Bokstavsskoj

Bertil har verkligen blivit intresserad av bokstäver, och det är så kul att följa och uppmuntra. Han har känt igen många bokstäver länge, men nu är det som att han håller på att ta nästa kliv. Nu kan han namnge de allra flesta versalerna, och börjar även ha koll på många gemener. Han kan också koppla ihop många ljud med rätt bokstav, så om jag säger “ssssss” så vet han att det är S han ska skriva. 

Flera gånger de senaste veckorna har han velat skriva hela alfabetet, och då sätter han sig och tittar på bokstavstavlan och försöker skriva av. När han ritar teckningar vill han gärna skriva vem den är till, och om han ritar av oss i familjen ska rätt bokstav stå på figurens tröja/mage. 

Samtidigt är han medveten om att han inte kan läsa. Om jag inte har tid eller ork att läsa för honom när han ber om det, och jag föreslår att han kan läsa själv, så svarar han “Men jag kaaaaan inte läsa!”. Jag säger att han kan titta på bilderna men det duger sällan. Och när jag läser högt för honom pekar han gärna på texten och frågar “Vad står det där? Och där? Och där?” Så jag försöker peka igenom texten för att han ska börja se att den är uppdelad i ord. 

Jag är glad att han visar intresse och är nyfiken, och jag håller tummarna för att han blir en tidig läsare. Mest för hans egen skull, för det är kul att kunna läsa. Fast han ligger ju i lä jämfört med Sixten förstås, han kunde ljuda ihop ord vid den här åldern och vid 3,5 år knäckte han läskoden ordentligt. Men det var också extremt tidigt, fattar jag. Oavsett ålder så är det roligt att Bertil har kommit igång och tycker det är roligt! När barn får följa sina egna intressen kan de ju lära sig allt.