflykter utan ta saker i lugn och ro. Idag har vi varit och handlat solhattar, mobilkort och lite annat. Blöjor till exempel. Det är ont om byxblöjor här, vilket är det enda vi brukar använda. Hittade till slut en modell. Ja, fast rosa blöjor för tjejer då. Får väl se om de möjligtvis kan funka trots snopp. Genusmedvetenheten här är så skrattretande låg att man bara får ge upp om man inte ska störa ihjäl sig i tio veckor.

Efter middag ute på altanen och lite videosamtal med Sixten & Judith (som vi saknar enormt mycket!) tog vi en sväng med bilen för att spana efter kängurur. Vi hade god utdelning. Först sprang två stycken rakt över vägen precis framför bilen, och sedan såg vi en hel flock med minst tio djur som betade på en äng. De var långt borta och lite svåra att se, men när de fick fart och hoppade fram över gräset så såg vi dem tydligt. Bertil blev överlycklig och Gunnar ropade “Hoppa! Hoppa! Hoppa!” och slutade inte förrän vi kom hem igen.

Finns det inget som är jobbigt här då? Jovisst. Det är ungefär tusen grader varmt i bilen när den stått i solen och att det kröp en spindel på mitt ben när jag vaknade inatt. Annars finns just inte mycket att anmärka på.