Ledsen men ändå glad

Inatt sov jag dåligt på grund av ett värkande öra. Var på vårdcentralen på förmiddagen, istället för att plugga. Stannade till på apoteket på vägen hem. Kom ut och hade fått en jäkla p-bot, för att jag hade glömt lägga fram p-skivan. 450 kr. FYRAHUNDRAFEMTIO KRONOR.

Först blev jag arg. Jag körde hem och stannade bilen. Och då bröt jag ihop. Jag bara grät och grät och grät, lyckades samla ihop mig tillräckligt för att gå in, och sen började jag gråta igen. Det var som om all trötthet kom ikapp, och känslan av att hela tiden balansera på gränsen till vad energin räcker till. Och vad pengarna räcker till. Vi snålar och håller igen hela tiden, både för att kunna vara hemma med barnen och för att göra det möjligt att komma iväg på vår resa. Och jag har slitit för att orka med mina heltidsstudier, mest för att det är tre roliga kurser men också för att CSN-bidraget har varit ett välkommet tillskott i kassan. Inte fasen vill jag lägga pengarna på en p-bot då. Judith tröstade, Andreas kramade och Bertil undrade om jag kanske sluta gråta om vi lekte Octonauterna simmar?

Jag mådde bättre efter en stund. Råkade somna en stund i soffan på eftermiddagen när jag läste för Bertil. Och sen tog jag på mig en klänning och läppstift och gick på glöggmingel med familjen hos några vänner.

Och trots mitt sammanbrott känner jag mig tacksam. Glad över att jag inte är fast i det där ledsna, deppiga, utmattade träsket som jag harvade runt i så länge när jag var sjuk. För då mådde jag sådär varenda dag, månad efter månad. Nog för att jag är trött och matt och har gjort slut på energin nu också, så mår jag bra i grunden. Det är en enorm trygghet att känna det.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *